Slutsatser och avslutande diskussion

Studien bygger på den tidigare forskningen som har dokumenterat korruptionens negativa effekter på ekonomin, rättssystemet och demokratiska principer. Den här studien undersöker hur korruption påverkar medborgares vilja att delta i den demokratiska processen, och medborgares attityder mot dess förtroendevalda politiker. Studien har sitt utgångsläge i antagandet om att korruption bryter mot fundamentala demokratiska principer, såsom ansvarsskyldighet, jämlikhet och rättvisa, och hypotiserar utifrån detta att medborgare i mer korrupta länder också bör a) vara mindre benägna att delta i den politiska processen och b) ha ett lägre

förtroende för landets politiker. Studiens statistiska analys går i linje med det förväntade utfallet: att korruption har en negativ påverkan på både politiskt deltagande och förtroendet för politiker. Landets korruptionsnivåer tycks ha en betydande påverkan på den inställning medborgare bär gentemot sina

förtroendevalda, och att högre korruptionsnivåer tycks producera mer passiva medborgare. Resultatet föreslår att korruption leder individer till att tro att det politiska systemet underpresterar och att detta reflekteras över på förtroendet för dess politiker. I ramen för studiens regressionsanalys överensstämmer Eastons teori med de presenterade data. Vid tillämpning av Eastons teori om stöd indikerar resultatet att korruption kan ha betydande konsekvenser för legitimiteten; där det specifika stödet är lägre i de länder som inte lyckas bekämpa korruption och lyckas därigenom inte producera föredragna resultat. Eftersom att korruption har en påverkan på landets prestationsförmåga, och genom detta en påverkan på den uppfattning individen har gentemot de förtroendevalda. Prestationsförmågan mäts delvist i landets förmåga att begränsa arbetslösheten, vilken också visats ha en negativ effekt på förtroendet för politiker. Till studiens förvåning anses utbildningsnivån också ha en negativ påverkan på den beroende variabeln för förtroende, den andra regressionsmodellen indikerar ett negativt samband mellan förtroende och antal skolår (bland individer 25+). Trots att det inte testats för, kan det negativa sambandet mellan utbildningsnivå och förtroendet för politiker

rimligtvis hänga ihop med att a) en utbildad person eventuellt har högre krav på sina förtroendevalda politiker, än en person med en lägre utbildningsnivå och b) att en utbildad person håller sig mer informerad (tittar på nyheter, läser tidningen osv.).

Eftersom att detta inte specifikt testats för i studiens regressionsanalys upplevs det ur studiens syfte kontraproduktivt att ta argumentet ett steg längre, på grund av att det saknas statistiska underlag för att specificera vad detta sambandet beror på. Utan kan istället behandlas i vidare studier.

Trots de statistiskt signifikanta korrelationerna mellan utbildning, arbetslöshet och förtroendet för politiker är korruptionsnivån en överlägsen indikator på medborgares förtroende för politiker. Med korruption inräknat i studiens andra

regressionsmodellens beräknas korruption på egen hand förklara 49 % av

variationen av utfallet för förtroendet för politiker. Detta är ett viktigt resultat vilket exemplifierar korruptionens förödande konsekvens i upprätthållandet av en effektiv och rättvis demokrati. I första hand är detta ett problem i sig, om landets högst beslutande är korrupta, har detta har en påverkan på de beslut som fattas, många gånger till fördel för den ledande eliten istället för majoriteten av statens invånare. En bristande tillit för landets förtroendevalda påverkar förmågan att fatta och implementera effektiva beslut om de som bestämmer anses, ur betraktarens ögon, vara korrupta. Vem betraktaren är eller vad som driver och påverkar deras

perception vet vi med all säkerhet inte, eftersom att korruptionsforskning tyvärr inte lyckats producera en objektiv metod – men detta har bevisligen ändå en påverkan på hur individer handlar. Studien påpekar tidigare att perception är avgörande för hur individer uppfattar samhället omkring sig, och om denne upplever att dess

förtroendevalda är korrupta är de också mer benägna att handla på ett oetiskt sätt som stärker deras egen position på bekostnad av andra. Här kan man lyfta upp Uslaners inequality trap där ett lägre förtroende resulterar in en framtidspessimism och en ovilja att delta i de processer som syftar till att stärka samhället. Individer kommer utifrån detta att vara mindre villiga att exempelvis betala skatter, eftersom att hen upplever att pengarna hamnar i händerna på korrupta politiker. Politiskt

grand corruption stärker, uppmanar och underbygger den vardagliga petty

corruption.

Studiens första regressionsanalys har bevisat två huvudsakliga korrelationer, i första hand uppvisas en stark positiv korrelation mellan politiskt deltagande och landets förmåga att begränsa korruption. I regressionsanalysens andra block beskrivs även arbetslöshet ha en positiv korrelation med politiskt deltagande. I den hierarkiska

regressionsanalysens andra block indikerar koefficientstabellen att korruption med en statistisk signifikans endast förklarar ytterligare 9,5 % av variationen i datan efter att utbildning och arbetslöshet blivit kontrollerade för. Trots att detta resultatet är lägre i förhållanden till den första regressionsmodellen indikerar resultaten ett förhållandevist starkt samband mellan politiskt deltagande och korruptionsnivån i samhället. Inte minst om man tittar på förhållandet mellan den oberoende variabeln för korruption och dess förmåga att förutse politiskt deltagande, vilket uppmäts till 39,6 %. Studiens hypotes stämmer överens med de presenterade resultat (inom ramen för den första regressionsmodellen), där högre korruptionsnivåer leder till mer passiva medborgare; och att bättre korruptionskontroll ökar politiskt

deltagande.

Avslutningsvis är studien ett tillägg till den tidigare forskning som behandlar korruption, förtroende och deltagande; den tillägger två huvudsakliga konsekvenser av korruptionens negativa påverkan på politiskt deltagande och förtroendet för politiker. Förutom att skada ekonomin och social utveckling bidrar korruption till att hindra demokratisk utveckling – och resulterar in samhällen där individer har ett lägre förtroende för politiker och en mindre vilja att delta i den politiska processen. Resultatet pekar på att förtroendet för politiker och politiskt deltagande kan förstås utifrån både individuella och kollektiva perspektiv, även om korruption uppvisar den absolut starkaste korrelationen. Konfronterade av korrupta och ineffektiva styren distanserar medborgare sig själva från (deltagande i) det politiska systemet och dess politiker. Fortsättningsvis kan detta vara början på en negativ spiral, där korruption på elit-nivån leder medborgare till att anamma ett liknande handlingssätt som bidrar till en högre ojämlikhet i samhället; om medborgare undviker att betala skatter med rädslan för att dessa skall hamna i fickan på enstaka politiker. I detta fall hamnar allt mindre pengar hos dem som behöver de mest, välbärgade individer kan alltid finna alternativa marknader för att tillgodose sina behov – medan samhällets fattigaste är beroende av de tjänster som finansieras av skattepengar. Likadant ökar risken för att medborgare stannar hemma under valdagen, eftersom att de anser att deras röst inte gör någon skillnad i ett korrupt system, vilket försvagar statens legitimitet och underminerar demokratiska principer.

6 Referenser