Vid en analys går det att konstatera att nordiska hypotexter förekommer rikligt i Borges prosa
och poesi. Dessa hypotexter tar en mängd olika former; det kan vara namn; referenser till
nordisk litteratur eller historia som i ”Zahirens” referens till Niebelungensången eller essän
”The Scandinavian Destiny”; och det kan ta sin form i ett förbigående omnämnande (citatet
om ”en svensk eller finne” i ”Emma Zunz”).
Analysen visar att Genettes hypertextuella kategorier går att använda vid en analys av Borges
verk men visar också att Borges hypertextuella relationer till nordisk litteratur inte helt lätt
kan inrättas i Genettes rigoröst definierade kategorier. Det krävs ett visst mått av svängrum
för att belysa meningen hypotexter skänker Borges hypertexter. Åtminstone de hypotexter
som belysts i analysen: Borges nordiska hypotexter.
Genettes kategorier kan däremot användas som språngbräda eller ledtrådar för att undersöka
hypotexternas funktioner i Borges verk. Analysen av namnen i ”Tre versioner av Judas” hade
varken kunnat vara det den är utan Genettes kategori karikatyren men heller inte kunnat bli
till vad den är utan att tillåta sig vissa friheter i tolkningen av hur Borges använder sig av
hypotexter. Detta är ett argument Genette själv erkänner då han, som redogjort under rubriken
teori, säger att ”The choices are inevitably arbitrary and even unfair, since specific works are
always, and happily so, much more complex than the species to which they are affixed.”
Speciellt var de hypotextuella relationerna i dikten ”Iceland” svåra att föra in i Genettes
system då Borges poetiska språk är lite för mångtydigt. Där är det i så fall lättare att tala om
klassiska poetiska figurer så som allusion och symbolism. Speciellt gällande diktens många
allusioner till apokalyptisk fornnordisk mytologi.
Om de hypertextuella relationerna skiljer sig från varandra i sin karaktär så visar också
analysen att deras funktioner uppnår olika effekter. Ett namn kan vara en enkel hyllning, som
exempelvis Lönnrot, men kan också vara ett sätt att skänka trovärdighet till en plats eller form
som i ”Tre versioner av Judas”. Hypotexterna kan också användas för att framhäva vissa
teman eller motiv som i ”Döden och kompassen” och novellens relation till de isländska
sagorna. Slutligen kan själva platsen eller miljön utgöra ett sätt för Borges att framhäva
teman, motiv eller till och med mystiska teorier som både den inledande paragrafen i ”Tre
versioner av Judas” och dikten ”Iceland” visar.
Vad som analysen gör tydligt är att Borges nordiska hypotexterna är mångtaliga och av vitt
skilda typer. Nordiska namn används både för sin exotiska karaktär som i ”Döden och
kompassen” såväl för att autentisera tid och rum som i ”Tre versioner av Judas”; fornnordisk
mytologi används som symboler i ”Iceland; ”Döden och kompassen” påvisar vidare hur
nordisk litteratur i grunden påverkat Borges prosa såväl som påverkat själva genren i hans
blandning av teman från isländska sagor och detektivberättelsen; namnet Lönnrot kan vara en
möjlig hyllning; namnet Erfjord kan vara en referens till en person han kände med något
oklart (eller kanske inget särskilt) syfte; I den nämnda essän ”The Scandinavian Destiny”
tycks Borges använda norden att applicera nästan metafysiska tankegångar på.
Således kan det sägas att det finns mängder av olika aspekter på vilket Borges använder sig av
nordiska hypotexter vilket i sin tur betyder att detta forskningsområde är långt ifrån uttömt.
3.1 Förslag till framtida forskning
Slutligen kommer några ord sägas om vad som skulle kunna utgöra ämnet för framtida
forskningsarbeten. För det första har den här uppsatsen uppehållit sig vid nordiska hypotexter
och försökt att använda av Genettes kategorier. Det går att tänka sig ett arbete som använder
sig av Genettes definitioner för att undersöka hypotexter från andra litterära traditioner;
exempelvis arabiska eller brittiska hypotexter. Möjligtvis för att undersöka närliggande
traditioner som ofta kommit upp i detta arbete; anglo-saxisk och äldre germansk litteratur.
Williamson analyserar Borges nordiska hypotexter för deras specifikt självbiografiska
karaktär. Men det är inte omöjligt att tänka sig att även hypotexter till andra litterära
traditioner kan hålla på biografisk information gällande författaren. Williamson citerar ju
faktiskt Borges som skrivit sina berättelser ”using strange symbols so that people might not
find out that they were all more or less autobiographical. The stories were about myself, my
personal experiences.”
74Borges säger inte att han använt ”strange nordic symbols” även om
det är så det framträder vid läsning av Williamsons biografi. Det finns många facetter kvar att
se till avseende Borges hypotexter till andra verk.
3.2 Sammanfattning
Syftet med den här uppsatsen har varit att belägga nordiska intertexter eller
hyper/hypo-textuella relationer i ett urval av författaren Jorge Luis Borges prosa och poesi; att analysera
dessa utefter teoretikern Gérard Genettes kategoriserade funktioner och att genomföra en
exempelanalys av Borges verk för att vissa hur dessa funktioner kan belysa sättet Borges
använder dylika referenser i avseende till tema och motiv.
Inledningsvis presenterades en översikt av tidigare forskning om Borges och nordisk litteratur
för att sedan gå vidare med en diskussion av Genettes strukturalistiska teori kring hypertexter,
hypo-och-paratexter och dess olika funktioner såväl som en bredare diskussion om
intertextualitetsbegreppet.
Det kan konstateras att frågeställningarna som förekom analysen har besvarats då det: (1)
förekommer nordiska intertexter, eller hypotexter, i de lästa verken; (2) Det går med hjälp av
Genettes system att undersöka dessa hypotexters funktioner; (3) Dessa funktioner går att
använda vid en analys av Borges olika teman och motiv. Om än med vissa friheter.
Avslutningsvis skänks några förslag på hur framtida forskning kan ta avstamp i analysarbetet
som gjorts för denna uppsats.
Referenser
Allen, Graham. Intertextuality, London: Routledge, 2000.
Borges, Jorge Luis. Alefen, övers. Sun Axelsson, Marina Torres, Lars Bjurman, Artur
Lundkvist och Ingegerd Wiking, fjärde tryckningen. Avesta: Bonnier Pocket, 2011.
Borges, Jorge Luis. El Aleph, sjunde upplagan. Barcelona: Debols!llo, 2015.
Borges, Jorge Luis. Ficciones, åttonde upplagan. Barcelona: Debols!llo, 2015.
Borges, Jorge Luis. Fiktioner, övers. Sun Axelsson, Marina Torres, Johan Laserna och
Ingegerd Wiking, fjärde tryckningen. Avesta: Bonnier Pocket, 2011.
Borges, Jorge Luis. Selected Poems, ed. Alexander Coleman. London: Penguin Books, 2000.
Borges, Jorge Luis. The Total Library: Non-Fiction 1922-1986, ed. Eliot Weinberger.
London: Penguin Books, 2001.
Brljak, Vladimir. ”Borges and the North”. Studies in Medievalism 20 (2011): 99-128.
Christ, Ronald, ”Jorge Luis Borges, The Art of Fiction No. 39”, The Paris Review, 1967,
http://www.theparisreview.org/interviews/4331/the-art-of-fiction-no-39-jorge-luis-borges
(2016-06-14).
Diaz, Hernán, Borges, between History and Eternity. London: Continuum, 2012.
Genette, Gérard. Palimpsests: Literature in the Second Degree, Channa, trans. Newman and
Claude Doubinsky. Lincoln: University of Nebraska Press, 1997.
Keats, John, The Major Works, eds. Elizabeth Cook. New York: Oxford University Press,
2008.
O’Conell, Mark, ”Two New Books About ’Borges’”, The New Yorker, 2013,
http://www.newyorker.com/books/page-turner/two-new-books-about-borges (2016-06-14).
Olsson, Anders. ”Intertextualitet, komparation och reception” i Litteraturvetenskap – En
Quiroga, Rodrigo Quian, Borges and Memory. Massachusetts: The MIT Press, 2012.
Palm, Anders. ”Att tolka texten” i Litteraturvetenskap – En inledning, red. Staffan Bergsten,
189-205. Lund: Studentlitteratur AB, 2002.
Rowlandson, William, Borges, Swedenborg and Mysticism, ed. Claudio Canaparo. Peter
Lang, 2013.
Williams, J.C. ”The Boreal Borges”. Provo: Brigham Young University, Department of
Humanities, Classics, and Comparative Literature, Masteruppsats, 2013.
Williamson, Edvin, Borges: A Life. London: Viking, 2004.
In document
Labyrinthus Scandinavia
(Page 31-35)