Utifrån kapitlen som beskrev det lokala arbetet med LUKS, regionchefernas och ledningens syn på LUKS följt av den sammanfattande analysen vill vi i detta avslutande kapitel renodla några övergripande slutsatser och samtidigt ge förslag på möjliga vägval som Röda Korset kan ha i sitt fortsatta arbete med LUKS.
Vår första slutsats rör användbarheten och tillförlitligheten med LUKS databas. Vi har tidigare konstaterat att LUKS-studierna har genomförts på olika sätt, att instruktionerna i lathunden (FIDO) och blanketterna för att sammanställa sina resultat i stor utsträckning inte följts vid inrapportering i databasen. Som vi visade i avsnittet om databasens användbarhet och tillförlitlighet har brister i inrapporteringen i sin tur lett till att uppgifterna i databasen har låg tillförlitlighet som underlag för planering. Utifrån svårigheterna med att använda databasen i sin nuvarande utformning som ett underlag för planering och samtidigt visa på den mångfald och kreativitet som framkommit i många LUKS-studier menar vi att en möjlighet är att inrätta
två former av databaser.
Den första formen av databas skulle kunna vara en idébank och debattforum som är till för metodutveckling och opinionsbildning, vilket också kan underlätta kommunikationen mellan olika nivåer inom Röda Korset. Databasen som idébank kan ge uppslag och vara en inspiration för konsulenter och frivilliga i metodutvecklingsarbetet. Det kan röra både idéer för verksamhetsutveckling och idéer som rör opinionsskapande aktiviteter eller för policydiskussioner inom Röda Korset. Vidare kan en idébank vara ständigt pågående, och förslag och tankegångar kan sorteras in i teman som det är lätt att hitta i. Som vi ser det finns det en god grund i den nuvarande utformningen av databasen som går att utveckla vidare i linje med tanken om en idébank.
En andra form av databas kan vara att ha en mer renodlad databank som gör det möjligt att beskriva tillståndet i kommunerna utifrån vissa centrala variabler som inte konkurrerar med eller överlappar andra inrapporteringssystem. En mer renodlad form av databas kan skapa möjligheter till överblick, trendanalyser över tid och underlag för central planering och strategival. Vi föreställer oss att en sådan form av databank bygger på data som uppdateras med jämna mellanrum. Vi menar att med utgångspunkt från hur databasen är uppbyggd för närvarande och med tanke på den allmänt sett låga tillförlitligheten i de data som inrapporterats kommer det att krävas ett omfattande utvecklingsarbete för att LUKS skall ge tillförlitliga data som underlag för planering.
Den andra slutsatsen härrör från resonemanget omkring planering kontra mobilisering. Vi har kunnat konstatera att det lokala LUKS-arbetet starkt bidragit till mobilisering av frivilliga och att arbetet också har påverkat den lokala planeringen. Däremot har arbetet med mobiliseringen av utsatta grupper och lokalt opinionsarbete inte varit lika framgångsrikt även om det finns sådana inslag. Vårt antagande är att det dels hänger samman med att det är komplexa uppgifter och att det tar tid att utveckla en kompetens. Vi tror också att det kräver ökad kompetens och ett utvidgat mandat för konsulenter att stödja de lokala föreningarna och
de frivilliga som är beredda att ge sig i kast med uppgifterna. En framkomlig väg för att utvidga LUKS-arbetet i riktning mot mobilisering av utsatta grupper och lokalt opinionsarbete är att öka kompetensen bland frivilliga och konsulenter genom att ordna seminarier och utbildningar där dilemman i mobiliseringsarbete kan diskuteras.
Den tredje slutsatsen täcker området profilering och arbetssätt. Det lokala LUKS-arbetet skulle enligt visionen bidra till att Röda Korset skulle bli identifierat som en organisation som arbetar för och tillsammans med de mest utsatta i lokalsamhället. Det skulle också hjälpa till med att förstärka profilen av Röda Korset som en humanitär organisation, inte bara i världen utan också i lokalsamhället. I det konkreta LUKS-arbetet står frivilliga och konsulenter inför olika handlingsalternativ, som att satsa på några få avgränsade områden eller på mångfald, att satsa på traditionella målgrupper eller på nya målgrupper. Vi anser att det funnits en hög legitimitet i att inte styra arbetet i någon bestämd riktning under de första åren, men på sikt innebär det en risk. Det kan bli så stor skillnad mellan lokala rödakorsorganisationer att det profilskapande arbetet blir lidande. Röda Korset blir förknippat med så mycket att profilen suddas ut. Vi föreslår att Röda Korset initierar en diskussion där styrningen av det lokala LUKS-arbetet sätts i fokus. Hur brett kan Röda Korsets arbete vara? Hur skall balansen mellan traditionella målgrupper och nya målgrupper se ut? Det finns ett rikt underlag för diskussionen genom de LUKS-studier som är gjorda, och medvetenheten om utsatthet är hög i organisationen att döma av våra intervjuer.
Avslutningsvis vill vi understryka att vi i våra intervjuer slagits av att medvetenheten rent generellt sett är hög inom organisationen. Det är inte bara medvetenheten om utsatthet och kapacitet som varit föremål för vår studie utan också medvetenheten om sprickor i välfärdsapparaten och samspelet mellan det offentliga och det frivilliga. LUKS-studierna tangerar hela tiden ur olika perspektiv frågan om frivilligorganisationers relation till välfärdsstaten, och då tänker vi både på stat och kommun. Resultatet av alla analyser av utsatthet och kapacitet ger en unik möjlighet för Röda Korset att formulera genomtänkta strategier om vilken relation som utifrån organisationens mål är optimal. Det är viktigt inte minst med tanke på att många lokala välfärdsstater, det vill säga kommuner, utifrån ekonomiska och ideologiska argument uppmuntrar frivilligorganisationer att ta på sig sociala uppgifter.