”Hva dagens planlegging har for lite av er just en gjennomtrengende problemop-tikk i forhold til planleggingens saklige innhold, dens organisatoriske ramme og dens aktuelle arbeidsformer.” (Skage 1987, s. 20).
Det pågår ständiga förändringar av den europeiska jordbrukspolitiken och även om mycket av den senare tidens reformer kan sägas peka åt rätt håll, så går förändringarna alldeles för långsamt. Dessutom är de förändringar som genomförs inte alltid de mest relevanta. Att fokus flyttas från pris- och pro-duktionsstöd till exempelvis mer specifika miljöstöd är förvisso positivt, men en sådan perspektivförskjutning kan också vilseleda oss i sökandet efter de egentliga orsakerna till jordbrukets miljöproblem. Livsmedelsproduktionen är inte det egentliga problemet. Problemet ligger snarare i den politiska styrning-en. Det är därför lite oroande att vi diskuterar ’objektet’ för denna styrning mer än själva styrningen och det sätt som den utövas på. Med nuvarande situ-ation för ögonen kan jag inte undvika att bilden av en otymplig byråkrati som försöker reproducera sig själv ständigt dyker upp på näthinnan.
”Planeringens grundparadox är att målmedveten styrning aldrig leder till slutliga lösningar, bara till mera styrning. Men även om detta inte är planerarens deklare-rade syfte, är det kanske planeringens cyniska funktion: att ordna sysselsättning för en växande skara byråkrater. Produkten är processen…” (Olsson 1990, s. 90).
Även i den agrara miljöstödspolitiken av idag saknas en ordentlig diskussion om-kring hur vi på bästa sätt skulle kunna angripa olika typer av agrara miljöpro-blem, dvs. en trovärdig genomförandeplanering. Ekonomiska styrmedel och generella miljöstödsprogram behöver kompletteras med en mer effektiv lag-stiftning för de typer av miljöproblem som inte kan hanteras på frivillig väg eller på lokala beslutsnivåer. Parallellt med detta måste vi emellertid också dis-kutera alternativa organisations- och samarbetsformer för sådana miljöåtgär-der som bara kan hanteras effektivt på lokala och regionala beslutsnivåer. Mina övriga slutsatser bygger i princip på dessa grundförutsättningar.
Den första av de ovanstående kategorierna omfattar miljöåtgärder som går ut på att förhindra onyttiga företeelser. Det kan exempelvis handla om att minska användningen av kemiska insatsmedel. De styrmedel man har att tillgå i såda-na fall är främst skatter och lagstiftning, vilka helst bör samordsåda-nas på en över-gripande europeisk nivå. Det vore givetvis omöjligt att tillämpa regionspecifik lagstiftning i detta sammanhang. Inte heller är det särskilt lämpligt att låta EU:s medlemsstater konkurrera på olika villkor, eftersom man därmed, eko-nomiskt sett, gynnar de med sämst miljölagstiftning och lägst miljöskatter.
Viktigast är emellertid att ansvariga myndigheter tar ett reellt ansvar i dessa frågor, eftersom legitimiteten av och tilliten till den övriga miljöstödspolitiken i stor grad hänger på just detta. Miljöstödsprogram som går ut på att förhindra nedläggning av jordbruk i marginella jordbruksområden, eller på att förhindra borttagande och igenväxning av viktiga natur- och kulturmiljöelement, fram-står spontant som tillhörandes en mellankategori. Bevarandeåtgärder är givet-vis mer att betrakta som nyttiga än onyttiga företeelser. Samordningen bör också ske på nationell och regional nivå snarare än på en överstatlig nivå. De
existerande miljöprogrammen av denna karaktär är emellertid upplagda just som generella och värdedifferentierade program, med avsikten att förhindra en fortsatt negativ utveckling, inte som frivilliga och lokala program för att uppmuntra en vidareutveckling av befintliga kvaliteter. För dessa program behöver vi framöver diskutera mer omkring vilka specifika delar som kan vara relevanta att behålla inom denna kategori, som exempelvis betesstödet, och vilka delar av programmen som borde revideras för att bättre passa in under den andra kategorin (nedan), dvs. det mesta av det övriga.
Den andra kategorin berör åtgärder för att uppmuntra nyttiga företeelser. I stora delar av det moderna och rationella jordbrukslandskapet är dessutom miljö-förbättringsåtgärder minst lika angelägna som bevarandeåtgärder. Många mil-jöproblem och utvecklingsmöjligheter är emellertid specifikt platsrelaterade, varvid svårigheterna med att gå via generella miljöstödsprogram blir uppenba-ra. Det kan gälla exempelvis anläggning av våtmarker, eller utveckling av bio-logiska kärnområden och spridningskorridorer för flora och fauna. Andra möjligheter är åter- och nyplantering av alléer. Nuvarande projektstöd och leader-program är alldeles för otillräckliga initiativ i denna riktning.
Den svenska agrara miljövården bör inte heller stå och falla med eventuella EU-bidrag. Självgenererade projekt, som har goda möjligheter att leda till be-stående förändringar, bör prioriteras framför projekt som uppenbarligen bara leder till bidragsberoende. Ur detta perspektiv blir det, liksom i fråga om så-dana åtgärder som handlar om att uppmuntra nyttiga företeelser, av central angelägenhet att ge utrymme för alternativa organisations- och beslutsnivåer, samt alternativa modeller för uppföljning. Resonemanget om att vi inte får stå och falla med EU-bidragens vara eller icke vara kan också motiveras mot bak-grund av att nuvarande internationella jordbrukspolitik är ett ’högriskprojekt’.
Med stor sannolikhet kommer vi att få uppleva omvälvande förändringar inom en nära framtid. Utvecklingsländerna har tydligt visat att de inte längre tänker nöja sig med marginella justeringar av de rikare ländernas protektionis-tiska jordbrukspolitik. Dessutom tillkommer inom en mycket snar framtid konkreta problem med EU:s utvidgning österut. Den jordbrukspolitiska bud-geten kan därmed komma att bantas i betydligt snabbare takt än idag. Därför vore det synnerligen olyckligt i miljöhänseende om vi inte lyckas skapa en mil-jöpolitik där eventuell medfinansiering från EU ses som en tillfällig bonus, inte en nödvändig förutsättning för det agrara miljöarbetet.
Hypotesen om att det saknas en effektiv samordning av olika beslut, och att den bristande måluppfyllelsen inte beror på att vi saknar faktakunskaper utan på att vi har otillräcklig handlingskunskap, har visat sig korrespondera väl med den här undersökningens resultat. För en mer effektiv genomförandepla-nering handlar det i princip om att inom ramen för den jordbrukspolitiska dialogen föreslå relevanta avvägningar mellan allmänna och enskilda intressen.
Undersökningen avslöjar att det framförallt är det enskilda intresset som inte får komma till tals i den nuvarande jordbruks- och miljöstödspolitiken. Histo-riskt sett har de svenska jordbrukarnas beroende av bondekollektiven ersatts av ett beroende av staten, genom något som skulle kunna kallas för en
”tvångsindividualisering”. Det låg i statens intresse att skapa förutsättningar för en mer effektivt centralstyrning med anledning av den rådande samhälls-utvecklingen. En allt större del av befolkningen blev nämligen allt mer
bero-ende av ett ständigt minskande antal livsmedelsproducenter. Utvecklingen har i detta avseende fortgått i samma riktning även sedan Sverige blev medlem av den europeiska unionen.
Dialogperspektivet har emellertid satt fokus på jordbrukarna på flera olika sätt. Att verkligen lyssna på jordbrukarna och låta dem bli mer autonoma, in-nebär i många fall att vi måste acceptera det faktum att många jordbrukare inte är särskilt intresserade av natur- och kulturmiljövård. Det är ett dilemma som sällan berörs i olika diskussioner omkring agrara miljösatsningar utifrån lokala perspektiv. En utmaning inför framtiden är därför att vi behöver tänka i andra banor än av att i första hand organisera jordbrukslandskapets natur- och kulturmiljövård via jordbrukare och generella miljöstödsprogram. Samtidigt var en av utgångspunkterna för dialogmodellen att man i de areella näringar-nas landskap måste föra en dialog med markägare och jordbrukare, eftersom det bara är dessa som direkt kan företa åtgärder i jordbrukslandskapet. Lös-ningen kan även här vara en bättre kombination av generell miljölagstiftning och lokalt organiserade projekt, men där man organiserar verksamheten ut-ifrån ett bredare intressent- och samverkanskriterium än ’jordbrukare’. Ur mil-jösynpunkt är det åtminstone inte särskilt optimalt att förlägga merparten av miljöstödspengarna på en enda yrkesgrupp, för vilken fördelningen mellan miljöintresserade och icke miljöintresserade inte verkar skilja sig nämnvärt från befolkningen i övrigt.
Genom begrepp som ’paternalism’ och ’professionalism’ kan vi börja för-stå varför många av de i denna avhandling uppmärksammade planeringspro-blemen varit så svåra att identifiera och åtgärda. Dessa begrepp avslöjar näm-ligen att det handlar om vissa negativa konsekvenser av en generellt sett posi-tiv demokratisk ambition, där det goda syftet kan dölja det mindre goda hand-lingssättet. Ändamålen helgar medlen, som när vi skiftar från livsmedel till landskap utan att ifrågasätta de jordbrukspolitiska förutsättningarna och de administrativa systemen i grunden. Det är bra att man nu ser över lagstift-ningsaspekterna genom att exempelvis börja använda sig av olika ’tvärvillkor’
(cross-compliance), men vi kan givetvis inte nöja oss med detta. Det vi behö-ver är inte mer lagstiftning utan mindre, men en mer effektiv och relevant så-dan. Det är nödvändigt att ta hänsyn till de miljöproblem som bara kan hante-ras effektivt på lokala beslutsnivåer samtidigt som man ser över metoderna för att hantera miljöproblem som bara kan hanteras effektivt på en övergripande beslutsnivå. Annars förstärks intrycket av att jordbruks- och miljöstödspoliti-ken är socialingenjörernas nutida favoritlekplats. Man verkar vilja lägga livet till rätta för folk utan att behöva bry sig om den egentliga dialogen, eller utan att behöva ta hänsyn till att det viktigaste för en lyckad genomförandeplane-ring är att få verksamhetsnivåerna med på noterna:
”Varje planeringssituation kräver således förmåga att tolka nya samband och nya funktioner i det redan givna. Att omtolka det nödvändiga i termer av möjlighet är detsamma som att ge det nödvändiga mening, ofta många olika meningar. Där-med kan man säga att planering är ett skapande och omskapande av mening.
Kreativiteten består i att se mera än en mening i orden, i sakförhållandena, i handlingarna, att se flera alternativa och valbara meningar i samma uttryck och i samma situation. Mångfald, inte enfald, är den goda planeringens jordmån. Ty en god planering är inte att binda upp, utan att ge möjlighet och att ge möjlighet är att skapa mening och handlingsfrihet. En god planering måste sikta till åtgärder
som kan underlätta för människor att finna handlingsmöjligheter och mening snarare än tvång och nödvändighet.” (Ramírez 1995a, s. 238).
Vidare forskning
Den viktigaste poängen med denna avhandling har, för min egen del, varit de erfarenheter jag vunnit som planeringsforskare. Forskarstudiernas syfte är ju att bereda väg för den fortsatta forskningen, och i det avseendet är jag mer än nöjd med den grund jag nu har att bygga vidare på. Jag har fått möjlighet att fördjupa mig inom ett angeläget samhälls- och landskapsplaneringsområde, dvs. jordbrukspolitiken. Dessutom har jag fått goda insikter inom det plane-ringsteoretiska forskningsfältet. Kombinationen av jordbrukspolitik och pla-neringsteori har jag funnit särskilt intressant och utvecklingsbar, liksom jag funnit ett stort antal separata sidospår som jag skulle vilja fördjupa mig mer inom. Jag vill bara ytterst kortfattat nämna ett par av de mest självklara rikt-ningarna för min fortsatta forskning, innan jag avslutar detta avhandlingsarbe-te. Det första är givetvis det jordbrukspolitiska. För att kunna gå vidare inom detta område på ett så konstruktivt sätt som möjligt krävs, förutom mer till-lämpad forskning, att jag lyckas vinna gehör för det perspektiv som här pre-senterats och att jag i samarbete med olika myndigheter och forskargrupper kan bygga upp fasta och kontinuerliga samarbetsformer. Det borde inte vara omöjligt, eftersom det jag lockar med är mer effektiva och mindre kostsamma miljöstödsprogram, vilka dock kräver en hel del nytt beträffande organisa-tionsformer och handlingssätt.
Det andra är det planeringsteoretiska. Här återstår mycket att göra för att bättre förankra och utveckla det handlingsteoretiska perspektivet. En vidare-utveckling av detta forskningsområde skulle i hög grad bygga på ett dialektiskt synsätt, där planeringspraktiken tillåts befrukta planeringsteorin. Samarbetsba-sen skulle i det här fallet utgöras av planeringsforskare från olika länder och institutioner, där ett intresse för det handlingsteoretiska spåret tillåts vara väg-ledande. Uppbyggnaden av ett sådant nätverk är redan på god väg, genom José Luis Ramírez försorg.
Litteratur och Källor
Ackrill, Robert. 2000. The common agricultural policy. Sheffield Academic Press.
Sheffield.
Alfredsson, Björn & Wiman, Jan. 2001. Planning in Sweden - fundamentals outlined, s. 117-120 i Christoferson I (red). Swedish planning - in times of diver-sity. PLAN. Gävle.
Andersen, Øivind. 1995. I retorikkens hage. Universitetsforlaget AS. Oslo.
Andersen, E., Primdahl, J., Oñate, J.J., Peco, B., Cummings, C., Aguirre, J., Schramek, J. & Knickel, K. 1999. Environmental effects of agri-environ-mental measures implemented under Reg. 2078/92, s. 135-162 i Schramek, J., Biehl, D., Buller, H. & Wilson, G. (red). Final consolidated report (FCR), FAIR1-CT95-274. Volume 1- main report. Frankfurt.
Andreoli, M., Rossi, R. & Tellarini, V. 1999. Farm sustainability assessment:
some procedural issues. Landscape and Urban Planning 46, 41-50.
Arendt, Hannah. 1998 (1958). Människans villkor - Vita activa. Daidalos. Göte-borg.
Arendt, Hannah. 2003. Den sociala och politiska betydelsen. Ord & Bild 2-3/
2003, 23-37.
Aristoteles. 1993 (-330). Politiken. Paul Åströms förlag. Jonsered.
Arler, Finn. 2000. Aspects of landscape or nature quality. Landscape Ecology 15, 291-302.
Asplund, Johan. 1983. Tid, rum, individ och kollektiv. LiberFörlag. Stockholm.
Asplund, Johan. 1991. Essä om gemeinschaft och gesellschaft. Bokförlaget Korpen Göteborg.
Baldlock, David & Lowe, Philip. 1996. The development of European agri-environmental policy, s. 8-25 i Whitby, M. The European environment and CAP reform, policies and prospects for conservation. CAB International. Wallingford.
Beismann, Michael. 1997. Landscaping on a farm in northern Germany, a case study of conceptual and social fundaments for the development of an ecol-ogically sound agro-landscape. Agriculture, Ecosystems and Environment 63, 173-184.
Bostedt, Göran. 2003. Styrmedel i skogsbruket, s. 109-112 i Hasund K.P.
(red). Det sydsvenska landskapet, framtidsvisioner och framtidssatsningar, samt Idéer för framtidens skogslandskap. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademiens tidskrift Årg. 142, nr. 1. Stockholm.
Boström, Linda. 1997. Våtmarksprojektet inom Rååns avrinningsområde, erfarenheter och sammanställning av anlagda våtmarker 1991-1997. Miljökontoret. Helsing-borg.
Boverket. 2002. Boken om detaljplan och områdesbestämmelser. Karlskrona.
Buller, H., Hart, K., Brives, H. & Wilson, G. 1998. Farmer attitudes and participa-tion as indicators of the effectiveness of agri-environmental schemes. Working paper No 4. FAIR1-CT95-274. Paris & London.
Buller, Henry & Brives, Hélène. 1999. Farmers, actors and the local ‘construc-tion’ of agri-environmental knowledge, s. 201-206 i Schramek, J., Biehl, D., Buller, H. & Wilson, G. (red). Final consolidated report (FCR), FAIR1-CT95-274. Volume 1- main report. Frankfurt.
Buller, Henry. 2000. Regulation 2078: patterns of implementation, s. 219-253 i Buller, H., Wilson, G.A., Höll, A. (red). Agri-environmental policy in the Euro-pean Union. Ashgate. Aldershot.
Buller, Henry & Brives, Hélène. 2000. France: farm production and rural product as key factors influencing agri-environmental policy, s. 9-30 i Buller, H., Wilson, G.A., Höll, A. (red). Agri-environmental policy in the European Union.
Ashgate. Aldershot.
Buller, H., Wilson, G.A. & Höll, A. (red). 2000. Agri-environmental policy in the European Union. Ashgate. Aldershot.
Bunte, Carin (proj. ledare). 1984. Kulturminnesvårdsprogram för Skåne, del Malmö-hus län. Länsstyrelsen. Malmö.
Camhis, Marios. 1979. Planning theory and philosophy. Tavistock Publications.
London.
Carlsen, Helene & Hasund, Knut Per. 2000. Sweden: agri-environmental pol-icy and the production of landscape qualities, s. 51-70 i Buller, H., Wilson, G.A. & Höll, A. (red). Agri-environmental policy in the European Union. Ashgate Publishing Limited. Aldershot.
Castells, Manuel. 1999. Utvecklingsmöjligheter i informationsåldern. Ord &
Bild nr. 3/1999, 51-62.
Castells, Manuel. 2000. Informationsnäten: samhällets ryggrad, skiss till en undersökande teori om nätverkssamhället. Ord & Bild nr. 6/2000, 113-126.
Cederberg, Christel. 1998. Life cycle assessment of milk production - A comparison of conventional and organic farming. Institutet för livsmedel och bioteknik (SIK-Rapport 1998 Nr 643). Göteborg.
Clunies-Ross, Tracey & Hildyard, Nicholas. 1992. The politics of industrial agri-culture. Earthscan. London.
Cassirer, Ernst. 1944. An essay on man. Yale University Press. New Haven.
Cassirer, Ernst. 2000. The logic of the cultural sciences. Yale University Press. New Haven.
Cobb, D., Feber, R., Hopkins, A., Stockdale, D., O’Riordan, T., Clements, B., Firbank, L., Goulding, K., Jarvis, S. & Macdonald, D. 1999. Integrating the environmental and economic consequences of converting to organic agricul-ture: evidence from a case study. Land Use Policy 16, 207-221.
Collingwood, R.G. 1945. The idea of nature. Oxford University Press. Oxford.
Collingwood, R.G. 1950 (1938). The principles of art. Oxford University Press.
Oxford.
Collingwood, R.G. 1978 (1939). An autobiography. Clarendon Press. Oxford.
Collingwood, R.G. 1993. The idea of history: with lectures 1926-1928. Oxford Uni-versity Press. Oxford.
Djupsund, Göran. 1981. Illusioner om planering, en studie i kommunplaneringens kon-sekvenser. Åbo Akademi. Åbo.
EC. 1997. Consolidated version of the Treaty establishing the European Community. By-rån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. Luxemburg.
EC. 1999a. Council Regulation (EC) No 1257/1999 – on support for rural de-velopment from the European Agricultural Guidance and Guarantee Fund (EAGGF) and amending and repealing certain regulations. The Council of the European Union.
EC. 1999b. Commission Regulation (EC) No 1750/1999 – laying down detailed rules for the application of Council Regulation (EC) No 1257/1999 on sup-port for rural development from the European Agricultural Guidance and Guarantee Fund (EAGGF). The Commission of the European Communi-ties.
EC. 2000. Europa och Agenda 2000: Unionen förstärks och utvidgas. Byrån för Eu-ropeiska gemenskapernas officiella publikationer. Luxemburg.
EC. 2003. Trade in agriculture: Study shows openness of EU market to im-ports of farm products (IP/03/1113). http://europa.eu.int/comm/ index_
en.htm. 6/8-2003.
EEC. 1992. Council Regulation (EEC) No 2078/92 – on agricultural production methods compatible with the requirements of the protection of the envi-ronment and the maintenance of the countryside. The Council of the Euro-pean Communities.
Ek, Birgitta & Rosqvist, Gunnar. 1997. Brev: Synpunkter på miljöstöden till biolo-gisk mångfald och värdefulla natur- och kulturmiljöer (Dnr 13-4570/96). 25/1-1997. Jordbruksverket. Jönköping.
Eklund, Anna. 1999. Transaction osts of the Swedish agri-environmental program. In-stitutionen för ekonomi, SLU Ultuna. Uppsala.
Emanuelsson, U., Bergendorff, C., Billqvist, M., Carlsson, B. & Lewan, N.
2002. Det skånska kulturlandskapet. Naturskyddsföreningen. Lund.
Englund, Gertie. 1997. Så tänkte de, essäer om det forntida Egypten. Carlsson.
Stockholm.
Europa. 2003. Europeiska unionen på Internet. Sökord ”Verksamhetsområden – budget”, http://europa.eu.int/pol/financ/overview_sv.htm. 13/11- 2003.
FAIR1-CT95-274. 1996. Technical annex, Implementation and effectiveness of EU agri-environmental schemes established under regulation 2078/92.
Frankfurt.
Faludi, Andreas. 1973. Planning theory. Pergamon Press. Oxford.
Faludi, Andreas. 1986. Critical rationalism and planning methodology. Pion Limited.
London.
Faludi, Andreas. 1987. A decision-centred view of environmental planning. Pergamon press. Oxford.
Faludi, Andreas & Valk, Arnold van der. 1994. Rule and order, Dutch planning doctrine in the twentieth century. Kluwer academic publishers. Dordrecht.
Fearne, Andrew. 1997. The history and development of the CAP 1945-1990, s. 11-55 i Ritson, C. & Harvey, D.R. (red). The common agricultural policy. CAB International. London.
Feyerabend, Paul. 2000 (1975). Mot metodtvånget. Arkiv förlag. Lund.
Fischer, Frank & Forester, John (red). 1993. The argumentative turn in policy analy-sis and planning. Duke University Press. Durham, N.C.
Flyvbjerg, Bent. 1991a. Rationalitet og magt, Bind I, det konkretes videnskab. Aka-demisk Forlag. Odense.
Flyvbjerg, Bent. 1991b. Rationalitet og magt, Bind II, et case-baseret studie af planlaeg-ning, politik og modernitet. Akademisk Forlag. Odense.
Flyvbjerg, Bent. 2001. Making social science matter, why social inquiry fails and how it can succeed again. Cambridge University Press. Cambridge.
Forester, John. 1989. Planning in the face of power. University of California Press.
Berkeley.
Forester, John. 1993. Critical theory, public policy, and planning practise, toward a critical pragmatism. State University of New York Press. Albany.
Friedmann, John. 1987. Planning in the public domain: from knowledge to action.
Princeton University Press. Oxford.
Fuller, R. J. 1982. Bird habitats in Britain. Poyser. Calton.
Gadamer, Hans-Georg. 1997. Sanning och metod, i urval. Daidalos. Göteborg.
Germundsson, Tomas & Schlyter, Peter (red). 1999. Atlas över Skåne, Sveriges nationalatlas (SNA). Vällingby.
Gallezot, Jaques. 2003. Real access to the EU's agricultural market (INRA-rapport, 24/6-2003). Paris.
Glesbygdsverket (odat.). LEADER+, Sverige 2000-2006 (informations-broschyr). Östersund.
Glesbygdsverket. 2001. Nationellt program för LEADER+ i Sverige. Östersund.
Glesbygdsverket. 2002. Årsrapport 2001 för gemenskapsinitiativet LEADER+ i Sverige. Östersund.
Grafen, Annegret & Schramek, Jörg. 2000. Germany: complex agri-environmental policy in a federal system, s. 119-143 i Buller, H., Wilson, G.A., Höll, A. (red). Agri-environmental policy in the European Union. Ashgate.
Aldershot.
Gröndahl, Britta. 1988. Pierre-Joseph Proudhon: socialist, anarkist, federalist (2:a utg).
Federativ. Stockholm.
Gullberg, Anders. 1981. Det fängslande planeringstänkandet - planering och utvärde-ring granskade. Rapport R87:1981. Byggforskningsrådet. Stockholm.
Gullberg, Anders. 1984. Det fängslande planeringstänkandet – och sökandet efter en verklighetsutväg. Akademisk avhandling. Sociologiska institutionen, Lunds Universitet. Lund.
Gurevitj, Aron J. 1979. Feodalismens uppkomst i Västeuropa. Tidens Förlag.
Stockholm.
Gustavsson, Roland & Ingelög, Torleif. 1994. Det nya landskapet: kunskaper och idéer om naturvård, skogsodling och plantering i kulturbygd. Skogsstyrelsen. Jönkö-ping.
Haberl, H., Batterbury, S. & Moran, E. 2001. Using and shaping the land: a long term perspective. Land Use Policy 18, 1-8.
Habermas, Jürgen. 1984a. The theory of communicative action, volume 1 – Reason and the rationalization of society. Polity Press. Cambridge.
Habermas, Jürgen. 1984b. Den rationella övertygelsen, en antologi om legitimitet, kris och politik. Akademilitteratur. Stockholm.
Habermas, Jürgen. 1995. Kommunikativt handlande, texter om språk, rationalitet och samhälle. Daidalos. Göteborg.
Haekkerup, Nick. 1998. Kontrol og sanktioner i EF-retten - bekaempelse af uregelmaessigheder over for EF's budget. Jurist- og Oekonomforbundets Forlag.
Köpenhamn.
Hallgren, Lars. 2003. I djupet av ett vattendrag, om konflikt och samverkan vid naturre-surshantering. Institutionen för landskapsplanering, SLU Ultuna. Uppsala.
Hardin, Garrett. 1972 (1968). The tragedy of the commons (The original es-say), s. 250-264 i Hardin G. Exploring new ethics for survival. The Viking Press.
New York.
Hart, Kaley & Wilson, Geoff A. 2000. United Kingdom: from agri-environ-mental policy shaper to policy receiver?, s. 95-117 i Buller, H., Wilson, G.A., Höll, A. (red). Agri-environmental policy in the European Union. Ashgate. Alder-shot.
Hasund, Knut Per. 1991. Landskapspolitiken i Sverige 1960-90 - en empirisk utvär-dering. Rapport 41. Institutionen för ekonomi, SLU Ultuna. Uppsala.
Hasund, Knut Per. 1992a. Generell och värdedifferentierad arealersättning - förslag till ersättningssystem för jordbruksmarkens kollektiva nyttigheter. Småskriftserien nr. 67.
Institutionen för ekonomi, SLU Ultuna. Uppsala.
Hasund, Knut Per. 1992b. Politikens inverkan på jordbrukslandskapet, Småskifts-serien nr 64. Inst. för Ekonomi, SLU Ultuna. Uppsala.
Hasund, Knut Per. 1999. Conclusions, socio-economic study, s. 185-187 i Schramek, J., Biehl, D., Buller, H. & Wilson, G. (red). Final consolidated report (FCR), FAIR1-CT95-274. Volume 1- main report. Frankfurt.