Tack vare det kalla nordiska klimatet och vår svenska miljöpolitik har vi i Sverige goda förutsättningar till rent dricksvatten. Men trots detta finns det smittorisker som vi inte kan hantera med dagens reningsteknik. Dessutom saknas omfattande och enhetligt reglerade krav på dricksvattenproducenterna då ansvaret för rent dricksvatten ligger på lokal kommunalnivå utan varken nationella eller internationella direktiv på hur de ska gå tillväga. Även att kommunikationen mellan forskarna, ansvariga myndigheter och producenterna inte fungerar tillfredställande. Klimatförändringarna kommer leda till ökade risker för skyfall och därmed översvämningar vilket kan leda till att förorenat vatten rinner ut i vattentäkterna. Det är dessa föroreningar som kan ge akuta problem med mikrobiologisk smitta, dock av begränsad varaktighet.282 Efter att livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter SLV-FS 1993:35 upphävts år 2003 saknas bestämmelser gällande råvattenanalys. Istället ligger ansvaret på producenterna som själva får bestämma vilka
278 A.a. s. 39. 279 SGU-rapport, Vattenförsörjningsplan, s. 13. 280 A.a. s. 20. 281 SOU 2007:60, Bilaga B13, s. 15. 282 A.a. s. 13.
parametrar som ska analyseras och hur ofta det ska ske. Svenskt vattens branschriktlinjer ger rekommendationer om hur detta ska göras varpå frågan har uppstått, i vilken utsträckning som det är möjligt för vattenproducenterna att följa denna vägledning.
Provtagningsfrekvensen är anpassad efter vattenproducenternas produktionsvolym. Provtagningsvolymen är i sin tur anpassad efter råvattentyp och fler provtagningar förespråkas för ytråvatten än för grundråvatten.283 I en enkätundersökning med frågor om hur ofta råvattnet testas för mikrobiologisk smitta framgår att vattenproducenterna endast utför sporadiska analyser samt att majoriteten av vattenproducenterna inte gör sådana analyser överhuvudtaget.284 Ett undantag är att vattenverken analyserar E-coli minst en gång varje månad. Livsmedelsverket har även identifierat kunskapsluckor för förekomsten av oocystor i svenskt råvatten, vilken effekt olika säkerhetsbarriärer har, sambandet mellan halter och utbrott vilket gör att riskerna är svåra att identifiera samt leder till osäkra resultat.285
Det råder nästintill obefintlig kunskap om
patogenförekomsten på svenska vattenverk, vilket är oroväckande enligt
Livsmedelsverket då informationen uteslutande utgörs av provtagning av indikatorer. De få mätningar av indikatororganismer som görs är i sin tur inte tillräckligt för att känna till råvattnets varierande kvalitet vilket Svenskt vatten och Livsmedelsverket rekommenderar. Producenternas kunskap om det vatten de arbetar med är således mycket
dåligt.286 Det förekommer
diskussioner mellan Livsmedelsverket och andra myndigheter om eventuellt myndighetsbaserade regler eller riktlinjer för provtagning av råvattnet.287 Detta hade underlättat för vattenproducenterna och är i vart fall ett förslag som jag välkomnar. Kartläggning av patogenförekomster i råvattentäkter är viktigt för att få bättre kännedom om mikrobiologiska faror. SMI (smittskyddsinstitutet) har därför tagit fram ett vattenanalyspaket inriktad på bland annat mikrobiologiska patogener.288 Då det är osäkert vilka analysmetoder som är bäst är det viktigt att laboratorium samordnar och
283 Livsmedelsverket, Mikrobiologiska dricksvattenrisker, s. 15.
284 A.a. s. 17.
285 Livsmedelsverket, Riskvärdering, s. 37.
286
Livsmedelsverket, Mikrobiologiska dricksvattenrisker, s. 18. 287
A.a. s. 19.
288 www.smi.se/diagnostik/vatten-och-miljoprover/, 2014-02-28.
standardiserar sina analyser.
De alternativa skydd som redan finns för vattenförekomsterna bedöms vara tillräckliga för att minska konsekvenserna av ett förändrat klimat med extremt väder.289 Men för att de ska få önskad effekt krävs att det ställs hårdare krav på att de ska tillämpas i större utsträckning. Det krävs även en uppdatering av befintligt regelverk om hur övervakning och kontroll av vattnet ska ske för att upptäcka eventuella smittorisker i ett tidigt skede. Det som krävs är bredare och mer frekventa råvattenanalyser som dock är resurskrävande, speciellt för mikrobiologiska patogener. Som nämnts har provtagning av ingående avloppsvatten visat sig vara effektivt framför provtagning av råvattnet då cryptosporidium är lättare att upptäcka i en större koncentration vilket säkrast görs vid den eventuella ursprungskällan.
Då det inte är klarlagt vad som är att anse som bästa teknik gällande rening av vattnet från mikrobiologiska patogener bör det bästa sättet att säkra dricksvattnet från mikrobiologisk smitta vara att kombinera flera reningstekniker.290 I tillägg bör det finnas en enhetligt reglerad miniminivå på vilka säkerhetsbarriärer, såväl inaktiverande som avskiljande som ska användas vid rening av samtliga vatten. Otillräcklig beredning är en starkt bidragande orsak till de flesta dricksvattenutbrotten i USA, Europa och Sverige.291 Utbrotten av cryptosporidium i Östersund och Skellefteå har understrukit medvetenheten om detta.
Det är visat att klimatförändringarna kommer påverka vattenkvaliteten på flera sätt. Detta innebär att våra vattentäkter kommer belastas mer än vad de redan gör idag. För en säker dricksvattenkvalitet som är fri från mikrobiologisk smitta såväl i nutid som i framtiden krävs därför insatser för att minska belastningen på vattentäkterna. Således finns det starka argument för att reglera krav på hur klimatförändringarna ska kunna hanteras samt att införa vattenskyddsområden för våra vattentäkter. Svenskt vatten har även påpekat vikten av att vattentäkter ska klassificeras som riksintresse för att kunna skydda råvattnet redan vid samhällsplaneringen. Vi bör vidare ställa hårdare krav på att alla typer av verksamheter, avloppsreningsverk inkluderat som medför höga
289
SOU 2007:60, Bilaga B13, s. 40. 290
Defour, A. m.fl. s. 159.
291 Livsmedelsverket, Mikrobiologiska dricksvattenrisker, s. 20.
föroreningsrisker av vattentäkterna ska placeras på behörigt avstånd och helst inte ha någon kontakt med de vattendrag som fungerar som vattentäkt. Med avloppsreningsverk som ligger intill en vattentäkt ökar riskerna för att vattenburen smitta ska kunna sprida sig till vårt dricksvatten. Krav bör därför införas på att avloppsreningsverk ska ha en liknande rening som sker i vattenverken vid beredning av dricksvatten för att särskilt avföringsparasiten cryptosporidium inte ska spridas ut i vattentäkten. Den ökade risken för smitta till följd av klimatförändringarna i kombination med bristande kunskap och data, samarbete mellan berörda parter och en bristande miljöövervakning leder till en ökad risk för vattenburen smittspridning i Sverige.292
Förutom ett bättre samarbete mellan kommunerna, ansvariga myndigheter och forskningen skulle finansieringen för de åtgärder som ska vidtas i förebyggande syfte kunna ske på nationell nivå. Idag är det kommunerna som står för kostnaderna då det är de som ansvarar för att tillhandahålla invånarna ett rent dricksvatten. Om dricksvattenförsörjningen istället finansieras statligt kan vi komma ifrån de variationer som finns idag med hur beredningen ser ut och att åtgärder istället vidtas där de som bäst behövs utan att kostnaderna ska vara ett hinder framför en god dricksvattenkvalitet. Med en statlig kontroll skulle samarbetet mellan producenterna, ansvariga myndigheter och forskarna lättare kunna uppnås än som det ser ut idag med små samverkansgrupper som verkar på olika delar i landet vilket försvårar översikten och ett enhetligt tillvägagångssätt enligt de senaste råden och rönen. Den enda nackdelen med att förstatliga dricksvattenförsörjningen är att de lokala variationerna och förutsättningarna får ge vika framför det som anses vara bäst i ett helhetsperspektiv vilket i sin tur kostar pengar om ett vattenverk är utrustat med reningssteg som egentligen inte behövs just där. Men å andra sidan är syftet med att förstatliga vattenverksamheten att kunna vidta åtgärder i förebyggande syfte vilket inte hade kunnat ske på kommunal nivå där det oftast saknas resurser för sådana insatser. Sammantaget är det flera åtgärder som bör sättas in då det är många brister som finns med hur dricksvattenberedningen och distributionen och den rättsliga regleringen för detta ser ut och fungerar idag. Som svar på min inledande fråga kan därmed sägas att gällande rätt, varken nationell eller
EU-292 SOU 2007:60, Bilaga B13, s. 37.
rättslig är formulerad på sådant sätt att reglerna ställer de krav som krävs för att vi ska kunna garanteras ett säkert dricksvatten i ett förändrat klimat. Dagens regelverk måste således anpassas till framtida utmaningar för att säkra en högre lägstanivå för dricksvattenkvaliteten.
Källförteckning
Offentliga tryck
Prop. 2009/10:184 Åtgärdsprogram och tillämpningen av miljökvalitetsnormer
Prop. 2009/10:155 Svenska miljömål – för effektivare miljöarbete
Prop. 2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik
Prop. 2003/04:2 Förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön
Prop. 2000/01:130 Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier
Prop. 1997/98:145 Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart samhälle
Prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
SOU 2005:113 Åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer
Dir. 2014:73 Tilläggsdirektiv till Dricksvattenutredningen (L 2013:02) Dricksvattenutredningen
Dir. 2013:75 En trygg dricksvattenförsörjning
Dir. 2011:91 Tilläggsdirektiv till Miljömålsberedningen (M 2010:04) Strategi för en
långsiktigt hållbar markanvändning - med syfte att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen
Dir. 2010:74 Parlamentarisk beredning för underlag om hur miljökvalitetsmålen kan nås
Ds 2012:23 Svenska miljömål - preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första
uppsättning etappmål
Rättsfall
EU-domstolen Mål 96/81 Kommissionen mot Nederländerna
Tingsrätten Mål B 1873-13
Litteratur
Codex Alimentarius Commission, Annex to the Recommended International Code of Practice-General Principle of Food Hygiene CAC/RCP 1-1969 (Rev. 4 - 2003) Hazard
Analysis and Critical Control Point (HACCP) system and guidelines for its application,
2003.
Dalin, E, m.fl. Svenskt Vatten, Analysmetoder för Norovirus i ytvattentäkter – Utveckling
av molekylärbiologisk metodik för detektion och kvantifiering i vatten och slam,
Stockholm 2010.
Dahlberg, K, Mikrobiologisk riskanalys för dricksvattenrening vid Görvälnverket, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), Uppsala 2011.
Dawson, D, International Journal of Food Microbiology 103, s. 207-227, Gloucestershire United Kingdom2005.
Defour, A, m.fl. WHO (World Health Organization) & OECD (the Organization for Economic Co-operation and Development), Microbial safety of drinking water:
Improving approaches and methods, IWA publishing, France, Paris 2003.
Dryselius, R, Livsmedelsverket, Mikrobiologiska dricksvattenrisker ur ett
kretsloppsperspektiv – behov och åtgärder, rapport nr 6, 2012.
Fredriksson, K, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Anpassning till ett förändrat klimat –
underlagsrapport för Jämtlands län, Östersund 2009.
Fröberg, M & Bjällås, U, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå, Är målen i EU-direktiven
som rör vatten genomförda på ett juridiskt korrekt sätt i svensk rätt och kan genomförandet anses funktionellt?, rapport den 29 mars 2013.
Gale, P, Coliforms in the drinking water supply: what information do the 1/100ml
samples provide?, vol. 45, No 4, UK Buckinghamshire 1996.
Gale, P, Using monitoring data and action levels to assess the public health significance
of (oo)cysts in drinking water supplies, The Society for Applied Microbiology, Journal of
Applied Microbiology nr 102, s. 880–881, UK Berkshire 2007.
Haas, C. N, Rose, J. B & Gerba, C. P, Quantitative Microbial Risk Assessment, USA New York 1999.
IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), Climate change – mitigation of
climate change, Contribution of working group III for the fourth assessment report of the Intergovernmental Panel on Climate Change, New York USA 2007.
L Abrahamsson, J, Ansker, J & Heinicke, G, MRA-Ett modellverktyg för svenska
vattenverk, Svenskt Vatten Utveckling Rapport 2009-5, Stockholm 2009.
Lindhe, A, Riskanalys - från råvatten till tappkran, Svenskt Vatten AB Rapport 2010-08, Göteborg 2010.
Lindqvist, R, Egervärn, M & Lindberg, T, Livsmedelsverket, Riskvärdering –
Livsmedelsverket, Nationellt samordningsansvar för dricksvatten - Ett nytt nätverk för
dricksvatten ser dagens ljus, Uppsala 2009.
Livsmedelsverket, Vägledning till Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om
dricksvatten.
Michanek, G & Zetterberg, C, Den svenska miljörätten, 3:e uppl. Uppsala 2012.
Nordström, A, Dricksvatten för en hållbar utveckling, Lund 2005.
Oskarsson, B, Länsstyrelsen, Regional risk- och sårbarhetsanalys för Jämtlands län, Rapport Diarie-nr: 415-8242-2012, Östersund 2013.
SGU (Sveriges Geologiska Undersökning), Vattenförsörjningsplan – identifiering av
vattenresurser viktiga för dricksvattenförsörjningen, rapport 2009:24, Uppsala 2009.
SMI (Smittskyddsinstitutet), Gardia och cryptosporidium i svenska ytvattentäkter, Svenskt vatten AB, rapport 2011-02 (2:a revideringen), Stockholm 2011.
SMI (Smittskyddsinstitutet), Cryptosporidium i Östersund, Smittskyddsinstitutets arbete
med det dricksvattenburna utbrottet i Östersund 2010 – 2011, Solna 2011.
Statskontoret 2012:12, Miljöövervakning – kartläggning och analys
Svenskt vatten branschpraxis, Råvattenkontroll - Krav på råvattenkvaliteten, 2008-12-08.
W LeChevallier, M & Au K-K, WHO (World Health Organization), Water Treatment
and Pathogen Control, Process Efficiency in Achieving Safe Drinking Water, IWA
publishing, UK Cornwall 2004.
Westrell, T, Microbial risk assessment and its implications for risk management in urban
water systems, Linköpings universitet 2004.
WHO (World Health Organization), Guidelines for drinking-water quality, third edition,
WHO (World Health Organization), Risk Assessment of cryptosporidium in drinking
water, Geneva 2009.
Östersunds kommun, Rapport, Vattenburet utbrott av cryptosporidium i Östersund
november – december 2010, Östersund 2012.
Internet
Folkhälsomyndigheten: www.fhi.se, tidigare Smittskyddsinstitutet www.smi.se
Hav och Vattenmyndigheten: www.havochvatten.se
Livsmedelsverket: www.slv.se
Länsstyrelsen: www.lansstyrelsen.se
Microbiological risk assessment: www.microrisk.com
Miljömålsportalen: www.miljomal.se
Nationalencyklopedin: www.ne.se
Sveriges kommuner och landsting: www.skl.se
Socialstyrelsen: www.socialstyrelsen.se
Branschorganisation för Sveriges vattentjänstföretag: www.svensktvatten.se
Projekt via Europeiska kommissionen för utveckling av teknik för att säkra
dricksvattenförsörjningen mot nuvarande och kommande hot men även för att nyttja kommande möjligheter: www.techneau.org
Vattenmyndigheterna: www.vattenmyndigheterna.se
Andra källor
SKL (Sveriges Kommuner & Landsting), seminarium: Hur säkrar vi dricksvattnet?, 2014-02-06.