Den här typen av utrustning använ för att mäta PM10-halter.
boven i dramat.Vägdamm, slitage på bromsbelägg och däckslitage ger ifrån sig det mesta av PM10-partiklar-na.
– Störst är problemet på vårkanten när mycket små-partiklar samlats i blötan under vintern och när
väg-banorna torkar upp, säger Karin Persson.
Den lokala trafiken är långt ifrån den enda påver-kande faktorn. För bland annat Landskrona har det visat sig att bakgrundshal-terna av PM10, på lands-bygden, kan vara lika höga som inne i stan. De partik-larna kommer från långvä-ga källor, till exempel från trafik och industri på kon-tinenten.
Vilka åtgärder kan man vidta?
– Stockholms län har upprättat ett åtgärdspro-gram, berättar Karin Persson. Där talar man om att halvera använd-ningen av dubbdäck genom övergång till vinterdäck, om att tra-fikmängden måste minska och om att ibland stänga av vissa gator för trafik när PM10-halten blir för hög.
Det harvisat sig vara svårt att städa bort partiklarna.
Försök med vatten-spolning har gett magert resultat, antagligen för att det hela tiden tillkommer nytt material.
Partikelmätningar PM10
Partiklar PM10 mäts varje dygn i Landskrona under vin-terhalvåren. Vinterhalvåret 2002/2003 mättes partiklar både i tätortens taknivå och i gatunivå på Eriksgatan.
Enligt miljökvalitetsnormen får partiklar i utomhusluft inte överskrida dygnsmedelvärdet 50 ug/m3mer än 35 dygn per kalenderår.
Under vintern 02/03 överskreds detta i tätortens takni-vå 19 dygn och i gatunitakni-vån 27 dygn. Under vinten 01/02 var det 6 överskridanden i taknivån.
Partiklarna som uppmätts i Landskrona är av olika stor-lek och ursprung och är både lokalt uppkomna och långväga transporterade. Det sker en stor intransport av partiklar till södra Sverige. Men mätningarna visar att den lokala påverkan från bland annat biltrafik och industriutsläpp och uppvirvlande partiklar från vägbanan är stor.
Svaveldioxid
Halterna av svaveldioxid har minskat med 95 procent sedan 1973. Källorna utgörs numera till ca 90 procent av intransporterade föroreningar från övriga Europa.
Orsakerna till de minskade halterna i Landskrona är minskad användning av eldningsolja, ökad eluppvärmning och kanske främst att fjärrvärmen har blivit betydande.
Den största lokala källan är industrin. Energipro-ducerande anläggningar svarar endast för 5 procent.
Vinterhalvårsvärdet 2002/2003 var 2,5 ug/m3. På bak-grundsstationen Vavihill på Söderåsen uppmättes 1,3 ug/m3. Miljökvalitetsnormen är 50 ug/m3.
vsfarliga
Vinterhalvårsmedelvärden av svaveldioxid 1973-2003. Miljökvalitetsnorm 50 µg/m3
6 7
nds
Foto: Mats Svensson
Bilavgaserna källa
För riktigt små partiklar, PM 1 och mindre, är bilavga-serna en betydande källa. Det är också dessa partiklar som bedöms vara de mest hälsoskadliga eftersom de via lungblåsorna kan komma ut i blodomloppet. Andra käl-lor till partiklar är till exempel stoftemitterande industrier såsom metallsmältverk.
Stor lokal påverkan
När man har uppmätt de riktigt höga halterna i Landskrona, är dessa i många fall dubbelt så höga som bakgrundsnivåerna ute på landsbygden. Det visar att den lokala påverkan tidvis är mycket stor.
Karin Persson
Kvävedioxid
Källorna utgörs till stor del av intransporterade förore-ningar. Den största lokala källan är samfärdseln (väg-och sjötrafik samt arbetsmaskiner) som svarar för 70 procent av utsläppen. Vinterhalvårsvärdet 2002/2003 i taknivå uppgick till 15 ug/m3. I gatunivå var värdet ca 50 procent högre. På bakgrundsstationen Vavihill på Söderåsen var vinterhalvårsvärdet 5 ug/m3. Detta visar på en stark lokal påverkan, inte minst i gatumiljön.
Gränsvärdet är 50 ug/m3
Bly i nedfallande stoft
Sedan 1988 har blyinnehållet i nedfallande stoft under-sökts. Nedfallet av bly är av förklarliga skäl högst intill Boliden Bergsöe AB, där nedfallet under 2002 var ca 30 gånger högre än vid mätplatsen ute vid Syngenta (Hilleshög). Nedfallet sjönk kraftigt efter 1989 men har därefter legat kvar på ungefär samma nivå. Under 2001ökade dock nedfallet kraftigt p g a branden i Bergsöes batterilager. Nedfallet i Landskrona är ca 10 gånger större än i Malmö.
Flyktiga organiska ämnen
Fordonstrafiken är den huvudsakliga källan till flyktiga organiska ämnen, däribland bensen. Halterna har mins-kat kraftigt sedan mätningarna påbörjades 1992, främst p.g.a. sänkta bensenhalter i bensin. Vinterhalvårs-medelvärdet 2002/2003 uppgick till 1,9 ug/m3och över-skrider lågrisknivån på 1,3 ug/m3 Mätningar i gatunivå visar på dubbelt så höga halter, vilket är väl över lågrisk-nivån, men under miljökvalitetsnormen på 5 ug/m3.
Marknära ozon
De höga ozonhalterna beror i huvudsak på intranspor-ter av luftföroreningar från kontinenten. Naturvårds-verket har beräknat att utsläppen av kolväten och kvä-veoxider på kontinenten måste minskas med 80 pro-cent för att ozonhalterna i Sverige inte ska överstiga EU-direktivet. Den dominerande källan till dessa utsläpp är biltrafiken. Ozonhalterna under 2003 var något högre än under föregående år. EU-direktivet för skydd av vegetationen överskreds under 125 av sommarhalvå-rets 180 dagar. EU-direktivet för skydd av hälsa över-skreds ca 10 gånger under säsongen.
µg/m3 Vinterhalvårsmedelvärden av kvävedioxid 1988-2003. Gränsvärde 50 µg/m3
26 28 27 27 Sommarmedelvärden för ozon.
Inga mätningar Inga mätningar µg/m3 Vinterhalvårsmedelvärden av bensen 1992-2003. Lågrisknivå är 1,3 µg/m3.
5,4
Bly i nedfallande stoft 1988-2002. (Mäts i milligram per kvadratmeter och månad.) 29 Foto: Mats Svensson
Foto: Mats Svensson
Luftmätningsapparatur
Miljökvalitetsnorm
Svävande stoft
Halterna av olika grundämnen i partiklar mindre än -10 µm i diameter mättes på två platser, Stadshusets tak och i Lundåkrahamnen under fem veckor, våren 2003.
Koncentrationen av de flesta grundämnen var högre vid Lundåkrahamnen än vid Stadshuset, vilket indikerar påverkan från de lokala industrierna.
Medelkoncentrationen av bly var 228 ng/m3 vid Lundåkrahamnen och 83 ng/m3vid Stadshuset. Jämfört med tidigare mätningar var koncentrationen av bly lägre än 1977 men lite högre än 1988. Även om de uppmätta koncentrationerna av bly är lägre än miljökvalitetsnor-men på 500 ng/m3är de fortfarande mycket höga i jämförelse med bakgrundshalterna i Sverige som är cirka -4–5 ng/m3.
Bly i sallat och grönkål
Blyhalterna i sallat har sedan 1994 legat väl under livs-medelsverkets gränsvärde på 0,3 mg/kg. Medelvärdet för 2003 var 0,05 mg/kg. Medelvärdet för blyhalterna i grönkål år 2003 uppgick till 0,59 mg/kg, vilket är över gränsvärdet. Blyhalterna varierar starkt mellan olika år, 2001 och 2002 låg de under gränsvärdet. Det finns dock en tydlig nedåtgående trend i halterna sedan 1981, men ännu kvarstår rekommendationen att inte odla grönkål i kommunen.
Blyhalter i gräs
Sedan 1987 bedrivs undersökningar av bly och andra metaller i odlat gräs på åtta platser i kommunen.
Undersökningen ger ett mått på blyinnehållet i luften.
Medelvärdet för bly sjönk kraftigt fram till 2002, då hal-ten steg markant. År 2003 sjönk halhal-ten, men är fortfa-rande mycket hög. Det är främst en mätplats på indust-riområdet som orsakar de höga nivåerna 2002 och 2003.
ng/m3
1977 1988 2003
Halterna av bly i partiklar mindre än 10 µm i diameter 540
500
63 83
228
Stadshuset Lundåkrahamnen
µg/m3
87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00
Metallhalter i gräs, medelvärde, 1987–2003, mg/kg TS.
38
24 26 21 19 16
6 10 8 8 8 7 11
27
01 7
02 138
03 42
81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02
2,64 1,03 0,82 1,39 0,70 0,84 0,38 1,60 0,73 0,37 0,61 2,32 0,71 0,75 0,46 0,37 0,28 0,71 0,13 0,49
03
0,59
0,22 0,18
mg bly/
kg kål
0,30
Bly i grönkål 1981-2002. (Mäts i milligram bly per kilo grönkål.) Streckad linje markerar livsmedelsverkets gränsvärde 0,30 mg bly/kg.
Foto: Mats Svensson
Foto: Mats Svensson
Luftmätningsapparatur