Syftet med studien har varit att undersöka vilka kunskapssyner som kom till uttryck och vilken syn på kunskap som ansågs vara den viktigaste som grundskolan skulle förmedla enligt de fyra dominerande riksdagspartiernas anföranden i riksdagsdebatten om
grundskolereformen 1962. Syftet har därtill varit att undersöka om det fanns en samsyn mellan partierna eller om och i så fall hur partierna skilde sig åt i synen på kunskap. För att besvara syftet användes två frågeställningar om vilken kunskap som synliggjordes i
respektive partis framförande i riksdagsdebatten samt på vilket sätt den uttrycktes och hur det skiljde sig åt mellan partierna.
Utifrån den tidigare forskningen, de teoretiska perspektiven, den metod och det material som använts går det att hävda att den dominerande kunskapssynen i riksdagsdebatten som uttrycktes i partiernas anföranden var den sociala effektiviteten. Det fanns en samsyn hos alla partier att grundskolan skulle bidra till att utveckla och utbilda elever som skulle passa in i och tillfredsställa samhällets behov. Det fanns en samsyn hos samtliga fyra partier att
grundskolan skulle bidra till att forma elever som skulle tillfredsställa samhällets behov och passa in i det svenska samhället. Frågan är dock om social effektivitet i grunden är att betrakta som en kunskapssyn. De politiska partierna verkar istället ha betraktat social effektivitet som själva målet med undervisningen, men vilken som var vägen fram till det målet hade partierna olika uppfattningar om. Socialdemokraterna uttryckte till övervägande del en humanistisk syn på kunskap som medel där individens frihet, kreativitet och egenart skulle vara
utgångspunkten. Genom fria, unika individer utvecklades samhället på bästa sätt uttryckte partiet. Centerpartiet och Folkpartiet uttryckte även de en humanistisk kunskapssyn i nästintill alla frågor förutom när det kom till kristendomsämnet då istället en vetenskapligt
rationalistisk syn på kunskap dominerade. Individens frihet och egenart var viktig, men minst lika viktigt var det att eleverna fostrades in i en gemenskap utifrån de kristna traditionerna och värderingarna som det svenska samhället vilade på. Centerpartiet och Folkpartiet menade att samhället behövde fria och unika individer men att alla individer trots allt behövde ha en gemensam etisk och moralisk referensram för att fungera och utvecklas. Högerpartiets medel för att nå social effektivitet var otvetydigt genom vetenskaplig rationalism. Partiet menade att samhället behövde ha invånare med en gemensam kunskapsstandard där de
naturvetenskapliga ämnena var viktigast och att samhället därtill behövde gemensamma normer och värderingar att vila på varav kristendomsundervisningen var vital.
När det svenska parallellskolesystemet skulle avskaffas och ersättas av den nya grundskolan var en viktig fråga vilken kunskap den nya grundskolan skulle förmedla till eleverna. Vad den här studien visar är att det inte nödvändigtvis var en så stor fråga. Alla partier verkade nämligen vara överens om att grundskolan skulle formas utifrån samhällets behov. Det som istället verkade vara en central fråga och vad som skiljde partierna åt i riksdagsdebatten om grundskolereformen var vilken kunskap eleverna behövde för att bäst möta samhällets behov. Därmed tycks det ha funnits en viss hierarkisk ordning i synen på kunskap som går att problematisera. I denna studie har social effektivitet, humanism och vetenskaplig rationalism använts som likvärdiga kunskapssyner för att studera de politiska partiernas anföranden i riksdagsdebattens om grundskolereformen 1962. Den sociala effektiviteten tycks dock utifrån riksdagsdebatten 1962 vara en överordnad kunskapssyn, själva målet med kunskap, medan humanism och vetenskaplig rationalism är två
kunskapssyner som fungerar som tillvägagångssätt för att nå social effektivitet. Det uttrycks även i den tidigare forskningen där Jonas Qvarsebo visar att grundskolans fostransuppdrag utformades utifrån vad som kan liknas vid humanism men hade som slutmål att nå social effektivitet, vilket även kan sägas ha varit en modell för alla skandinaviska länder. Caroline
Drott visar å andra sidan hur åsikter i tidskriften Skola och Samhälle under tiden före grundskolereformen präglades av att faktakunskaper var den viktigaste grunden för att nå social effektivitet bäst. Gemensamt för denna, Qvarsebos och Drotts studier är att alla visar att det slutliga målet med införandet av grundskolan var att tillfredsställa samhällets behov. Således går det att ifrågasätta om social effektivitet är en kunskapssyn över huvud taget eller om det snarare ska benämnas som ett politiskt och/eller samhälleligt mål med skolan. Därmed går det att vara kritisk mot denna hur den vetenskapliga rationalismen, humanismen och den sociala effektiviteten diskuteras och analyseras på lika villkor i denna studie. Istället kunde och kanske borde studien formulerats annorlunda. Grundfrågan i denna studie har handlat om vilken kunskapssyn som skulle prägla den nya grundskolan. Istället torde frågan kunna omformulerats till att handla om vilken kunskap som debatterades och diskuterades som viktigast för att bäst tillfredsställa samhällets behov.
Ninni Wahlström menar att samhällets utveckling och struktur påverkar vilken
kunskapssyn som blir den dominerande i samhället. Under efterkrigstiden präglades Sverige av ekonomisk tillväxt, urbanisering, en ny konsumtionskultur, innovation och tankar om en demokratisk individ. Högerpartiet tycktes genom sin vetenskapliga rationalism inte ta hänsyn till efterkrigstidens samhällsutveckling i sin vetenskapligt rationalistiska kunskapssyn utan uttryckte snarare en önskan om att återgå till en tidigare samhällsordning. Förutom i frågan om kristendomsundervisningen uttryckte dock övriga partier en kunskapssyn som liknade efterkrigstidens samhällsutveckling i Sverige. Individen skulle sättas i centrum och varje individs behov skulle tas till vara på, helt i enlighet med de demokratiska tankar som Jonas Qvarsebo beskriver och helt i enlighet med den humanistiska kunskapssynen. Därtill ansåg bland annat Folkpartiet att eleverna skulle lära sig mer om ekonomi och hemkunskap, och Centerpartiet förordade ökade språkkunskaper och samhällsorienterade kunskaper.
Argumenten till att dessa färdigheter och kunskaper var viktiga var för att det var dessa kunskaper samhället nu behövde, vilket bakgrunden i denna studie bekräftar.
Socialdemokraterna hävdade att en obligatorisk praktik var nödvändig för att eleverna skulle få mer kunskaper om arbetsmarknaden för att snabbt kunna bidra till den snabbt växande samhällsekonomin efter skolan. Det visar att Socialdemokraterna och till stor del
Centerpartiet och Folkpartiet anpassat sin politik till att uttrycka en kunskapssyn som passade den samhällsutveckling som rådde under efterkrigstiden medan Högerpartiet inte hade gjort det i samma utsträckning. Istället tycks Högerpartiet haft en annan syn på vilket samhälle som var det ideala.
9.1 Slutsatsernas relevans för läraryrket
Studiens resultat och slutsatser är både intressanta och självklara att diskutera ur ett
lärarperspektiv. Det är intressant att diskutera ur ett historiskt politiskt perspektiv där studiens slutsatser visar hur efterkrigstidens Sverige skulle formas vilket kommer vara användbart i den framtida historieundervisningen. Framförallt är det dock i min mening intressant ur ett lärardidaktiskt perspektiv, främst utifrån de didaktiska varför- och vad-frågorna. Utifrån studiens slutsatser kan den didaktiska varför-frågan besvaras med att eleverna ska lära sig för att möta och tillgodose samhällets behov och för att passa in i samhället. Den didaktiska vad- frågan besvaras dock på olika sätt beroende på vilket politiskt parti som undersöks. Om utgångspunkten är att eleverna ska lära sig för att tillgodose samhällets behov så behöver varje lärare i sin undervisning ställa sig frågorna: Vad är det för kunskap eleverna behöver för att tillgodose samhällets behov och för att passa in i samhället? Varför behöver eleverna den kunskapen för att tillgodose samhällets behov och för att passa in i samhället? Utifrån studiens slutsatser finns det en diskussion mellan huruvida eleverna ska lära sig genom en humanistisk eller vetenskapligt rationalistisk kunskapssyn för att nå social effektivitet. I den aktuella läroplanen lämnas ett visst utrymme för varje lärare att själv bestämma vilken kunskapssyn som ska prägla dennes undervisning. Det är då viktigt att varje lärare att ha de ovan nämnda frågorna i åtanke och ha genomtänkta svar på frågorna. Ett vetenskapligt rationalistiskt präglat svar kommer antagligen generera i att eleverna formas på ett annat sätt än vad de skulle göra genom ett humanistiskt präglat svar. Studiens slutsatser om
diskussionen mellan synen på kunskap på ett övergripande politiskt plan i en historisk kontext går därmed även att diskutera som högst relevant idag för varje enskild lärare.
9.2 Vidare forskning
Samtidigt som denna studie genomfördes pågick en utredning, utifrån regeringens
kommittédirektiv, hur en framtida tioårig grundskola skulle utformas. Ett intressant framtida forskningsprojekt hade varit att studera huruvida synen på kunskap förändrats från 1962 till riksdagsdebatten om en tioårig grundskola och på vilket sätt den har förändrats. I ett sådant forskningsprojekt skulle det då främst vara intressant att undersöka om det tillkommit en ny kunskapssyn eller om det fortfarande är en diskussion mellan huruvida vetenskaplig