Tvåspråkig undervisning – för och emot. En argumentations- och diskursanalys av en debatt i Sydsvenska Dagbladet

Tvåspråkig undervisning – för och emot

Sammanfattning

Detta är en argumentations- och diskursanalys som syftar till att undersöka en serie debattartiklar angående tvåspråkig undervisning. Debatten uppkom i samband med ett förslag om införande av tvåspråkiga, arabisk-svenska klasser på Möllevångsskolan i Malmö och publicerades i Sydsvenska Dagbladet i januari 2001. Syftet med uppsatsen är att rekonstruera den argumentation som gavs, det vill säga urskilja olika argumentativa grepp samt att försöka blottlägga eventuella bakomliggande diskurser i texten. Detta gjordes genom att anlägga ett argumentationsanalytiskt och diskursanalytiskt perspektiv på samtliga artiklar. Resultatet blev att den sida i som argumenterar för tvåspråkig undervisning kan sägas ha bättre hållbarhet och talar mer till logos; läsarens intellekt. Sidan som är emot kan sägas definieras av mindre hållbara argument som främst talar till pathos; läsarens känslor. Jag anser mig ha funnit flera olika diskurser som kan tänkas ha inverkan på argumentens utformning: Integration verkar vara ett gemensamt mål för argumentationerna på båda sidor av diskussionen. I motargumentationen tenderar dock betydelsen av integration stå närmre definitionen av assimilation. Islamofobi och nationalism är två andra diskurser ämnar ligga bakom motargumentationen. Det går även att skönja olika sätt att se på Sverige. Slutligen så tenderar många av argumenten att styras av en diskurs utgående från samhällets bästa respektive individens bästa.

Abstract

This thesis is an argumentation and discourse analysis whose purpose is to examine a serie of debate articles concerning bilingual education. The debate was formed in relation to a proposal to introduce bilingual education, concerning Swedish and Arabic, at Möllevångsskolan in Malmö and was published in Sydsvenska Dagbladet, January 2001. The purpose of the thesis is to reconstruct the mentioned argumentation, to value it and to identify possibles discourses in the text. The result became that the side that is positive to bilingual education seem to have a more valid argumentation wich speaks more to ,logos, the intellect of the readers. The side that is against has a less valid argumentation and speaks more to pathos, the feelings of the reader. I consider I have found several discourses that may have had an impact on how the arguments were designed. Integration works as a common goal for both sides of the debate. The contra-argumentation is leaning towards a definition of integration very close to assimilation though. Islamofobia and nationalism are two other discourses I believe stand behind the contra-argumentation. It is also possible to see different definitions of Sweden. Ultimately; many of the arguments tend to build on a discourse concerning the best benifits for the society or for the individual.

Innehållsförteckning

1. Inledning ……….6

1.1 Syfte och frågeställningar ……….…7

1.2 Disposition och avgränsningar………..7

2. Bakgrund……….8

2.1 Tvåspråkighet i Sverige………8

2.2 Modersmålsundervisning ………8

2.3 Tvåspråkighetsforskning……….10

3. Metod och material………...12

3.1 Argumentationsanalys………..12

3.2 Naess Pro et contra……...13

3.3 Vikten av premiss……….…14

3.4 Värdering av argumenten………14

3.5 Retorik………...15

4. Teori………...16

4.1 Diskursanalys………16

4.2 Laclau & Mouffe……..………...17

5. Analys……….20

5.1.Argument för tvåspråkig undervisning………..20

5.1.1 Forskning visar på goda resultat………..20

5.1.2 Tvåspråkig undervisning underlättar svenskinlärningen……….20

5.1.3 Tvåspråkig undervisning kan förbättra resultaten i alla ämnen……….…..21

5.1.4 Tvåspråkig undervisning kan hjälpa nykomna invandrarbarn att inte hamna efter i sin kunskapsinlärning ………22

5.1.5 För en rättvis utbildning ………..23

5.1.6 Modersmålsundervisningen i nuläget är inte tillräcklig……….23

5.1.7 Tvåspråkig undervisning ger föräldrar nya möjligheter att stödja sina barn i skolarbetet……….23

5.1.8 Tvåspråkig undervisning föder glada och självsäkra människor ………24

5.1.9 Tvåspråkig undervisning leder till ökad förståelse för varandra ………24

5.1.10 Malmö är en mångkulturell stad………25

5.2.11 Tvåspråkig undervisning leder till ökad integration ……….25

5.1.12 Viktigt att motverka assimilation ………..26

5.1.13 Tvåspråkighet ger vinst åt samhället……….26

5.1.14 Arabiska är ett världsspråk………27

5.1.15 Tvåspråkig undervisning är en mänsklig rättighet……….27

5.2 Argument mot tvåspråkig undervisning………27

5.2.1 Tvåspråkighetsforskning är onödig……….27

5.2.2 Tvåspråkighetsforskning och multietnisk forskning är rasistisk ………28

5.2.3 Tvåspråkig undervisning leder till dåliga betyg i kärnämnena ……….…..28

5.2.4 Barnen behöver mer svenska……….…..29

5.2.5 Skolan är ingen experimentverkstad………29

5.2.6 Modersmålsundervisningen är redan tillräcklig………..29

5.2.7 Invandrarna själva vill lära sig svenska……….…..30

5.2.8 Tvåspråkig undervisning leder till utanförskap……….…..30

5.2.9 Modersmålet tjänar inget syfte i Sverige……….31

5.2.10 Tvåspråkighet endast bra för överklassen………..………31

5.2.11 Människor hindras komma in på arbetsmarknaden…………..……….32

5.2.12 Arabiskan hör inte hemma i Sverige……….32

5.2.13 Islam hör inte hemma i Sverige……….32

5.3 Diskursanalys………....34

5.3.1 Integration som flytande signifikant………34

5.3.2 Integration kontra Assimilation……….…..35

5.3.3 Islamofobi………36

5.3.4 Nationalism………..36

5.3.5 Sverige som flytande signifikant……….37

5.3.6 Individ- och samhällsperspektiv………..38

6.

Slutsatser och diskussion………..39

1. Inledning

År 2001 föreslogs i stadsdelsfullmäktige i Södra Innerstaden i Malmö att man skulle införa tvåspråkiga, arabisk-svenska, klasser på Möllevångsskolan. Förslaget fick avslag och följdes senare under 2002 av en debatt i Sydsvenska Dagbladet då det visade sig att många hade väldigt starka åsikter om tvåspråkig undervisning. En liknande debatt försiggick i Dagens Nyheter under våren 2006 och tvåspråkighet är i allmänhet ett mycket omdiskuterat ämne i dagens Sverige. Debatten har inspirerat mig till att ta reda på mer om tvåspråkighet i skolan. Jag blev framförallt intresserad av att ta reda på vilka argumenten är som förs fram i diskussionen om huruvida vi ska respektive inte ska satsa på tvåspråkig undervisning och modersmålsundervisning. För att begränsa mig valde jag att koncentrera mig på den serie artiklar som publicerades i Sydsvenska Dagbladet i januari 2002, i samband med förslaget om att införa tvåspråkiga, arabisk-svenska, klasser på Möllevångskolan i Malmö. Förslaget fick avslag kort efter den 11 september år 2001. Projektansvarige Marlene Stigsdotters tror att den efterföljande debatten nog inte hade uppstått om det hade handlat om ett europeiskt språk och inte arabiska. (Lärarnas Tidning nr 15, 2003) Detta uttalande väckte ytterligare mitt intresse att ta reda på vad som kan tänkas ligga bakom människors olika inställningar till tvåspråkighet. Min egen inställning till tvåspråkighet och alternativa undervisningsmetoder är positiv.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med min uppsats är att redogöra för vilka argument för och emot tvåspråkig undervisning som framfördes i en debattartikelserie i Sydsvenska Dagbladet i januari 2002. Jag vill vidare granska deras hållbarhet och undersöka vilka diskurser som kan tänkas ligga bakom argumenten. Mina frågeställningar är således: vilka är argumenten för och emot tvåspråkig undervisning i debatten? hur hållbara är de? samt; vilken eller vilka diskurser kring synen på tvåspråkig undervisning går att urskilja i debatten?

1.2 Disposition och avgränsningar

Uppsatsen inleds med en introduktion till det ämne som debatteras i den utvalda artikelserien. Jag börjar med att presentera begreppet tvåspråkighet för att sedan redogöra för utvecklingen av så kallad modersmålsundervisning i den svenska skolan. En inblick i tvåspråkighetsforskning ges i stycket Bakgrund och syftar till att läsaren ska få en viss kunskap om det ämne som ligger till grund för den mediala diskussion som jag valt att analysera. Efter Bakgrund följer Metod och Teori. I dessa avsnitt motiverar och presenterar jag mina val av textanalytiska modeller vilka är argumentationsanalys och diskursanalys. Argumentationsanalys är uppsatsens främsta metod och modell för analys av materialet. Diskursanalysen däremot har fungerat mer som en teoretisk ansats än som ett metodiskt tillvägagångssätt och beskrivs därför under teoriavsnittet. Senare kommer jag in på analysen vilken är uppdelad i två stycken. I den första presenterar jag argumenten för och emot. Den delen är mest knuten till argumentationsanalysen som handlar om att ”hitta” argumenten, beskriva dem för att sedan värdera och klassificera deras innehåll och form. Del två är mer inriktad på det diskuranalytiska resultatet, det vill säga vilka diskurser jag kan uppfatta i debatten. Slutligen följer en kortfattad avslutande del som jag kallar för Slutsatser och

diskussion. Däri summeras de resultaten jag kommit fram till i analysen, en mindre

avslutande diskussion angående resultaten och några sista reflektioner angående min roll som forskare ges även.

Liknande debatter om tvåspråkig undervisning och om modersmålsundervisning har förekommit och förekommer ständigt i mediala sammanhang i Sverige. Jag valde att avgränsa mig till en debattartikelserie för att kunna göra en så noggrann och mer kvalitativ undersökning som möjligt.

2. Bakgrund

2.1 Tvåspråkighet i Sverige

Sverige har alltid varit ett flerspråkigt land. Fem av landets minoritetsspråk har tillskrivits officiell status som nationella minoritetsspråk. Dessa är: finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska), romani och jiddisch. Även svenskt teckenspråk erhåller en speciell status som ett av Sveriges minoritetsspråk. (språkrådet, 2007) Under de senaste decennierna har språksituationen i Sverige ändrats, främst på grund av immigration. Det är inte omöjligt att fler språk i Sverige utnämns till nationella minoritetsspråk i framtiden: ”Arabiskan har goda möjligheter till ett långt liv i Sverige, eftersom många svenskar talar det numera och eftersom det är nära förknippat med religionsutövning. Om femtio år blir kanske arabiska minoritetsspråk” (språkrådet, 2007). I Malmö är arabiska ett av de största språken. 30 % av eleverna på Möllevångsskolan i Södra Innerstaden har arabiska som modersmål (Malmö högskola, 2003).

2.2 Modersmålsundervisning

Modersmålsundervisning hette tidigare hemspråksundervisning. Modersmålsundervisning räknas som ett eget ämne i den svenska grundskolan och i gymnasiet. Det infördes i början på 1960-talet men det var inte förrän den så kallade ”hemspråksreformen” kom 1977 som alla kommuner blev skyldiga att erbjuda modersmålsundervisning (Hyltenstam, 1996:46). Kenneth Hyltenstam och Veli Tuomela sammanfattar kommunens skyldighet i fyra punkter:

1. Att anordna undervisning i hemspråk för elever som behövde och önskade delta i sådan undervisning. Verksamheten skulle ges den omfattning som fordrades för att täcka elevens behov.

2. Att årligen inventera vilka elever som önskade undervisning i hemspråk och bedöma antalet veckotimmar för varje enskild elev efter behov. Föräldrarna skulle ges möjlighet att delta i inventeringen.

3. Att informera om möjligheterna till undervisning i och på hemspråket och dess betydelse för invandrarbarnen. Informationen skulle ske genom uppsökande verksamhet eller andra former av direkta kontakter med föräldrarna. I samband med detta skulle man också diskutera formerna för barnens språkundervisning.

4. Att upprätthålla ett handlingsprogram där principerna för fördelningen av de statliga resurserna skulle anges. (Hyltenstam, 1996:46)

Definitionen av vilka som är berättigade modersmålsundervisning har skiftat genom åren. Innan 1985 var kravet att språket skulle utgöra: ”ett levande inslag i hemmet” (Hyltenstam, 1996:46). 1985 ändrades denna relativt vida förklaring till att endast omfatta de elever vars

ena eller båda vårdnadshavare har ett annat modersmål än svenska vilket används som ”ett dagligt umgängesspråk” med eleverna (Hyltenstam, 1996:46). Sedan 1991 har det då nyinrättade Skolverket haft ansvar för utvärdering och utveckling av verksamheten. Så här står det om modersmålsundervisning på deras hemsida:

Barn och unga med ett annat modersmål än svenska har rätt till modersmålsundervisning i grund- och gymnasieskolan. Utöver modersmålsundervisning har också elever möjlighet att, om de behöver, få studiehandledning i andra ämnen på sitt modersmål. Att delta i modersmålsundervisning är frivilligt men kommunerna är skyldiga att anordna sådan för alla elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråk hemma. Undervisning behöver dock inte anordnas om lämplig lärare inte finns eller om antalet elever i en undervisningsgrupp understiger fem. De nationella minoriteterna har mer omfattande rätt till modersmålsundervisning. Ovanstående begränsningar gäller inte i deras fall. (Skolverket, 2007)

Här framgår att kommunerna utöver ordinarie modersmålsundervisning även har ett ansvar att erbjuda elever studiehandledning på modersmålet, det vill säga. Så kallat modersmålsstöd. Riktlinjerna författas av Skolverket men genomförandet ligger i den enskilda kommunens ansvar. Det har dock visat sig att alla kommuner inte lever upp till de satta riktlinjerna. Hyltenstam och Tuomela menar att kommunerna tilldelats för stor frihet: ”1993 tilldelar staten kommunerna ett samlat kommunbidrag utan öronmärkning för särskilda ändamål. Varje kommun bestämmer således själv hur mycket av resurserna man tilldelar hemspråksundervisningen” (Hyltenstam, 1996:47). Enligt en rapport från Skolverket år 2002 har omfattningen av modersmålsstöd och modersmålsundervisning under 1990-talet minskat i alla skolor utom i de fristående. Dagens modersmålsundervisning kritiseras ofta för att inte vara en naturlig del i skolundervisningen. I skolverkets rapport från 2002 presenteras följande brister i kommuners sätt att organisera modersmålsundervingen:

I allmänhet:

• ges största delen av stödet/undervisningen av ambulerande lärare med arbete på flera förskolor/skolor

• ligger undervisningen i modersmål i stor utsträckning på eftermiddagstid

• bedrivs en mindre del av modersmålsundervisningen i form av studiehandledning • får ingen eller liten andel undervisningsgrupper ämnesundervisning på modersmålet • är ansvaret för verksamheten i kommunen samlat på en enhet där skolledningen bl a tar emot anmälningar om modersmålsstöd och/eller modersmålsundervisning, har personalansvar för modersmålslärarna och initierar kompetensutveckling.

Jag återkommer till denna kritik i analysdelen eftersom den tas upp i argumentationen debattartiklarna i Sydsvenska Dagbladet. Skolverket tar också upp i rapporten att brister i organisation kring modersmålsundervisning kan bero på allmänt negativa attityder i samhället: ”Medvetenheten om modersmålets betydelse för identitet, språkutveckling och lärande är stor bland dem som på olika sätt är involverade i verksamheten medan ifrågasättande och negativa attityder är vanliga i samhället i övrigt” (Skolverket, 2002:18). Även detta berörs i de artiklar jag analyserar.

Motiven bakom modersmålsundervisningen och modersmålsstödet handlar, enligt Skolverket framförallt om: dess betydelse för barns identitetsutveckling, bevarande av barns flerspråkighet och främjande av lärande i allmänhet (Skolverket, 2002:21). Vid hemspråksreformen 1977 talade man om stärkande av etnisk identitet och att stödja en normal språklig, kognitiv och kunskapsmässig utveckling. Argumentet stärkande av etnisk identitet hör ihop med de migrationspolitiska målen jämlikhet och valfrihet som utvecklades i slutet av 70-talet. Kortfattat handlade målen om att svenskar och personer med annat etniskt ursprung skulle vara jämlika och därmed erhålla samma rätt att ”ha kontakt med och odla sitt ursprung”. Det skulle vara valfritt hur mycket invandrare önskade anpassa sig till den svenska kulturen. (Hyltenstam, 1996:30) Modersmålsundervisningen blev alltså ett steg närmare övergången från assimilationstanken till integrationstanken. Assimilationstanken som handlade om att invandrare skulle ”assimileras” i det svenska samhället och bli ”svenskar”, och integrationstanken där invandrare skulle integreras i det svenska samhället utan att ge upp sitt etniska ursprung.

2.3 Tvåspråkighetsforskning

Ovan har jag beskrivit Sverige som ett flerspråkigt land och utvecklingen av modersmålsundervisning samt modersmålsstöd. Tvåspråkig undervisning, det vill säga. undervisning på svenska och på modersmålet i sammansatta klasser av både enspråkiga och tvåspråkiga elever skulle kunna vara nästa steg i utvecklingen. Sådan undervisningsform förekommer i Sverige idag men i utsträckning. Jag vill nu ge en liten inblick i den forskning som bedrivits om barns språkutveckling som tvåspråkiga individer. Forskarna Volterra och Taeschner menar att barns språkutveckling har tre huvudsakliga steg:

1) barnet har ett enda system med ord från båda språken

3) två separata språksystem (såväl lexikalt som grammatiskt)

(Håkansson, 2003:115)

Enligt den här modellen utvecklar barnet sin tvåspråkighet på ett naturligt sätt utan att blanda ihop de båda språken. Enligt Deuchar och Quay har alla tvåspråkiga barn två system för sina språk vilket märks så fort de börjar lära sig att bilda fraser. Annick De hoewer skapade hypotesen om separat utveckling (The Separate Development Hypothesis) för inlärning av två språk vilken pekade på att tvåspråkiga barn lär sig språk på samma sätt som enspråkiga barn (Håkansson, 2003:116). Den enda skillnaden är att de lär sig två språk istället för ett. Jürgen Meisel hävdar att barn redan i tvåordsstadiet klarar av att skilja på språkens grammatiska system. Att tvåspråkiga barn blandar ord från de olika språken menar han inte beror på att barnen inte kan skilja på språken, utan det handlar snarare om en medveten kodväxling där det ena språkets ord ibland ligger närmre till hands än det andra. Kodväxling används även av tvåspråkiga vuxna. (Håkansson, 2003:116)

Gisela Håkansson presenterar i sin bok Tvåspråkighet hos barn i Sverige tre olika svenska publikationer som betonar vikten av att lära sig ett språk först istället för att lära sig två språk samtidigt. I boken Vi lever i ett invandrarland utgiven på uppdrag av Socialstyrelsen 1981 uttryckte man sig såhär: ”Om barnet har dåliga kunskaper i sitt modersmål har det inget att översätta utifrån. En ofullständig utveckling av modersmålet ger därför ett ofullständigt andra språk; barnet blir dubbelt halvspråkigt” (Håkansson, 2003: 120). Detta talar emot den ovannämnda forskningen. Även Gisela Håkansson menar att det inte finns några språkvetenskapliga belägg för att hävda en språkutveckling av typen dubbelt halvspråkig. Enligt den tvåspråkiga undervisningsmodellen som Möllevångsskolan ville prova sker inlärningen av språken parallellt samtidigt som övriga ämnen lärs ut. Detta är enligt många språkforskare den mest framgångsrika modellen för gynnsam språkutveckling och jämn kunskapsutveckling. I USA har en omfattande studie gjorts där man följt 42 000 barn med annat modersmål än engelska under 20 års tid. Enligt studien förutsätter barnens skolframgång att: ”Eleverna måste få möjlighet till språkutveckling, kunskapsutveckling och kognitiv utveckling på bägge språken i en sociokulturellt stödjande miljö”, vilket främjas av tvåspråkig undervisning i sammansatta klasser. (Skolverket, 2002:72)

3. Metod och material

Mitt material består av sju artiklar vilka utgjorde en debattartikelserie i Sydsvenska Dagbladet i januari 2002. Debatten uppkom i samband med ett förslag i Södra Innerstadens stadsdelsfullmäktige i Malmö angående införande av tvåspråkig undervisning på Möllevångsskolan. I två av sju artiklar i serien presenteras en negativ syn på tvåspråkig undervisning och i resterande fem artiklar presenteras en positiv syn. Jag är medveten om att fördelningen av artiklar för de båda ståndpunkterna i diskussionen är skev men mitt syfte är endast att återge och analysera den argumentation som gavs vid tillfället för artikelserien. Att avlägsna några av de positivt inställda artiklarna för att ge mer jämvikt åt de olika riktningarna vore att inte ge rättvisa åt debatten i sin helhet. I enlighet med mitt syfte att redogöra för argumenten för och emot tvåspråkig undervisning har jag valt att göra en argumentationsanalys. Argumentationsanalys är en kvalitativ textanalytisk metod vilket passar mitt syfte bra då jag ämnar tolka mitt material på djupet. Argumentationsanalysen är således min huvudmetod. Jag har också valt att tolka materialet med hjälp av diskursanalys. Diskursanalys är för mig både metod och teori men jag kommer främst att använda mig av den som teori. Beskrivning av diskursanalys ges därför i teoriavsnittet.

3.1 Argumentationsanalys

Argumentationsanalys är en textanalytisk metod som syftar till att rekonstruera och tolka argumentation i texter. Argument är inte alltid självklara därför måste man i en argumentationsanalys börja med att hitta argumenten. Vissa argument kan även uttryckas implicit. Att tolka det implicita, det outsagda, är alltid av stor vikt när man analyserar en text. Något annat som är viktigt att finna i argumenterande texter är själva tesen som argumenten syftar till att stärka eller försvaga (Bergström, 2005:95). Tesen är nämligen inte heller alltid uppenbar. I mitt material är det relativt självklart att tesen är tvåspråkig undervisning är

positivt respektive negativt, men i analysen framgår att argumentationen inte bara handlar om

de parternas värdering av tvåspråkig undervisning. I min ansats att analysera argumentationen ligger också syftet att urskilja diskurser, det vill säga mönster som kan tänkas styra argumentens innehåll.

Efter att man funnit tesen och argumenten har man uppfyllt vad Bergström och Boréus kallar det deskriptiva syftet med argumentationsanalysen. Enligt dem kan argumentationsanalysen ha tre olika syften (Bergström, 2005:91). Förutom det första syfte jag nyss beskrivit handlar syfte nummer två om att placera in argumentationen under vissa normer och se om de lever upp till reglerna. Jag kommer att koncentrera mig på det första och det tredje syftet vilket innebär att undersöka hur bra argumentationen är. Hur stark beviskraft har argumenten? Inte alla argument stärker argumentationen, en del snarare undergräver den (Bergström, 2005:101). Jag kommer att ge exempel på detta i min analys.

I enlighet med Bergströms och Boréus förslag till tillvägagångssätt började jag med att göra en lista över de viktigaste påståendena i texten. Ibland tvingades jag tolka de språkliga satserna för att nå idén bakom påståendet. Ibland delade jag upp meningar med flera påståenden samt slog samman meningar till ett och samma påstående. Eftersom jag analyserar en hel debatt med flera artiklar som argumenterar gällande samma tes fann jag många gånger samma påståenden uttryckta på olika sätt. Jag har valt att strukturera upp argumenten i påståendena enligt Naess idé Pro et contraanalys (Bergström, 2005:95).

3.2 Naess Pro et contra

Pro-et-contra-modellen går ut på att göra en lista av ”pro-(för-)argument” och ”contra-(mot)argument” (Bergström, 2005:95). Det handlar inte bara om att lista argument för eller emot en tes då en del argument syftar till att förstärka eller försvaga andra argument i sig. Naess delar in argument i olika nivåer: argument av första ordningen (sådana som relaterar till tesen), argument av andra ordningen (relaterar till argument av första ordningen) et cetera. Argumenten sätts sedan in i schema och betecknas med koder som till exempel P1 och C1C1 vilka står för första pro-argument av första ordningen respektive första contra-argument av

andra ordningen. (Bergström, 2005:101) Den här metoden är tidskrävande och jag fann det

ibland svårt att se vilka argument som relaterade till tesen och vilka som istället relaterade till andra argument. Jag gjorde en lista över för- och motargument och använde mig till viss mån av Naess kodsystem. Presentationen av min analys är uppbyggd som en lista över för- och motargument som relaterar till tesen. Argument av andra ordningar omnämns men i mindre utsträckning eftersom de inte är lika viktiga för att nå uppsatsens syfte. Att dela in olika ordningar var dock väldigt givande för att förstå hela argumentationen.

3.3 Vikten av premiss

För att nå förståelse av hela texten är det viktigt att tolka alla påståenden. Premiss betecknar i argumentationsanalysen ett explicit eller implicit påstående som står mellan tesen (eller, i andra ordningen argumentet) och dess argument för eller emot. Bergström och Boréus omnämner premiss som ”ett slags länk eller bro” (Bergström, 2005:103). För att förtydliga innebörden tänker jag ge ett exempel från en av debattartiklarna jag analyserat. Följande påstående står i en av de positivt inställda artiklarna ”- assimilation är alltjämt skadlig – språkligt, socialt och kognitivt – för många potentiellt tvåspråkiga barn” (SSD, 020111). Här menar jag att det finns en outtalad premiss som handlar om att det existerar assimilatoriska krafter i samhället och att motsättningar till förslag på tvåspråkig undervisning är ett exempel på en sådan kraft. Utan uttolkade premisser får argumenten i regel mindre genomslagskraft. Jag upplevde det ibland komplicerat att skilja på vad som var argument och vad som var premiss. Argument kan också uttryckas implicit, allt handlar om tolkning.

3.4 Värdering av argumenten

Att värdera beviskraften i argumenten innebär ett försök att uppskatta deras hållbarhet och relevans. Det är viktigt att fråga sig om det finns icke-formulerade argument som är av betydelse för tolkningen. Betydelsefullt är också att se beviskraften dels av varje enskilt argument, dels av hela texten. Angelägna frågeställningar för att ta reda på hållbarheten i argumenten är: Vad exakt påstår argumentet? Är det tydligt? Finns det forskning som stärker argumentet? Finns det någon annan typ av erfarenhet som talar för argumentet? Är argumentet verkligen trovärdigt? Argument kan även vara hållbara utan speciellt stöd av forskning eller erfarenhet (Bergström, 2005: 132). Bergström och Boréus tar upp begreppet

normativa argument. Här handlar det om att sätta in argumentet i ett moraliskt sammanhang

varpå man frågar sig huruvida argumentet stämmer överens med ens egen moraluppfattning eller med en allmän moraluppfattning. Normativa argument underbyggs ofta av konkreta exempel i texten och som läsare tvingas man ställa sig frågan ”Vad innebär det handlingssätt som beröms eller fördöms för verkliga människor?” (Bergström, 2005: 133). Jag har funnit en hel del normativa argument i mitt analysarbete. Ett annat sätt att värdera beviskraften i en argumentation är att istället för att analysera deras form stället för innehållet. Bergström och Boréus ger några exempel på olika typer av argument klassificerade enligt sin form:

orsaksrelationer”. Generaliseringsargument innebär att övertyga genom att generalisera och dra slutsatser av antingen ett enstaka fall eller många. Symtomargument visar att någonting är på ett visst sätt eftersom det finns symtom som visar på det. (Bergström, 2005:125)

Auktoritetsargument innebär att argumentet underbyggs av någon form av auktoritet, till

exempel forskning. Den typen är knuten till det retoriska begreppet ethos vilket jag kommer gå igenom i stycket nedan. Slutligen så är motivationsargument sammankopplat med ett annat retoriskt begrepp nämligen pathos. (Bergström, 2005:126) Då motiveras mottagaren till att tro på någonting genom att argumentet vädjar till dennes känslor. Argument av den här typen består ofta av en uppmaning eller ett normativt påstående, det vill säga någonting som stämmer överens med de flesta människors moraluppfattning.

3.5 Retorik

Argumentationsanalys handlar framförallt om att få reda på saklig information. I retoriska termer kan man säga att den är logos-baserad: den appellerar till intellektet och det logiska tänkandet hos mottagaren (Bergström, 2005:89). Retorik, konsten att övertyga, delas in i tre grundbegrepp: logos, pahtos och ethos. Jag har valt att till viss mån använda mig av retorisk analys som komplement till den logos-inriktade argumentationsanalysen. I ethos-inriktade argument ligger tyngdpunkten på vem som påstår en viss sak (Bergström, 2005:90). Här ligger alltså tyngdpunkten i högre grad på hur författarna framställer sig själva mer än hur de framställer sitt argument. Förtroende för författaren ger förtroende för dennes argument. Argument som byggs upp av forskning kan ses som ethos-inriktade argument eftersom forskning i sig ofta är förtroendegivande. Pathos-inriktade argument vädjar till starka känslor hos mottagaren (Bergström, 2005:90). De underbyggs ofta av exempel som väcker starka känslor. Ofta handlar argumentationen om att ställa ont mot gott. Ibland används metaforer för att illustrera argument av den här typen.

4. Teori

Argumentationsanalysen hjälpte mig att utkristallisera argumenten i debattartiklarna samt att granska deras hållbarhet. För att vidare tolka argumentens innehåll samt att sätta in dem i ett större sammanhang valde jag att använda mig av diskursanalys. Diskursanalys är både teori och metod men i mitt fall ser jag det främst som teori. Det finns en mängd olika inriktningar när det gäller diskursanalys. Foucault är den teoretiker som kanske förknippas mest med diskursanalys. I mitt fall har jag valt att använda mig av Laclau & Mouffe vilkas teori jag kommer att gå igenom nedan. Men först en allmän introduktion till begreppen diskurs och diskursanalys.

4.1 Diskursanalys

Diskurs har kommit att bli ett populärt begrepp inom samhällsvetenskapen. Det finns olika definitioner för vad diskurs innebär. Winther Jörgensen och Phillips beskriver diskurs såhär: ”diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen [eller utsnitt av världen]” (Winther Jörgensen, 2000:7). Centralt för all typ av diskursanalys är språket och dess användning. Bergström och Boréus beskriver diskursanalys som en ”speciell och breddad form av textanalys” (Bergström:2005:305). Utgångspunkten är att språket inte återger verkligheten på ett direkt sätt utan att det bidrar till att forma den: ”Vi kan inte på ett meningsfullt sätt tala om en verklighet utan att språket fungerar som en sorts konstruerad lins” (Bergström:2005: 22). Diskursanalys används ofta till att identifiera formande mönster (diskurser) i samhället. Analysmodellen appliceras ofta på olika typer av styrdokument, politiska program och som i mitt fall: media. I enlighet med postmodern teori utgår diskursanalysen från att det inte existerar någon självklar vetenskaplig sanning. ”Vår kunskap om världen kan inte omedelbart betraktas som en objektiv sanning. Verkligheten är bara tillgänglig för oss genom våra kategorier och vår kunskap och våra världsbilder är inte spegelbilder av verkligheten ’därute’ utan en produkt av våra sätt att kategorisera världen” (Winther Jörgensen, 2000:11). Enligt Foucault är det ”omöjligt att nå fram till sanningen eftersom man aldrig kan tala från en position utanför diskurserna; det finns ingen väg utanför representationerna” (Winther Jörgensen, 2000:21). Winther Jörgensen och Phillips skriver vidare: ”Eftersom man inte kan nå fram till sanningen ska man upphöra att fråga om något är sant eller falskt och istället

fokusera på hur sanningseffekter skapas inom diskurser som varken är sanna eller falska” (Winther Jörgensen, 2000:21). Min uppgift är således inte heller att försöka bevisa någon sanning utan att försöka återge de sanningar (diskurser) som parterna söker ge uttryck för i debatten. Jag frågar mig vad mitt textmaterial egentligen säger och vad detta kan få för konsekvenser för samhället. Min intention är att vara objektiv men jag är medveten om att även mitt tankesätt styrs av särskilda diskurser.

Diskursanalys kan sägas vara en studie i makt. Enligt Foucault är makt ingenting som utövas av ett subjekt mot ett annat subjekt. Makt är mer invecklat än så. På samma sätt som diskurser finns överallt så finns makt överallt. Foucault använder sig av begreppet sociala praktiker för att visa hur makt reproduceras ständigt (Winther Jörgensen, 2000:20). Vi är alla sociala praktiker i någon mening och bidrar till att makt i form av konventioner och olika typer av regelverk existerar och efterföljs. Detta är enligt Foucault inte enbart negativt: Så här skriver han:

Det som får makten att äga giltighet, det som gör att den blir accepterad, är helt enkelt det faktum att den inte bara tynger oss som en kraft som säger nej utan genomsyrar och skapar tingen; den framkallar njutning, frambringar kunskap, skapar diskurs. Den måste betraktas som ett produktivt nätverk som löper genom hela samhällskroppen än som en negativ instans med förtryck som uppgift. (Winther Jörgensen, 2000:20)

Foucault förbinder makt med kunskap och menar att begreppen befinner sig i ett slags symbiosförhållande där den ena inte kan existera utan den andra. Jag anser att skolan är ett intressant exempel på en institution som reproducerar av makt vilken förutsätts av kunskap.

4.2 Laclau & Mouffe

Medan Foucaults diskursanalys syftar till att fastställa en diskurs i taget ger Laclau & Mouffes mer utrymme för att identifiera flera diskurser samtidigt. Det passar min analys bra eftersom mitt material består av en debatt där två sidor kan identifieras. Laclau och Mouffe ser diskurser som något mer flytande: ”Betydelse kan aldrig slutgiltigt fixeras, vilken ger plats för ständig social strid om definitioner av samhälle och identitet – en strid vars utfall får sociala konsekvenser” (Winther Jörgensen, 2000:31). För att kunna urskilja diskurser i en text presenterar Laclau och Mouffe ett antal analytiska hjälpmedel i form av termer som tecken,

moment, element, flytande signifikant, tom signifikant, ekivalenskedjor, nodalpunkt/nod, antagonism och identitet.

Laclau & Mouffe har inspirerats av den strukturalistiske lingvisten Ferdinand de Saussures. Han delade in språket i teckensystem vilket även blivit ett viktigt inslag i Mouffe & Laclaus diskursanalys (Bergström, 2005: 315). Ett tecken motsvarar en term eller ett uttryck som består av dels ett namn; en beteckning och; dels ett innehåll, något betecknat. Ett tecken utvecklar sin specifika betydelse i förhållande till andra tecken, alltså det får mening eftersom det skiljer sig från andra tecken i ett system. Denna teori vidareutvecklades senare i poststrukturalismen som menade att tecken inte bara får sin betydelse genom att skilja sig från andra tecken, sammanhanget vari tecknen används spelar också en viktig roll för deras betydelser (Winther Jörgensen, 2000:17). ”Man kan säga att betydelsebildning som social process går ut på att fixera betydelser som om det fanns en saussuresk struktur” (Winther Jörgensen, 2000:32).

Laclau och Mouffe kallar alla tecken i ett system för moment (Winther Jörgensen, 2000:33).

Element betecknar sådana tecken som står i ständig strid om sina definitioner. I politiska

texter och medial debatt är element väldigt vanligt. För element med särskilt öppna betydelser används termen flytande signifikant. (Bergström, 2005:316) I min analys är

integration ett exempel på en flytande signifikant. Senare har Laclau och Mouffe även infört

termen tom signifikant. Det kan handla om myter och tomma ord som egentligen inte säger så mycket men som kan fungera som enande av olika diskurser. Bergström och Boréus tar upp uttrycket ”den utsatta nationen” som exempel på en tom signifikant vilken ”sammanbinder olika väsentliga element i olika diskurser på ett sätt som blir enande” (Bergström, 2005:316).

Ekivalenskedjor handlar om hur element har olika kopplingar till varandra (Bergström,

2005:317). Kopplingarna kan vara positiva eller negativa. Begreppet ”tvåspråkig undervisning” får en positiv innebörd då det kopplas till utveckling och en negativ innebörd då det kopplas till segregation. Alla element har inte kopplingar till varandra men ofta går det att urskilja ett element som spelar en särskilt viktig roll i diskursen. Laclau och Mouffe kallar dessa element för nodalpunkt eller nod vilken: ”fungerar som ett slags nav i diskursen, den centrerar diskursen och alla andra element kan ses röra sig kring denna nod” (Bergström, 2005:318). Antagonism är ett viktigt begrepp inom Laclau och Mouffes diskursanalys. De har inspirerats av marxismen men istället för att tala om en konflikt på ekonomisk nivå så talar de om en konflikt på språklig nivå. Återigen: enligt Laclau och Mouffe pågår en ständig strid om definitioner av olika begrepp: ”(…)den ständiga kampen kring mening och meningsskapande leder till att forskaren ser relationer i termer av motsättningar snarare än konsensus”

(Bergström, 2005:320). Laclau och Mouffes diskursanalys inriktar sig på konstruktionen av olika definitioner. Antagonism inbegriper termen ”vi” och ”dom”-perspektiv vilket är knutet till begreppet identitet. Ett givande sätt att nå en diskurs kan vara undersöka hur identiteter konstrueras.

5. Analys

5.1. Argument för tvåspråkig undervisning:

Att forskning visar på goda resultat vad gäller tvåspråkig undervisning är ett återkommande argument för varför det är värt att satsa på. Argumentet kan ses både som ett självständigt argument som stärker tesen ”tvåspråkig undervisning är positivt” men fungerar många gånger också som underbyggande argument för andra argument, såsom: tvåspråkig undervisning underlättar svenskinlärningen. Alla argument som underbyggs av forskning anses generellt sett som hållbara. De flesta människor har förtroende för forskning och ser resultaten som en sanning. Forskarnas auktoritetsposition ger argumentet en viss ethos-effekt. I argumentationsanalytiska termer klassas argument av den här typen som auktoritetsargument. Ifrågasättande av forskningsresultat förekommer naturligtvis också. I den här debatten är det framförallt de som argumenterar emot tvåspråkig undervisning som ifrågasätter forskningen. De som argumenterar för tvåspråkig undervisningen och använder forskningen som underlag för sina argument ser dock till att bemöta eventuell kritik mot forskningen. I en artikel konstateras att ”det inte finns något färdigt facit för hur varje enskilt barn kommer att utvecklas, men tidigare studier och starka erfarenheter bör nyttjas vid planering av nya undervisningsformer” (SDS, 020111). Forskning är bra men det är ingen uteslutande sanning. Det är viktigt att utgå från den befintliga forskningen men det är också viktigt att ifrågasätta den eftersom den typen av bemötande av egna argument visar på insikt och ödmjukhet vilket leder till att mottagaren, läsaren, får större förtroende för författaren och argumentationen stärks.

5.1.2 Tvåspråkig undervisning underlättar svenskinlärningen

Det här argumentet förekommer flera gånger och backas upp av goda forskningsresultat. Referenser ges till både svenska och internationella studier. Följande resultat refererar till en svensk avhandling angående finskspråkiga gymnasieprogram: ”I den finskspråkiga verksamheten uppnåddes inte bara bättre studieresultat utan också bättre svenskkunskaper. De studenter som hade god förståelse i finska hade också god förståelse i svenska” (SDS, 020121). Såhär beskrivs syftet med Södra Innerstadens förslag om införande av tvåspråkig

undervisning: ”Tanken med en gemensam tvåspråkig undervisning är att utveckla båda språken till en hög nivå från tidig ålder. Det är helt centralt att komma ihåg att grundliga kunskaper i det först inlärda språket inte hämmar svenskans utveckling” (SDS, 020111). Enligt ovannämnda påståenden leder alltså tvåspråkig undervisning till god utveckling av både modersmålet och svenskan. Detta argument ignoreras av motsägarna vilka angriper frågan som om det vore antingen eller som gäller; antingen lär sig barnen svenska eller så lär de sig sitt modersmål, det önskvärda alternativet blir då svenska.

5.1.3 Tvåspråkig undervisning kan förbättra resultaten i alla ämnen

För att underbygga ovanstående argument förs i en artikel en diskussion som inleds med en referering till läroplanen för den obligatoriska skolan, Lpo 94. Enligt läroplanen ska ”skolan ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift” (SDS, 020114).Vidare i artikeln står det: ”Statistiken visar att de vägar Malmös skolor hittills prövat för att nå bl. a. detta mål har varit föga framgångsrika” (SDS, 020114). Diskussionen fortsätter:

Något måste alltså göras, seriösa försök av olika slag att möta eleverna utifrån deras olika förutsättningar måste välkomnas. I Malmö är 22 % av invånarna födda utomlands. 45 % av Malmös skolbarn är födda utomlands eller har minst en förälder som är född utomlands. Det är viktigt att modersmålets möjligheter att förbättra resultaten också när det gäller elevernas förmåga att lära sig svenska. (SDS, 020114).

Här börjar argumentationen i att ett problem beskrivs på vilket tesen anses vara en lösning. Problemet kan med andra ord ses som ett argument som stärker tesen: införande av tvåspråkig undervisning. Att tvåspråkig undervisning förbättrar resultaten i alla ämnen blir då snarare en premiss, en ”länk” mellan argumentet och tesen. Jag väljer dock att tolka argumentet så som jag har formulerat det i överskriften. Att bygga upp en argumentation genom att peka på orsaksrelationer kan vara ett effektivt sätt för sändaren att övertyga sin mottagare. Argumentet handlar om satsningar på tvåspråkig undervisning som inte försvagar utan stärker resultaten i andra ämnen inklusive svenska språket (vilket beskrevs i stycket ovan). Här backas argumentet inte upp av någon forskning. Men eftersom man hävdar att de nuvarande metoderna inte når upp till läroplanens mål blir det påståendet i sig ett argument som stärker argumentet om att det är värt att satsa på en ny metod. Det argumentet stärks också av statistiken om Malmös befolkning med utländsk bakgrund då det kan ses som relevant att prova en sådan tvåspråkig metod i en redan tvåspråkig miljö. I både denna och andra artiklar

samt i andra framförs argumentet om att tvåspråkig undervisning förbättrar resultaten i andra ämnen även med uppbackning av internationell forskning:

Skolverket har i en aktuell skrift redovisat en undersökning från USA [Thomas och Collier 1997] där man följt 40 000 andraspråkselever upp till skolår 12. De har funnit att elever som fått åldersadekvat ämnesundervisning på både första och andraspråket gör stora framsteg och kommer ikapp enspråkiga engelsktalande kamrater i alla skolämnen. Sådana rön uppmuntrar till försök också hos oss (SDS, 020114).

Utöver hänvisning till forskning ges även en referens till skolverket vilken ger argumentet ännu en ethos-effekt då skolverket innehar en viss auktoritetsposition. Argumentet kan således även klassificeras som ett auktoritetsargument.

5.1.4 Tvåspråkig undervisning kan hjälpa nykomna invandrarbarn att inte hamna efter i sin kunskapsinlärning

Det här argumentet hör ihop med föregående argument då det handlar om att införa tvåspråkig undervisning för att främja övrig ämnesinlärning i skolan. Här handlar det dock inte bara om allmänt främjande av övrig ämnesinlärning för alla tvåspråkiga elever, utan argumentet vänder sig till en specifik målgrupp nämligen nykomna invandrarbarn. Argumentet framförs i anslutning till en diskussion om hur viktigt det är att få barnen att utveckla båda språken till en hög nivå i tidig ålder så att de får tillgång till både språken i vidare kunskapsinhämtning. Så här fortsätter argumentationen för tvåspråkig undervisning: ”Det är också mycket betydelsefullt för de barn som kommer till skolan med små eller inga kunskaper i svenska. Undervisningen på modersmålet betyder att de ända från början kan inhämta kunskaper i andra ämnen och därför inte bromsas i sitt skolarbete av att de fortfarande håller på att lära sig svenska” (SDS, 020111). Såhär skriver en annan förespråkare av tvåspråkig undervisning i debatten: ”Man bör så snart som möjligt börja med att lära sig majoritetsspråket och det språk som är grunden för att klara sig bra i skolan och i det samhälle man tillhör. Men det tar tid att etablera ett nytt språk så att det kan användas på en djupare nivå som undervisningsspråk i teoretiska ämnen” (SDS, 020116). Återigen fastslås att undervisning på modersmålet inte ska införas på bekostnad av svenskan, men att det ska användas som ett medel för att inte hamna efter i övrig kunskapsinhämtning. Att använda sig av termen majoritetsspråk i stället för svenska tyder på en vilja att inte lägga någon värdering i ordet vilket gör resonemanget mer logos-inriktat. Det utesluter vissa mer nationalistiska tolkningar som går att göra av motargumenten senare i analysen, och det undviker ett antagonistiskt ”vi” och ”dom”-, svenska kontra ”andra språk”-tänkande.

5.1.5 För en rättvis utbildning

Att tvåspråkig undervisning leder till en mer rättvis utbildning underbyggs med en referens till läroplanen: ”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (…) En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns olika vägar att nå målet” (SDS, 020114). Det här argumentet syftar på rättvisa vilket är någonting som är normativt eftersträvansvärt och därigenom ett hållbart (normativt) argument. Rättvisa kan dock uppfattas på olika sätt men att citatet är hämtat från Läroplanen ger detta rättviseargument högre status och en viss ethos-effekt.

5.1.6 Modersmålsundervisningen i nuläget är inte tillräcklig

För att förstå ovanstående påstående som ett argument för att tvåspråkig undervisning är positivt krävs viss tolkning. Premissen mellan påståendet och tesen är ungefär: tvåspråkig undervisning är lösningen på den nuvarande otillräckliga språkundervisningen i form av modersmålsundervisning. Den här typen av argument kallas enligt argumentationsanalysen för ”orsaksargument” vilket innebär att argumentet presenteras genom att visa på olika orsaksrelationer (Bergström, 2005: 125). Otillräcklig och dålig modersmålsundervisning ses här som en orsak till varför tvåspråkig undervisning borde införas. ”En lektionstimme modersmålsundervisning i veckan är inte tillräckligt för att uppnå någon mera påtaglig effekt. Det behövs många satsningar. En nyligen gjord utredning föreslår förbättringar i undervisningen i förberedelseklass och satsningar på svenska som andra språk. I olika stadsdelar prövas olika metoder” (SDS, 020114). Här förs också ett ”auktoritetsargument” i form av en referens till en utredning in för att förstärka det ovan nämnda orsaksargumentet.

5.1.7 Tvåspråkig undervisning ger föräldrar nya möjligheter att stödja sina barn i skolarbetet

Angående Södra innerstadens försök till tvåspråkig undervisning kommenteras i en av artiklarna: ”Ett sådant försök kan bli framgångsrikt, inte bara för att ett antal elever plötsligt förstår vad som sägs på lektionerna utan också för att det ger nya möjligheter för föräldrarna att ge barnen stöd i skolarbetet” (SDS 020114). Att föräldrar får större möjligheter att hjälpa sina barn i skolan skulle kunna ses som ett normativt argument som de flesta människor skulle hålla med om. Men för att få reda på vad argumentet verkligen syftar till ställer jag frågan: varför är det positivt att föräldrar får möjligheter att hjälpa sina barn med skolarbetet?

Är det för att barnen ska lära sig mer eller är det för att föräldrarna ska känna sig delaktiga dels i sina barns utveckling och dels i samhället i stort? Jag kommer senare i analysen att gå igenom ett antal integrationsrelaterade argument, implicit tolkat så menar jag att detta argument skulle kunna vara ett exempel på ett sådant. Alltså med betydelsen att föräldrarnas delaktighet i skolan leder till mer delaktighet i samhället och därmed också till ökad integration.

5.1.8 Tvåspråkig undervisning föder glada och självsäkra människor

”Ju mer svenskspråkig undervisning eleverna haft, desto mer ’svenska’ känner de sig, men de är inte lika tillfreds med sin tillvaro som de mer tvåspråkiga och de är inte heller mer lyckade socialt eller utbildningsmässigt” (SDS, 020111). Här uttrycks att mer svenskundervisning inte leder till ökad framgång hos eleverna vilket är ett bemötande av den kritiska sidan av debatten som menar att det ska satsas mer på svenskundervisning i stället för tvåspråkig undervisning. Syftet med att kommentera hur ”svensk” en tvåspråkig elev känner sig är även det ett bemötande av den kritiska sidans argument. Jag kommer att återkomma till detta assimilationspolitikrelaterade påstående senare i analysen. Argumentet är egentligen uppdelat i två delar varav en handlar om välbefinnande och en annan om självförtroende. Eftersom begreppen ofta förutsätter varandra valde jag att föra dem samman i ett och samma argument. Det inledande citatet tog upp välbefinnande, eller att känna sig tillfreds och följande citat omnämner själförtroende som en positiv effekt av tvåspråkig undervisning: ”Många har vittnat om betydelsen för självförtroendet att ha sina första skolår med dem som talar samma modersmål. Det innebär att man slipper vara i minoritet som hela tiden skall mätas i förhållande till majoritetens norm. Det innebär att få växa och erövra självkänsla på egna villkor” (SDS, 020125). Att referera till ”många” visar på en tendens till generalisering. Argument som underbyggs av generaliserande påståenden klassificeras som generaliseringsargument. De kan ha viss genomslagskraft men fungerar bäst i argumentationer som även bygger på mer vetenskaplig statistisk vilket är fallet i den artikel som citatet är hämtat ur.

5.1.9 Tvåspråkig undervisning leder till ökad förståelse för varandra

I samband med en diskussion om hur internationella studier visar att tvåspråkig undervisning är nyckeln till framgång i skolan framförs argumentet att tvåspråkig undervisning leder till ökad förståelse av varandra. Det vill säga i begreppet framgång ligger inte bara förbättring av

studieresultat, tvåspråkig undervisning ”bidrar till en ömsesidig förståelse och ger båda grupperna en chans att vara såväl i överläge som i underläge när det gäller undervisningsspråket” (SDS, 020111). Samma argument presenterades i ett citat från stycket ovan som handlade om ökat självförtroende: ”Det innebär att man slipper vara i minoritet som hela tiden skall mätas i förhållande till majoritetens norm” (SDS, 020125). Argumentet är tydligt relaterat till integration och det går att urskilja en anti-assimilationspolitisk ståndpunkt.

5.1.10 Malmö är en mångkulturell stad

”Principerna bakom förslaget tycks rymma en god ambition för en skola i Sverige präglad av mångfald” (SDS, 020125). Premissen mellan påståendet och argumentet blir här: en mångkulturell stad kräver en mångkulturell utbildning i form av tvåspråkig undervisning. Argumentet förekommer i flera av artiklarna.

5.2.11 Tvåspråkig undervisning leder till ökad integration

Här handlar argumentationen bland annat om att tvåspråkig undervisning i klasser med blandade enspråkiga och tvåspråkiga barn leder till att barnen möts på ett sätt som de inte skulle ha gjort annars utanför skolan. I segregerade områden kan det vara svårt för tvåspråkiga barn att få kontakt med enspråkiga barn: ”(…)ansvaret kommer att i ännu hög grad vila på förskola och skola att ge barnen rikligt med tillfällen att träffa svensktalande barn” (SDS, 020111). I genomgången av motargumenten senare i analysen framgår en motsatt syn på segregation som en orsak till varför man inte ska införa tvåspråkig undervisning. I argumentationen för tvåspråkig undervisning som integrationspolitisk åtgärd refereras i en av artiklarna till Malmö stad: ”I Malmös åtgärdsplan för att främja integration betonas språkens betydelse” (SDS, 020114). Följande citat visar tydligt hur man ser på tvåspråkig undervisning som en möjlig väg mot integration: ”Det är viktigt att vi vågar vara flexibla och ge utrymme för olika lösningar både när det gäller att ge personer med utländsk bakgrund bra förutsättningar för ett framtida liv i Sverige och att öppna dörrarna till svenskt näringsliv” (SDS, 020125). ”Olika lösningar” hör till rättviseargumentet om att alla har rätt till den utbildning som är bäst för dem. Diskussionen fortsätter: ”Ur integrationssynpunkt kan man se behov av att invandrade får chans att utveckla svenska språket på olika sätt, vid olika tid och tillfällen. Ibland är ökade kunskaper en följd av, inte en förutsättning för, integration”

kunskaper i svenska alltid är en förutsättning för integration. Men med det här synsättet ses ökade kunskaper i svenska som en följd av lyckade integrationspolitiska åtgärder. Det existerar således olika syn på integration vilket jag kommer att gå igenom mer i mitt diskursanalytiska avsnitt längre fram i analysen.

5.1.12 Viktigt att motverka assimilation

”Assimilation är alltjämt skadlig- språkligt socialt och kognitivt- för många potentiellt tvåspråkiga barn” (SDS, 020111). I det här argumentet finns två implicita premisser: Det existerar assimilatoriska krafter i Sverige, och; uteslutning eller färre satsningar av tvåspråkig undervisning är en sådan kraft. ”Sedan början på 1990-talet har assimilationstrycket i det svenska samhället åter stärkts” (SDS, 020111). Vidare skriver skribenten: ”Assimilationen har blivit en del av en kortsiktig marknadsekonomi inom skolvärlden, som inte tillåter långsiktiga, tvåspråkiga skolreformer (SDS, 020111).” Dessa påståenden tvingar läsaren att reflektera över vad assimilation egentligen innebär. Om argumentationen hade varit mer retoriskt upplagd så hade en retorisk fråga som; hur vill vi integrera våra invandare? kunnat förekomma. Argumentet kan ses som ett symtomargument där assimilation tolkas som ett symtom på otillräckliga undervisningsmetoder.

5.1.13 Tvåspråkighet ger vinst åt samhället

Ovanstående argument är ett integrationsrelaterat argument som är speciellt inriktat på samhällets bästa. Det handlar att ta vara på människors kompetens. Kompetens är alltid ett positivt laddad ord men definitionen av vad som är kompetens är inte alltid den samma. Att vara tvåspråkig anses enligt det här argumentet som en kompetens, men motargument vittnar om en motsatt uppfattning. Till skillnad från de flesta mer individuellt inriktade argumenten så säger det här argumentet att tvåspråkig undervisning även är någonting som samhället kan tjäna på, inte bara ur integrationsfrämjande synpunkt utan även ur ett vinstgivande kapitalistiskt perspektiv: ”Invånare med kompetens som är användbar i den globaliserade och internationellt beroende ekonomin möjliggör för ett fortsatt svensk utvecklings- och konkurrenskraft” (SDS, 020125).

5.1.14 Arabiska är ett världsspråk

Södra innerstadens förslag till införande av tvåspråkig undervisning rörde arabiska och svenska. Även om debatten kom att handla mer om tvåspråkig undervisning i allmänhet så förekommer även argumentation som rör bara arabiskan. ”Ambitionen är att fler barn skall bli godkända i kärnämnena. Dessutom ska eleverna stärka sin kompetens i ett världsspråk” (SDS, 020125).

5.1.15 Tvåspråkig undervisning är en mänsklig rättighet

”Vi vill helst se modersmålsundervisningen som en självklar mänsklig rättighet” (SDS, 020116). Detta argument är ett typiskt exempel på ett normativt argument. En rättighet, i synnerhet en mänsklig rättighet, står inom ramen för vad människor i allmänhet räknar som eftersträvansvärt. I motargumentationen som följer nedan kommer det dock att framgå att definitionen för mänskliga rättigheter inte alltid är identiska.

5.2 Argument mot tvåspråkig undervisning:

”Tvåspråkighet är allmänt förekommande och mycket gammal (SDS, 020112)”. Det här påståendet säger egentligen inte så mycket. För att förstå att påståendet kan tolkas som ett argument krävs analys av det implicita. Innan påståendet omnämns två språkforskare som författat en av de andra debattartiklarna vilken denna artikel syftar till att svara på. Det går att tolkas som att författarna till den senare artikeln inte har så mycket förtroende för dagens forskning om tvåspråkighet och att de inte tror att den kan komma med något revolutionerande nytt resultat. Det verkar som att författarna vill att läsaren ska tänka att eftersom tvåspråkighet inte är något nytt fenomen så behövs ingen ny forskning på området, därmed inte heller några nya forskningsbelägg för varför man ska införa tvåspråkig undervisning. Argumentet går inte att relatera direkt till tesen utan syftar mer till att undergräva argument för tvåspråkig undervisning vilka underbyggs av goda forskningsresultat. Ingen har i debatten tidigare påstått att tvåspråkighet skulle vara något nytt fenomen i Sverige men faktum är att tvåspråkigheten arabiska-svenska är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Arabiskan är dessutom idag ett av Sveriges mest talade minoritetsspråk även om det inte har någon sådan officiell status. Argumentationen för att

tvåspråkighetsforskning är onödig fortsätter i en argumentation som beskriver multietnisk forskning som rasistisk, det argument följer nedan.

5.2.2 Tvåspråkighetsforskning och multietnisk forskning är rasistisk

”Multietniskt forskning betyder mångfolklig. Forskningen utgår från att varje folk har sin kultur. Inte heller det är något nytt i Sverige. Här har alltid funnits två kulturer: överklassens och underklassens” (SDS, 020112). Innan redogjorde man för hur tvåspråkighet inte är något nytt fenomen och hur folk i Sverige alltid talat olika språk. Plötsligt blandas begreppet kultur in i diskussionen men utan att sägas ha någon tillhörighet till språk. Det är svårt att hänga med i argumentationen här. Det verkar som att författarna inte håller med forskningen som ”utgår från att varje folk har sin kultur”. Enligt dem har kultur endast med klasstillhörighet att göra vilket är en grov förenkling av ett mycket komplext begrepp. Senare skriver de: ”Forskningen kring tvåspråkighet och mångfolklighet syftar till att rättfärdiga människoföraktet (…) Det är inte första gången forskare i Uppsala träder in i statens tjänst. På 30-talet mätte de skallar på kriminella, granskade judarnas näsor och fotograferade tattare. De var framgångsrika, så pass att de blev inbjudna att föreläsa i Frankrike. Deras forskning har gett bestående resultat” (SDS, 020112). Det här stycket är för det första en allvarlig anklagelse och en orimlig jämförelse. Det verkar som att författarna inte har något som helst förtroende för varken språkforskning eller forskning rörande etniska relationer. Att kritisera forskningen skulle kunna vara ett bra motargument men sättet kritiken utförs på leder endast till undergrävning av argumentationen. Det lyser också tydligt igenom att författarna inte tagit del av den moderna forskning som försiggår idag. Hade man gjort det och möjligen fört en diskussion om den klassiska rasismens övergång i så kallad. Kulturrasism så hade argumentationen kunnat bli mycket mer hållbar. Vad forskare i Uppsala gjorde på 30-talet är helt enkelt inte relevant att ta upp i det här sammanhanget.

5.2.3 Tvåspråkig undervisning leder till dåliga betyg i kärnämnena

”Tvåspråkighet på Rosengård innebär att hälften av eleverna tillåts lämna grundskolan utan slutbetyg i kärnämnena svenska, engelska och matematik” (SDS, 020112). Det här argumentet är märkligt så till vida att man uttrycker att tvåspråkigheten i sig, inte tvåspråkig undervisning, är dålig. Argumentet har för örigt tre stora brister: 1: Att tvåspråkighet i sig skulle vara en direkt orsak till varför elever har dåliga betyg är felaktigt. 2: Att höja elevers betyg är ett av syftena i Södra Innerstadens satsning, de hänvisar till forskning och

undersökningar då de föreslår tvåspråkig undervisning som en möjlig väg mot målet, i contra-artikeln hänvisar man inte till något. 3: Att man skriver om arabiska på Rosengård då debatten från början handlade om Södra Innerstaden tyder på att man inte satt sig in i debatten tillräckligt mycket.

5.2.4 Barnen behöver mer svenska

”Nu förväntar man sig att politikerna satsar på mer svenska i skolan för att hjälpa dem som har det svårt i skolan. Istället bestämmer sig politikerna för att vissa barn skall undervisas på sina s.k. hemspråk” (SDS, 020112). Det påståendet tyder på en vädjan till människors känslor. Det är ett pathos-inriktat så kallat. motivationsargument. Premissen är att annat än mer svenska vore förkastligt. Mer svenska ses som en förutsättning för att hjälpa de barn som har det svårt i skolan. Det är dock endast en förutsättning om man utgår från att all ämnesundervisning är och bör vara på svenska vilket Södra Innerstaden bestämde sig för att ändra på. På andra sidan av debatten framfördes argumentet för tvåspråkig undervisning som en integrationspolitisk åtgärd: bra svenska är ingen förutsättning för integration, det är en följd. Termen ”hemspråk” har för övrigt bytts ut mot ”modersmål” vilket författarna inte verkar vara medvetna om. Det tyder återigen på att de inte är så insatta i ämnet.

5.2.5 Skolan är ingen experimentverkstad

”Det finns all anledning för alla skolans vänner att reagera och med bestämdhet ta avstånd från förslag och experiment av detta slag som försätter invandrarbarn i en situation som än mer markerar utanförskap och beroende” (SDS, 020118). Här är premissen kort och gott att experiment är dåligt, därför ska man helt enkelt inte pröva förslaget. Att förslaget försätter barnen i utanförskap hör till argumentet att svenska gäller för att klara sig i Sverige och har en integrationsaspekt. De goda forskningsresultaten från liknande försök i USA ignoreras helt och hållet. Ordvalet ”reagera med bestämdhet” tyder på att argumentet är av motivationskaraktär och vädjar alltså mer till mottagarens känslor än till intellektet.

5.2.6 Modersmålsundervisningen är redan tillräcklig

Det här argumentet är ett bemötande av den brist i modersmålsundervisningen som uttrycks hos andra sidan av debatten. Här menar man att så inte är fallet. Argumentet bemöts med statistik från Värner Rydénskolan i Rosengård som visar att elever i årskurs 9 har klarat sig

svenskan menar man. ”Kunskaperna i modersmålet är således goda och språksituationen gynnsam för inlärningen av ett nytt språk” (SDS, 020118). Betygsstatistiken ger argumentet auktoritet och till skillnad från många andra argument på den här sidan av debatten så vädjar argumentet till mottagarens intellekt och inte till dess känslor.

5.2.7 Invandrarna själva vill lära sig svenska

”Diabaté Dialy Mory, känd som Dallas och aktad fritidsledare i Rosengård, skrev i Kvällsposten strax före jul: ’Jamsa inte med folk som om de vore analfabeter. Vi förstår att vi bor i Sverige och att här talar’ ? ’Jag vill inte svika barnen, det är deras framtid som står på spel’, säger han och avvisar förslaget till försöksverksamhet med bilingual undervisning (tvåspråkig undervisning) på arabiska och svenska i Södra innerstaden läsåret 2002-2003” (SDS, 020118). Här återges invandrarnas egen röst vilket i det här fallet ger argumentet auktoritet och genomslagkraft. Invandrarna själva vill lära sig svenska då de vet att det är det som gäller i Sverige. Underförstått innebär det att skolan måste hjälpa dem med det. Argumentet får stöd av att det uttrycks av en person med utländsk bakgrund som jobbar med barn i en invandrartät miljö, det ger förtroende för texten. Att invandrare själva vet att det är svenska som är viktigt för att klara sig i Sverige är ett relevant argument men bemötande av att kunskaper i arabiska vore en merit skulle kunna stärka argumentet. Återigen uttrycks man stå vid ett vägskäl; svenska eller modersmål? Det har sagts innan att det inte behöver vara varken eller utan att det ena till och med gynnar det andra.

5.2.8 Tvåspråkig undervisning leder till utanförskap

”En sådan tvåspråkig utbildning lägger grunden till en framtid som marginaliserad, utslagen, trasproletär. Därför vore det en katastrof om vissa barn skulle bli undervisade på arabiska” (SDS, 020112). De som är för tvåspråkig undervisning är inte emot att invandrare skall lära sig svenska. Utan svenskan skulle de sannolikt bli utelåsta från vissa rättigheter och möjligheter men att inte ta vara på det språk de redan besitter kunskap i vore att kasta bort en kompetens och en del av dem själva. Låt säga att barnen inte skulle ha någon som helst användning av arabiskan i Sverige, men vad händer med dem om de vill återvända till sitt ursprungsland eller om möjligt tala med någon släkting eller vän på telefon som bara kan arabiska. Det anses antagligen inte som en relevant synpunkt att ta upp då debatten handlar om Sverige, specifikt Malmö. Men det vittnar om en assimilationsinriktad syn på integration där man menar att det är invandrare som ska ändra på sig, inte det svenska samhället.