Jag har i den här uppsatsen analyserat en debatt angående tvåspråkig undervisning som utspelade sig i Sydsvenska Dagbladet i januari 2002. Syftet var att hitta argumenten, granska deras hållbarhet och undersöka vilka diskurser som kunde tänkas ligga bakom argumenten. För att ta reda på detta ställde jag mig frågorna: Vilka är argumenten för och emot tvåspråkig undervisning i debatten? hur hållbara är argumenten? samt; vilken eller vilka diskurser kring synen på tvåspråkig undervisning går att urskilja i debatten? För att närma mig mitt textmaterial, bestående av sju debattartiklar varav två argumenterade emot och fem argumenterade för tvåspråkig undervisning, valde jag att använda mig av argumentationsanalys och diskursanalys. Argumentationsanalysen var en behjälplig metod vid uppstruktureringen av argumenten samt vid värderingen av deras hållbarhet. Diskursanalysen fick utgöra både metod och teori, och bistod med särskilda diskursanalytiska redskap och ett diskursanalytiskt teoretiskt perspektiv vilket handlar om att urskilja olika mönster och föreställningar om verkligheten.
Slutsatserna av analysen följer här: Ur debatten gick att skönja en mängd olika argument för och emot tvåspråkig undervisning. Argumenten står uppstrukturerade under analysens första del där deras innehåll och hållbarhet kommenteras var för sig. Argumentationerna, för och emot, lyder sammanfattningsvis: Den positiva sidan av debatten innehar bättre hållbarhet i sin argumentation än den negativa sidan. Den positiva sidans argumentation underbyggs mest av logos medan den negativa sidan tenderar att innefatta flera inslag av pathos. Den positiva sidan refererar ofta till forskning vilken i sin tur kritiseras av den negativa sidan. Den positiva sidan verkar vara mer insatt i ämnet än den negativa som ibland ger intryck av viss okunskap. De diskurser som jag menar ha inverkan på hur de båda argumentationerna konstruerats är följande: Integration är ett gemensamt mål i debatten men begreppet har olika innebörd hos olika sidor. Den positiva sidan konstruerar sina integrationsfrämjande argument genom att se till förändring och anpassning på både individ och samhällsnivå, medan den negativa sidan baserar samma argument på anpassning och förändring framförallt hos individer med annat modersmål än majoritetsspråket. Det senare synsättet liknar egentligen mer begreppet assimilation vilket innebär att invandrare ska anpassas till sitt nya samhälle, kulturellt och språkligt. Assimilation står i motsats till integration och är icke-normativ inom svensk migrationspolitik idag, därför är det särskilt intressant att det går att se en assimilationsdiskurs
hos den negativa sidan i debatten. Officiellt sett är det inte många som hävdar sig stå för en assimilationspolitisk idé men om man skrapar lite på ytan så kan annan information bli synlig. Det verkar som att det blåser vissa assimilationsvindar i Sverige. Konsekvensen av det kan bli att det får påverka olika migrationspolitiska beslut. Möjligen hade en assimilationspolitisk idé inverkan på Södra Innerstadens stadsdelsfullmäktiges beslut om att avslå förslaget om införande av tvåspråkig undervisning i arabiska och svenska på Möllevångsskolan. Några andra diskurser vilka jag funnit ligga bakom motargumentationen är en islamofobisk respektive nationalistisk. Båda diskurserna står långt utanför vad som kallas politiskt korrekt. Eftersom förslaget om införande av tvåspråkig undervisning gällde arabiska så omnämndes ibland språket och kommenterades. På den negativa sidan framkom av min analys en negativ inställning till arabiska och en rädsla för Islam. Den nationalistiska diskursen yttrade sig i en viss romantisk syn på Sverige och dess inhemska språktraditioner. Jag har också kommit fram till att synen på Sverige skiljer sig beroende på vad man lägger i begreppet Sverige. De tydliga synsätt vilka jag lyckades skönja var dels två olika syn på Sverige som ett mångkulturellt land, beroende på hur man definierar mångkultur, och en bild av ett potentiellt konkurrenskraftigt Sverige styrt av en kapitalistisk marknadsekonomisk diskurs. Det senare synsättet utgör ett av de argument som syftar till vad som är bäst för Sverige på samhällelig nivå. Andra argument syftade mer till vad som är bäst för individen. Argumenten tenderade alltså att styras av en diskurs utgick från samhällets bästa respektive individens bästa.
Samtliga slutsatser bygger på mina egna tolkningar utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv. Jag valde vilka citat jag ville ha med i analysen, jag valde att ta med fler citat från en del artiklar och färre från andra, jag tolkade det implicita och jag valde att analysera en debattartikelserie varav fem av sju artiklar argumenterade för och två emot. Det faktum att jag har tagit ställning i frågan och är för tvåspråkig undervisning och väldigt positivt inställd till forskning rörande ämnet är av vikt att nämna. Min synvinkel har följt mig genom uppsatsens gång men mitt sätt att angripa materialet har varit det samma för båda sidorna av debatten. Därmed vill jag hävda att det är troligt att konklusionerna av min uppsats hade kunnat bli likartade om någon annan angripit samma material med samma metod och teori. Jag vill dock trycka på att samhällsvetenskaplig textanalys, i synnerhet diskursanalys handlar om tolkning.
6.1 Litteraturlista
Bergström, Göran, & Boréus, Kristina (red), 2005, Textens mening och makt. Lund: Studentlitteratur.
Hyltenstam, Kenneth (red.), 2000, Tvåspråkighet med förhinder?. Lund: Studentlitteratur. Håkansson, Gisela, 2003, Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur. Winther Jörgensen, Marianne och Phillips, Louise, 2000, Diskursanalys. Lund: Studentlitteratur.
Övriga källor:
Sydsvenska Dagbladet, 02.01.11, ”Två språk ger större möjligheter” av Monica Axelsson, Leena Huss och Jarmo Laino.
Sydsvenska Dagbladet, 02.01.12, ”Tvåspråkighet låser barnen ute” av Inga-Lina och Per-Ole Lindqvist.
Sydsvenska Dagbladet, 02.01.14, ”Språkförsöket kan leda vidare” av Ann-Christin Tiréus, Bo Sjöström och Roger Niklewski.
Sydsvenska Dagbladet, 02.01.16, ”Blandade klasser bäst för språket” av Horst Löfgren. Sydsvenska Dagbladet, 02.01.18, ”Skolan är ingen försöksverkstad” av Elisabeth Elgh. Sydsvenska Dagbladet, 02.01.21, ”Tvåspråkighet ger goda resultat” av Ritta Eriksson. Sydsvenska Dagbladet, 02.01.25, ”Tvåspråkighet öppnar dörrar” av Andreas Carlgren. Lärarnas Tidning nr 15/2003, ”Opinionstrycket hindrade projektet att ända fram” av Ulf Edlund.
Skolverket, Fler språk fler möjligheter, rapport till regeringen 02.05.15. Skolverket, information hämtad 07.12.06:
http://www.skolverket.se/sb/d/139/a/846#paragraphAnchor1
Malmö högskola, ”RUC dokumenterar tvåspråkig undervisning i Malmö”, artikel hämtad från www.lut.mah.se 03.05.28.Språkrådet: information hämtad 07.12.20: