7 Slutsatser och avslutande diskussion
I föregående tre kapitel har jag inom ramen för uppsatsens syfte försökt klargöra olika estetiska dimensioner i Norinagas texter och i hans arv med hjälp av en religionsestetisk analys. Syftet löd: ” att studera ursprunget till föreställningen av shinto som estetisk och inhemsk.”
I detta stycke ska jag besvara följande frågeställningar:
- Varför har shinto estetiserats?
- Hur använde Norinaga tinget patos för att skapa en estetisk syn på det gudomliga?
- Finns Norinagas estetiska perspektiv i nutidens shintodefinitioner?
7.1 Shinto som Japans estetiska folksjäl
För att vända blicken mot uppsatsens huvudsakliga syfte kan vi försöka besvara den första frågeställningen: ”varför har shinto estetiserats?”
I kapitel 6 fann vi genom att de estetiska momenten i shinto ursprungligen kom från Norinagas: 1) kokugaku-idéer om nödvändigheten för det japanska folket att ha en inhemsk världssyn; 2) idéer om det gudomliga (”den gamla vägen”) som ett estetiskt objekt (tinget patos), och; 3) idéer om det estetiskt gudomliga som kopplade till det japanska folkets inhemska tankevärld. För Norinaga var det viktigaste med hans estetiska tolkningar att de gjorde det enklare att presentera shinto som inhemskt japansk.
De estetiska momenten spreds till senare definitioner av shinto i form av ”den gamla vägen”, som beskriven av Atsutane och hans etniska och militanta shinto. Efter andra världskriget isolerade shinto direktivet de faktorer som sågs som religionens ”icke-korrumperade” komponenter, däribland det gudomliga som ett estetiskt objekt knuten till det japanska folket.
7.2 Norinagas gudomliga objekt
Nästa frågeställning löd: ”Hur använde Norinaga tinget patos för att skapa en estetisk syn på det gudomliga?”
I uppsatsen har jag använt mig av Beardsleys definition av estetiska objekt för att studera hur Norinaga omvandlade det gudomliga till ett estetiskt objekt med hjälp av tingets patos. Tingets patos användes för att modifiera japansk gudomlighet från den konfucianska ritualmodellen till en mer känslomässig religiositet (se 6.1.). Detta var, som visats i avsnitt 6.2. en retorisk manöver, ett sätt att skapa en kontrast mellan kinesisk och japansk religiositet och filosofi. Genom tingets patos kunde Norinaga framhålla sin
kokugaku-färgade tolkning av det gudomliga som huvudsakligen estetisk,
och inte minst inhemskt estetisk.
Som beskrivet i avsnitt 3.1. söker ett religionsestetiskt perspektiv bortom textens betydelse och/eller idéer och fokuserar istället på visualisering och praxis som en förklaringsmodell för hur idéer traderas. Tingets patos var den estetiska förklaringsmodellen med vilket Norinaga undersökte, spred och argumenterade fram sin tes om det gudomliga. Hans idé om att Kojiki och andra äldre texter borde läsas först och främst som estetiska verk öppnade för en tolkning av det gudomliga som knuten till tingets patos och ”den gamla vägen” bunden till Japans folksjäl. Det gudomliga blev en estetisk
7.3 Det estetiska paradigmet
Den sista frågeställningen löd: ” Finns Norinagas estetiska perspektiv i nutidens shintodefinitioner?”
I avsnitt 4.1. presenterade jag vanliga shintodefinitioner tillgängliga för allmänheten vilka enligt Rots oftast faller under det etniska paradigmet (se 4.3.). Enligt min mening finns det alltså ett till paradigm som kanske delvis kan ses som en underavdelning till det etniska paradigmet: det estetiska paradigmet. Detta paradigm har i mångt och mycket sitt ursprung i Norinagas estetisering av shinto, och slår igenom i nutidens shintodefinitioner. Med hjälp av ett religionsestetiskt perspektiv på nutida shintodefinitioner fann jag att många definitioner speglar Norinagas idéer och språkbruk. Shinto
beskrivs ofta i estetiska ordalag och innefattar ofta element som påminner om tingets patos som knuten till en inhemsk etnicitet och estetik (se 4.1. samt 6.3.). Detta tyder enligt mitt resultat på möjligheten av en estetisk dimension i det etniska paradigmet.
Jag tror att en mer ingående studie i detta fenomen kan ännu klarare visa nutidens shintodefinitioner ur ett religionsestetiskt perspektiv.
7.4 Avslutande kommentar
Föreliggande arbete har blott fungerat som en figurskiss av en
religionsestetisk forskningsmetod. Hittills finns det ingen metodik knuten till det religionsestetiska perspektivet. Därför har jag vald att hålla mig till en textanalys, något tallösa estetiker före mig har använd för att studera sitt material och som även religionsestiska forskare har brukat. Min
utgångspunkt har varit att religion innehåller utforskningsbara estetiska dimensioner, som Hubert Mohr (se 3.3.) skriver: ” [T]he term “religious aesthetics” will refer to the field of study within the study of religion that focuses on human sensations, signals, and punctuation that are addressed,
processed, utilized, and created by and through religions.”164 Jag har försökt att postulera perspektivets potential med en textkritisk analys av Motoori Norinagas tingets patos-begrepp och funnit att hans begrepp står i förgrunden för senare shintodefinitioner som enligt min mening innefattar en estetisk dimension. Med denna medvetna estetisering av det gudomliga, kopplat till tingets patos, legitimerade Norinagas shintotolkning Japans unika folksjäl. Som Alexandra K. Grieser och Jay Johnston framhåller ger ett
religionsestetiskt perspektiv: ”options to describe and explain historical and political effects of religion (descriptive and explanatory potential).”165 Det religionsestetiska perspektivet har med hjälp av estetisk teori grävt upp olika möjligheter och potential för vidare studium i ämnet. Frågor och funderingar som förblir obesvarade i föreliggande studie är otaliga och som sagt är föreliggande uppsats blott en snabbskiss av perspektivets potential och problemlösande prospekt.
Avslutningsvis kan vi reflektera över vad vi har funnit utifrån ett framtidsperspektiv. Norinagas estetiska shinto är fortfarande aktuell och enligt min uppfattning har estetiseringen som Norinagas verk påbörjade fortfarande samma vigör som tidigare, om något så har det blivit starkare i kölvattnet av shintodirektivet och moderna utvecklingar (se 6.3.) Med avstamp i uppsatsens analys kan ett religionsestetiskt perspektiv hjälpa med att se nya dimensioner i vad som händer i nutid. I föreliggande uppsats fann jag möjliga svar till det etniska pardigmets uppväxt och vad jag kallar dess estetiska pardigm. Något jag skulle vilja koppla till Noringas tingets patos. Det kan vidga möjligheterna för närgående textanalyser ifrån ett estetiskt perspektiv och därmed komma närmare känslotillstånd och tankesätt. Grieser skriver: “The political character of the aesthetic lies in the simple question
164 Mohr (2010), s. 240
how perceptual orders within a society organize and govern what is possible to feel, think and perceive at all.”166
När den estetiska dimensionen avslöjas, studeras, diskuteras och reflekteras över kan forskaren finna dimensioner, koncept och idéer som annars hade förblivit outtalade och oförstådda. Att förstå den estetiska dimensionen är av största betydelse för att kunna analyser eller tillägga nya dimensioner till ett redan förstådd (eller underförstådd) forskningsfält.
8 Referenser
Bearsley, Monroe C. (1981[1958]). Aesthetics: Problems in the Philosophy
of Criticism, Andra upplagan. Indianoplis: Hackett Publishing
Company, Inc
Bellah, Robert. (1985[1975]). Tokugawa Religion: The Cultural Roots of
Modern Japan. New York: The Free Press
Bocking, Brian (1996). A Popular Dictionary of Shinto. Richmond: Curzon press
Breen, John & Mark Teeuwen (2000). “Introduction: Shinto Past and Present” i John Breen & Mark Teeuwen (red) Shinto in
History: Ways of the Kami. Richmond: Curzon press, s. 1-12
Breen, John & Mark Teeuwen (2010). A New History of Shinto. Malden, MA: Wiley-Blackwell
Brunius, Teddy (1961). Estetik: en inledande diskussion. Stockholm; Bokförlaget Liber
Burns, Susan L. (2003) Before the Nation: Kokugaku and the Imagining of
Community in Early Modern Japan. Durham: Duke University
Press
Bushelle, Emi Foulk (2019). "The Poetics of Nativism: Motoori Norinaga and the Sacralization of Japanese Literature." Monumenta
Nipponica 74(1), s. 59-84.
Chamberlain, Basil Hall (1981[1906]). The Kojiki: Records of Ancient
Matters: translated by Basil Hall Chamberlain. Singapore:
Tuttle publishing
De Bary, Theodore (2001). “The Vocabulary of Japanese Aesthetics.” i Theodore De Bary, Donald Keene, George Tanabe och Paul Varley (red.) Sources of Japanese Tradition, Volume One:
From Earliest Times to 1600. Andra upplagan. New York:
Columbia University Presss, s. 197-203
Grieser, Alexandra K. & Jay Johnston (red), Aesthetics of Religion: A
Connective Concept. Berlin: De Gruyter
Hardacre, Helene (2017). Shinto: A History. New York: Oxford University Press
Ichijo, Atsuko (2020). “Kokugaku and an alternative account of the
emergence of nationalism of Japan”, Nations and Nationalism 26(1), s. 263-282
Isomae, Jun’ichi, i översättning av Sarah Thal (2000). ”Reappropriating the Japanese myths: Motoori Norinaga and the creation myths of the Kojiki and Nihon shoki”. Japanese Journal of Religious
Studies 27(1/2), s. 15-39
Josephson, Jason A (2012). The Invention of Religion in Japan. Chicago: University of Chicago Press
Jinja Honchō (2013). The Soul of Japan: An Introduction to Shinto and Ise
Jingu. Public Affairs Headquarters for Shikinen-Senguu.
Tillgänglig online på:
https://www.jinjahoncho.or.jp/en/download/
Kalland, Arne (1995). ”Culture in Japanese Nature”, i Ole Bruun & Arne Kalland (red) Asian Perceptions of Nature: A Critical
Approach. Richmond, Surrey: Curzon Press, s. 243–257
Kasulis, Thomas P. (2004). Shinto: The Way Home. Honolulu, University of Hawaii Press
Kazumitsu, Kato (1962). ”Some Notes on Mono no Aware” Journal of the
American Oriental Society, 82(4), s. 558-559
Keene, Donald (1953). “Hirata Atsutane and Western learning.” T'oung Pao 42(1), s. 353-380.
Keene, Donald (1969). "Japanese aesthetics." Philosophy East and
West 19(3), s. 293-306.
Kitagawa, Joseph M (1987). On Understanding Japanese Religion. Princeton, N.J.: Princeton University Press
Kuroda, Toshio, i översättning av James C. Dobbins och Suzanne Gay, (1981). "Shinto in the History of Japanese Religion". Journal of
Japanese Studies 7(1), s. 1-21
Lanwerd, Susanne (2002). Religionsästhetik: Studien zum Verhältnis von
Symbol und Sinnlichkeit, Königshausen & Neumann, Würzburg
Marra, Michelle (red.) (1999). Modern Japanese Aesthetics. University of Hawai’I Press,
Marra, Michael F. (red.) (2001). A History of Modern Japanese Aesthetics. University of Hawai’I Press
Maruyama, Masao. (2014[1975]). Studies in the Intellectual History of
Matsumoto, Shiegeru (2013[1970]). Monotoori Norinaga 1730-1810. Cambridge, Mass: Harvard University Press
McClain, James L (2002). Japan: A Modern History. New Yrok: W.W. Norton & Company
Meli, Mark (2001). ” 'Aware' as a Critical Term in Classical Japanese Poetics” Japan Review 13, s. 67-91
Ministry of Foreign Affairs of Japan (senaste uppdatering: 2014-08-14). ”Cultural exchange” Senast öppnat: 2020-03-19
https://www.mofa.go.jp/policy/culture/exchange/index.html Ministry of Foreign Affairs of Japan (senaste uppdatering: 2017-03-08).
“Pop-culture Diplomacy”. Senast öppnat 2020-03-19
https://www.mofa.go.jp/policy/culture/exchange/pop/index.htm l
Mohr, Hubert (2010). “Material religion/religious aesthetics a research program”, Material Religion 6(2), s. 240-242
Morris, Ivan (1964). The World of the Shining Prince. London: Oxford University Press
Nishimura, Sey (1991), ”The Way of the Gods. Motoori Norinaga’s Naobi no Mitama” Monumenta Nipponica 46(1), s. 21-41
Ono, Sokyo (1962). Shinto, The Kami Way. Singapore: Tuttle publishing Prohl, Inken (2010). “Religious aesthetics in the german-speaking world
central issues, research projects, research groups”, Material
Religion, 6(2), s. 237-239
Rots, Aike P. (2013). Forests of the Gods: Shinto, Nature, and Sacred Space
in Contemporary Japan. Avhandling: University of Oslo
Smith, Jonathan Z. (2000). “Classification.” i Willy Braun & Russell T. McCutcheon (red) Guide to the Study of Religion. London: Cassell, s. 35-44
Smith Jr., Warren W. (1959). Confucianism in Modern Japan: A Study of
Conservatism in Japanese Intellectual History. Tokyo: The
Hokuseido Press
Sugimoto, Yoshio (1999). “Making sense of Nihonjinron”. Thesis Eleven, 57(1), 81-96.
Teeuwen, Mark (2006a). ”Kokugaku vs. Nativism”, recension av Burns, Susan L. (2003) Before the Nation: Kokugaku and the
Imagining of Community in Early Modern Japan. Durham:
Duke University Press. Monumenta Nipponica, 61(2), s. 227– 242
Teeuwen, Mark (2006b). “Shinto: The Way Home”, recension av Kasulis, Thomas P. (2004). Shinto: The Way Home. Honolulu,
University of Hawai'i Press. The Journal of Japanese Studies 32(1), 268-273
Wehmeyer, Ann (1997). Kojiki-den: Book 1. Introduced, Translated, and
Annotated by Ann Wehmeyer, with a Preface by Naoki Sakai.