Ett av syftena med denna studie var att undersöka erfarenheterna hos föräldrar av att delta i föräldrastödmodellen Samspel i fokus. Sammanfattningsvis visar studien att föräldrarna upplevt att deltagandet bidragit till att de fått ökad förståelse för hur de som föräldrar kan bidra till barnets utveckling. Med hjälp av bland annat bilden som verktyg har föräldrarna fått en visuell bekräftelse på vad i samspelet med barnet som utgör nycklar till en ömsesidighet i kommunikationen. För några av föräldrarna har det individuella familjestödet, i form av
46 filmåterföringarna, inneburit ett genombrott i möjligheten till kontakt med sitt barn. Samtalen med personalen under filmåterföringen samt erfarenhetsutbytet med andra föräldrar har inneburit en möjlighet för föräldrarna att få reflektera kring alternativa sätt att utveckla samspelet med sitt barn. Analysen av föräldrarnas berättelser tyder på att det är rimligt att dra slutsatsen att deltagandet har bidragit till att föräldrarna fått ökad tilltro till såväl barnets utvecklingspotential som till den egna förmågan att som förälder bidra till denna. Resultatet tyder på att föräldrarna som deltagit, i likhet med vad Hautaniemi (2004) visar i sin studie, utvecklat sin relationella kompetens. Resultatet visar även att deltagande i Samspel i fokus bidragit till att öka föräldrarnas tilltro till barnets vilja och förmåga att vara delaktig i kommunikationen, vilket som även MacDonald (2005) menade var viktigt för att exempelvis ha förmåga att vänta in och uppmärksamma barnets svar.
Konstateras kan således att resultatet visar en samstämmig bild av föräldrarnas erfarenheter av deltagande. Mot bakgrund av detta är det rimligt att anta att föräldrarnas deltagande i föräldrastödmodellen Samspel i fokus ökat möjligheterna för barnet att bli förstått. Genom att föräldrarna fått hjälp att förstå hur de kan bli mer lyhörda för och uppmärksamma på sitt barns kommunikation har förutsättningarna för barnets anknytning sannolikt stärkts. Ett rimligt antagande är att det salutogena perspektivet, som tagit sig uttryck i form av att barnets styrkor och utvecklingspotential synliggjorts, har bidragit till så kallade ja-cirklar i samspelet mellan barnet och föräldrarna. Ur barnets perspektiv kan detta antas ha bidragit till att göra världen mer begriplig och en upplevelse av att i ökad utsträckning kunna påverka sin situation.
Även i intervjuerna med personalen framkommer en samstämmighet när det gäller hur var och en av dem beskriver målet med verksamheten samt vad de uppfattar som essentiellt i mötet med familjerna, vilket i sin tur överensstämmer med föräldrarnas erfarenheter av deltagande.
En sammanhållen insats
En av ambitionerna med föräldrastödsmodellen Samspel i fokus var att, med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv på barnets och familjens behov, skapa en sammanhållen insats. Detta mot bakgrund av att de uppfattat att föräldrar upplevt habiliteringens ordinarie insatser som fragmenterade. Problemet med att de olika insatserna inom ramen för barn– och ungdomshabiliteringens verksamhetsområde upplevs som fragmenterade är något som även aktualiserats av Socialstyrelsen (2000). En förklaring till detta kan som Larsson (2001) belyser vara att verksamheten omfattar ett komplext och mångvetenskapligt arbetsområde som inbegriper flera olika professioner, vars kunskaper är heterogena, där teamets funktion är att säkra att arbetsprocessen samordnas.
Av personalens beskrivningar av sitt arbete inom ramen för föräldrastödmodellen Samspel i fokus framkommer inget som tyder på en uppdelning av arbetsuppgifter mellan de olika personalkategorierna. När de beskriver olika delar i verksamheten berättar de i termer av ”vi”. Däremot ger personalen uttryck för att deras olika grundkompetenser gör att de kompletterar varandra, samt för en medvetenhet om såväl det egna och de andras kompetensområden och ger intryck av att dessa respekteras och värdesätts. Inte heller i intervjuerna med föräldrarna framkommer något som tyder på att de uppfattat att personalen förmedlat divergerande synsätt alternativt presenterat konkurrerande uppfattningar. En slutsats är således att personalen inom ramen för Samspel i fokus lyckats skapa en verksamhet där de olika delarna på ett tydligt sätt hänger ihop och där deltagande föräldrar uppfattar att de som personal agerar med ”enad röst”. För att uppnå en kongruens i förhållningssättet till brukaren krävs en väl genomarbetad verksamhetsidé och en tydlig struktur för hur arbetet skall bedrivas, som alla som arbetar med frågan har förstått och är genuint positiva till.
47
Behov av uppföljning och samverkan
Av resultatet framkommer att de föräldrar som deltagit i Samspel i fokus saknat en återföring till den ordinarie habiliteringsverksamheten i direkt anslutning till att deltagande avslutades. Detta i syfte att summera vad de arbetat med under tiden i Samspel i fokus för att aktivt kunna fortsätta arbeta med områden som skulle kunna gynna barnets fortsatta utveckling.
Föräldrarna gav även uttryck för en mer generell avsaknad av kontinuerlig uppföljning tillsammans med habiliteringen över tid när det gäller barnets utvecklingsbehov. I föräldrarnas berättelser framkommer att initiativet att driva på överenskommelser för barnens utveckling i relation till habiliteringen och skola ligger hos dem själva som föräldrar. Enligt föräldrarnas erfarenheter krävs att de hela tiden själva behöver driva på för att barnet ska få det riktade stöd de är i behov av för att kunna utvecklas. De efterlyser en utvecklad samverkan och överföring av kunskap mellan habilitering, skola och familj i syfte att skapa en gemensam bild av barnets utvecklingsområden och strategi för att stödja barnet. Den brist på uppföljning som synliggörs i föräldrarnas berättelser aktualiserar således ett viktigt förbättringsområde. Betydelsen av en individuell plan för det enskilda barnet som tydliggör såväl utvecklingsmål som ansvarsfördelningen, samt vikten av kontinuerlig utvärdering är även något som poängterats i rekommendationerna för insatser till barn med autism (Bromark et al., 2004).
Studiens relevans för det sociala arbetets praktik
Resultatet av denna studie kan användas som underlag för diskussion när det gäller kvalitétsutveckling av verksamheter som bedriver olika former av psykosocialt arbete, inom såväl habilitering, skolan likväl som inom socialtjänsten genom att den diskuterar centrala aspekter som har betydelse för att en stöd- eller behandlingsinsats ska bidra till önskat resultat. Den berör bland annat frågor om vikten av att behandlingsmiljön uppfattas som trygg och professionell, betydelsen av individuell anpassning samt behandlarens förmåga att skapa en arbetsallians med brukaren som bidrar till att inge hopp och att dennes resurser frigörs.
Förslag till framtida studier
Då denna studie visar betydande samstämmighet mellan respondenternas upplevelser i olika frågor skulle det vara intressant att göra en jämförande studie av samma verksamhet med ett annat urval av föräldrar, vad gäller bakgrundvariabler. Detta i syfte att eventuellt upptäcka en större variation i svaren. En väsentlig fråga i detta avseende är om ett annat urval av respondenter till denna studie hade visat ett annat resultat när det gäller föräldrars upplevelse av om personalen utgått från deras värderingar och syn på situationen. Exempelvis skulle det vara angeläget att göra en jämförande studier med föräldrar med invandrarbakgrund, vars syn på såväl föräldraskap som funktionsnedsättning skulle kunna skilja sig från de utgångspunkter som personalen baserar sitt arbete på.
Det skulle även vara intressant göra en jämförande studie av olika föräldragrupper med varandra för att undersöka betydelsen av interaktion och grupprocesser. Intressant vore även att göra en jämförande studie mellan två verksamheter som arbetar enligt samma beskrivna modell i syfte att just studera eventuella skillnader i personalens förmåga att i mötet med brukaren, tillgodose behovet av individuell anpassning samt skapa en arbetsallians för att bidra till utveckling.
48
Referenslista
Aarts, M. (2000). Marte meo: Basic manual. Aarts Productions.
Ainsworth, M. D. S. (1969). Object relations dependency and attachment: A theoretical review of the mother-infant relationship. Child development 40, 969-1025.
Anderson,T., Lunnen, K., Ogles & Benjamin, M.(2010). Putting Models and Techniques in Context. In B. L. Duncan, S. D. Miller, B. , E. Wampold & M. A. Hubble. In The Heart and Soul of Change (2nd ed). Delivering What Works in Therapy. Washington, DC
(2010). APA.
Antonovsky, Aron (2005). Hälsans mysterium. Stockholm. Natur och Kultur.
Atkins-Burnett, S. & Allen Mearse, P. (2000). Infants and Toddlers with Disabilities; Relationshipbased Approaches. Social Work. Vol. 45(4), pp 371-374.
Bailey Jr, D.B., Bruder, M., Hebbeler, K. Carta, J.,Defosset, M., Greenwood, C.M Kahn, L.,Mallik,S.,Markowitz, J., Spiker, d., Walker, D. & Barton, L. (2006). Recommended Outcomes for Families of Young Children with Disabilities. Journal of early Intervention, vol. 28, Issue 4 pp. 227-251.
Baldwin, S.A., Wampold, B., & Imel, Z.E. (2007). Untangling the alliance outcome correlation: Exploring the relative importance of therapist and patient variability in the alliance. Journal of consulting and Clinical psychology, 75, pp. 842-852.
Bohlin, G. (2004). Evidensvärdering, i Gunilla Bohlin, Gunilla Bromark, Tina Granat m.fl. Mångsidiga intensiva insatser för barn i förskoleåldern (2008). Hämtad den 3 juli 2018 http://www.habilitering.se/sites/habilitering.se/files/rapport_evidanesbaserad_habiliter ing.pdf
Bowlby, J. (1969/1982). Attachment and loss: Vol 1. Attachment. Basic Books, New York. Bromark, G., Granat, T., Haglund, N., Sjöholm-Lif, E. & Zander, E. Rekommendationer. I G.
Bohlin, G. Bromark, T. Granat, N. Haglund, E. Sjöholm-Lif &, E. Zander. Mångsidiga intensiva insatser för barn i förskoleåldern (2008). Hämtad den 12 maj 2020 http://habiliteringisverige.se/site/uploads/2017/05/Mangsidiga_intensiva_insatser_for_barn _med_autism_i_forskolealdern_rev_2012.pdf
Brunnberg, Elinor (2007). Då blev jag besviken. En fenemenologisk analys av fyra berättelser. I Elinor Brunnberg & Elisabet Cedersund (red). Välfärdspolitik i praktiken. Om perspektiv och metoder i forskning. Uppsala. NSU press
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö. Liber AB. Buber, M. (1993). Dialogens väsen. Ludvika: Dualis Förlag AB
Buber, M. (1994). Jag och du. Ludvika: Dualis Förlag AB
49 Buber, M. (2002). Between man and man. London: New York: Routledge
Cohen, N. J., Muir, E., Parker, C.J., Brown, M., Lojkasek, M., Muir, R., et al (1999). Watch, wait and wonder: testing the effectiveness of a new approach to mother-infant psychotherapy. Infant Mental Health Journal 20, 429-451.
Collins, Randall (2004). Interaction ritual chains. Princeton: Princeton University Press. Duncan, B., Miller, S., Wampold, B., E. & Hubble, M. A., (red). (2010) The Heart & Soul of
Change (2nd ed.): Delivering what works in therapy. Washington, DC: APA.
Erickson, M. F., & Egeland, B. (2004). Linking theory and research to practice: The Minnesota Longitudinal Study of Parents and Children and the STEEPTM program. Clinical psychologist, 8, 5-9.
Eriksson, Lisbeth (2007). Hermeneutik som redskap i välfärdsforskningen, i Elinor Brunnberg & Elisabeth Cedersund, red. Välfärdspolitik i praktiken, om perspektiv och metoder i forskning. Helsingfors: Nord Print AB.
Flygare, E. (2006).Healing relationships as interaction ritual: on emotionally based relations in recovery from mental ill-health. Skriftserie i vårdvetenskap. Örebro. Örebro universitet.
Fogany, P., Steele, M. Steele, H., Moran, G.S. & Higgit A.C. (1991). The capacity for understanding mental states: The reflective self in parent and child and its significance for security of attachment. Infant mental Health Journal, 12(3), 201-218
Frank, J.D. & Frank J.B., (1991). Persuasion and healing. (3 rd ed.) Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Giorgi, A. (1975). ”An application of phenomenological method in psychology”. I: A. Giorgi, C. Fisscher 6 E Murray (red), Duquesne Studies in Phenomenological Psychology, II (s. 82-103). Pittsburgh: Duquesne University Press.
Haglund, N. (2004). Socialt samspel. I G. Bohlin, G. Bromark, T. Granat, N. Haglund, E. Sjöholm-Lif & E. Zander. Mångsidiga intensiva insatser för barn i förskoleåldern (rev.
2012). Hämtad den 12 maj 2020
http://habiliteringisverige.se/site/uploads/2017/05/Mangsidiga_intensiva_insatser_for_barn _med_autism_i_forskolealdern_rev_2012.pdf
Hautaniemi, B. (2004). Känslornas betydelse i funktionshindrade barns värld. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen.
Havnesköld, L. & Risholm Mothander, P (2006). Utvecklingspsykologi: psykodynamisk teori i nya perspektiv. Stockholm: Liber Utbildning AB.
Hedenbro, M. & Wirtberg, I. (2000). Samspelets kraft. Marte meo – möjlighet till utveckling. Stockholm: Liber AB.
50 Hubble, M. A, Duncan, B. L., Miller, S. D. & Wampold, B. E. (2010). Introduction. In B. L. Duncan, S. D. Miller, B. E. Wampold & M. A. Hubble. In The Heart and Soul of Change (2nd ed). Delivering What Works in Therapy. Washington, DC (2010). APA.
Juffer, F., Bakermans- Kranenburg, M.J. & van Ijzendoorn, M.H. (Eds.) (2008). Promoting positive parenting: An attchement-based intervention. Mahwah, N.J. Lawrence Erlbaum Associates.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund. Studentlitteratur. Lambert, M.J., Garfield, S.L., & Bergin, A.E. (2004). Overview, trend, and future issues. In M.J. lambert (Ed.), Bergin and Garfield´s handbook of psychotherapy and behaviour change (5th ed.,pp. 805-819). New York: Wiley.
Larsson, M. (2001). Organiserande av stöd och service till barn med funktionshinder – om projektnät, språkliga förpackningar och institutionella paradoxer. Institutionen för psykologi. Lund, Lunds universitet.
Lindblad, B. (2006). Att vara förälder till barn med funktionsnedsättning, erfarenheter av stöd och att vara professionell stödjare. Umeå: Umeå Universitet.
Lindstrand, P (1996). Välfärden utveckling – barn med funktionshinder och deras familjer. Nordisk tidskrift för Spesialpedagogikk nr 4/2000.
Lundström, E. (2003). Att bli förälder till ett barn med
utvecklingsstörning/utvecklingsförsening. Fyra mammor som besökt spädbarnsverksamheten Tittut berättar. Lärarhögskolan Stockholm, Institutionen för individ, omvärld och lärande/Forskning nr 19.
Lundström, E. (2007). Ett barn är oss fött. Att bli förälder till barn med funktionsnedsättning – ett beskrivande och tolkande perspektiv. Stockholms universitet.
McConnel, S. R. (2002). Interventions to facilitate social interactions for young children with autism: review of available research and recommendations for educational interventions and future research. Journal of Autism and Developmental Disorders. Vol. 32(5), 351- 372.
MacDonald, J.D. (2005). Building Responsive Relationships with Late-talking Children. International Journal of Disablity, development and Education, vol. 52, No. 4. pp361- 365.
Möller, A. & Nyman, E. (2003). Barn, familj och funktionshinder. Stockholm: Liber AB. Neander, K. (2009). Indispensable Interaction. Parents perspective on parent-child interaction
interventions and beneficial meetings. Örebro universitet.
Neander, K. (2011). Mötets magi- om samspelsbehandling och vardagens välgörande möten. Stiftelsen allmänna barnhuset.
51 Nilsson, M. (2006). Förord i G. Bohlin, G. Bromark, T. Granat, N. Haglund, E. Sjöholm-Lif & E. Zander. Mångsidiga intensiva insatser för barn i förskoleåldern (rev. 2012). Hämtad
den 12 maj 2020
http://habiliteringisverige.se/site/uploads/2017/05/Mangsidiga_intensiva_insatser_for_barn _med_autism_i_forskolealdern_rev_2012.pdf
Norcross, John, C. (2010). The therapeutic relationship. In Barry L. Duncan, Scott D. Miller, Bruce , E. Wampold & Mark, A. Hubble. In The Heart and Soul of Change (2nd ed).
Delivering What Works in Therapy. Washington, DC (2010). APA.
Olsson, M.B. (2004). Parents of Children with Intellectual Disabilities. Göteborg; Department of Psychology. Göteborg University.
Oscarsson, L. (2009). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten. En introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter. Stockholm. SKL Kommentus.
Philips, B. & Holmqvist, R. (red) (2008). Vad är verksamt i psykoterapi? Stockholm: Liber. Regeringen (2000). Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Stockholm. Proposition 1999/200:79
Region Stockholm. Diagnoskriterier för autims. Hämtad den 12 maj 2020 från http://habilitering.se/om-autismspektrumdiagnos/diagnoskriterier/diagnosmanualen-dsm-
5/diagnoskriterier-autism
Scherp, L., Good, S. & Ahlroos-Hedman. (2006). Samspel i fokus, Intensivutbildning för föräldrar till förskolebarn som har autism. Empiricum. Rapportserie från Habiliteringscentrum, Psykiatri och habilitering. Örebro läns landsting, nr 11.
Seideman, R. Y., Kleine, P. F. (1995). A Theory of Transformed parenting: parenting a Child With Developmental Delay/Mental Retardation. Nurcing research. Jan/Feb; 44(1): 38- 44.
Shonkoff, J. P., & Meisels , S. J. (Eds.). (2000). Handbook of early childhood intervention. (2nd
ed.). New York. Cambridge University Press.
Silverman, D. (2005). Doing qualitative research. A practical handbook. Los Angeles. SAGE. Slade, A., Sadler, L. S., & Mayes, L. C. (2005). Minding the baby. Enhancing parental reflective functioning in nursing/mental health home visiting program. In L.J. Berlin, Y. Ziv, L. Amaya-Jackson & M. T. Greenberg (Eds.), Enhancing early Attachments. Theory, research, intervention and policy. (pp. 152-177) New York: Guilford Press.
Socialstyrelsen. (2000). Individuell plan på den enskildes villkor. En problematisering om individuell plan enligt LSS. Stockholm, Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2010). Barn som tänker annorlunda. Barn med autism, Aspergers syndrom och andra autimspektrumtillstånd. Stockholm, Socialstyrelsen.
52 Socialstyrelsen (2017). Att möta barn med funktionsnedsättning. Kunskapsstöd till
barnhälsovården. Stockholm, Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2020). Stöd inom funktionshinderområdet. Hämtad den 12 maj 2020 https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/funktionshinder/
Stern, D. N. (1996). Moderskapskonstellationen. Stockholm: Natur och Kultur. Stern, D. N. (2003). Spädbarnets interpersonella värld. Stockholm: Natur och Kultur.
Stern, D. N. (2005). Ögonblickets psykologi. Om tid och förändring i psykoterapi och vardagsliv. Stockholm: Natur och Kultur.
Wampold, B.E. (2001). The great psychotherapy debate: Models, methods, and findings. Mahwah, NJ:Erlbaum.
Wampold, B. E. & Brown, G. (2005). Estimating therapist variability in outcomes attributable to therapist: A naturalistic study of outcomes in managed care. Journal of consulting and Clinical psychology, 73, pp. 914-923.
Vedung, Evert (2009). Utvärdering i politik och förvaltning. Lund. Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wrangsjö, B. (2000). Förord, i M. Hedenbro & I. Wirtberg (2000). Samspelets kraft, Marte meo - möjlighet till utveckling. Stockholm: Liber AB.