I min undersökning kom jag fram till att barnen i den klass där jag genomförde undersökningen var medvetna om sin språkutveckling ur vissa aspekter. De flesta hade klart för sig hur de lärde sig svenska på bästa sätt i skolmiljö. Trots att det är svåra frågor att svara på tyckte jag att barnen svarade konkret och försökte förklara på ett bra sätt. Deras svar stämde ganska bra överens med de teorier och undersökningar jag tagit del av i min kunskapsbakgrund.
Eftersom barnen i klassen talade så många olika språk blev svenska det gemensamma språket för barnen, på så vis användes svenskan naturligt i skolan. Precis som Evenshaug och Hallen (2001) beskriver, ansåg även barnen att de utvecklade sitt svenska språk i samspel med andra barn. Detta tror jag är en viktig del för barnens språkutveckling. Eftersom barnen hade olika modersmål blev svenska det gemensamma språket för att barnen skulle kunna kommunicera med varandra, precis som Arnqvist (1993) beskriver. Samspelet med andra bidrar till att barnen utvecklar en identitet och en egen personlighet (Svensson, 2009). Därför är det av största vikt för barnen att de får kommunicera med sina vänner. Dels för att utveckla sitt språk, men även för att utveckla sin identitet. De arabisktalande barnen beskrev att de ibland även pratade arabiska med varandra. Detta tror jag kan bero på att det fanns ett antal barn i klassen som hade
som att prata svenska. För dessa barn var arabiska det gemensamma språket, därför valde de att prata arabiska. Tack vare att de andra barnen i klassen pratar svenska blir de arabisktalande även tvungna att prata svenska. De olika inlärningsmetoderna, simultan och successiv
tvåspråkighet kan även bidra till vilket språk barnen väljer att använda i skolan. Om barnen har lärt sig ett andraspråk genom simultan tvåspråkighet kan språkvalet vara situationsbundet och barnet är säkrare på sitt modersmål och väljer därför att använda det. Detta tror jag även gäller för vilket språk de väljer att använda vid läxläsning. Intressant var dock att barnen fick hjälp av sina syskon i så stor utsträckning. Då jag varit ute på praktik har jag mest upplevt att barnen fått hjälp av sina föräldrar vid läxläsning, men då somliga av barnen förklarade att de hade föräldrar som inte förstod så bra svenska blev det naturligt att de fick hjälp av sina syskon. I kursplanen för svenska står under rubriken ämnets karaktär och uppbyggnad
”Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra […] För att gå vidare i sin språkutveckling måste eleverna utifrån sina erfarenheter få möjligheter att upptäcka de kunskaper de själva har om språket och med lärarens hjälp och i samarbete med varandra lära sig om språkets uppbyggnad och system. Utifrån sina olika erfarenheter kan de också gemensamt bygga upp kunskap om hur språket fungerar i samspel mellan människor och därigenom få perspektiv på sin egen
språkförmåga.” (www.skolverket.se)
Jag tycker att detta är ett mycket bra och beskrivande citat som visar vikten av att dels få chansen att arbeta med sin egen språkutveckling i klassrummet, men även genom samtalet med andra t.ex. på rasten eller i hemmet vid läxläsning.
Eftersom det var flera av barnen som upplevde arbetet i klassrummet som mest
språkutvecklande var det intressant att höra deras tankar om de undervisningsmetoder som används i klassen. Precis som jag tar upp i min kunskapsbakgrund beskrev barnen att de utvecklar sitt språk på olika sätt, detta kan bero på att det finns så många olika sätt att utveckla sitt språk. Eftersom majoriteten av barnen tyckte att läsning var en bra metod för
språkutveckling tror jag att tematisk undervisning hade kunnat vara ett stimulerande och bra arbetssätt i den här klassen. I tematisk undervisning får barnen arbeta med olika typer av kunskapsinhämtning, dels genom litteratur, men även ren faktakunskap. De skönlitterära böckerna hjälper barnen att få perspektiv på den kunskap de får genom faktaböcker och annan information. Barnen hade på så vis fått en helhet i sin undervisning. Fokus ligger på ett större tema och skoldagen blir inte lika uppstyckad i olika lektioner. Ett problem kan dock i början
vara omställningen för barnen att jobba självständigt och söka och bearbeta den information de hittar om ämnet. Vi kan i LPO 94 under rubriken skolans uppdrag läsa
” Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.” (LPO 94 sid. 5)
Även fast barnen var nöjda med undervisningen tror jag att det kanske hade varit spännande att prova på en annan undervisningsform för att utveckla andra sinnen, framförallt eftersom olika barn lär sig på olika sätt.
Under intervjuerna fick jag uppfattningen att barnen var mycket nöjda med sin lärare. De var både nöjda med undervisningen, språket och stöttningen från läraren. Barnen tyckte framför allt att språket var lätt att förstå och att de instruktioner läraren gav var informativa och
lättförstådda. På så vis behövde inte barnen känna att de inte förstod, utan de kunde komma igång och jobba direkt. Vi kan i LPO 94 läsa under rubriken skolans uppdrag:
” Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov.” (LPO 94 s 4 )
Jag tycker att läraren i den här klassen har lyckats bra med sitt uppdrag sett ur läroplanens förklaring till vad en lärares uppdrag är. Hon har lagt språknivån så att barnen hänger med och så att alla förstår och har dessutom sett till så att barnen själv känner att deras språk utvecklats.
När vi i intervjuerna talade om stöttning från läraren tog barnen endast upp ordförklaring och instruktioner. Detta tyder på att ordförståelse är en viktig del för barnen i deras
språkutveckling. Precis som Namei (Namei i Axelsson, 1999) beskriver har ordförståelsen stor betydelse för att barnen ska kunna ta till sig den kunskap som förmedlas i skolan (Namei i Axelsson, 1999). I kursplanen för ämnet svenska kan vi läsa att
”Språkförmågan har stor betydelse för allt arbete i skolan och för elevernas fortsatta liv och verksamhet. Det är därför ett av skolans viktigaste uppdrag att skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling.” (www.skolverket.se)
För barnen jag intervjuade är ordförståelse viktigt för att de ska kunna utveckla sitt språk. Vygotskij (Arnqvist, 1993) menar att språket utvecklas i samspel med personer som behärskar
språket väl. Läraren fungerar som stöttning och har mycket goda kunskaper i det svenska språket. Vidare kan vi i kursplanen för svenska läsa
”Språket, i såväl tal som skrift, är av grundläggande betydelse för lärandet. Med hjälp av språket är det möjligt att erövra nya begrepp och lära sig se sammanhang, tänka logiskt, granska kritiskt och värdera. Elevernas förmåga att reflektera och att förstå omvärlden
växer.”(www.skolverket.se)
Barnens svar stämde bra överens med Tingbjörns (1994) tankar kring att barnens språk
utvecklas under barnets skolgång. Några av barnen beskrev att ordförrådet hade utvecklats och beskrev språkutvecklingen som att de kunde fler ord. En flicka upplevde att hon blivit bättre på att uttala ord. Det tror jag kan bero på att barnen förknippar språk främst med det talade
språket. En av pojkarna beskrev att han blivit bättre på att arbeta med svenskböckerna. Jag tror att denna pojke förknippar sin språkutveckling med ämnet svenska
Eftersom barnen tidigare i undersökningen beskrivit att de arbetar mycket med ord och ordförståelse är det en naturlig förklaring till varför barnen fokuserar på just detta. Min undersökning går även ut på att undersöka barnens språkutveckling i skolmiljön, därför har barnen svarat utifrån de upplevelser de har i skolan och inte tagit med andra erfarenheter och kunskaper de fått under skolåren. Enligt Evenshaug och Hallen (2001) kan barnen ofta
grammatiska regler redan vid femårsåldern. Men eftersom barn med svenska som andra språk i första hand lär sig sitt modersmål och dess grammatiska regler först trodde jag att barnen skulle nämna även grammatiken. Undersökningen visade dock att barnen förknippade språk med ämnet svenska. Jag tror säkert att barnens grammatiska kunskaper ökat markant under de år de gått i skolan, men att dessa kunskaper vävs in i skolämnet svenska.
Sättet de olika barnen lärt sig det svenska språket på kan även ha påverkat hur de känner att de blivit bättre på svenska språket under sin skolgång. Har barnet lärt sig svenska genom simultan tvåspråkighet kan barnet förknippa det svenska språket främst med skolmiljön och lär sig därför i första hand ett språk som lämpar sig för skolmiljön. Vid simultan tvåspråkighet utvecklas språket i takt med att barnet lär sig fler och fler ord. Med tanke på barnens svar och redogörelser kan det tänkas att de flesta av barnen har simultan tvåspråkighet. Även vid successiv tvåspråkighet varierar kunskaperna i både modersmålet och det nya språket men Arnqvist (1993) menar att eftersom svenska ofta är det gemensamma språket i skolan lär sig
barnen det andra språket väldigt fort. Barnen som deltagit i min undersökning tog dels att de fick hjälp av sina äldre syskon vid läxläsning, men också att de uppskattade att läraren hjälpte dem och var tydlig i sina instruktioner och förklaringar. Detta visar på att barnen är beroende av förebilder med goda kunskaper i svenska för att kunna och framförallt få motivation att utveckla ett rikt andraspråk.