Slutsatser

Syftet med följande studie är, att utifrån olika perspektiv på kontrakt, förstå hur tidigare erfarenheter av upphandlingsprocessen och samverkan mellan myndigheter eller mellan myndighet och/eller leverantör påverkar nyttjandet av uppföljningsmekanismer.

6.1.1. Betydelsen av kontraktsperspektiv

Vår föreställning var att den syn som en upphandlande myndighet har på hur ett kontrakt skall upprättas också skulle komma spegla vilka uppföljningsmekanismer som myndigheten sedan nyttjade för att följa upp kontraktet. Resultatet av undersökningen visar på att upphandlande myndigheter enbart betraktar kontraktet utifrån ett perspektiv som är i linje med ett neoklassiskt perspektiv och således inte från ett

relationsperspektiv som vi antog också kunde förekomma. De upphandlande

myndigheterna strävar med andra ord efter att upprätta detaljerade kontrakt som beaktar alla villkor och krav, vilket också är i linje med den lagstiftning som reglerar offentlig upphandling, nämligen LOU. Studiens resultat visar också att nyttjandet av uppföljningsmekanismer skiljer sig åt liksom synen på behovet av uppföljning. Så trots att de upphandlande myndigheterna strävar efter att upprätta kontrakt i enlighet med ett

neoklassiskt perspektiv innebär det inte att alla myndigheter sedan väljer att nyttja

uppföljningsmekanismer som kan klassificeras som neoklassiska. Det är således inte kontraktsperspektivet som styr vilka uppföljningsmekanismer som används. Studiens resultat pekar istället på att det är den upphandlande myndighetens syn och förväntning

67

på leverantören som påverkar vilka uppföljningsmekanismer som nyttjas. Har den upphandlande myndigheten ett relationsperspektiv där myndigheten och leverantören delar ett gemensamt intresse, i en affärsrelation där båda vinner på att alla villkor och krav i kontraktet till fullo fullgörs, så får detta följder för vilka uppföljningsmekanismer som i första hand blir aktuella. Uppföljning kommer då främst att ske i form av uppföljningsmöte, egenkontroll eller då signaler kommer från allmänheten eller verksamheten. Uppföljning får på så sätt en mer ad hoc karaktär och sker på så sätt också i efterhand. Skulle den upphandlande myndigheten snarare ha en syn som överensstämmer med ett neoklassiskt teoretiskt perspektiv, där myndigheten ser det som sin plikt att följa upp och kontrollera att leverantören uppfyller sina åtaganden, blir också uppföljningsmekanismer som överensstämmer med ett neoklassiskt perspektiv aktuella. Uppföljning av kontrakten kommer då att ske mer kontinuerligt och systematiskt under kontraktsperioden.

6.1.2. Betydelsen av erfarenhet

Studiens resultat pekar även på att upphandlande myndigheters tidigare erfarenhet av offentliga upphandlingar har en mer övergripande betydelse för upphandlingsprocessen, bland annat i form av beställarkompetens. Om en upphandlande myndighet saknar beställarkompetens, tidigare erfarenhet av verksamheter som ska upphandlas, så saknar myndigheten också möjligheten till att kunna bedöma vad den ska upphandla och hur upphandlingen sedan ska följas upp. Tidigare erfarenhet av upphandlingar kan påverka nyttjandet av uppföljningsmekanismer, men då varje upphandlande myndighets erfarenhet är unik går det inte att fastslå på vilket sätt erfarenheten leder till ett visst nyttjande av uppföljningsmekanismer.

6.1.3. Betydelsen av samverkan

Studien visar på att upphandlande myndigheter aktivt samverkar med andra myndigheter, organisationer och leverantörer i samband med offentliga upphandlingar. Utifrån data som insamlats och analyserats går det dock inte att peka på att samverkan mellan upphandlande myndigheter eller leverantörer påverkar nyttjandet av uppföljningsmekanismer. Som redan framförts visar studien dock på att samverkan mellan upphandlande myndighet och leverantör är betydelsefullt under kontraktsperioden.

68 6.2. Studiens bidrag

Studiens bidrag delas in i teoretiska, praktiska och politiska.

6.2.1. Teoretiskt bidrag

Målet med denna studie har varit att öka förståelsen för ett förhållandevis outforskat område. På så sätt har studien haft ett inomvetenskapligt intresse. Studien bidrar till forskning som bedrivs om uppföljning av offentliga upphandlingar genom den övergripande teoretiska modellen som presenterades i kapitel 5. Greve (2008) för ett resonemang om att empirisk erfarenhet möjliggör för upphandlande myndighet att utforma väl genomtänkta och fungerande kontrakt (neoklossiskt perspektiv). I vår modell menar vi att erfarenhet är en grundläggande förutsättning för att bedriva upphandlingsverksamhet. En viktig komponent i erfarenhetsbegreppet är beställarkompetensen, som innebär att myndigheten kan bedöma vad det är den ska upphandla, det vill säga besitta erfarenhet av den specifika verksamheten. Beställarkompetensen möjliggör också att utföra uppföljning av kontraktet. På så sätt kan beställarkompetensen också kopplas till Kettle (1993), som menar att myndigheten måste veta vad den köper in och vad den betalar för.

Utifrån den urvalsgrupp som ingått i denna studie visas att upphandlande myndigheter strävar efter att upprätta kontrakt utifrån ett neoklassiskt perspektiv, men att detta sedan inte påverkar val och nyttjande av uppföljningsmekanismer. Detta påverkas snarare av den upphandlande myndighetens syn på relationen med leverantören och förväntningarna på denne, i form av tillit eller behov av kontroll.

6.2.2. Praktiskt bidrag

Målet med uppsatsen har också varit att bidra till det intresse som kan finnas hos upphandlande myndigheter, konkurrerande leverantörer, allmänhet och media, att nå ökad kunskap om uppföljning av offentlig upphandling. Att detta intresse finns bekräftats av den statliga utredningen (SOU 2011:73) och Kammarkollegiet (2011). Den praktiska kunskap som denna studie bidrar med berör beställarkompetens, en kompetens att kunna bedöma vad som skall upphandlas och hur det sedan skall följas

69

upp för att försäkra sig om att det som avtalats också levereras. Studien visar på betydelsen av erfarenheter från tidigare upphandlingar på upphandlingsenheterna samt en aktiv samverkan mellan upphandlande myndigheter och mellan myndighet och leverantörer. Det sätt som olika myndigheter väljer att följa upp sina upphandlingar på skiljer sig dock åt.

6.2.3. Politiskt bidrag

Studien visar också på att det många gånger saknas tid och resurser för uppföljning vid offentlig upphandling. Det kan konstateras att politiska direktiv och riktlinjer som reglerar hur uppföljningsverksamheten inom en upphandlande myndighet skall bedrivas saknas. Detta gör att upphandlingsenheternas fokus mer hamnat på att upphandla än att följa upp de kontrakt som myndigheten ingått med leverantörerna. Leverantörers intresse av att myndigheterna är avtalstrogna och hotet om sanktioner tyder på att upphandlande myndigheter är mer fokuserade på intern uppföljning än extern. Detta tyder på att om myndigheten har samma intresse gentemot leverantören, ökar också leverantörens intresse för att vara avtalstrogen gentemot myndigheten. Det kan således konstateras att både den upphandlande myndigheten och leverantören borde dela ett intresse av att följa upp varandras avtalstrohet. Byggupphandlingar, med tydliga rutiner kring kontroll och uppföljning, visar på att lagar, regleringar och föreskrifter påverkar att uppföljning genomförs på ett systematiskt sätt av myndigheter, entreprenörer och externa besiktningsmän. Troligen hade fokus på uppföljning i andra upphandlande verksamheter blivit större om även uppföljningssteget i upphandlingsprocessen varit reglerad i LOU eller av politiska direktiv.