Syftet med vår studie har varit att med utgångspunkt i begreppet profession och jurisdiktion se hur förändringen av läroplanen fått konsekvenser för relationen och arbetsfördelningen mellan de båda yrkesgrupperna barnskötare och förskollärare i förskolans verksamhet.
När vi gått igenom vår empiri om hur läroplanen syns i verksamheten visar denna studie att förskollärare inte har lyckats upprätta någon tydlig jurisdiktion i relation till sina
arbetsuppgifter som det står i den reviderade läroplanen ifrån 2010 om förskollärarens förtydligade ansvar. Förskollärare har den teoretiska kunskapen som för att veta vad som är bäst för barnen jämfört med barnskötarna i den pedagogiska verksamheten men trots detta fungerar det inte i praktiken eftersom barnskötarna har en sådan stor roll i verksamheten och alla personal ser sig som jämlika.
Med utgångspunkt i frågan om hur förskolläraren ser på sitt ansvar efter den reviderade läroplanen och hur synlig förändringen är i praktiken kan vi se att det som väger tyngst inom förskolans verksamhet är erfarenhet framför utbildning. Trots den reviderade läroplanens fokus på förskollärarens ansvar synliggörs inte detta i verksamheten. Förskollärare ska vara ledare i det pedagogiska arbetet men känner att det är en betungande arbetsuppgift då de inte har den erfarenheten ifrån utbildningen att vara just ledare. Förskollärarutbildningen ger dem inte den kunskapen att hävda sin position i relation till barnskötarnas erfarenhetsbaserade kunskap.
I frågan om förskollärarnas förväntningar på sin yrkesroll och arbetet i verksamheten visar studien att förskollärarna med längre erfarenhet önskar att de hade en större roll i
verksamheten och att förskollärares kunskap lyfts fram på ett tydligare sätt. Trots att den mindre kommunen har fördelat en del arbetsuppgifter till förskollärare så är inte skillnaden mellan yrkena tydlig i den faktiska verksamheten. Förskollärarna vill få ett monopol men de motverkar det själva när de konstant säger att allas kompetens är lika mycket värda. Både förskollärare och barnskötares kompetens behövs men kompetensen är olika eftersom de har
36
olika utbildningar. På grund av att yrkesgrupper har olika utbildningar borde olikheterna synliggöras i ansvarsområdena i verksamheten enigt en del av våra informanter.
I vår studie kan vi se att arbetslaget väger tyngre än de professionella i förskolans verksamhet. Att arbetslaget har en samsyn och är likvärdiga gör att förskollärarnas professionella
särställning försvagas. Det vi har upplevt som tydligt genom hela resultatdelen är att ingen vill uttrycka att de har högre kunskap än någon annan. Likvärdighet är ett begrepp som
genomsyrar hela resultatdelen. Ingen ska vara mer värd än någon annan i verksamheten. Hur ska då professionsstatus uppnås om du inte har ett egenvärde och vågar visa din kunskap? Uteblir jurisdiktionen uteblir även förskollärarens inflytande i verksamheten.
I frågan om hur ansvarsfördelningen i den reviderade läroplanen 2010 har påverkat relationen mellan yrkesgrupperna i relation till förskolans pedagogiska innehåll visar studien att det skiljer sig mellan förskollärare hur de upplever sin yrkesroll och arbetsfördelningen. Förskollärarna i den mindre kommunen önskar en tydligare roll i verksamheten medan förskollärarna i den större kommunen är nöjda med hur det är idag. Det som också har kommit fram är att barnskötare inte ser någon större skillnad mellan barnskötare och
förskollärare. Vi kan inte se att den reviderade läroplanen har fått någon större inverkan på det praktiska arbetet i de förskolor vi har besökt.
Vi kan se likheter i de intervjuade barnskötares synsätt när det kommer till erfarenhet. De tycker alla att deras långa erfarenhet innebär att de innehar samma kunskap och kompetens som en förskollärare. Trots att förskollärare har en legitimation och har således monopol inom sitt yrke är det inte synligt i verksamheten eftersom erfarenhet väger tyngre än utbildning i vår studie.
37
8. Avslutande diskussion
I det här avsnittet diskuteras vårt resultat i förhållande till tidigare forskning. Vi kommer även att diskutera den metod vi har valt att använda oss av samt hur det är möjligt att fortsätta med denna studie i framtiden.
8.1 Vår studie i förhållande till tidigare forskning
Syftet Regeringen har haft med den reviderade läroplanen 2010 har varit att höja
förskolläraryrkets status. Fredriksson (2010) menar att med hjälp av styrdokumenten förväntar sig staten att de kan påverka lärarna och verksamheten. Det vi har sett i vår studie är att den gamla läroplanen lever kvar i verksamheten där ansvaret ligger på arbetslaget och
förskolläraren inte aktivt tar den ledande rollen. Sheridan m fl. (2011) poängterar att
förskolläraren ska vara en ledare i det pedagogiska arbetet och kunna ta beslut och stå för de besluten både bland kollegor och barn. Precis som Ericsson (2014) skriver finns ansvaret där men när det kommer till praktiken görs ingen skillnad på yrkeskategorierna vilket vi även har sett i vår studie. Vi kan se att dynamiken som fanns i den tidigare läroplanen fortfarande lever kvar och tycks vara svår att ändra på. Oavsett om nyexaminerade förskollärare har tillkommit i verksamheten lever de normer och värderingar kvar som tidigare fanns och är oförändrade. Trots de politiska beslut som har kommit med den reviderade läroplanen har ytterst lite förändrats i verksamheten. Fredriksson (2010) beskriver det som att normer och rutiner som skapas av personal i en verksamhet är svåra att förändra och kan innebära att det som
egentligen förväntas av en person underordnas. Vi kan se i vår studie att förskollärarna vill att deras utbildning ska ha en större betydelse i verksamheten men de har svårt att hitta vägen dit. Kan det bero på att vänskapsrelationer ibland är mer betydelsefulla än förskolans vision (Sheridan, 2011).
Utifrån vår empiri kan vi se att arbetsuppgifterna oftast delas lika mellan de båda
yrkesgrupperna trots att läroplanen tilldelar förskolläraren det övergripande ansvaret för den pedagogiska verksamheten. Det finns till viss del en skillnad mellan de båda kommunerna då
38
det handlar om ansvarsområdena, reflektionstid och utvecklingssamtal. I den mindre
kommunen faller dessa ansvarsområden på förskolläraren medan det i den större kommunen delas lika mellan de båda yrkesgrupperna. Detta kopplar vi till Ericsson (2014) som skriver att det skiljer sig mellan kommuner hur de tolkar den nya läroplanen och sedan verkställer den i förhållande till yrkeskategorierna.
Det vi även har kunnat se är att förskolläraren inte vill se sig som ledare i verksamheten. Sheridan (2011) menar att en del förskollärare inte känner sig helt bekväma med den nya rollen som ledare och ibland kompromissar de trots sin högre utbildning och mer
vetenskapligt grundad kunskap. Det ser vi tydligt då alla ska samma värde och se sig som likvärdiga i verksamheten. Förskollärarna i vår studie ser det som en betungande uppgift att vara en ledare och ibland saknas modet. Vi anser att det brister i förskollärarutbildningen att det saknas kunskap om hur en ledare ska vara, agera och vilka arbetsuppgifter som ska ligga på förskolläraren. Samtidigt ska det finnas tydliga regler från kommunen och förskolechefen om hur arbetet ska fördelas i verksamheten.
Lilja (2014) skriver att syftet med legitimationen har varit att öka professionaliseringen av läraryrket och höja yrkets status. Utifrån vår studie har vi ej kunnat se att legitimationen har inneburit monopol för förskollärarna vilket även har inneburit att statusen inte har höjts.