Slutsatser

Då vi har varit ute och observerat har vi lagt märke till att barnen är ganska duktiga på att använda sig av de ytor som finns tillgängliga på förskolorna. Hur rummen än är utformade hittar barnen alltid på sätt att förändra rummet efter deras intressen och behov. Barnen är duktiga på att skapa sig rum i rummet och använda sig av det som finns tillgängligt där de befinner sig för stunden. Om vi går tillbaka på hur vi såg att barnen använde sig av rummen kunde vi iaktta att på förskolan som är omtalad att barnen skapade sig en rörelsehörna i ett utrymme som egentligen fungerade som en liten matsal tidigare. Med en ribbstol på ena väggen, två madrasser på golvet och ett par ringar hängandes i taket kunde barnen förändra utrymmet till ett gymnastikrum när de kände för det. Vi kan också se liknande idéer hos barnen som gick på förskolan ute på landsbygden. I ett utrymme där syftet är att äta, bygga lego och leka med lera kunde vi iaktta att barnen använde stolarna i rummet för att bygga en hinderbana.

Med hjälp av stolar som stod efter varandra och två soffkuddar kunde barnen gå på stolarna för att hoppa på soffan och vidare ner på kuddarna. Detta var en attraktiv lek som barnen tyckte om att sysselsätta sig med. Vi vill i den här studien belysa att barnen inte ser sin miljö som fast. Oavsett vad som finns eller inte finns i ett utrymme där barnen befinner sig använder barnen sin fantasi och kreativitet för att anpassa leken efter deras behov och intressen. Barnen tänker inte så mycket på vad som finns tillgängligt i miljön om vi jämför med pedagogerna. Vi har upplevt att barnen ser miljön som flexibel och att det ibland är pedagogerna som begränsar rummets flexibilitet. Med det menar vi att det är pedagogerna som ibland talar om för barnen vad som får göras och inte göras i utrymmena på förskolan. Vilket är något som pedagogerna själv har bestämt. Det här leder oss in på nästa sak vi kommer att ta upp.

I Lpfö 98 på sidan 32 kan man läsa följande

I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de allt efter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.

Delaktighet, det pratas mycket om att barn måste vara delaktiga för att miljön ska bli optimal för de som vistas på förskola. Vi har tagit upp det viktiga med delaktigheten med barn i förskolan med hjälp av bland annat Pramling och Sheridan (1999). Men det här är något som är genomgående. Pedagogerna frågar sällan barnen vad de tycker om miljöerna på förskolan. Som vi nämnde under kapitel pedagogernas förhållningsätt är det några pedagoger som inte har ägnat det en tanke. Barnen är aldrig med och bestämmer hur rummen de kommer att spendera mest tid blir utformade. Varför är det så här då? Vi har inte underlag till det här men kommer med några egna funderingar eftersom vi anser att delaktighet bör man ha i allt som gäller verksamheten. Vi ställer oss frågan om det kan vara så att pedagoger inte litar på barnens kompetens vad gäller utformningar av rum eller är det för att pedagogerna anser att barnen är för små att hjälpa till med inredning? Kan man inte se att pedagoger och barn skapar ett lärandetillfälle tillsammans och får ett utbyte av varandra genom att kunskap och gemenskap förmedlas på olika sätt vid en gemensam inredning.

När det gäller hur budgeten ser ut på förskolorna som kan användas för olika ändamål fick vi reda på att den varierar lite grann beroende på vilken förskola vi var på. På förskolan ute i det mindre samhället talade pedagogerna om för oss att budgeten hade en liten inverkan på själv

inomhusmiljön eftersom att de pengar de kan använda konsumeras på saker till barnen. Det är ingen större summa förskolan har tillhanda och skulle pedagogerna vilja utöka budgeten lite mer för att förnya inomhusmiljön måste de vända sig i första hand till sin chef. I budgeten som pedagogerna använder sig av räknas inte kostnader för toa/hushållspapper, diskmedel och annat dit som det gör på förskolan ute på landsbygden. Förutom detta ska budgeten också täcka in barnens material vilket gör att de har en ännu mer ansträngd budget än vad förskolan i det mindre samhället har eftersom att de har mer att täcka in för en liten summa pengar. För att citera vad en av pedagogerna sa ”budgeten sätter ramar men det hade inte varit fel med en ny diskbänk. Vi lägger fokus på annat”. På förskola som är omtalad har de fått lära sig att som pedagoger kan det lätt hända att man blir pengablind. Viljan att köpa in det ena med det andra kan bli ganska stor men sedan förskolan ändrades om är de glada i efterhand att pengarna inte överkonsumerades. På förskolan används budgeten till barnens aktiviteter och där är inga pengar avsatta för att pedagogerna ska köpa in diskmedel, disktrasor m.m.

När vi granskade vårt insamlade material har vi kommit fram till att vi har fått våra undersökningsfrågor besvarade. Vi har fått reda på att barns lek å ena sidan inte påverkas av inomhusmiljöns utformning där barn medvetet bryr sig om vilka gardiner som hänger i fönstren, vilken färg väggarna har eller vilken matta som ligger på golvet. Å andra sidan så lekte barnen till största del på den ovala mattan på förskolan ute i det mindre samhället. Alla möjliga lekar förekom på mattan och den var placerad ganska centralt i förskolans miljö. Frågan är hur barnen hade lekt om mattan inte hade funnits eller legat i ett annat rum? Antagligen hade barnen anpassat sig efter vilka utrymmen och material de hade till sitt förfogande. Skulle det istället på mattans plats stå ett bord med fyra stolar så skulle barnen säkerligen ha hittat på en passande lek till detta. Det kan vi hänvisa upp till analysen där vi bl.a. skriver om barnen som går på förskolan som ligger ute på landsbygden. På förskolan använde barnen matsalsutrymmet till att bygga en hinderbana utifrån stolar placerade efter varandra, två kuddar på golvet och en soffa ståendes vid en vägg. Här kan man tydligt se att barnen använder sin inomhusmiljö som de behagar dem och störs inte av vilken färg gardinerna har, om där står två stolar på golvet eller ligger en oval matta.

Den andra frågan vi ville undersöka var vad pedagogerna tänkte om sin miljö på förskolan. Vi har fått ganska lika svar från alla pedagoger som vi intervjuade. Pedagogerna på förskolan ute i det mindre samhället var eniga om att miljön fungerade bra för tillfället och som de hade tänkt sig. Pedagogerna är överlag nöjda men det kan bli bättre eftersom att pedagogerna aldrig

är fullärda trots att de får ut vad dem vill med miljön. De belyser även att miljön förändras då där tillkommer nya barn eller försvinner gamla barn från barngruppen. Budgeten är en annan sak pedagogerna tar upp som påverkar miljön. Det är viktigt att man kan använda sin budget rätt eftersom att pedagogerna får lite pengar till sin avdelning. Trots detta belyser den omtalade förskolan det positiva med en liten budget. De är tvungna att använda sitt material och det som finns till hands till fullo innan det köps in något nytt.

Vi har inte sett det som Olsson (2004) eller Eldh (09-02-04) pratar om färgers betydelse för rummets struktur. Vi är delvis överens om vad de tycker och säger angående färger. Vi kan hålla med om att om man går in i ett tomt rum får man en känsla av renlighet om rummet är vitt. Rött ger en känsla av energi och grönt utstrålar ett lugn. Då vi har varit i rum med aktiva barn som leker så försvinner färgens känsla och istället blir man påverkad av vad som händer i rummet. Leker barnen en springande lek blir man själv aktiverad. Leker de mamma- pappa och barn och att de ska sova får man en väldigt lugn och trötthetskänsla. Vad vi försöker komma fram till är om ett rum är grönt och ett annat är rött så förekommer det samma lekar i det ändå. Kanske känner barnen sig lugnare fast de leker en lek med högt tempo om färgen är grönt. Men det är inget man ser i deras lek. Det här baserar sig på det vi har sett och resultaten hade kanske varit annorlunda om vi gjort en längre studie om det samt involverat barnen och frågat dem om olika sinnestillstånd i de olika miljöerna.