Slutsats och slutdiskussion

1. Har religion och etnicitet betydelse vid val av partner för intervjupersonerna?

Analysen visade att det fanns variationer i intervjupersonernas svar. Det visade sig att religion och etnicitet har betydelse vid val av partner för fyra av intervjupersonerna. Det framgick även att religion och etnicitet är två sammanhängande begrepp som betonades vara väsentligt för de fyra intervjupersonerna. Dessa fyra intervjupersoner påpekade att religion och etnicitet är en betydande del i deras val av partner. Där en av dem förklarar att man ses som avvikande och kan bli exkluderad från den egna gruppen om man väljer partner utanför gruppen. Detta kopplas an till att de gemensamma föreställningarna inom den egna gruppen är viktiga att följa annars kan man bli utstött från den egna gruppen (Gerd Baumann 1991).

De betonade därmed att det blir enklare för dem att ha en partner med samma religion och som tillhör samma etniska grupp som de själva. Detta eftersom de kulturella föreställningarna blir gemensamma, likaså traditionerna och högtiderna när man väljer att bilda familj. Detta resultat stöds även av tidigare forskning där Karin Norman (2007) studie visar att kosovoalbaner har en tendens att välja partner inom sin egen etniska grupp. Fuat Deniz nämner också att familjen är av betydelse för assyrier/syrianer i deras hemland eftersom familjen anses vara en trygghet för individen och individen förväntas underordna sig familjens vilja och intressen och även vara väldigt lojal mot dem. Båda studierna pekar på att familjen är väsentlig vad gäller de etniska folkgrupperna, kosovoalbaner och assyrier/syrianer. Den enda skillnaden mellan de etniska folkgrupperna vad gäller familjen är att hos kosovoalbaner lever denna kultur/tradition om att värna om familjen kvar även i Sverige. Medan för assyrier/syrianer verkar denna kultur upphöra till viss del i Sverige, familjen är inte lika betydelsefull som i ursprungslandet.

För två av intervjupersonerna visade det sig att religion och etnicitet inte är väsentligt eftersom de påpekade att för dem var det inte viktigt med en partner av samma religion och etnicitet. Därmed hade de kunnat inleda förhållande med någon utanför den egna gruppen. Detta understödjer även Gerd Baumann (1999) som skriver om kultur som processuell där kulturen

är föränderlig och egenskaperna som finns inom den egna gruppen förändras och förnyas i sociala sammanhang. Därmed är inte den etniska grupptillhörigheten för de två intervjupersonerna heller så stark.

Det är svårt att konstatera om etnicitet och religion var av betydelse för intervjupersonerna vid val av partner eftersom intervjupersonernas svar var varierande. För fyra av intervjupersonerna hade religion och etnicitet betydelse vid val av partner, medan för två av intervjupersonerna hade religion och etnicitet inte betydelse vid val av partner.

2. Vilken roll spelar föräldrar i intervjupersonernas val av partner?

Resultaten visade även här att det fanns skillnader i intervjupersonernas svar. För fyra av intervjupersonerna hade familjens åsikter en påverkan för dem vid val av partner. De betonade att familjens åsikter har en påverkan vid deras val av partner. De påpekade även att det finns preferenser vid val av partner från föräldrarnas sida men också att de själva prefererar att välja en partner inom samma etniska grupp. De menar att deras val av partner har att göra med deras uppväxtmiljö eftersom de är uppvuxna med en viss syn på giftermål. Detta stöds av Pierre Bourdieus teori om habitus som förklarar deras handlingsmönster vid deras val av partner och att de lärt sig detta sedan barnsben.

Sedan var det två av intervjupersonerna som menade att föräldrarnas åsikter inte hade en påverkan för dem alls vid deras val av partner. De påpekade att föräldrarna kan ha sina önskningar kring deras val av partner men att det i slutändan är de själva som väljer sin partner i livet. Detta indikerar på att de gemensamma kulturella föreställningarna inte är lika betydelsefulla för dessa två kosovoalbanska efterkommare som det är för deras föräldrar. De här två intervjupersonerna är högre utbildade och menade att de är mera autonoma i deras val av partner. Detta kan därmed kopplas till studien att högre utbildning kan bidra till att föräldrarna har mindre benägenhet att blanda sig i sina barns partnerval (van Zantvliet, Kalmijn & Verbakel 2014).

Även här är intervjupersonernas svar varierande och det blir svårt att konstatera om föräldrarnas åsikter har betydelse för intervjupersonerna vid val av partner eller inte. Två av intervjupersonerna svarade att föräldrarna inte har en påverkan vid deras val av partner och fyra av intervjupersonerna svarade att föräldrarna har en påverkan vid deras val av partner.

3. Finns det skillnader på intervjupersonernas syn på partnerval?

Resultaten visade att även här gav intervjupersonerna varierande svar beroende på hur de själva upplever sin egen kultur. Fyra av intervjupersonerna menar att kulturen och därmed den egna tillhörigheten till gruppen anses vara viktig. De anser att det är väsentligt att komma ihåg vart man har sina rötter och inte riskera att den egna etniciteten går förlorad. En av dem förklarar att hon inte är öppen och accepterande för att beblanda sig med andra kulturer och etniciteter eftersom hon anser det vara viktigt att kulturen ärvs vidare i generationer annars går den egna kulturen och etniciteten förlorad. Detta kan kopplas an till det essentiella perspektivet där dessa fyra intervjupersoner inte är villiga till förändring utan vill gärna att den egna kulturen och etniciteten består som den är och fortsätter därmed endogaminormen vid partnerval.

Två av intervjupersonerna menar att partnerval inte endast borde utgå från den egna kulturen och etniciteten. De menar att de är öppna för att välja partner även utanför den egen etniska gruppen. En av dem förklarar att man inte kan bestämma vem man faller för och därmed kan man inte endast utgå från den egna kulturen eller etniciteten vid val av partner. Detta ses ur det konstruktionistiska perspektivet där man är villig till förändring. De två intervjupersonerna utgår från ett nytänkande i sitt val av partner och kan även inleda förhållande med någon utanför den egen etniska gruppen.

I den här studien har jag använt mig av en kvalitativ metod där jag utgått från semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse för individernas synsätt vid partnerval. Hade det i studien använts en kvantitativ metod hade således svaren varit mer ytliga och resultaten hade sett annorlunda ut. Att använda en kvantitativ metod innebär att utgå från färdiga frågor vilket gör att svaren inte hade blivit lika djupa och utvecklade som med en kvalitativ metod. Studien har utgått från sex kosovoalbaner, varav tre är män och tre är kvinnor. De valda teorierna har varit relevanta och de har gått att tillämpa i det empiriska materialet. Detta är en relativt liten forskning som gjorts och den baseras endast på sex muslimska kosovoalbaners utsagor om deras val av partner. Dock går det inte att fastställa att det ser likadant ut för alla kosovoalbaner utan det kan endast appliceras på mina intervjupersoner och således ge en indikation hur det kan vara. Jag är medveten om att sex intervjupersoners svar inte kommer att kunna generaliseras eftersom det är en relativt liten grupp som intervjuats och ett svar påverkar resultatet mycket. Avslutningsvis bör inte partnerval ske på grundval av en individs egen kultur och etnicitet, istället bör kärlek vara en avgörande faktor vid partnerval. Eftersom det kan bidra till att de föreställningar som finns gentemot andra kulturer suddas bort och ökad förståelse bland kulturer uppstår istället.