Min teori är att om vi visar eleverna exempel på teknik och uppfinningar vi har omkring oss kommer de att upptäcka andra saker som har med teknik att göra och kunna dra paralleller till dessa. Min förhoppning är att när eleven en gång i framtiden använder en skiftnyckel kanske kommer ihåg försöket de hade i skolan med röret och dörrhandtaget.
Resultatet av projektet är att eleverna på flera plan höjt sin medvetenhet kring tekniken som skolämne men även den teknik de möter runt omkring sig i vardagen. En av metoderna måste vara att låta eleverna själva genomföra flera praktiska lektioner samtidigt som vi lärare tillhandahåller de teoretiska grunderna. Läraren ska i så stor utsträckning det är möjligt använda tekniska termer och förklara dessa, gärna med praktiska experiment, man ska inte vara rädd för att eleverna inte ska förstå. Samtidigt ska uppgifterna vara så lika verkligheten som det bara går.
Använder vi lärare och vuxna de rätta termerna och förklara det för eleverna i rätt kontext, fortsätter eleverna vara nyfikna eftersom de förstår vad vi talar om.
Att eleverna fick besök av en ingenjör i form av en som arbetar med el/tele/larm tror jag underlättade för många. Nu kunde eleverna se och förstå en typ av arbeten som en ingenjör kunde arbeta med, något från det verkliga livet, så som Dewey menade. Även problemet som han tog med sig var knutet till verkligheten (ljus i trappen). Att vi besökte Vattenhallen i Lund där eleverna fick möta ingenjörs-studenter som praktiskt visade hur de tillämpade sina kunskaper, visade att teknik kunde finnas på så många olika ställen.
När vi analyserar resultatet ser vi att Deweys (1889) antagande om att ”Learning by doing” kan vara ett sätt att intressera sig för tekniken. Med många praktiska övningar kommer eleven nära ämnet teknik. Jag vill dock inte förkasta den teoretiska bakgrunden där eleverna får dela med sig av sina erfarenheter och diskutera med andra om vad de lärt sig. Vad många elever kommer ihåg är just de praktiska momenten men att ge eleverna det tekniska termerna genom samtal och gruppdiskussioner är verkligen givande för många. Vissa elever kan vara helt uppslukade av böcker och texter medan andra bara längtar på att få sätta igång med de praktiska övningarna. Som pedagog måste man se till alla elevers behov och blanda lite av varje.
Detta gäller alla åldrar och oberoende av kön. Vi valde att genomföra projektet för alla på skolan från de yngsta i förskoleklass till klass 5. Vi vill absolut inte vänta tills de äldre klassera, eller som i vissa fall klass 9, för att eleverna då möter teknik i skolan för första gången.
Skolverket (2011) vill att eleverna ska vara medvetna om tekniken kring dem och det vill jag också. Att eleverna fått i läxa att titta på tekniken hemifrån och att detta även tillämpas i skolsalen eller närmiljön tror jag är en bidragande faktor för att det skett en så stor förändring i elevernas svar. Resultatet visat att eleverna ändrat sig och nu har andra ögon för vad som är teknik i skolan och hemma.
Lärarna måste även få tid till fortbildning och kompetensutveckling, både enskilt och kollegialt. Detta är av stor vikt om man vill att tekniken ska utvecklas hos eleverna och att dessa ska vara nyfikna på ämnet. En gammal kollega till mig sa att ”man måste brinna för att kunna ge värme”. Det ligger mycket i det där han sa. Har vi lärare fobier eller rädsla för vissa ämnen, då är det inte konstigt att eleverna känner detsamma.
Jag fast övertygad om att både elever och lärare är mer förtrogna med ämnet teknik nu efter projektet. Lärare på skolan kommer att ha nytta av både erfarenheten och lektionsplaneringarna i framtiden. Vi kommer att få den ”röda tråd” i teknikämnet vi saknade. Det som är ”negativt” är att vi hade 50000 kr avsatta för projektet, en dröm för många skolor och kanske också en omöjlighet för andra. Detta gjorde att vi kunde genomföra vissa experiment som annars kostar för mycket och att kostnaden på förbrukningsmaterial var över det normala. Det man måste tänka på för en så liten skola är att dela upp kostnaden på flera år. På så vis kommer alla klasser att någon gång under sina 6 år i skolan exempelvis få bygga bilar med motorer, batterier och lampor.
En annan del som kan ses som negativt är urvalet av elever. 70 elever är i minsta laget och urvalsgruppen riskerar att var alltför homogen. Flera skolor och fler elever skulle gett ett mer adekvat utslag/resultat.
Det vi lärare måste göra kan verka vara en omöjlig uppgift, eftersom ingen kan sia om just framtiden. Titta bara 25-30 år bakåt i tiden och fundera vad som hänt med tekniken samt utvecklingen. En del teknik man möter i skolan kan ju många elever mycket mer om än läraren, tiden då pedagogen hade ensamrätt på kunskapen är sedan länge förbi. Vi får bara se till att nyttja dessa elever som en resurs istället.
Jag anser själv att om man ska få en förståelse när det gäller tekniken på ett plan som eleverna kommer ihåg långt efter de genomfört uppgiften, är det den modell som John Dewey hade som utgångspunkt ”Learning by doing” som gäller, helt enkelt att lära genom att göra. Jag vill
att eleverna ska kunna fördjupa sina kunskaper inte bara genom att läsa utan att i så stor utsträckning som möjligt själva uppleva och se vad de olika tekniska termerna och uppfinningarna betyder och hur de används rent praktiskt.
Jag menar att det även finns sätt att nå nyfikenheten hos eleverna och hålla den vid liv med ganska enkla medel. Gör eleverna delaktiga, håll deras nyfikenhet vid liv.
Teknikprojektet är nu något vi kan se tillbaka på och återanvända, en planering som håller från F-klass till klass 5.
Hade jag genomfört projektet nu hade förmodligen andra frågor uppkommit. Både min dokumentation och de eventuella enkäter jag skulle använda mig av skulle sett helt annorlunda ut. Jag har en annan medvetenhet kring dessa kunskaper nu.
Jag är väldigt intresserad av skillnaden mellan att återvinna och återanvända, kanske skulle jag tittat på det mer ingående. Man hoppas att kommande generationer är och blir bättre än oss på att hushålla med energin och ta vara på miljön.
Jag anser att mitt syfte är uppnått både när det gäller elevernas kunskaper och deras medvetenhet. Eleverna har provat att konstruera och bygga och jag har fått ta del av deras resultat. Jag är mycket nöjd med resultatet i projektet och anser att jag fått svar på mina frågor.
Teknikundervisningen på skolan idag har som mål att alla under sin skolgång får lov att bygga de elektriska bilar som kostar lite mer, men att detta genomförs i de senare årskurserna. Dessa byggen kombinerar både el och teknik något som passar i de äldre åldrarna. De yngre barnen bygger sina bilar av mjölkkartonger utan motor. Vi försöker att ofta bjuda in föräldrar med teknisk bakgrund för att de ska berätta om sina jobb. Budgeten räcker inte till att varje år besöka vattenhallen, eller låta oss lärare fördjupa oss i teknik i Borås. Vi bygger alla de saker som var med i projektet men som är mindre kostsamma ekonomiskt. Det är samma lärare kvar på skolan och det betyder att kunskapen från fortbildningen ännu finns där.