I resultat- och analyskapitlet har vi undersökt vad som står i texterna, tolkat det, samt återkopplat till teorier och tidigare forskning. I det här kapitlet sätter vi det i samband med vilken övergripande syn på barn som ges i tidningarna och besvarar våra frågeställningar samt diskuterar våra funderingar som väckts under analysens gång. Sist i kapitlet ger vi förslag på fortsatt forskning.
Vi har undersökt hur den övergripande synen på barn ser ut utifrån texterna i vårt undersökningsmaterial. Vi har utgått ifrån Faircloughs (1995) tredimensionella diskursanalysmodell.
Vår huvudfråga är:
Hur skriver svensk dagspress om försvunna barn?
Övriga frågeställningar är:
Vilka berättelsemönster förekommer i texterna?
Hur konstrueras barnen respektive de vuxna i texterna? Vilken relation mellan barn och vuxna synliggörs i texterna? Vilken övergripande syn på barn konstrueras i texterna?
Vi har för lite material för att kunna dra generella slutsatser om hur nyhetsmedierna
representerar barn som försvinner, men vi anser att vårt resultat är giltigt för hur Bobby, Engla och Sebastian framställs i medierna.
Enligt vår tolkning konstruerar tidningarna barnen som att de inte kan klara sig själva ur situationen de hamnat i, utan behöver hjälp från vuxna. Detta framgår bland annat genom beskrivningen av hur de vuxna letar efter barnen. Barnen representeras som oskyddade i samhället genom att tidningarna framställer att vad som helst kan hända när som helst, och barnen kan inte göra någonting för att stoppa det. Barnen konstrueras som offer, hjälplösa och svaga, i motsats till de vuxna som konstrueras som starka och som de som har makten.
Samtliga vuxna karaktärer framställs som om de har mer kontroll över situationen i jämförelse med barnen.
De undersökta texterna ger intrycket av att barnen är värdefulla för omgivningen. Det visas genom att barnen berör och engagerar ett stort antal människor. I texterna läggs fokus på att det är många som hjälper till att leta efter barnen.
Genom att tidningarna beskriver barnen som hjälplösa, oskyldiga och oskyddade får de symbolisera och representera bilden av hur barn uppfattas. I enlighet med Halls (2002) representationsteori tilldelar tidningarna barnen de här egenskaperna för att vi som läsare ska kunna koda av texterna och referera innehållet till vår egen kulturella miljö.
I varje fall finns ett antal karaktärer. Enligt Fiske (2006) utgör varje karaktär en funktion i berättelsen. Att barnen är borta är det centrala i varje historia och i respektive medieberättelse är barnen huvudkaraktärer. Sebastian går från att vara ett hjälplöst barn i fara till att bli en hjälte som räddar livet på sig själv.
Englas karaktär utvecklas från att vara en livfull 10-årig flicka i fara till att bli en ljusbärare som förenar landet. Tidningarna låter hennes roll stärkas genom mammans uttalanden.
Hennes karaktär gör en resa och utvecklas till något positivt, trots att historien slutar olyckligt. Jämför man Englas karaktär med Bobbys karaktär är han ett offer genom hela historien. Trots att båda barnen bragts om livet förvandlas Englas död till något fint och
gemensamhetsskapande medan Bobbys död blir en familjetragedi som skakar hela landet.
I Engla- och Bobbyfallet är mödrarna viktiga karaktärer. I Englafallet går mamman från att vara en ängslig kvinna till att bli en supermamma med hela svenska folket. Hon vänder sitt barns död till något positivt, vilket är en stor bedrift som kräver mycket styrka.
Bobbys mamma går från att vara en osäker kvinna som söker kärlek till att bli en medhjälpare till mord. En kvinnas utveckling mot den totala och katastrofala avgrunden: Att medverka till mordet på sitt eget barn.
Att barnens mammor har en framträdande roll i texterna medan papporna är mer osynliga gör att tidningarna lägger ansvaret för barnen på mammorna. I Englafallet och i Sebastianfallet får mammorna ta stor plats och framträda i rollen som kärleksfull mamma. Englas mamma representeras som ett föredöme. Hon blir mamma med hela svenska folket. Hur barnen konstrueras är beroende av hur mammorna framställs. Engla och Sebastians mammor gestaltas som starka och goda kvinnor medan Bobbys mamma framställs som svag. Detta påverkar hur tidningarna gestaltar Bobby och gör honom till ett oskyddat och oälskat barn.
Berättelsemönstren i de tre fallen liknar varandra. De börjar med ett anslag, en dramatisk händelse, sedan följer en presentation av karaktärer och miljöer. Därefter sker en
upptrappning, sökandet, och en eller två vändpunkter, ledtrådar framkommer, vilket följs av konfliktlösningen, att barnet hittas.
Dramaturgin i de tre fallen följer Sundstedts (2005) modell av hur en klassisk berättelse är uppbyggd. Slutsatsen vi drar av den dramaturgiska analysen är att nyhetsartiklar om försvunna barn kan följa den klassiska deckarberättelsens uppbyggnad som Bordwell och Thompson (2004) talar om. Nyhetsberättelserna om Bobby, Engla och Sebastian inleds med att barnen är borta. Här vet åskådaren effekten, ett försvunnet barn, men inte verkan;
förövaren, motivet, metoden. När någon är försvunnen eller hittad död vet vi att något har hänt, men inte varför. Nya ledtrådar som kan hjälpa till att klara upp fallet publiceras från dag till dag, vilket skapar en artikelserie, en nyhetsberättelse som nästan blir som en följetong. Man kan förmoda att skrivandet, och läsandet, drivs vidare av en nyfikenhet på hur historien ska sluta, hos såväl journalister som hos en tänkt läsekrets.
Vi upplever att tidningarna antyder att det yttersta ansvaret för barnen vilar hos mödrarna. Om mamman inte är tillräckligt beskyddande och kärleksfull går det utför för barnet. Vi tycker det skulle vara intressant att forska vidare kring mammornas roll.
6.1 Förslag till fortsatt forskning
Vi har lagt märkte till att mammorna har en framträdande roll i nyhetsberättelserna om försvunna barn. Mammorna tillskrivs ett stort ansvar för vad som händer barnen och för hur såväl människor i barnens närhet som folk i allmänhet bör förhålla sig. Hur mammorna konstrueras i nyhetsberättelserna påverkar hur barnen konstrueras. Därför skulle det vara intressant att göra en motsvarande undersökning av just hur mammor respektive pappor representeras och konstrueras och i sammanhanget också väga in ett genusperspektiv.
Det skulle också vara intressant att undersöka om och hur polisen och allmänheten tar hjälp av medierna för att lösa brottsfall. Till exempel hur man vädjar om hjälp via medierna och hur medierna då väljer att skriva.
7. REFERENSER
Ariés, Philippe (1996). Centuries of Childhood. London: Random house Ltd.
Bordwell, David & Thompson, Kristin (2004). Film Art: An introduction. New York: McGraw-Hill.
Berglez, Peter & Olausson, Ulrika (2008). Kritisk diskursanalys. I Ekström, Mats (red.)
Mediernas språk. Stockholm: Liber.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2005). Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur.
Dyer, Richard (1977). Gays and Film. London: British Film Institute.
Dyer, Richard (2002). Matter of images. London: Routledge.
Fairclough, Norman (1995). Media discourse. London: Edward Arnold.
Fiske, John (2006). Television Culture. London: Routledge.
Gripsrud, Jostein (2002). Mediekultur, mediesamhälle. Göteborg: Daidalos.
Goodman, Mary Ellen (1974). Barnkulturen - Samhälle och kultur sedda med barns ögon. Malmö: Norden Ab.
Hall, Stuart (2002) Representation. London: Sage Publications Ltd.
Höijer, Birgitta (2008) Sociala representationer i medietexter. I Ekström, Mats (red.)
Mediernas språk. Stockholm: Liber.
Kunkel, Dale & Smith, Stacy L (1999). The media's picture of Children in the United States, I von Feilitzen, Cecilia & Carlsson Ulla (red.) Children and Media. Göteborg: Nordicom.