Syftet med denna integrativa litteraturstudie var att undersöka vikten av fritidsaktiviteter för ungas utveckling, särskilt för ungdomar i utsatta områden. Även vilka fritidsaktiviteter och på vilket sätt dessa aktiviteter kan främja psykosocial utveckling och prosociala beteende hos ungdomar har undersökts. Med utgångspunkt i syftet har sedan forskning som behandlar och undersöker ovannämnda områden sammanställts. Majoriteten av den tidigare forskning som
undersökts är samstämmig kring att fritidsaktiviteter fyller en positiv och viktig funktion i ungdomars vardag. Fritidsaktiviteter är ett viktigt komplement till andra socialisationsmiljöer som exempelvis skolan och hemmet. Särskilt viktigt blir fritidsaktiviteter för ungdomar i utsatta områden eftersom dessa ungdomar exponeras för fler riskfaktorer än andra ungdomar. Antalet fritidsaktiviteter som är tillgängliga för ungdomarna i dessa områden är också lägre. De olika studierna pekar på att ungdomens utveckling kan främjas genom deltagande i fritidsaktiviteter. Framförallt kan ungdomens prosociala förmågor utvecklas men även ungdomens självkänsla och självuppfattning kan förstärkas genom deltagande i fritidsaktiviteter. Utifrån resultatet är inte denna utveckling beroende på vilken aktivitet ungdomen deltar i. Det är aktivitetens utformning och innehåll som blir essentiellt för att ungdomens ska utvecklas i positiv riktning. Flera studier i resultatet är också överens om att ungdomen bör delta i flera olika aktiviteter, vilket ökar möjligheterna för en positiv individuell utveckling.
Av resultatet framgår det att fritidsaktiviteter är ett sammanhang där ungdomar kan få möjlighet att finna kamrater, bygga relationer och skapa sociala nätverk. Utifrån verksamhetsteorin kan fritidsaktiviteten tillfredsställa grundläggande behov av mänsklig kontakt och möjligheter för socialisation skapas, något som leder till möjligheter för personlig utveckling. Resultatet och analysen utgör ett ingångsvärde i hur fritidsaktiviteter bör betraktas som utgångspunkt för följande diskussioner. Det är ingenting som säger att fritidsaktiviteter är den enda arenan för ungdomars socialisation och utveckling. Fritidsaktiviteter bör snarare ses som en möjlighet där utvecklingen kan ske parallellt med andra arenor, som exempelvis skolan eller hemmet. Beroende på förutsättningarna inom de andra socialisationsarenorna är det möjligt att fritidsaktiviteter kan utgöra en allt större del av utvecklingen, detta om förutsättningarna för de andra arenorna är begränsande. Är så fallet ställer det dock också större krav på att själva aktiviteten är utformad och strukturerad med tillräcklig kvalité så att förutsättningarna för utveckling möts. Resultatet i kombination med bakgrundsavsnittet visar att förutsättningarna i socioekonomiskt utsatta områden är begränsade på alla de nämnda socialisationsarenorna. Skolorna i utsatta områden är generellt sett sämre, stödet hemifrån är lägre och utbudet och variationen av fritidsaktiviteter är lägre. Samtidigt finns det också flertalet riskfaktorer som påverkar ungdomen under uppväxten, exempelvis klasskillnader, segregation, kulturella skillnader, föräldrars bristande utbildning och ekonomi, alkoholism eller trångboddhet. Eftersom förutsättningarna i alla socialisationsarenorna är sämre och ungdomen exponeras för flertalet riskfaktorer är det möjligt att argumentera för att välutformade, välplanerade aktiviteter är än viktigare i utsatta områden. Hur man bör arbeta med detta diskuteras vidare nedan. Att fritidsaktiviteten bör struktureras med en tydlig organisation och med ett uppgiftsfokuserat klimat snarare än ett målinriktat sådant framgår tydligt.
Att ungdomar i utsatta områden inte deltar lika mycket i fritidsaktiviteter blir problematiskt i och med att möjligheterna för utveckling minskar och riskerna för isolering ökar. Problematiken verkar till viss del grunda sig i föräldrarnas inställning och förståelse för fritidsaktiviteter. Utifrån resultatet kan vi konstatera att föräldrars engagemang är lägre. Vad som är anledningen till det finns inte stöd för i denna uppsats, men det är möjligt att koppla till potentiella riskfaktorer. Det låga engagemanget skulle möjligtvis kunna bero på kulturella skillnader eller bristande förståelse om svensk samhällsstruktur. I Sverige finns en stark föreningskultur som bygger på att föräldrar och organisationer startar och driver sportlag och andra fritidsverksamheter, antingen ledda eller finansierade av barnens föräldrar. När både kunskapen och ekonomin är begränsad hos föräldrarna blir en naturlig konsekvens att utbudet och kvalitén på fritidsaktiviteter försämras. Utifrån denna uppsats som identifierar fritidsaktiviteter som en viktig del i ungdomars liv rekommenderar vi att kommuner och organisationer som verkar i utsatta områden prioriterar frågan. Vi tror att det traditionella
tillvägagångsättet som bygger på att det är föräldrar som driver och finansierar verksamheterna bör frångås. Nya initiativ bör satsa på att hitta och utbilda kompetenta ledare med lokal förankring. Ledarrollen diskuteras vidare nedan. Parallellt bör fritidsaktiviteten sträva mot att engagera och informera föräldrar om fritidsaktiviteters nytta och vikten av involvering från föräldrar. Fritidsaktiviteter kan, om de bedrivs på rätt sätt, vara en essentiell del av ungdomars utveckling. I utsatta områden kan fritidsaktiviteter spela en ännu större roll än för ungdomar i andra områden. Det bör därför prioriteras, att för det första, öka utbudet av fritidsaktiviteter och för det andra säkerhetsställa att fritidsaktiviteterna arbetar mot kvalité med ett långsiktigt holistiskt perspektiv.
I resultatet går det att utläsa att fritidsaktiviteter framförallt kan främja olika typer av prosociala förmågor. De sammanhang som skapade bäst förutsättningar för utvecklandet av prosociala förmågor innehöll inslag av kreativa uttrycksformer och utfördes i grupp. Det gick även att identifiera en viss utveckling av ungdomars självuppfattning och självkänsla. Denna goda utveckling avtog dock några månader efter avslutad aktivitet. Ur ett verksamhetsteoretiskt perspektiv gynnas individen av att ungdomen deltar i en grupp då socialisationsmöjligheterna ökar och ungdomen kan internalisera de andra deltagarnas beteenden och förmågor. Att utvecklingen av självuppfattningen och självkänslan återgick efter avslutad intervention är också ett intressant fynd utifrån ett verksamhetsteorietiskt perspektiv. Utgångspunkten i teorin är nämligen att deltagande i en verksamhet sedan leder vidare till deltagande i andra verksamheter, något som utvecklar individen. Finns det ingen verksamhet att gå vidare till hämmas utvecklingen. Vill man starta en fritidsaktivitet för att kunna bidra till ungdomars utveckling bör det finnas en plan för vart ungdomarna kan ta vägen när de känner sig klara med aktiviteten. Detta kommer diskuteras vidare i avsnittet om relevans för socialt arbete.
Eftersom aktiviteter med inslag av kreativa uttrycksformer bidrar till ungdomens utvecklande av prosociala förmågor är det intressant att diskutera vilka komponenter som är viktiga för att främja denna utvecklingen. Gemensamt för aktiviteter där deltagarna fick uttrycka sig kreativt är att deltagarna gavs möjlighet att leva sig in i andras verkligheter. Det skedde bland annat genom filmskapande och poesi. Genom rollövertagande och genom att uttrycka olika känslor och åsikter inför andra utvecklade deltagare en större förståelse för varandra. Som exempel fick deltagarna i ett av filmprojekten i uppgift att gestalta hur det är att växa upp i ett segregerat bostadsområde med bristande kunskap om hur samhället fungerar. Projektet väckte mycket känslor och deltagarna utvecklade förståelse för andra människor utmaningar, vilket med stor sannolikhet bidrog till att deltagarnas prosociala förmågor utvecklades. Om det är möjligt att genom rollövertagande få ökad förståelse för sina medmänniskor borde även andra fritidsaktiviteter eftersträva arbetsmetoder som efterliknar detta. Är det så att olika fritidsaktiviteter skulle kunna anpassa sina aktiviteter efter vissa centrala områden hade utvecklingen förmodligen gynnats ytterligare. Idrottsrörelsen som ofta är bra på att utöva aktiviteter i grupp skulle förmodligen kunna ha mer inslag av att ungdomarna utmanas i att försöka förstå sina lagkamrater genom olika diskussioner och scenarion. Samtidigt skulle fritidsaktiviteter som generellt sätt utförs individuellt troligtvis kunna förbättras genom att lägga in gruppmoment så att deltagarna får fler möjligheter att socialisera.
I resultatet är det få studier som har pekat på vilka fritidsaktiviteter som främjar individuell utveckling. Istället har dessa studier fokuserat på fritidsaktiviteternas utformning och innehåll. Fritidsaktiviteter utformning bör enligt resultatet vara strukturerade och uppgiftsfokuserade. Detta resultat kan förstås ytterligare med hjälp av verksamhetsteorin som menar att det inte är verksamheten i sig som är viktig, utan det är strukturen och utformningen av verksamheten. Gemenskapen till andra unga och vuxna i fritidsaktiviteterna framhålls också i resultatet som
en viktig komponent för ungdomens utveckling. Vuxna som ledare, förebilder och mentorer för de unga framkommer i resultatet som en särskilt viktig komponent för en positiv utveckling. Andra unga inom verksamheten, men framförallt vuxna blir personer som den unge kan knyta an till och använda för att fylla egna behov. I enlighet med verksamhetsteorin kan ungdomen genom ett deltagande i flera olika aktiviteter utvecklas positivt. Utvecklingen möjliggörs eftersom ungdomen fler möjligheter att erövra fler sociala system.
Konsekvenserna av resultatet och analysen är en ny och viktig förståelse om vikten av att fritidsaktiviteter är utformade och bedrivs på rätt sätt för att främja ungdomars individuella utveckling. Ledare framhålls som en särskilt viktig komponent i fritidsaktiviteter och ledarna bör därför ha rätt utbildning för arbetet, eller erbjudas utbildning i början och under tiden som ledare. Att erbjuda ledarna någon form av handledning i sitt arbete kan också anses som essentiellt för att de ska kunna bedriva ett bra arbete. Genom att erbjuda ledarna för aktiviteterna bra förutsättningar i sitt arbete med ungdomarna kommer detta troligtvis resultera i att ungdomarna kan få bra stöd och hjälp, vilket i sin tur kan innebär att de ungas utvecklingen kan fortsätta i positiv riktning. Det är även viktigt att ungdomen erbjuds en variation av fritidsaktiviteter och har möjlighet att delta i flera olika aktiviteter. De aktiviteter som ungdomen deltar i bör dock ha en tydlig struktur och vara uppgiftsfokuserade för att kunna främja den individuella utvecklingen. En tydlig struktur innebär exempelvis att aktiviteten är återkommande under vissa dagar och timmar. Innehållet i aktiviteten är i viss mån förutsägbart och ungdomen har ledare som den känner igen. Att aktiviteten är uppgiftsfokuserad innebär att fokus inte är på själva målet utan det är processen dit som är det viktiga. Båda sistnämnda fynd bygger till viss del på varandra och det ena förutsätter det andra. Det är inte gynnsamt för utvecklingen att delta i flera olika aktiviteter bara för att, om aktiviteterna bedrivs ostrukturerat. Men delaktighet i flera olika aktiviteter ökar troligtvis möjligheterna för att någon av dessa bedrivs på ett välstrukturerat sätt, något som potentiellt skulle gynna ungdomens utveckling. Styrkor och svagheter med studien
I denna uppsats har fokus varit på att sammanställa forskning kring undersökningsområdet, fritidsaktiviteter som essentiellt för ungdomars utveckling. Metoden har en styrka i sig genom att den inkluderar forskning som har olika metodansatser. Detta bidrar med ett bredare perspektiv på undersökningsområdet. Att forskning som både är internationell och nationell har inkluderats i föreliggande uppsats bör också anses som en styrka. Resultaten i forskningen som har inkluderats är övervägande samstämmig gällande att fritidsaktiviteter fyller en viktig funktion för alla ungdomar. Dessa två sistnämnda argument bidrar till att studien kan bidra med kunskap och förståelse som skulle kunna förstås i andra liknande sammanhang. Studien är dock inte generaliserbar eftersom enbart 15 studier har inkluderats i resultatet. Antalet studier som är inkluderade är för litet för att kunna bidra med säkra slutsatser som gäller för alla, ambitionen har inte heller varit att göra studiens resultat generaliserbart. I samband med att resultatet har växt fram har det framgått för oss att det hade varit möjligt att använda ytterligare kombinationer av sökord för att utveckla och precisera resultatet. Resultaten om psykosocial utveckling är förhållandevis svagt jämfört med underlaget till övriga frågeställningar. Tydligare sökord med fokus på psykosocial utveckling hade under sökningsprocessen bidragit till att den frågeställningen hade kunnat besvaras ytterligare. Denna svaghet har identifierats i efterhand. Av de studier som inkluderats har majoriteten en kvantitativ forskningsmetod. Att vi har funnit få kvalitativa studier som har undersökt fritidsaktiviteters roll och påverkan på ungdomens utveckling kan således också ses som en brist. Det skulle vara intressant att kunna ta del av kvalitativ forskning där ungdomarna med egna ord får berätta om sina egna upplevelser och sätta ord på sin egen utveckling.
Studiens bidrag till forskningsfältet samt förslag till framtida forskning
För forskningsfältet har denna integrativa litteraturstudie bidragit med att ge en generell inblick i vikten av fritidsaktiviteter för ungas utveckling och särskilt för unga i utsatta områden. Fokus för studien har inte varit att undersöka en specifik fritidsaktivitet, intervention eller program, vilket mycket av den tidigare forskningen baseras på. Fokus för denna studie har istället varit att ge en allmän inblick i hur fritidsaktiviteter kan fylla en viktig funktion i ungdomars vardag. Studien har även haft fokus på att studera fritidsaktiviteters möjligheter att främja psykosocial utveckling och prosociala beteende. Just denna kombination av fokusområden kan också anses ha bidragit med något nytt för forskningsfältet. Det samband som undersökts i denna studie är ett samband som inte alltid varit central i tidigare forskning. Trots att denna studie bidragit med en del viktiga fynd och ny förståelse finns det vissa områden som skulle vara intressant att undersöka i framtida forskning. Förslagsvis skulle det vara intressant att undersöka könsskillnader inom fritidsaktiviteter. Om det finns könsskillnader i deltagandet i fritidsaktiviteter är det intressant att studera vilka konsekvenser detta får inom en rad olika områden, exempelvis för den psykosociala utvecklingen, prosociala beteende, alkohol och droganvändning. Vidare skulle det vara intressant att kunna ta del av fler kvalitativa studier inom området. Ett viktigt och intressant perspektiv är att ungdomar själva får uttrycka sig kring deras upplevelser och erfarenheter av fritidsaktiviteter. Det skulle vara intressant att ta reda på vilken funktion dessa aktiviteter har eller har haft i deras vardag genom exempelvis en intervjustudie.
Implikationer för socialt arbete
Denna uppsats relevans för socialt arbete grundar sig främst i att bidra till en fördjupad förståelse för hur fritidsaktiviteter kan, om de bedrivs på rätt sätt, bidra till en positiv utveckling för ungdomar, särskilt i utsatta områden. Utifrån konstaterandet att majoriteten av forskningen menar att fritidsaktiviteter kan ha en positiv effekt på ungdomar bidrar denna studie också med kunskap om att vissa komponenter bör tas i beaktande när fritidsaktiviteter planeras och organiseras. Vi har förståelse för att alla fritidsaktiviteter som organiseras inte hamnar inom ramen för socialt arbete. Det vi ser är att på grund av de försvårande omständigheterna i utsatta områden är vikten av välplanerade fritidsaktiviteter där är ännu större. Då ansvaret inte kan läggas på föräldrar som redan har begränsade förutsättningar hamnar det inom ramen för vad som är relevant för yrkesverksamma inom socialt arbete. För det första krävs förståelse för att välfungerande fritidsaktiviteter kan få gynnsamma konsekvenser för ungdomen själv, och då har vi i denna uppsats knappt berört aspekter som förbättrade skolresultat och minskad kriminalitet. Genom fritidsaktiviteter är det möjligt att arbeta förebyggande och främjande med individen. Fritidsaktiviteter kan då motiveras som en social insats, innan problem uppstår, istället för att fokusera på åtgärdande insatser, när det ofta redan är för sent. För att uppnå detta krävs ansvar från stat och kommun för att finansiera insatser i dessa områden. Det krävs uppgiftsfokuserade och strukturerade aktiviteter med kompetenta ledare. Det krävs också ett långsiktigt holistiskt perspektiv så att inte pengar pumpas in till utsatta områden, aktiviteter startar och tävlar om samma grupp ungdomar och sedan dör ut när pengarna för den tillfälliga insatsen är slut. Denna uppsats relevans för socialt arbete kan sammanfattas så här: om fritidsaktiviteter bedrivs på ett ansvarsfullt sätt kan aktiviteten i sig verka som en socialt förebyggande insats där ungdomen får möjlighet att utvecklas.
Att vara ung och växa upp i dagens samhälle är långt ifrån enkelt. Utifrån denna uppsats är det möjligt att säga att ungdomar som växer upp i utsatta områden många gånger har mer begränsande förutsättningar att utvecklas än andra ungdomar. Denna studie bidrar med kunskap om att fritidsaktiviteter kan, om dem bedrivs på rätt sätt fylla en viktig funktion i ungdomars liv. Om fritidsaktiviteterna har struktur och fokus på uppgiften kan aktiviteten i sig
vara en social insats. Fritidsaktiviteter bidrar till att ungdomar ges sammanhang där relationer till andra unga och vuxnas kan formas och utvecklas. Samtidigt möjliggör fritidsaktiviteter att ungdomen kan utveckla sina psykosociala förmågor och prosociala beteenden. Utvecklingsmöjligheterna genom fritidsaktiviteter finns för alla ungdomar, för ungdomar i utsatta områden är utvecklingsmöjligheterna än större om aktiviteterna bedrivs på rätt sätt. Med denna uppsats vill vi belysa vikten av vad fritidsaktiviteter kan innebära för ungdomars utveckling. Vi vill även uppmärksamma och trycka på att det hela samhällets ansvar med socialarbetare i spetsen att bygga ett inkluderande samhälle där alla barn och ungdomar ges samma förutsättningar att utvecklas, oavsett vart man kommer ifrån, hur mycket pengar man har eller vart man bor. Fritidsaktiviteter har möjlighet att vara en positiv del i ungdomars vardag och utveckling och bör därför prioriteras av samhället.
Referenslista
Bernler, G., & Johnsson, L. (1993). Handledning i psykosocialt arbete. (2. utg.) Stockholm: Natur och kultur.
Booth, A., Papaioannou, D., & Sutton, A. (2012). Systematic approaches to a successful literature review. London: Sage.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber.
Brännström, L., & Rojas, Y. (2012) Rethinking the Long-Term Consequences of Growing Up in a Disadvantaged Neighbourhood: Lessons from Sweden, Housing Studies, 27:6, 729- 747, DOI: 10.1080/02673037.2012.714460
Busseri, M., Rose-Krasnor, L., Willoughby, T., & Chalmers, H. (2006). A Longitudinal Examination of Breadth and Intensity of Youth Activity Involvement and Successful Development. Developmental Psychology, 42(6), 1313-1326.
Catalano, R., Hawkins, J., Berglund, M., Pollard, J., & Arthur, M. (2002). Prevention science and positive youth development: Competitive or cooperative frameworks? Journal of Adolescent Health, 31(6), 230-239.
Chapin, L. A., Deans, C. L., & Fabris, M. A. (2019). “After film club, I actually got better at everything”: School engagement and the impact of an after-school film club. Children and
Youth Services Review, 98, 10. doi:
http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1016/j.childyouth.2018.11.057
Donnellan, M. B., Ge, X., & Wenk, E. (2000). Cognitive abilities in adolescent-limited and life-course-persistent criminal offenders. Journal of Abnormal Psychology, 109(3), 396–402. https://doi.org/10.1037/0021-843X.109.3.396
Durlak, J. A., Weissberg, R. P., & Pachan, M. (2010). A meta-analysis of after-school programs that seek to promote personal and social skills in children and adolescents. American Journal
of Community Psychology, 45(3-4), 294-309. doi:
http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1007/s10464-010-9300-6
Eagly, A. H. (2009). The his and hers of prosocial behavior: An examination of the social psychology of gender. American Psychologist, 64(8), 644–658. https://doi.org/10.1037/0003- 066X.64.8.644
Ek, R. (2014). Institutionen för urbana studier. (2014). Att laga revor i samhällsväven: om social utsatthet och sociala risker i den postindustriella staden. Malmö: Malmö högskola. Ferrer-Wreder, L., Andershed, A., Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, & Sverige. Statens institutionsstyrelse. (2005). Framgångsrika preventionsprogram för barn och unga: En forskningsöversikt (1. uppl. ed.). Stockholm: Gothia: Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete: Statens institutionsstyrelse.
Forrest-bank, S., Nicotera, N., Bassett, D. M., & Ferrarone, P. (2016). Effects of an expressive art intervention with urban youth in low-income neighborhoods: C & A C & A. Child &
Adolescent Social Work Journal, 33(5), 429-441. doi:
http://dx.doi.org.db.ub.oru.se/10.1007/s10560-016-0439-3
Fredriksson, I., Geidne, S., & Eriksson, C. (2016). Fritiden som arena för hälsofrämjande arbete: Exempel från två ungdomsverksamheter. Socialmedicinsk Tidskrift, 93(2), 138-153. Gardner, M., Roth, J.L., & Brooks-Gunn, J. (2009). Can After-School Programs Help Level the Academic Playing Field for Disadvantaged Youth? Equity Matters. Research Review No. 4.
Gilligan, R. (2000). Adversity, resilience and young people: The protective value of positive school and spare time experiences. Children & Society, 14(1), 37-47.
Hermens, N Sabina Super, Kirsten T. Verkooijen & Maria A. Koelen (2017) A Systematic Review of Life Skill Development Through Sports Programs Serving Socially Vulnerable Youth, Research Quarterly for Exercise and Sport, 88:4, 408-424, DOI: 10.1080/02701367.2017.1355527
Hildingson Boqvist. A-K. (2018). Barn som växer upp i utsatta kommuner och förorter. Hämtad 1 april, 2020, från, barnombudsmannen,
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/vart-arbete/skrivelser/2018/barn- som-vaxer-upp-i-utsatta-kommuner-och-fororter/
Hurrelmann, K. (1988). Social structure and personality development. Cambridge: Cambridge University Press.
Knutagård, H. (2002). Introduktion till verksamhetsteori. Lund: Studentlitteratur.
Kort-Butler, L., & Martin, D. (2015). The Influence of High School Activity Portfolios on Risky Behaviors in Emerging Adulthood. Justice Quarterly, 32(3), 381-409.
Leontiev, A. (1986). Verksamhet, medvetande, personlighet. Göteborg: Fram förlag.
Mahatmya, D & Lohman, B (2010) Predictors of late adolescent delinquency: The protective role of after-school activities in low-income families, Children and Youth Services Review, Volume 33, Issue 7, 2011, Pages 1309-1317, ISSN 0190-7409, https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2011.03.005.
Mahoney, J. L. & Stattin, H. (2000). ”Leisure activities and adolescent antisocial behavior: The role of structure and social context.” Journal of Adolescence 2000, 23, s. 113–127.
Morrissey, K. M., & Werner-Wilson, R. (2005). The relationship between out-of-school