Att den problematik som diskuteras i uppsatsen existerar i verkligheten är det första vi kan konstatera. Detta medför att konsekvenserna av de olika handlingsalternativen är av intresse, inte bara i ett strikt akademiskt syfte utan även för de aktörer som praktiskt arbetar med dessa frågor.
Syftet med denna uppsats är att beskriva det rådande rättsläget för riktade kontantemissoner i privata aktiebolag och de problem som existerar i anknytning till detta. Sammanfattningsvis kan konstateras att rättsläget är något oklart. Det är dock troligt att en riktad kontantemission till vissa befintliga aktieägare skulle kunna klandras av en minoritetsägare med stöd av ABL:s generalklausuler om den är felaktigt prissatt eller minoritetsägaren kan visa att denne hade kunnat och velat deltaga i emissionen men ej gavs möjlighet. Nerep menar emellertid att formell likhet torde gälla om prissättningen på den riktade emissionen är korrekt. Detta resonemang bör vila på tanken att det pris som betalas också skulle betalas av en utomstående investerare likt det sätt som handel sker på börsen. Wetterfors resonerar dock om att det eventuellt skulle vara möjligt att angripa den riktade emissionen med hänvisning till att minoriteten de facto önskade deltaga och också hade den ekonomiska möjligheten.
Dessa två argument bör på viss nivå kunna hävdas vara motstående. Uppnås den formella likheten enbart genom en korrekt värdering torde argumentet om deltagande inte vara hållbart i en tvist. Omvänt kan det då också hävdas att formell likhet inte uppnås i sin helhet genom att prissättningen är oklanderlig. Då syftar den korrekta prissättningen enbart till att den formella likheten uppnåtts gällande just prissättningen på emissionen. Det är dock inte säkert hur detta skulle bedömas i domstol då praxis saknas och vi har funnit att ingen tycks säkert veta på vilka grunder generalklausulerna kan åberopas. Därför är en utveckling av praxis nödvändig.
För att kunna klandra ett emissionsbeslut i allmänhet krävs det att den som klandrar kan visa att anledningen till emissionen inte är godtagbar. Detta bör endast vara möjligt om det går att bevisa att kapital kan anskaffas på ett, för bolaget, bättre sätt. Ett alternativ är om det går att visa att emissionsanledningen ligger utanför affärsplanen eller verksamhetsbeskrivningen.
Ovanstående grunder, för en minoritets klandermöjligheter av ett beslut om en riktad nyemission till en majoritetsägare, kan beskrivas enligt vår figur 1.
(Figur 1)
En ytterliggare slutsats är att det ofta författas gedigna aktieägaravtal där exempelvis minoritetsskyddet försvagas och delar av ABL avtalas bort. Trots detta kan alltid en part välja att frångå avtalet och åberopa ABL. Ett avtalsbrott begås då förvisso men det kan kanske vara värt att beläggas med ett skadestånd eller vite kopplat till detta för att kunna strida om en annan fråga med stöd i ABL. Det kan även konstateras att jävsreglerna i ABL utgör ett ytterligare minoritetsskydd vid situationer då en individ eller aktör innehar flera roller och intressen i bolaget.
Att lagen föreskriver att en nyemission inte får prissättas lägre än aktiernas kvotvärde är mer ett borgenärsskydd än ett minoritetsskydd. Denna skrivelse tycks inte utnyttjas i praktiken utan en ”verklig” värdering av bolaget görs. Vad en sådan innebär är svårt att fastställa i ett privat aktiebolag. Om en avkastningsvärdering görs kan exempelvis riskpremien skrivas upp för att pressa ner nuvärdet med en lägre emissionskurs som följd. Detta kan då presenteras som det ”verkliga” värdet trots att ett marknadsvärde skulle kunna vara högre. För att öka legitimiteten ytterliggare på denna värdering kan emissionen dessutom riktas till någon extern intressent som får möjlighet att teckna en liten del.
För en majoritetsägare som vill undgå eventuell problematik, som riktade emissioner kan leda till, men uppnå samma utspädningseffekt till ett underpris, kan denne förmodligen göra detta genom att besluta om underprissatta företrädesemissioner.
Dessa kräver vid beslut endast enkel majoritet och är dessutom betydligt svårare att klandra då samtliga aktieägare vid en företrädesemission ges samma rätt att deltaga till
ett underpris. Då den formella rätten är den samma är det troligen svårt att hävda att någon fått en otillbörlig fördel respektive nackdel. Detta trots att det är uppenbart att minoritetsägaren saknar kapital och ej kan deltaga i emissionen. Som följd av att minoritetsägaren ej kan deltaga möjliggör det för majoritetsägaren att nyttja sin subsidiära företrädesrätt och teckna hela nyemissionen. Även om minoritetsägare ibland kan deltaga kan majoritetsägaren i de flesta fall, genom att vid upprepade tillfällen emittera nya aktier, uppnå den effekt som innebär att minoritetsägaren inte kan deltaga och således blir utspädd. Tillslut blir även en tvångsinlösen aktuell om majoritetsägaren anskaffat mer än 90 % av aktierna och önskar detta. Denna måste då ske till en korrekt marknadsvärdering och om parterna ej kan enas om värderingen så avgörs denna av en skiljenämnd.
Vi har identifierat två huvudsakliga faktorer som troligen är de som måste ha frångåtts för att generalklausulerna ska bli åberopbara. En inkorrekt värdering samt att en ägare som velat och kunnat gå med i en nyemission inte getts möjlighet till detta. Dessa två har även som vi ser det kopplingar till varandra. Det är svårt att klandra en undervärdering om alla getts samma möjlighet att deltaga till detta låga pris. Om någon sedan, trots priset, inte kan eller vill deltaga är det upp till denne. Beslutet om emission och värderingen av denna blir då svår att klandra. Även klandertiden har en stark praktisk betydelse och många som önskar klandra ett beslut upptäcker i regel detta för sent. En fråga som möjligen väcks är också om den aktuella täckningskursen är för hög. Att detta skulle klandras kan måhända framstå som föga troligt initialt. Dock kan en konsekvens av en för hög täckningskurs vara att en eller flera ägare som, vid en lägre och mer rimlig värdering, kunnat deltaga inte nu längre har möjligheten att medverka i nyemissionen och därigenom få sin procentuella ägarandel utspädd.
Vi kan slutligen också konstatera att majoritetsskyddet är starkt och även bör vara starkt. Detta med anledning av att en försvagning kan matta av investeringsviljan samt att den som satsat mest också bör ha mest att säga till om. Att en majoritet har rätten att styra över en minoritet ser de flesta trots allt som självklart i många andra fall, med det svenska parlamentariska systemet som ett tydligt exempel.