Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur professionella inom socialtjänsten bemöter och samtalar med utsatta barn. Under de empiriska
undersökningarna har följande två frågeställningar utgjort grunden för denna studie:
Vad beskriver professionella inom socialtjänsten som viktigt i bemötandet med utsatta barn? Samt hur beskriver professionella inom socialtjänsten sitt arbete att samtala med utsatta barn?
Ett av studiens huvudresultat är att professionella inom socialtjänsten har ett ansvar att bemöta barn utifrån deras situation. Den professionelles bemötande har en betydelsefull roll, både när det kommer till relationsskapandet och samtal med barn. Resultaten pekar på vikten av att göra barns röst hörd oavsett om det är i utredningssamtal eller inom familjebehandling. Gällande relationsskapande betonas trygghet och tillit som
betydelsefulla aspekter vilket också har en inverkan på barnets delaktighet och i hur stor utsträckning som barnet kommer att komma till uttryck. Det innebär att den
professionelle behöver inneha ett flexibelt förhållningssätt och försöka sätta sig in i hur barnet upplever situationen. Det är tydligt att barn har lättare för att öppna upp sig och samtala i de fall som barnet upplever situationen som trygg.
En ytterligare slutsats är betydelsen av olika metoder och verktyg som finns i syfte att dels lätta upp för samtal, dels göra samtalet mer barnanpassat.
Användandet av olika verktyg kan i sin tur vara trygghetsskapande för barnet med argument för hur dem bidrar till ett mindre konfrontativt samtal och en mer avslappnad situation. De olika lekbaserade aktiviteterna innefattar bland annat olika ritverktyg och frågekort. Även alternativa samtalsmiljöer lyfts som ett hjälpsamt verktyg. Den
samtalsteknik som särskilt betonas är öppna frågor eftersom den professionelle strävar efter att barnet fritt ska få berätta om sin version utan risk för yttre påverkan.
Sammanfattningsvis tyder resultaten på vikten av professionellas förhållningssätt. I de fall som det förekommer ett motstånd från barnet kring att samtala betonas betydelsen av att motivera och stärka barnet. I mötet med utsatta barn behöver den professionelle med andra ord karaktäriseras av ödmjukhet, trygghet, förståelse och öppenhet. Den professionelle behöver även möta barnet där denne befinner sig och arbeta för en samarbetsallians, vilket kan göras genom att delge barnet information på ett sätt som är begripligt för barnet i fråga.
Gällande socialpedagogiska implikationer är en fundering som uppkommit huruvida den professionelle kan arbeta med föräldrarna för att nå barnet när det finns ett motstånd till att samtala. Med tanke på att barn kan ha blivit påverkade av föräldrarnas negativa åsikter och värderingar behöver man kanske arbeta med att vinna föräldrarnas
förtroende för att därigenom få ett inflytande på barnet. Det innebär att föräldrarnas förtroende sedan kan smitta av sig på barnen där de istället blir implementerade med positiva tankar om socialtjänsten. Med det sagt kan det vara lika viktigt att bemöta föräldrarna som barnet, trots att det är barnet som står i fokus. Argument för detta är att även om man arbetar med barnet och barnet i fråga upplever ett gott bemötande tänker vi att detta kan raseras när barnet sedan samtalar med föräldrarna som har en annan inställning. Barnets lojalitet mot sina föräldrar står i dessa situationer i kontrast mot relationen till den professionelle som i sin tur visar på vikten av ett relationsskapande.
Eftersom vi blir till i samspel med andra får den professionelles förhållningssätt och bemötande en viktig roll. Om barn kan påverkas av föräldrar är det även sannolikt att dem kan påverkas av andra vuxna vilket leder till att det i praktiken ställer krav på den professionelle att vara en god förebild. I resultaten framkommer det att socialsekreterare mestadels bara träffar barnet en gång vilket gör det svårt att hinna etablera en djupare relation trots att det är önskvärt. Sett ur ett socialpedagogiskt synsätt är det
betydelsefullt hur barnet blir bemött. Om det exempelvis inte finns tid att hinna skapa en djupare relation till barnet skulle det kunna leda till att barnet upplever sig som ett ärende eller objekt och därmed för med sig en misstro eller ett motstånd in i nästa möte.
Oavsett om en långvarig eller djupare relation ska etableras eller inte får den
professionelle ett ansvar i att skapa förutsättningar för nästa professionell som ska möta barnet. Om bemötandet inte blir bra riskerar det att leda till att man går miste om en positiv inverkan på nästa möte. Bemötandet är med andra ord viktigt inte bara för det nuvarande mötet utan även för nästa.
Avslutningsvis är förslag till vidare forskning hur andra professioner och verksamheter bemöter och samtal med utsatta barn. Skiljer sig samtalen åt när de genomförs av andra aktörer? Vad anses viktigt i exempelvis polisens bemötande jämfört med socialtjänsten?
Finns det likheter och skillnader i hur de beskriver sitt arbete att samtala med utsatta barn? Ett sista förslag för vidare forskning är att genomföra en annan studiededesign, förslagsvis en mixmetod. Undersökningen kan då grunda sig i dels intervjuer, dels observationer vars resultat sedan jämförs med varandra. Stämmer observationerna överens eller skiljer dem sig åt med vad som framkommit under intervjuerna?
9 Referenser
Antonovsky, Aaron. (2005). Hälsans mysterium. Upplaga 2. Stockholm: Natur och kultur.
Barnombudsmannen. (2020). Prövning av barnets bästa: ett stödmaterial för beslutsfattare och tjänstepersoner. Hämtad 2021/02/13 från: Normal
(barnombudsmannen.se)
Bryman, Alan. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3. Stockholm: Liber AB. ISBN: 9789147112067.
Cederborg, Ann-Christin. (2010). Att intervjua barn: vägledning för socialsekreterare.
Stiftelsen allmänna barnahuset. ISBN: 9186678051. Hämtad 2021/02/05 från:
DocHdl1OnPRINTRtmpTarget (triggerfish.cloud)
Cederlund, Christer & Berglund, Stig-Arne. (2017). Socialpedagogik – pedagogiskt socialt arbete. Upplaga 2. Stockholm: Liber AB.
Eriksson, Maria & Näsman, Elisabet. (2008). Barn som offer och aktörer. Sociologisk forskning. Volym 45(2), 81-86. DOI: 20853605
Fahlberg, Gunnar & Larsson, Monica. (2016). Socialtjänstlagarna. Upplaga 14.
Stockholm: Liber AB.
Faller, Coulborn Kathleen. (2003). Reserach and practice in child interviewing:
implications for children exposed to domestic violence. Journal of interpersonal violence. Volume 18(4), 377-389. DOI: 10.1177/0886260502250839
Hultman, Elin. (2013). Barnperspektiv i barnavårdsutredningar: med barns hälsa och barns uppfattningar i fokus. Doktoravhandling: Linköping Universitet. 2013.
Husby, Dahlø Sofie Inger & Slettebø, Tor & Juul, Randi. (2018). Partnership with children in child welfare: the importance of trust and pedagogical support. Child and family social work. Volume 23(3), 443-450. DOI: 10.1111/cfs.12435
Killén, Kari. (1999). Svikna barn: om bristande omsorg och vårt ansvar för det utsatta barnet. Upplaga 2. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Kortesluoma, Riitta-Liisa., Hentinen, Maija & Nikkonen, Merja. (2003). Conducting a qualitative child interview: methodological considerations. Leading global nursing research. Volume 42(5), 434-441. DOI: 10.1046/j.1365-2648.2003.02643.x Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun.
Upplaga 3. Lund: Studentlitteratur AB. ISBN: 9789144101675.
O´Reilly, Lisa & Dolan, Pat. (2016). The voice of the child in social work assesments:
age-appropriate communication with children. Brittish journal of social work. Volume 46(5), 1191-1207. DOI: 10.1093/bjsw/bcv040
Øvreeide, Haldor. (2010). Samtal med barn: metodiska samtal med barn i svåra livssituationer. Upplaga 3. Lund: Studentlitteratur AB.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Sheridan, Sonja. (2003). Delaktighet som värdering och pedagogik. Pedagogisk forskning. Volym 8(1–2), 70–84. ISSN: 1401-6788.
SFS 2018:1197. (2018).Lagen om förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Hämtad 2021/02/02 från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-20181197-om-forenta-nationernas-konvention_sfs-2018-1197
Socialstyrelsen. (2018). Att samtala med barn: kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården hälso-och tandvården. Artikelnummer 2018-11-14. Hämtad 2021/02/04 från:
Att samtala med barn (socialstyrelsen.se)
Socialstyrelsen. (2012). Dokumentation av barnets bästa inom socialtjänsten.
Artikelnummer 2012-06-16. Hämtad 2021/02/08 från: Dokumentation av barnets bästa inom socialtjänsten (socialstyrelsen.se)
Socialstyrelsen. (2004). Socialt arbete med barn och unga i utsatta livssituationer:
förslag till kompetensbeskrivningar. Artikelnummer 2004-110-5. Hämtad 2021/02/09 från: Rapportens titel (socialstyrelsen.se)
Sommer, Dion., Pramling Samuelsson, Ingrid & Hundeide, Karsten. (2011).
Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. Stockholm: Liber AB.
Sveriges kommuner och regioner. (2018). Barnrättsperspektiv: vad är det?. Hämtad 2021/02/08 från: Barnrättsperspektiv (skr.se)
Thurén, Torsten. (2019). Vetenskapsteori för nybörjare. Upplaga 3. Stockholm: Liber AB. ISBN: 9789147127788.
Ulvik, Skjær Oddbjørg (2015). Talking with children: professional conversations in participation perspective. Qualitative social work. Volume 14(2), 193-208. DOI:
10.1177/147332501452692
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. ISBN:
9789173073523. Hämtad 2021/01/26 från: God forskningssed - Vetenskapsrådet (vr.se) Van Manen, Max. Pedagogical tact – knowing what to do when you don´t know what to do. 2015. Routledge.
Von Wright, Moira. (2000). Vad eller vem?: en pedagogisk rekonstruktion av G. H.
Meads teori om människors intersubjektivitet. Göteborg: Daidalos.
Winter, Karen., Cree, Viviene., Hallet, Sophie., Hadfield, Mark., Ruch, Gillian., Morrison, Fiona & Holland, Sally (2017). Exploring communication between social workers, children and young people. Brittish journal of social work. Volume 47(5), 1427-1444. DOI: 10.1093/bjsw/bcw083