Slutsatser

En generell slutsats i relation till kunskaps- och attitydfrågorna är att det i vissa fall sker liknande förändring i både MVP-gruppen och jämförelsegruppen när det gäller elever som svarar att ett visst beteende är våld. Att grupperna visar samma utvecklingstendenser kan förklaras med hänvisning till främst två faktorer, 1) mätningseffekten, och 2) mognadeffekten. En del av ökningen av andelen elever som svarar att en typ av beteende är våld handlar om att eleverna får frågor om dessa beteenden och därmed blir elevgruppen mer uppmärksam på beteendet. En del av ökningen kan sannolikt också förklaras av att elevgruppen som helhet blivit äldre och därmed ändrat sitt sätt att se på beteendet, dvs. mognad.

Samtidigt kan inte de upprepade mätningarna och elevgruppens mognad förklara alla de skillnader som går att se mellan MVP-gruppen och jämförelsegruppen. Ett tydligt resultat är att i de fall det går att se en ökad rapportering över tid är ökningen större MVP-gruppen än i jämförelsegruppen. Ett annat tecken på att det är insatsen som bidrar till en positiv utveckling är hur andelen osäkra elever förändras över tid. Andelen vet ej-svar, dvs. osäkerheten, minskade i många fall över tid i båda grupperna. En skillnad mellan MVP-gruppen och jämförelsegruppen är dock att minskningen av osäkerheten i många fall höll i sig över tid i MVP-gruppen medan detta inte var fallet i jämförelsegruppen.

Ytterligare en viktig skillnad när det gäller kunskaps- och attitydfrågorna handlar om andelen som rapporterar att ett beteende inte är våld. I MVP-gruppen minskade denna andel i de flesta fall mellan T1 och T2. I många fall höll denna förändring i sig över tid till uppföljningen, T3, även om det skedde en viss tillbakagång. I jämförelsegruppen finns det fler exempel på motsatt tendens där det är färre elever som anser att ett beteende är våld vid de senare mättillfällena. Samtliga signifikanstester ger stöd åt slutsatsen att den positiva utvecklingstendensen är starkare i MVP-gruppen än vad den är i jämförelsegruppen. Detta tyder på att MVP-insatsen har potentialen att förändra elevernas kunskap och attityder så att osäkerheten kring våldsbeteenden minskar och att fler beteenden betraktas som våld.

Även de fördjupade analyserna ger en sammantagen bild av att insatsen bidragit till en positiv förändring i MVP-gruppen, framförallt när det handlar om att uppmärksamma både eget och

andras våldsbeteende, och att denna förändring håller i sig över tid. När det gäller skojbråk går det också att se en tendens till att eleverna i ökad utsträckning ser det som ett beteende som det är viktigt att ingripa mot, även om det är mer osäkert om den förändringen håller i sig över tid. Ett resultat som nyanserar den här övergripande bilden av önskvärd förändring är att för vissa former av fysiskt våld verkar insatsen kunna påverka deltagarna i en riktning som inte var avsedd, så att de vid uppföljningen tre till sex månader efter insatsen i högre utsträckning tolererar vissa former av våld och våld i vissa sammanhang (hot med kniv eller andra vapen, våld vid provokation eller som hämnd/reaktion).

När det gäller vissa områden sker inte så tydliga förändringar, framförallt för att utgångsläget är sådant att det är svårt att förvänta sig en förbättring. Ett sådant område är åskådaringripanden, där merparten av eleverna i såväl MVP-gruppen som jämförelsegruppen svarade före insatsen att det är viktigt att ingripa genom att avbryta en situation, kalla på hjälp, anmäla händelsen eller prata med personen efteråt. Ett annat område är genusattityder där det redan på förhand existerar positiva genusattityder i relation till denna fråga hos merparten av eleverna. Där det finns utrymme för förändringar till det bättre är de små och det är inte tydligt att de håller i sig över tid. Resultaten väcker frågan i vilken grad MVP har förmåga att påverka attityder på detta område positivt.

Även andra resultat nyanserar den övergripande positiva bilden. Det finns skillnader mellan killar och tjejer både när det gäller utgångsläget och förändring över tid. Den samlade bilden tyder på att killarna överlag förändras mer i önskad riktning genom MVP än tjejerna, även om det framgår att även tjejerna uppvisar en positiv utveckling. Ur våldspreventionsperspektiv kan man också säga att det från början fanns ett större behov av att åstadkomma förändring när det gäller killar.

När det gäller skolform kan man konstatera att tecken på önskade effekter av insatsen, som ökad kunskap om och uppmärksamhet på olika former av våld, inklusive när det gäller det egna beteendet, är tydligast för elever i årskurs 7-9. Å andra sidan är det också i den gruppen vissa av resultaten pekar på en risk för oavsedd negativa effekter i form av ökad tolerans för vissa former av våld och minskad benägenhet att ingripa vid sexuellt våld.

Merparten av förändringarna som sker och som är statistiskt säkerställda handlar om elever födda i Sverige och övriga Norden. Resultaten väcker frågan i vilken grad MVP-manualen är anpassad till olika grupper elever när det gäller födelseland och nuvarande situation i den svenska skolan. Med tanke på att gruppen födda utanför Norden är liten och att resultaten därför bör tolkas med försiktighet finns ett stort behov av fortsatta studier av hur väl MVP fungerar i förhållande till elever födda i Sverige och övriga Norden respektive utanför Norden. Jämförelsen av utveckling över tid i två olika gymnasieskolor tyder också på att elevgruppens sammansättning när det gäller kön, födelseland och typ av utbildning (teoretisk/praktisk) ger olika förutsättningar för att åstadkomma positiv förändring genom MVP.