De anställda menar att barn som kommer till boendet har behov av trygghet, genom att få skydd från att uppleva fortsatt våld. De behöver också en meningsfull sysselsättning där de får struktur på sin vardag, får träffa andra barn och göra roliga aktiviteter som gör tiden på boendet mer uthärdlig. De behöver också prata om våldet, fast olika mycket och få information för att kunna sätta in sina upplevelser i ett sammanhang. Det finns behov av att ge stöd till mamma i hennes föräldraskap för att skapa förutsättningar för barn att känna sig trygga. Barnen behöver stärka tilliten och banden till mamma då dessa ofta kan ha tagit skada av våldet. Behovet av stöd i föräldraskapet kan ses som ett indirekt behov. Slutligen beskrivs barn med behov av extra stöd som kan behöva psykologisk behandling. Studien visar att de anställda har stor kunskap om barn som upplevt pappas våld mot mamma och deras behov. Befintlig forskning stöder de anställdas beskrivningar av barn som upplever våld och deras behov. Informanterna uppger att skyddet är deras viktigaste stöd, att de erbjuder en skyddad plats fritt från våld. Samtliga verksamheter erbjuder även sysselsättning för barn i varierande grad och med olika personalresurser. De erbjuder också olika typer av stödsamtal, individuellt, med mamma och/eller i grupp. Alla boenden erbjuder grundläggande föräldrastöd för att stärka relationen mellan mamma och barn. De ger också praktiskt stöd med det som gäller barnen och familjens
situation genom att bistå familjens kontakt med myndigheter, rättsväsende och hälso- och sjukvård. De uppger att de informerar om barns behov och flera informanter anser att de företräder barns rättigheter i kontakten med myndigheter. En slutsats är att skyddade boenden erbjuder flera olika typer av stödfunktioner som enligt dem själva och forskning visar att många barn har behov av. En annan slutsats är att det finns svårigheter att stödja barn med särskilda behov. Det beror på att familjen befinner sig där en begränsad och krisartad tid med anställda som inte har kompetens att hantera barn med svårare psykiatriska tillstånd. Det kan också finnas behov av vissa stöd- och behandlingsinsatser som inte bör påbörjas förrän barnets livssituation är mer stabilt. De anställda beskriver hur de med sin kunskap om våld mot kvinnor och barn som upplevt våld kan synliggöra våldet genom att och prata om det. En informants beskrivning skiljer sig från de övrigas då hon påstår att det även på skyddade boenden finns en rädsla för att prata med barn om våld och att det bör komma krav från politiskt håll på att öka kraven på boendena att erbjuda samtalsstöd av kompetent personal. En slutsats är att trots att informanterna beskriver att de kan prata med barn som våld så kan det även på skyddade boenden finnas rädsla för att prata med barn om våld som kan bero på bristande kompetens. Det riskerar att barns behov att få sina upplevelser giltiggjorda inte tillgodoses i tillräckligt hög utsträckning. Informanterna menar att de har goda förutsättningar att stödja barn om placeringarna är anpassade efter familjens behov så att de hinner gå igenom de processer som familjen har behov. En faktor som begränsar möjligheten att ge stöd till barn är när placeringarna präglas av ovisshet då det kan förhindra att till exempel samtalsinsatser påbörjas eller att de inte hinner avsluta de processer som påbörjats. En begränsning är att det existerar en bristande förståelse om våldets betydelse för barns behov, som de menar finns hos socialsekreterare som arbetar med barnskydd och barnkontakt men att det finns
44
möjligheter för de anställda att dela sin kunskap med socialsekreterare som fattar beslut om stöd och insatser trots att det. En annan slutsats är att ökade förväntningar på att ta hänsyn till barnperspektivet vid placeringar skapar en diskursiv diskrepans mellan de socialsekreterare som arbetar med våld i nära relation och de anställda på skyddat boende, trots att de enligt Hester (2011) befinner sig på samma planet. De anställda uppger att det uppstår svårigheter och risker när barn ska ha umgänge med en våldsutövande pappa under tiden på skyddat boende. Det finns motsättningar i att genomdriva umgänge och samtidigt hävda skyddsbehov för mamma och barn. De uppger att de kan förhindra umgänge genom att villkora placeringen på grund av skyddet. Kunskaper om våldets konsekvenser kan hjälpa dem att hävda skydd och stödbehov. De anställda beskriver hur vårdnadshavares rättigheter att bestämma om barn ska få samtalsinsatser skulle kunna göra det svårt att stödja barn. Samtidigt uttrycker ingen av respondenterna att detta i praktiken har påverkat om barn erbjuds samtal. Två av respondenterna uppger dessutom att de frångår regeln och ändå prata med barn eftersom de menar att barns rätt till stöd är starkare än föräldrars rätt att bestämma över sina barn. En begränsning som lyfts i intervjuerna är att mammas synlighet när det gäller föräldraförmåga kan få oproportionerligt stor betydelse i barnavårdutredningar vilket riskerar att inte gynna barnen i det långa loppet. En annan slutsats är att skyddade boenden har stora möjligheter att erbjuda skydd till barn. Samtidigt finns inneboende begränsningar hos skyddade boenden att stödja barn som har med verksamhetens uppgift att skydda att göra. Den höga säkerheten skapar stora svårigheter och begränsningar för barn. En slutsats är att skyddet inte kan tas för givet och att det är avhängigt av samverkan över ett komplext fält. En annan slutsats är att skyddet kan vara både en möjlighet och en begränsning när man ska stödja barn på skyddat boende. Informanterna berättelser visar hur det finns en brist på samverkan och förståelse mellan de olika planeterna på grund av de olika diskurser som existerar. De uppger också att det saknas brist på en gemensam syn mellan professionerna om vad som är ett barnperspektiv vilket skapar säkerhetsrisker för barn och försvårar möjligheterna att stödja. Ett intressant perspektiv som kommer fram i studien är om en individuell placering av barn som en behovsanpassad insats riktad direkt till barnet skulle kunna förstärka barns rätt att få behovsanpassat skydd och stöd på egna premisser. Slutligen visar studien är att det inte finns vattentäta skott mellan planeterna. Det finns många likheter mellan våld i nära relations-planeten och barnskyddsplaneten och det finns rimliga skäl att tro att de två professionerna i grunden vill samma sak; skydda och stödja barn och mammor och hjälpa dem mot ett liv fritt från våld.
Jag vill lyfta att det kan finns särskilda möjligheter för skyddade boenden att erbjuda visst stöd som inte kan erbjudas lika tillgängligt i andra verksamheter. Detta har också med verksamhetens unika karaktär att göra, att familjerna bor en period på en plats där det finns personal som ser mamma och barn tillsammans och är uppmärksamma på deras samspel. De anställda har kunskaper om mäns våld mot kvinnor och barn och finns tillgängliga för att erbjuda stöd genom att stärka relationen mellan mamma och barn samt informera mammor om deras barns behov. Ett stöd som forskningen visar är hjälpsamt för barn när de ska komma igenom en svår livssituation och bearbeta sina upplevelser
45
(Almqvist et al., 2019; Dyregrov, 2010; Eriksson och Näsman, 2008). Det praktiska stöd som bedrivs på boendet för att stötta mamma och barn och som är en stor del av boendets arbete vill jag mena inte erbjuds någon annanstans i den omfattning som på skyddade boenden.
Ett resultat i studien som förvånade mig var det bristande fokuset på verksamhetens egna brister och. Det fördes på tal i intervjuerna gällande sysselsättning men endast en informant uttryckte kritik mot de anställdas kompetens och förmåga att prata med barn om våld. Det skulle kunna förklaras med att andra svårigheter som informanterna lyft fram i intervjuerna är de svårigheter som är mest
framträdande i det dagliga arbetet. Det skulle också kunna vara så att frustrationen är störst när yttre omständigheter förhindrar de anställda att erbjuda det stöd de menar att de skulle kunna ge.
Det framkommer inte i studien hur kvalitén på stödarbetet är. Studien svarar inte heller på hur mycket av stödet som som kommer barnen till del och vilken effekt stödet har. Detta på grund av att studien inte undersöker dessa aspekter. Däremot kunde det vara av intresse att i en framtida studie undersöka detta. Det skulle även vara intressant för vidare forskning att undersöka hur de andra professionerna som finns på fältet ser på skyddsinsatser till barn som upplevt pappas våld mot mamma utifrån Hesters tre- planets modell. Det vore också intressant att göra om studien några år efter att barnkonventionen har blivit svensk lag för att se vad detta har fått för genom slag i praktiken när det kommer till arbete med barn på skyddat boende. 2017 utkom en utredning om stärkt
barnrättsperspektiv i skyddat boende. Utredningen visar att stödet till barn på skyddat boende brister. Utredningen lägger fram förslag på hur man kan stärka barns rättigheter på skyddat boende.
46
Referenslista
Andersen, I. (2012). Den uppenbara verkligheten: om kunskapsproduktion i samhällsvetenskaperna. (2., [uppdaterade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Almqvist, K. & Broberg, A. (2004). Barn som bevittnat våld mot mamma: en studie om kvinnor och barn som vistats på kvinnojourer i Göteborg. Göteborg: Lundby stadsdelsförvaltning.
Almqvist, K., Norlén, A. & Tingberg, B. (2019). Barn, unga och trauma: att uppmärksamma, förstå och hjälpa. (Första utgåvan). [Stockholm]: Natur & Kultur.
Arnell, A., & Ekbom, I. (1999). "och han sparkade mamma…" – möte med barn som bevittnat våld i sina familjer. Stockholm: Rädda Barnen.
Broberg, A. (2015). Klinisk barnpsykologi: utveckling på avvägar. (2., rev. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Broberg, A., Almqvist, L., Axberg, U., Grip, K., Almqvist, K., Sharifi, U., et al. (2011). Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma: resultat från en nationell utvärdering. Göteborg:
Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2. rev. uppl.). Malmö: Liber.
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Upplaga 3). Stockholm: Liber.
Dyregrov, A. (2010). Barn och trauma: en handbok för föräldrar och professionella vuxna. (2., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Eriksson, M. (red.) (2007). Barn som upplever våld: nordisk forskning och praktik. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.
Eriksson, M. & Näsman, E. (2011). När barn som upplevt våld möter socialtjänsten: om barns
perspektiv, delaktighet och giltiggörande. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.
Eriksson, M. & Näsman, E. (2008). Intervjuer och barns delaktighet. Malmö: Gleerups.
47
Frenzel, A. (2014). Brott i nära relationer: en nationell kartläggning. Stockholm: Brottsförebyggande rådet (BRÅ).
Hartman, J. (2001). Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund. Lund: Studentlitteratur.
Hester et al. (2006). Making an Impact - Children and Domestic Violence
Hydén, M. (1995). Kvinnomisshandel inom äktenskapet. Mellan det omöjliga och det möjliga. Stockholm: Liber utbildning.
Johnson, R., M., Kotch, J. B., Catellier, D. J., Winsor, J. R., Dufort, V., Hunter, W., & Amaya- Jackson, L. (2002). Adverse behavioral and emotional outcomes from child abuse and witnessed violence. Child Maltreatment, 7(3), 179-186.
Katherine M. Kitzmann, Noni K. Gaylord, Aimee R. Holt, and Erin D. Kenny. (2003). Child
Witnesses to Domestic Violence: A Meta-Analytic Review. Journal of Consulting and Clinical Psychology. Vol. 71, No. 2, pp 339–352.
Kjällström Cater, M & Överlien, C. (2008). Etiska dilemman i tolkande forskning med barn som upplevt våld. (1.uppl.) Malmö: Gleerups.
Kvale, S. & Brinkman, S. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. (3. [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur
Lehmann P. (1997). The Development of Posttraumatic Stress Disorder (PTSD) in a Sample of Child Witnesses to Mother Assault. Journal of Family Violence. Vol. 12, Issue 3, pp 241–257. DOI: 10.1023/A:1022842920066.
McAlister Groves, B. (1999). Mental Health Services for Children Who Witness Domestic Violence. The Future of Children, 9 (3)
McGee, C. (2000). Childhood experiences of domestic violence [Elektronisk resurs]. London: Jessica Kingsley.
Michael S. Scheeringa M.D., Charles H. Zeanah. (1995). Symptom expression and trauma variables in children under 48 months of age. Infant Mental Health Journal. Vol. 16, Issue 4. pp 259–270. DOI: 10.1002/1097-0355(199524)16:4<259::AID-IMHJ2280160403>3.0.CO;2-T
48
NCK-rapport 2009:2. Våld i samkönade relationer – en kunskaps- och forskningsöversikt. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet; 2009.
Näsman, E., Källström Cater, Å., Eriksson, M. (2008). Perspektiv på barns roster om våld. (1.uppl.) Malmö: Gleerups.
Rösare, P. (2015). Det gäller barnen: barn och unga på skyddat boende. Stockholm: Premiss med stöd av Unizon.
Socialstyrelsen (2013). Kartläggning av skyddade boenden i Sverige. Socialstyrelsen; 2014.
Dödsfallsutredningar 2012–2013 – Socialstyrelsens utredningar av vuxna och barn som avlidit med anledning av brott. Stockholm
Steinsvåg, P. Ø. (2007). Få slut på våldet – Om säkerhetsarbete för barn i: Eriksson, M. (red). Barn som upplever våld – Nordisk forskning och praktik, Stockholm: Gothia.
Thornberg, R. & Forslund Frykedal, K. (2015). Grundad teori. Handbok i kvalitativ analys. (S. 44-70).
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Överlien, Carolina (2007). Barn som upplever pappas våld mot mamma - vad säger forskningen? Nordisk sosialt arbeid. Vol. 4(27), s. 238–250.
Lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Lag (2003:460)
Socialtjänstlag (SFS 2001:453). Stockholm: Socialdepartementet.
Socialstyrelsen. (2013). Kartläggning av skyddade boenden i Sverige. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sverige. Utredningen om ett stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende (2017). Ett fönster av möjligheter: stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende. Stockholm: Norstedts juridik.