De flertalet åtgärder EU tagit i kampen mot terrorism besvarar studiens första frågeställning.
Den andra frågeställning besvaras genom de flertalet initiativ EU tagit för att stärka den inre säkerheten för sina medborgare före 9/11 fram till Charlie Hebdo. De åtgärderna som EU har tagit i kampen mot terrorism kännetecknas av normative power, soft power och hard power.
Studien uppmärksammar att det går att se fler drag av normative power och soft power i de fattade besluten än hard power vilket besvarar studiens tredje frågeställning.
Genom en analys av EU:s åtgärder före 9/11 fram till Charlie Hebdo visar på att åtgärderna inte direkt kännetecknas av hard power. Före 9/11 kunde enbart analysen av EU:s åtgärd;
rekommendationen om att hindra finansiering av terrorverksamhet ses som ett hårdare instrument även om det inte är ett riktigt lika hårt instrument som hard powers instrument.
Medan de åtgärderna tagna under perioden efter 9/11 inte kännetecknades av hard power.
Åtgärderna efter Madrid 2004 visar inte heller på särskilt hårda instrument utan på ökade samarbeten. Inslag av hårdare instrument med syfte att stärka de yttre gränserna kan urskiljas efter 2004 men räknas fortfarande till de mjukare instrumenten.
Studien poängterar att de åtgärder som tagits av EU istället karakteriseras av mjuka instrument och kännetecknas av ett arbete mot att förebygga terrorism inom EU samt internationellt.
Flertalet av åtgärderna innefattar EU:s värderingar och politiska idéer och hur dessa kan spridas till andra aktörer i världen. Ökade samarbeten inom EU och internationellt går att se före 9/11 och efter 9/11. La Gomera och Europarådets deklaration är exempel på detta före 9/11. Efter 9/11 kom rambeslutet som vilar på EU:s grundvärderingar om de grundläggande rättigheterna och demokrati. Rambeslutet poängtera hotet mot de grundläggande rättigheterna och hur detta ska straffas ifall ett terrorbrott sker. Beslutet är mer idébaserat än åtgärderna tagna före 9/11.
Först efter 2004 kom åtgärder som har mer förebyggande syfte mot terrorismen än tidigare. ISS listade hoten mot EU och hur de kan lösas och deklarationen i kampen mot terrorism som kom 2004 hade mer konkreta mål än tidigare i kampen mot terrorism. CT-strategin från 2005 hade också förebyggande mål i kampen mot terrorism. Men dessa åtgärder tillsammans med det
31 reviderade Cotonouavtalet, Prüme deklarationen, SWIFT, PNR, VIS och SIS kännetecknas fortfarande av mjuka instrument i kampen mot terrorism. Åtgärderna hänvisar till ökade samarbeten och garanterandet av de grundläggande rättigheterna för europeiska medborgare.
Åtgärderna är väldigt internationellt präglade med en vilja från EU att sprida sina idéer och värderingar samt normer till andra.
Den säkerhets-, utrikes- och försvarspolitik som EU förde för att garantera säkerhet före 9/11 kännetecknas inte av några hårda instrument. Inte heller efter 9/11 kunde EU:s politik kännetecknas av hårda instrument, utan avsaknaden av hårda instrument blev istället tydligare att se, genom ESDP. Införande av hårdare immigrations- och migrationspolitisk kan kopplas till gränssäkerheten men inga hårda instrument mer än hårdare kontroller och politik. Stödet till länder mot immigrationskontroller mot EU och utbyte av CT-information kan liknas vid hard powers morot och piska. Denna typ av instrument gick även att se efter 2004 då EU använde sig av ekonomiska instrument gentemot länder i utbyte mot CT-information och CT-arbete.
Mycket av den politik för att garantera säkerhet som fördes före 9/11 bestod av utrikespolitiska mål och mål för EU:s externa relationer där EU:s värderingar genomsyrade CT-arbetet.
Demokrati och mänskliga rättigheter i CT-arbetet var viktigt innan 9/11 och ansågs som lösningen. Bilateral och multilaterala avtal var en viktig del i CT-arbetet och EU:s politik. Efter 9/11 startade diskussionen om inre och yttre säkerheten vilket ledde till att EU:s politik påverkades av detta. Initiativ togs för att för att stärka gränssäkerheten och EU:s användning av mjuka instrument och mjuk framtoning i sitt CT-arbetet blev tydligare. Efter 9/11 ökade de bilaterala och multilaterala avtalen från EU:s sida och CT kom att inkluderas i dessa. Efter 2004 vilket hade liknande drag som föregående tidsperiod sågs ökade policyinitiativ för stärkt gränssäkerhet såsom Frontex. Politiken kännetecknades fortfarande av mjuka instrument där bilaterala och multilaterala avtal hade en fortsatt viktig del av EU:s CT-arbete.
Utifrån de åtgärder och den politik som EU fört går det att se att EU:s kamp mot terrorism kännetecknas huvudsakligen av mjuka instrument från normative power och soft power. En vilja att sprida sina egna värderingar och idéer i världen är det som karakteriserar EU:s arbete.
Åtgärderna och politiken som förts har haft starka kopplingar till EU:s vilja att bli en global aktör i sitt CT-arbete. Mjuka instrument har använts genomgående i dess arbete med inslag av både normative power och soft power. Vissa inslag av hard power går att se och EU har vidtagit
32 hårdare instrument med tidens gång även om dessa instrument inte är lika håra som hard powers instrument.
Studiens slutsatser visar på en möjlig förklaringsmodell till EU:s åtgärder och politik i kampen mot terrorism. Studien är ett bidrag till vidare forskning inom ämnet och ytterligare förklaringsmodeller i forskningen om EU och terrorism.
33