Jag inledde undersökningen med frågan om vilka skillnader det finns det mellan fysiska möten och videokonferensen ur användarens ögon. Hur väl kom detta att stämma med Rogers teori kopplade till innovationen?
För att videokonferenser ska vara bra ersättare till fysiska möten ska de enligt Rogers i optimala fall vara så lika fysiska möten som möjligt. Vad intervjupersonerna uppfattar som en stor skillnad är svårigheten att läsa av mötesdeltagarna på andra sidan. Detta medför att det blir svårt att uppfatta exempelvis sinnesstämningen eller humöret hos en deltagare. Samtidigt menar en intervjuperson att detta är av mindre vikt när snabba och enkla möten genomförs. Just snabbheten med videokonferensen kan samtidigt vara till en nackdel när resetid som tidigare användes till planering försvinner. Det är därmed viktigt att ledningen på företag och organisationer är medvetna om detta och planerar in tid för planering hos mötesdeltagarna. En annan viktig del som inte är kopplad till videokonferensen i sig, utan efter mötet är avsaknaden av gemensam lunch. Då vissa deltagare sett lunchen som höjdpunkten med mötet, är avsaknaden av denna en stor nackdel för videokonferensen, vilket även kan ses som en skillnad mot fysiska möten. I övrigt har deltagarna inga synpunkter på hur tekniken fungerar. Det viktigaste är enligt samtliga intervjupersoner att ljudet är bra och utan störning. Då bilden är den stora skillnaden mellan videokonferensen och telekonferenser blir jag lite konfunderad vid detta resonemang. Kanske är telekonferenser billigare och enklare att använda i slutändan?
Min nästa fråga var hur intervjupersonernas åsikter såg ut kring videokonferensen och dess miljöfördelar. När fokus ligger på videokonferensen och dess miljöfördelar känner samtliga intervjupersoner igen dessa resonemang. En intervjuperson menar att fokuset på videokonferensen har flyttats från ekonomiska fördelar till miljömässiga fördelar. En annan intervjuperson menar även att de nackdelar som videokonferensen förde med sig i form av exempelvis sämre mänsklig kontakt, blir av mindre vikt när miljön besparas. När miljöfördelen, som hos videokonferensen huvudsakligen är minskade koldioxidutsläpp, diskuteras hos intervjudeltagarna visas en annan bild. De har svårt att få någon feedback från resultatet av miljöbesparingen då denna visar sig på global nivå. Anna-Lisa Lindén beskriver
40
just denna typ av problematik i sin bok Människa och miljö och pekar på att svårigheten att se resultatet av en handling, medför att handlingen blir svårare att motivera. Detta blir en oroväckande bild jag tar i beaktande de stora miljöbesparingar som videokonferensen kan föra med sig. Ska verkligen denna stora besparing stå och falla med att användarna av tekniken inte kan se resultatet? Rogers ser lösningen på detta problem som utbildning, förebilder och incitament.64
64
Rogers, 1995, sid. 217-219
Detta är lösningar som till viss del kräver ett aktivt arbete av arbetsgivarna, vilket leder vidare till min nästa frågeställning.
Den sista frågan i min frågeställning var vad arbetsgivarna gör för att uppmuntra användandet av videokonferensen. Denna frågeställning kom att ha en stark koppling till föregående frågeställning om videokonferensen och dess miljöfördelar. När jag frågar om intervjupersonerna om företaget de arbetar på uppmuntrar till användandet av videokonferensen är svaren negativa. En intervjuperson menade att huvudanledningen att använda videokonferensen var att spara pengar. Att tekniken dessutom är miljövänlig var för företaget enbart en bonus. I detta fall var användandet av videokonferensen kopplat till ett miljömål som var att minska andelen resor inom företaget. Trots detta uppmuntrar inte företaget enligt intervjupersonen sina anställda att använda videokonferensen mer. Intervjupersonen menade att delar av de vinster som företaget gör genom ökat användande av videokonferensen borde gå tillbaka till de anställda. I dagsläget förväntar sig intervjupersonens arbetsplats att de anställda ska ta tekniken till sig och använda den mer, med hänvisning till miljöbesparingar och ekonomiska besparingar.
En annan aspekt som Rogers pekar på är vikten av en god förebild. Två intervjupersoner ansåg att en god förebild kunde vara chefen, som genom eget användande av videokonferensen uppmuntrar medarbetare till att använda tekniken mer. Resultatet i denna undersökning blev därmed att företagen i undersökningen inte kom att uppmuntra användandet av videokonferensen, istället togs detta i samtliga fall för givet. Detta är en olycklig utveckling när användarna har svårt att se något miljömässigt resultat av att använda videokonferensen.
41
Referenslista
Tryckta källor
Ahrnell, Britt-Marie & Wildhuss, Rikard. Möten med mening. Det nya sättet att leda, kommunicera och förändra. Uppsala Publishing House AB. Uppsala, 1999.
Arnfalk, Peter. Virtual Mobility and Pollution Prevention. Lunds Universitet. Lund, 2002. Björndahl, Gunnar, Borg, Jan & Thyberg Michel. Miljökunskap. Liber AB. Stockholm, 2003. Denscombe, Martyn. Forskningshandboken. Studentlitteratur. Lund, 2000 sid. 25
Ekholm, Mats & Fransson, Anders. Praktisk intervjuteknik. Norstedts Förlag AB. Stockholm, 1992.
Kvale, Steinar. Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur. Lund, 1997. Lindberg, Lennart. Aktiva möten. Esselte Studium AB. Solna, 1983.
Lindén, Anna-Lisa. Människa och miljö. Om attityder, värderingar, livsstil och livsform. Carlssons Bokförlag. Stockholm, 1994.
Läärä, Tiina. Våga vara visionär. Teldok, Rapport 97. Stockholm, 1995.
Patel, Runa, Davidson, Bo. Forskningsmetodikens grunder. Studentlitteratur. Lund, 2003. Rogers, M, Everett. Diffusion of Innovations. The Free Press. New York, 1995.
42
Otryckta källor
European Environment Agency. Transport and environment: Facin a dilemma. TERM 2005: indicators tracking transport and environment in the European Union. Nr 3/06. Köpenhamn, 2006.
Pamlin, Dennis. Sustainability at the speed of light, 2002. Vägverket. Hållbart resande. Borlänge, 2006
Internet
Natur och Miljö. http://www.naturochmiljo.fi (Hämtad 2007-08-22) Västra götalandsregionen. http://www.vgregion.se (Hämtad 2007-08-04)