Syftet med denna studie var att undersöka i vilken omfattning män kontra kvinnor representeras som huvudaktörer i Aftonbladet och Dagens Nyheters coronarapportering, samt hur
könsrepresentationen ser ut inom olika huvudområden och roller. Studien har fokuserat på den mest framträdande huvudaktören i artiklarna under virusets första våg (25 mars 2020 - 31 maj 2020) och andra våg (1 september 2020 - 7 november 2020).
Andelen manliga och kvinnliga huvudaktörer
Utifrån vår undersöknings resultat kan vi dra slutsatsen att manliga huvudaktörer förekommer i större utsträckning än kvinnliga huvudaktörer i både Aftonbladet – 71 procent män och 29 procent kvinnor – och Dagens Nyheter – 66 procent män och 33 procent kvinnor. Detta tyder på att könsrepresentationen i dessa tidningar varit ojämn under pandemins första och andra våg. Tidigare forskning (se kapitel 3.2) har pekat på att män förekommer mer än kvinnor i svensk nyhetsrapportering, och vårt resultat skulle kunna vara en indikation att den ojämna
könsfördelningen inte är ett undantag under en pandemi likt den som viruset covid-19 utlöste.
Könsrepresentationen och könsmärkningen inom de olika ämnesområdena
Vi kan dra slutsatsen att flera huvudområden i Aftonbladet och Dagens Nyheters
coronarapportering är tydligt könsmärkta och därmed domineras av ett enskilt kön. Vi har sett att de manliga huvudaktörerna dominerar majoriteten av ämnesområdena i båda tidningarna – förutom områdena resor och äldreomsorg i Aftonbladet och sport i Dagens Nyheter, som domineras av kvinnorna. Den största könsmärkningen inom Aftonbladet rådde inom området statistik och fakta samt politik. I Dagens Nyheter rådde den största könsmärkningen inom området ekonomi och näringsliv.
Könsrepresentationen och könsmärkningen inom de olika rollerna
Vår studie visar även på en könsmärkning när det kommer till flera roller i Aftonbladet och Dagens Nyheter – däremot inte i samma utsträckning i Dagens Nyheter som i Aftonbladet. Utifrån vårt resultat kan vi dra slutsatsen att det råder en könsmärkning inom majoriteten av rollerna i Aftonbladet och en viss del av rollerna i Dagens Nyheter. När det kommer till rollerna tyder vår studie alltså på att Dagens Nyheter är ett litet steg närmare en jämställd fördelning än Aftonbladet. Inom rollerna som sjukvårdspersonal och journalist såg vi en jämställd
representation i Dagens Nyheter, till skillnad från Aftonbladet där man inte utläsa en lika jämställd fördelning. Den mest markanta könsmärkningen i båda tidningarna förekom inom rollerna myndighetsperson, företagare och politiker. Studien tyder på en avsaknad av kvinnliga företagare i både Aftonbladet och Dagens Nyheter.
Omfånget av de manliga respektive kvinnliga huvudaktörernas citeringar
Studien visar att det var vanligast för både de kvinnliga och manliga huvudaktörerna att citeras fem eller fler gånger. Vi såg att manliga huvudaktörer citerades oftare än kvinnliga
huvudaktörer. Vi kan dra slutsatsen att män och kvinnor i Aftonbladet och Dagens Nyheter citerades i liknande utsträckning när det kommer till antalet säg per artikel, men att män citerades oftare.
I och med de besvarade frågeställningarna kan vi dra slutsatsen att det förekommit en
obalanserad könsrepresentation samt en könsmärkning inom flera områden i Aftonbladet och Dagens Nyheters coronarapportering. Vi kan se en generell könsmärkning då män förekommer oftare än kvinnor, men även när det kommer till vilka roller och huvudområden som dessa kön har fått uttala sig i. Männen dominerar majoriteten av huvudområdena och rollerna i båda
tidningarna. Att könsrepresentationen är sig lik inom majoriteten av områdena skulle kunna tyda på att mannen fortfarande är normen i samhället.
7.2 Diskussion
Både Aftonbladet och Dagens Nyheter är mansdominerade då män förekommit oftare än kvinnor som primära huvudaktörer under coronarapporteringens första och andra våg. Kvinnorna har alltså fått mindre utrymme än männen, något som varit genomgående även i tidigare studier som berör könsrepresentationen i media. Män citerades oftare än kvinnor, men när det kommer till själva antalet citeringar per artikel så var det ingen större skillnad mellan könen. Männen
förekom oftare än kvinnor som politiker och myndighetspersoner i tidningarna, medan kvinnorna förekom oftare än män som sjukvårdspersonal och journalister i Aftonbladet samt berörda och forskare i Dagens Nyheter.
Vi har tittat på två av de största tidningarna i Sverige – alltså två etablerade tidningar med stort inflytande inom den svenska mediebranschen. Om två etablerade tidningar har en obalanserad könsrepresentation är det möjligt att de övriga tidningarna i landet som konkurrerar med dessa har en liknande könsrepresentation under en pandemi.
Madeleine Kleberg redogör för mediernas påverkan på publikens syn på män och kvinnor i olika roller. Hon menar att om kvinnor skulle uppmärksammas oftare i olika mediaplattformar så skulle det kunna leda till en ökning av kvinnor inom vissa yrken som kanske tidigare varit mansdominerade. Om nyhetsmedier skulle ge mer utrymme till framgångsrika kvinnor finns det en god chans att fler kvinnor i samhället tar efter och antalet framgångsrika kvinnor växer.104
Jesper Strömbäck redogör också för hur mediernas dagordning påverkar publikens uppfattning av vad som är relevant och rimligt.105 Aftonbladet och Dagens Nyheter har fortfarande mycket att lära sig om könsmärkning, och de har ett ansvar att utvecklas och korrigera den ojämna
könsrepresentation. Skulle de jobba ytterligare för att rätta till obalansen så skulle det i längden kunna bidra till ett samhälle där fler kvinnor etablerar sig och vågar ta plats. Som vi tidigare redogjort för i kapitel 3.1 så påverkar de val som görs i nyhetsarbetet hur informationen och verkligheten uppfattas av publiken.106 Det talar för hur stort inflytande dessa medier har på samhället, och de möjligheter till förändring som medföljer den makten. I den bästa av två världar skulle en jämställd könsrepresentation kunna leda till ett nyhetsutbud som inte bara gynnar ett av könen utan även kvinnors intressen och värderingar. Det skulle även vara gynnsamt för samhällsutvecklingen om nyhetsmedierna tillförde den vitala information som medföljer kvinnors upplevelser och kunskap, som studien Räkna med kvinnor framför.
Könsmärkningen som råder kan bland annat vara en följd av att vi lever i ett patriarkalt samhälle, vilket innebär att det är männen som sitter på den största makten och innehar de flesta ledande positioner inom exempelvis politik och ekonomi. Dessa samhällsstrukturer och normer är med och formar nyhetsmediernas dagordning, som sedan påverkar publikens åsikter och värderingar om verkligheten som även i sin tur påverkar dagordningen.107
Detta samspel mellan medierna och publiken påverkar publikens förväntningar om hur könen bör gestaltas. Om en viss yrkesroll alltid representeras av ett visst kön så skapar det förväntningen hos publiken att nästa person som representerar det yrket också är av det könet. På det sättet
104 Kleberg, M. (2006). Medieperspektiv på medie- och kommunikationsvetenskap, ss 13-19.
105 Strömbäck, J. (2006). “Introduktion av Jesper Strömbäck” i Makten över dagordningen, McCombs,
ss 10-11.
106 Ibid, ss 10-11. 107 Ibid, ss 10-11.
skapas också – undermedvetet eller medvetet – förutfattade meningar om vad som är manligt och vad som är kvinnligt, samt vad könen gör som är av vikt.108
I denna studie likt tidigare forskning (se kapitel 3.2) kan man se ett återkommande resultat som visar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i den svenska medievärlden. En viss förändring har skett över tid, men det går långsamt. Även om könsmärkningen är tydlig i
Aftonbladet och Dagens Nyheter har vi ändå kunnat se att inte alla områden är könsmärkta. Detta skulle kunna betyda att den långsamma förändringen trots allt innebär en uppluckring av vissa könsmärkta områden, yrken och positioner. Genom att dessa områden luckras upp och kvinnor etablerar sig inom de manligt märkta områdena och tvärtom så kan normerna kring vad som är manligt och kvinnligt sättas på prov – och därmed finns en möjlighet för genuskontraktet att utmanas och utvecklas, som Yvonne Hirdman talat om.
De flesta studier kring medier ur ett genusperspektiv vi har tagit del av har varit en liten del av ett större pussel, likt denna studie. Jämställdheten inom medier är ingen enkel fråga då det inte finns ett tydligt facit över vad som egentligen anses som rätt eller fel. Det finns heller ingen välutvecklad och beprövad genusteori inom forskningen som motsvarar exempelvis den
väletablerade dagordningsteorin. Vi anser att forskningen inom genus bör utvecklas för att fylla de forskningsluckor som lever kvar. Detta forskningsområde skulle främjas av större djupgående studier som tar sig an flera aspekter och vinklar – till exempel en studie med både kvantitativa och kvalitativa delar, ett större urval och ett kodningsarbete som enkelt kan jämföras med tidigare studier för att se utvecklingen över tid mer tydligt. Detta skulle kunna synliggöra en större tidsram och möjliggöra en djupare förståelse inom både genus- och medieforskningen.