Slutsats och pedagogisk relevans

Vi lever i en tid där den snabba samhällsutvecklingen ständigt utmanar och driver på behovet av förändring och utveckling inom många områden, inte minst i skolan där jag har jobbat som lärare i drygt 37 år utan att ha tappat min nyfikenhet och lust för lärande. Det finns alltid en sten att lyfta på och en dörr att öppna för att få inspiration och utveckla nya didaktiska metoder.

I kommentarmaterialet om språk- och kunskapsutveckling markerar Skolverket (2012) att det råder brist på kunskap i lärarnas undervisning i hur muntliga

presentationer ska göras för att eleverna ska bli säkra och trygga i sitt tal. Lärarnas utsagor visar att mina övningsmetoder stärker elevernas kommunikativa förmåga och stimulerar språkutveckling. Exempelvis genom

• övningar som utgick från känslor stimulerade prosodin och en god röstanvändning

• rörelser och pulsövningar som gjorde att orden och fraserna fastnade bättre • att uttalet förbättrades via sång och körläsning av raptexter

• eleverna förstår innebörden av ett medvetet kroppsspråk

• gruppaktiviteter som skapade mod och ökade elevernas självkänsla för att våga stå i centrum och delta aktivt

Eleverna är ännu unga, receptiva och formbara och borde ha stora möjligheter att, med stöd från oss lärare, utveckla sin muntliga framställning. Studier visar att det finns skäl för att god prosodi hos nyanlända stärker dem i deras självkänsla. Det ökar deras framgångsfaktorer för att tala så att andra blir berörda och vill lyssna (Kjellin, 2002).

Skolverket har formulerat en rad värdegrunder som ska förvaltas av alla som har ett uppdrag i skolans värld. Bland annat ska vi förbereda våra elever inför ett samhälls- och yrkesliv där även de icke kognitiva förmågorna i form av ”den dolda kunskapen” har sin plats (2011b). Det handlar exempelvis om förmågan att vara öppen, nyfiken, samarbetsvillig, ansvarskännande och att våga ta plats. Där har även självkänslan en framträdande roll. Tyvärr hamnar ofta dessa kompetenser i skymundan för de mera mätbara kognitiva. I aktionsstudien framkom betydelsen av pedagogernas

medvetenhet om de icke kognitiva förmågornas betydelse. Min tolkning är att de kan vara grunden för att eleverna ska utvecklas som individer, må bra och lyckas väl med sina studier.

Ingången till min aktionsstudie var att många elever, som jag möter i mina samtal som mentor, vittnar om att de känner oro, ängslan och olust inför en muntlig framställning. Hur man kommunicerar i mötet med andra människor kan vara en avgörande framgångsfaktor i ett kommande yrkesliv. Förmågan att förmedla sitt budskap hör nära samman med muntlig framställning. Det handlar om att i mötet med andra signalera trovärdighet. I detta fall har både rösten och det icke verbala språket avgörande betydelse.

Litteraturgenomgången stärker min uppfattning om att eleverna upplever brister i sin självkänsla. Den kan inte inramas i en formativ bedömning men resultatet av en god eller dålig självkänsla, återspeglas i bedömningen av en muntlig framställning. Resultatet från aktionsstudien gör gällande att det finns stora behov av att skapa metoder och möjligheter för eleverna att träna och öva för att bli bekväma i en muntlig presentation inför en grupp och känna tilltro till sin egen förmåga. Jag uppfattar att en god självkänsla är en grundläggande faktor för att prestera optimalt och våga ta plats.

5.5.1 Musik som metod i undervisningen

Mitt syfte har varit att undersöka om musik som metod kan användas för att stimulera muntlig framställning och språkutveckling hos nyanlända ungdomar på gymnasienivå. När det gäller kopplingen mellan musik, inlärning och

kommunikation, fann jag vid litteraturstudien en omfattande mängd forskning. Exempelvis forskning när det gäller språkutveckling med musik för barn i de yngre åldrarna och vuxna. Vid sökning på min fokusmålgrupp, nyanlända

gymnasieungdomar, fann jag däremot obetydligt forskningsunderlag. Det visade sig att det fanns en lucka här. Min förhoppning är att innehållet i detta didaktiska utvecklingsarbete ska tillföra nytt stoff till undervisning och ge idéer för att stimulera och lyfta muntlig framställning och språkutveckling inte bara hos nyanlända

gymnasieungdomar, utan hos alla elever.

Språket är länken ut i samhället (Skolverket 2011b). Via det talade språket ska

innehållet, budskapet, förmedlas och kommuniceras med rösten och den icke verbala kommunikationen. Palmér (2016) har i sin forskning lyft fram behovet av metoder för att stärka det muntliga samtalet. Min uppfattning är att lärare saknar konkreta

praktiska övningar för att vårda, träna och utveckla rösten och ett medvetet

kroppsspråk. Författarens studie stärker mina teorier att det handlar om en förmåga som går att utveckla genom övning. Jag finner också stöd för detta av informanterna. Deltagarna i min aktionsstudie anser, utan några reservationer, att musik som

katalysator i undervisningen är mycket positiv och verksam för att höja kvalitén i muntlig framställning. Även litteraturstudien stödjer deras synpunkter. Resultatet från aktionsstudien ger intressanta erfarenheter att utveckla. Detta ser jag som en bekräftelse på min förförståelse.

Vid litteraturstudien utkristalliserades tre teman. Dessa tre teman har sedan fått vara det bärande skelettet som ger stöd till att mina teorier kan leda till ett förhållningssätt för lärande och undervisning. Essensen av min diskussion kan sammanfattas enligt följande: Förutsättningen för att eleven känner sig bekväm vid en muntlig

framställning är en god självkänsla. Det i sin tur stärker icke-kognitiva ”dolda” förmågor som är av stor vikt för att fungera väl i samhället.

Svaret på mina forskningsfrågor är därmed besvarade. Jag uppfattar, via mitt

didaktiska utvecklingsarbete, att mitt arbetssätt kan vara ett bidrag för att stimulera muntlig framställning och språkutveckling hos nyanlända gymnasieelever med musik som metod. Alla informanterna bekräftade resultatet i empirin som pekar på att valda undervisningsmetoder gav positiva resultat med musik som stimulansfaktor.