Efter genomförd undersökning kan vi konstatera att lekterapeuterna vi träffat ansåg att barns bildskapande har stor betydelse inom lekterapin och det lekterapeutiska arbetet. Flera av informanterna ansåg att lek och skapande är lika viktiga delar i verksamheten och att bildskapande är ett av flera verktyg som lekterapin erbjuder. De menade även att begreppen går in mycket i varandra.
Baserat på det resultat som framkommit i vår undersökning kan vi även konstatera att lekterapeuter som vi intervjuade upplevdes som ovilliga att gå in och tolka barns bildskapande. De poängterade att de inte är bildpedagoger och att tolkning och analysering av barns bilder låg utanför deras yrkesroll. Dock bör det nämnas att en del av lekterapeuterna kunde se möjligheter att tolka barns känslor samt deras motoriska förmåga genom att observera hur barnet i fråga hanterade material vid skapande, av till exempel en bild, på samma sätt som de observerar barn i deras lek.
Åsa menade att processen i barns skapande är viktig, att barnen skall ges möjlighet att skapa för sin egen skull samt att barn, genom sitt skapande, kan samtala med sig själva och på så vis bearbeta intryck och upplevelser. I bild nr 5 menar vi att vi kan se ett exempel på denna typ av bearbetning (se 5.3.0.2 Terapeutiskt). Denna bild tecknades av en treårig flicka som på grund av sin behandling hade tappat allt sitt hår. Först ritade hon en huvudfoting med armar och ben. Sedan fortsatte hon med att rita hår, från vänster till höger. Alla hårstrån tecknades åt samma håll och flickan förklarar att det blåste jättemycket. Vi uppfattar detta som ett sätt för flickan att hantera sina upplevelser, att bearbeta denna del av sin behandling och på så vis hantera sin situation. Vi tolkade informanternas svar som att de såg ett barns bildskapandeprocess som ett observationsverktyg men att de inte ville gå in och tolka och analysera produkten av själva bildskapandet. Just produkten i barns bildskapande, så som ett motiv, var något som flera av pedagogerna verkade fokuserade på när vi frågade dem om deras tankar kring skapande. Detta synsätt på skapande, där barnen skapar ett objekt för få ett resultat, benämner Granberg (2001) som produktion (se 3.2 Lek och skapande).
Med tanke på att forskning kring barns bildskapande och analyser av barns bilder visar på problematik med att tolka motiv i barns bilder (Levin, 1989, Thomas & Jolley,
1998, Strange et al. 2010) så är det inte förvånande att pedagogerna i fråga väljer att lämna över sådan tolkning till personer med bildpedagogisk utbildning.
Trots att lekterapeuterna var måna om att inte gå in och tolka motiv i barns bilder uppfattade vi ändå en form av omedveten tolkning som verkade förekomma hos pedagogerna. Storleksskillnader togs upp som meningsbärande element i motiv i barns bilder, utan närmare reflektion hos lekterapeuterna. Som exempel togs det upp hur barn tidigare, i bilder med sjukhusrelaterade motiv, hade tecknat sig själva som små men personal, medicin och sprutor som stora. Detta menade pedagogerna visade på att barn tidigare upplevt sin sjukhusvistelse som mer obehaglig än vad de gör idag. Vi fick uppfattningen att denna tolkning, baserad på storlek på objekt, var något som ansågs vara självklart, att barn tecknar personer eller objekt större om det är det som barnet upplever som till exempel farligt. Om man ser till Thomas & Jolleys (1998) ståndpunkt kring storlekssymbolik i kombination med Strange et al.´s forskning kring det samma (se 3.4.2.1 Storlekssymbolik) kan det konstateras att tolkning baserad på ett objekts storlek i ett barns bild, liknande den som nämnts ovan, inte kan anses som självklar.
Som vi nämner tidigare i vår analys så upplevde vi Lowenfeldt som närvarande i pedagogernas sätt att reflektera kring barns bildskapande. Den ovan nämnda storlekssymboliken samt uppfattningen om att barns teckningsförmåga utvecklas i stadier, och att det därför bör finnas en normal utveckling i barns tecknande, kan båda kopplas till Lowenfeldts teorier kring barns bildskapande.
Förskollärarutbildningen under 70- och 80-talet var fokuserad på både Piaget och Lowenfeldts stadieteorier (muntl. Robertsson). De pedagoger vi träffat har alla varit i 45-60års åldern och kan därför anses tillhöra samma generation. De har även genomgått sina grundutbildningar inom ungefär samma tidsspann (tidigt 70-tal till sent 80-tal). Med detta som bakgrund uppfattar vi det som att en del av de pedagoger som gick utbildningen under denna period, fortfarande grundar sina antaganden till viss del på en liknande utvecklingssyn på barn och deras skapande. Vi menar därför att Lowenfeldts stadieteori fortfarande verkar vara närvarande inom den lekterapeutiska verksamheten och lekterapeuternas sätt att se på barns bildskapande. Detta trots att den pedagogiska synen idag är, enligt vår erfarenhet, mer färgad av Vygotsky, med ett sociokulturellt perspektiv, än Piaget.
Flertalet lekterapeuter i de arbetslag vi träffat, i samband med våra studiebesök, har uppmärksammat att flera av dem tillhör samma generation och snart kommer gå i
generationsskifte kommer att ha för påverkan på pedagogernas syn på barns utveckling och skapande. Kommer detta innebär att ett annat pedagogiskt synsätt blir dominerande inom lekterapin och vad har det i så fall för inverkan på den lekterapeutiska verksamheten?
Reflektion kring empiri
Vi är medvetna om att vår undersökning endast belyser en liten del av bildskapandets betydelse inom lekterapin. På grund av tidsaspekten prioriterade vi att koncentrera oss kring ett fåtal lekterapier samt informanter. Detta för att kunna fördjupa oss i informanternas svar och bilder på ett mer ingående sätt än vad vi upplever att vi hade haft möjlighet att göra om vi hade behandlat ett större material. Vidare kan vi konstatera att eftersom majoriteten av bilderna skapades av flickor ger detta ett relativt ensidigt resultat. Trots att vi var väldigt medvetna om denna genusaspekt, under insamlingen av materialet, så valde vi att prioritera ett större antal bilder i motsats till ett litet antal bilder skapade av lika många pojkar som flickor. Dock menar vi att de bilder vi samlade in gav oss en liten inblick i hur ett barn kan välja att uttrycka sig i sitt bildskapande.
Vidare forskning
Inledningsvis i vårt arbete hade vi som målsättning att även undersöka miljöns betydelse i den lekterapeutiska verksamheten samt hur lekterapeuterna såg på miljön och dess eventuella påverkan. Under de studiebesök som vi genomförde reagerade vi på hur olika de fyra lekterapierna hade valt att bygga upp miljön i sina lokaler. Dels var det rumsliga skillnader, så som storlek på lokaler och antal rum som lekterapin hade att tillgå, men vi uppfattade även skillnader i hur lekterapeuterna valt att bygga upp miljöer i dessa lokaler samt hur de såg på miljöns inverkan i det pedagogiska arbetet. Detta gjorde att våra funderingar och frågeställningar kring miljöns påverkan blev mycket mer omfattande än vad vi hade förutsett. Med tanke på tidsaspekten samt sidomfång valde vi därför att släppa fokus på miljön för att istället fokusera mer djupgående på våra övriga delfrågor. Dock menar vi att det skulle vara intressant att i framtiden genomföra en undersökning med enbart fokus på miljöns inverkan på det lekterapeutiska arbetet samt lekterapeuternas åsikter kring miljöns inverkan på aktiviteter samt inspiration till dessa. Tre av fem av våra informanter tog upp exempel rörande barn och deras hantering av dinosaurier i den lekterapeutiska verksamheten. Med detta som bakgrund ställer vi oss frågande till vilken symbolisk roll just dinosaurier besitter. Hur kom det sig att det var
just denna typ av leksak som lyftes fram både i exempel rörande sjukhuslek, där dinosaurien symboliserade motsatsen till docka, och i exempel rörande barn som uttrycker känslor genom sitt sätt att hantera material? Vilka omedvetna symboler tillskriver vi som pedagoger olika typer av lekmaterial och leksaker? Att undersöka detta på ett djupare plan menar vi hade varit intressant för oss som blivande pedagoger.
Avslutningsvis
Vår erfarenhet menar att lekterapi är en relativt dold verksamhet. Till exempel har det under de tre år vi hittills studerat på lärarutbildningen inte nämnts något om denna verksamhet. Därför anser vi att lekterapi är en pedagogisk funktion som borde lyftas fram mer, både inom vår utbildning och inom forskning. Vi hoppas att detta examensarbete är ett steg i rätt riktning.
Litteraturlista
Tryckta källor
Bischofberger, Dahlquist, Edwinson Månsson, Tingberg, Ygge (2004) Barnet i vården Stockholm: Liber
Ek, Kristina (projektledare) (2001) Lekterapi på sjukhus – Förberedelser med barn och
ungdomar inför undersökningar och/eller behandlingar – En enkätundersökning inom dagvård
Elmqvist Fridh, Anne & Hallenberg-Harvyl, Lena (2008) Barnkultur ur ett lekterapiperspektiv I: Ljungström, Christina & Olsson, Elisabeth (red.) (2008)
Lekterapeutens roll i sjukvården Mjölby: Aliberta/Atremi
Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001) Barn och ungdomspsykologi Lund: Studentlitteratur
Hägglund, Kent (1989) Lekteorier Arlöv: Berlings
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1996) De små mästarna – Om den fria lekens pedagogik Stockholm: HLS Förlag
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2007) I lekens värld 2:a Uppl. Stockholm: Liber
Kreuger, Anders (red.) (2000) Barnet och sjukvården – erfarenheter från barnonkologin Lund: Studentlitteratur
Köhler, Lennart (1990) Förord I: Lindquist, Ivonny (1999) Leken som läker Stockholm: Almqvist & Wiksell
Lindquist, Ivonny (1999) Leken som läker Stockholm: Almqvist & Wiksell
Ljungström, Christina (1985) Lekterapi på sjukhus Stockholm: Liber förlag
Ljungström, Christina (2000) Barnet och lekterapin I: Kreuger, Anders (red.) (2000)
Barnet och sjukvården – erfarenheter från barnonkologin Lund: Studentlitteratur
Ljungström, Christina & Olsson, Elisabeth (red.) (2008) Lekterapeutens roll i
sjukvården Mjölby: Aliberta/Atremi
Ljungström, Christina & Olsson, Elisabeth (2008) Inledning I: Ljungström, Christina & Olsson, Elisabeth (red.) (2008) Lekterapeutens roll i sjukvården Mjölby: Aliberta/Atremi
Löfstedt, Ulla (2004) Barns bildskapande – Teoretiska perspektiv och didaktiska
konsekvenser Jönköping: Jönköping University Press
Norén-Björn, Eva (1990) Förord I: Lindquist, Ivonny (1999) Leken som läker Stockholm: Almqvist & Wiksell
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder – Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning 3:e Uppl. Lund: Studentlitteratur
Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2005) Det lekande lärande
barnet – i en utvecklingspedagogisk teori Stockholm: Liber
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja (2006) Lärandets grogrund 2:a Uppl. Lund: Studentlitteratur
Ryen, Anne (2004) Kvalitativ intervju – från vetenskapsteori till fältstudier Malmö: Liber
Strange, Deryn, Hoynck Van Papendrecht, Heleen, Crawford, Emily, Candel, Ingrid, Hayne, Harlene (2010) Size doesn’t matter: emotional content does not determine the size of objects in children’s drawings I: Psychology, Crime & Law, 16, s. 459-476
Thomas, Glyn & Jolley, Richard (1998) Drawing conclusions: A re-examination of empirical and conceptual bases for psychological evaluation of children from their drawings I: The British Journal of Clinical Psychology, 37, s. 127-139
Vetenskapsrådet (2010) Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning PDF, hämtad 2010-08-30
Walker, Kathleen (2007) Children and Their Purple Crayons: Understanding Their Worlds Through Their Drawings I: Childhood Education, 84, s. 96-102
Ygge, Britt Marie (2004) Föräldrar i barnsjukvården I: Bischofberger, Dahlquist, Edwinson Månsson, Tingberg, Ygge (2004) Barnet i vården Stockholm: Liber
Digitala källor
Sveriges Riksdag (2010a) Skollagen (2010:800)
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3911&bet=2010:800 (2010-10-06)
Sveriges Riksdag (2010b) Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1982:763 (2010-09-14)
Föreningen Sveriges Lekterapeuter (2010a) Lekterapins mål http://sverigeslekterapeuter.se/?page_id=186 (2010-09-13)
Föreningen Sveriges Lekterapeuter (2010b) Lagar som reglerar vår verksamhet http://sverigeslekterapeuter.se/?page_id=114 (2010-10-01)
Rädda barnen (2010) FN:s konvention om barns rättigheter
http://www.rb.se/VARTARBETE/BARNKONVENTIONEN/Pages/langversion.aspx (2010-09-09)
Muntliga källor
Lang, Lena, fil. dr. pedagogik (2010): muntl. Föreläsning: Intervju, Malmö högskola (2010-09-14)
Robertsson, Margareta (2010): muntl. Telefonsamtal (2010-10-06)
Intervju 1: Telefonsamtal (2010-09-23)
Intervju 2: Telefonsamtal (2010-09-23)
Intervju 3: (2010-09-29)
Bilaga 2
Policy för lekterapi
Utarbetad av Föreningen Sveriges Lekterapeuter
1. Lekterapi är en del i behandlingen och stödjer det friska hos barnet/ungdomen. En viktig del i barnens/ungdomarnas behandling på sjukhuset är att de i så stor utsträckning som möjligt kan fortsätta med sina normala lek- och fritidsaktiviteter.
1:1 Lekterapi är en lagstadgad rättighet enligt Skollagen § 4, Hälso- och sjukvårdslagen och FN-konventionen ”Barns rättigheter”.
1:2 Leken är för barnet ett sätt att ta in och bearbeta nya erfarenheter.
1:3 Barn/ungdom lär sig och inhämtar kunskap genom lek och skapande verksamhet.
2. Lekterapi skall vara en frizon i vårdmiljön.
Frizon innebär att inga undersökningar och medicinska behandlingar får ske på lekterapin.
2:1 Lokalerna skall vara anpassade så att rullstolsbundna och sängbundna patienter skall ha möjlighet att besöka lekterapin.
2:2 Miljön skall vara så utformad att den kan ge möjlighet till avkoppling eller aktivitet i sjukhusmiljö.
2:3 Barn/ungdom och deras familjer skall erbjudas en anpassad utemiljö i närheten av lekterapin.
2:4 Lekterapeuterna skall vara konsulter åt ansvarig för väntrum.
3. Personal.
Lekterapeuten är pedagog i ett vårdteam kring barn/ungdom och deras familj.
Vårdteam: lekterapeuten skall samarbeta med medicinskt utbildad personal samt paramedicinsk personal, kurator, sjukgymnast, psykolog m.fl.
3:1 Personal som arbetar på lekterapi skall ha förskollärar- eller fritidspedagogutbildning och bör ha påbyggnadsutbildning till specialpedagog.
4. Lekterapin skall vara öppen för alla.
Alla barn och ungdomar upp till 18 inom sluten- och öppenvård samt deras föräldrar och syskon skall ha tillgång till lekterapi.
4:1 Barn/ungdomar som av sjukdom eller annan orsak inte kan besöka lekterapin skall erbjudas besök av lekterapeut på sitt vårdrum.
4:2 Lekterapeuterna skall verka för:
- De barn/ungdomar som vårdas på vuxenklinik får sina behov av lekterapi tillgodosedda.
5. Lekterapeuten skall vara ett pedagogiskt och psykologiskt stöd.
Lekterapeuten skall med sitt pedagogiska arbetssätt och terapeutiska förhållningssätt stödja den normala utvecklingen hos barnen/ungdomarna.
5:1 Lekterapeuten skall som person vara en del av frizonen. D.v.s. inte överta ansvar från personal eller föräldrar vid undersökningar eller behandlingar.
5:2 Lekterapeuten skall medverka till barnet/ungdomens anpassning och utveckling till ett normalt liv trots sjukdomstillstånd och/eller funktionshinder.
5:3 Lekterapeuten skall stimulera barnets/ungdomens familj och kamrater till fortsatt socialt umgänge.
5:4 Lekterapeuten skall medverka till att barnet/ungdomen ges information och förbereds mentalt inför undersökningar och behandlingar.
5:5 Lekterapeuten skall erbjuda barnet/ungdomen möjlighet att bearbeta rädsla och utsatthet genom lek, skapande verksamhet och social samvaro med jämnåriga.
5:6 Lekterapeuten skall vara en länk mellan förskolan/skolan och sjukhuset för det enskilda barnet/ungdomen.
6. Lekterapi skall vara en lärande organisation.
Lekterapeuten skall som pedagog medverka till att sprida kunskap om barn/ungdomars och familjers situation vid sjukhusvistelse.
6:1 Ge familjer, personal och beslutsfattare kunskap om vad Socialtjänstlagen, Hälso- och sjukvårdslagen och Skollagen säger om lekterapi och rätt till information.
6:2 Sprida kunskap om FN-konventionen om barns rättigheter.
6:3 Ta emot studiebesök.
6:4 Medverka vid undervisning och kompetensutveckling av vårdpersonal och barnomsorgspersonal.
6:5 Bevaka utvecklingen inom lekterapi nationellt och internationellt.
6:6 Systematiskt dokumentera, periodiskt utvärdera bl.a. genom kollegial granskning.
6:7 Som lekterapeut delta i extern och intern utbildning.
6:8 Genom samarbete med kollegor i Sverige och internationellt.
6:9 Genom samarbete med högskola och universitet samt handleda studerande och följa den pedagogiska utvecklingen
Bilaga 3
Nordisk standard för barn och ungdomar inom hälso- och sjukvård
Standard nr 1: Vårdform
Barn skall läggas in på sjukhus endast när den nödvändiga behandlingen och omvårdnaden inte kan ges på ett lika bra sätt i hemmet eller i öppenvård.
Beslut om lämplig vårdform skall fattas vid varje tillfälle.
Dagsjukvård och hemsjukvård kan vara ett alternativ till sjukhusvård, i samtliga fall gäller denna standard.
Standard nr 2: Relationer, närhet och trygghet
Barn på sjukhus har rätt att ha föräldrar eller närstående hos sig under hela sjukhusvistelsen.
Barn/ungdom försäkras att, oavsett ålder, få ha sina föräldrar hos sig.
Barn/ungdomar kan, när det är lämpligt för dem, får ha sina syskon eller kamrat hos sig
Standard nr 3: Föräldrasamverkan
Föräldrar skall få hjälp och uppmuntran att stanna hos sitt barn och få möjlighet att övernatta. Föräldrarna skall inte behöva få extra kostnader eller förlora inkomst i samband med barnets sjukhusvistelse. Föräldrarna skall få information om avdelningens arbetssätt och rutiner och få stöd att ta aktiv del i barnets vård.
Föräldrar/närstående skall beredas möjlighet att övernatt på rummet.
Föräldrar/närstående skall få tillgång till kök och/eller möjlighet att äta i sjukhusets matsal. Det skall finans dagrum för föräldrarna.
Information och sjukförsäkring, reseersättning etc. skall erbjudas.
Föräldrar skall få information om hur de kan delta i vård och behandling av sitt barn/ungdom.
Information skall ges om de yrkeskategorier som barnet/ungdomen kan komma i kontakt med.
Standard nr 4: Information
Barn och föräldrar skall få information om barnets sjukdom, behandling och vård på ett sätt som de kan förstå och som är anpassat till barnets ålder. Åtgärder skall vidtagas för att minska fysisk och psykisk stress.
Barn/ungdomar och föräldrar skall ha enskilt samtal med ansvarig läkare och/eller sjuksköterska vid mottagningsbesök, vid inskrivning, återkommande under vårdtiden och vid utskrivning, på plats där sekretess kan tillgodoses.
Muntlig, skriftlig och visuell information skall utformas så att den kan förstås av barn/ungdom och föräldrar. Det skall finnas utrymme för återkoppling av informationen.
Föräldrar har laglig rätt att ta del av sitt barns journal. Denna möjlighet skall underlättas.
Stöd i form av samtal skall erbjudas barn/ungdomar och föräldrar av vårdpersonal, kurator, psykolog eller sjukhuspräst, när så önskas, för samtal kring existentiella frågor.
Standard nr 5: Medbestämmande
Barn och föräldrar skall – efter grundlig information – vara delaktiga i beslut som gäller vård av barnet. Alla barn skall skyddas mot onödiga medicinska behandlingar och undersökningar.
Barn/ungdomar och föräldrar skall, efter information, beredas möjlighet att delta i beslut och deras kunskap och erfarenhet skall tillvaratas.
Vid provtagning, undersökning och behandling, skall åtgärder vidtas för att genomförandet skall ske så skonsamt som möjligt.
Barn och ungdomar skall inte behöva uppleva smärta, när det går att undvika. Standard nr 6: Miljö
Barn skall vårdas tillsammans med andra barn och inte vuxenavdelningar. Barn behöver träffa jämnåriga för lek och aktiviteter under trygga förhållanden. Det får inte finnas åldersbegränsningar för besökare till barn.
Barn/ungdomar har rätt att vårdas på barn- och ungdomsavdelning.
Om barn/ungdomar behöver dela rum med andra skall hänsyn tagas till ålder, kön, utvecklingsnivå, sjukdomstillstånd och kulturella aspekter.
Barn/ungdomar skall vistas i en fysisk miljö som är anpassad efter deras behov och det skall finnas möjlighet till lek och aktiviteter på mottagning, vårdavdelning och i vårdrum.
Utomhusmiljö skall vara lättillgänglig och anpassad för barn/ungdomar med sjukdomar och funktionshinder.
Barn/ungdomar har rätt till besök av vänner. Denna möjlighet att tillgodose deras behov av social kontakt skall uppmuntras.
Standard nr 7: Stöd i utveckling
Barn ska ha möjlighet till lek och skolutveckling som är anpassad till deras ålder och sjukdomstillstånd, i en miljö som skall vara utformad och utrustad för att möta deras behov. Personal skall vara specialutbildad för att arbeta med sjuka och funktionshindrade barn.
Förskollärare/fritidspedagog och lärare med specialpedagogik eller likvärdig utbildning skall finnas tillgängliga på sjukhus där barn och ungdomar vårdas.
Det skall finnas tillgänglig lokaler anpassade för aktivitet, sysselsättning, fritid och den pedagogiska verksamheten.
Det skall finnas möjlighet till pedagogisk verksamhet såsom lekterapi och skola i de olika vårdformerna (inläggning på sjukhus, dagsjukvård och hemsjukvård).
Standard nr 8: Kvalificerad personal
Vård- och behandlingsteamet skall vara organiserat så att det tillförsäkrar varje barn kontinuitet i vården.
Samarbete mellan olika yrkeskategorier och specialiteter runt barn/ungdomar skall etableras och uppmuntras.
Arbetet skall organiseras så att varje barn/ungdom vårdas av samma personal i största utsträckning.
I samverkan med barn/ungdomar och deras föräldrar skall en skriftlig plan för medicinsk vård och omvårdnad samt i förekommande fall habilitering och rehabilitering utformas.
Planering för eventuell uppföljning skall vara klar vid utskrivning. Barn/ungdomar och föräldrar skall ha tagit ställning till om överföring av information till annan vårdgivare får ske.
Standard nr 9: Respekt och integritet
Barn skall bemötas med takt och förståelse och deras integritet skall respekteras.
Personal skall bemöta barn/ungdomar och föräldrar på ett vänligt och trevligt sätt samt vara lyhörda och visa förståelse för dem.
I samarbete och kommunikation med barn/ungdomar och föräldrar skall hänsyn tagas till deras religion och kulturella bakgrund.
Bilaga 4
Hej!
Som överenskommet på telefon kommer här informationsbrev samt intervjufrågor.
Vi är två lärarstudenter som läser inom huvudämnet Kultur, Medier och Estetik på