Mil Rapport 2004-11 Miljöredovisning Landskrona 2003

(1)

LANDSKRONA

M I L J Ö R E D O V I S N I N G 2 0 0 3

Bussen gav LIP profil

Trådbussen i Landskrona blev ett av Sveriges mest uppmärksammade LIP-projekt.

Foto: Mats Svensson

När nya Västkustbanan ledde till att järnvägsstationen i Landskrona flyttade från centrum, beslutade stadens politiker att öppna en sta- tionspendel. Linje 3 skulle betjänas av en trådbuss, vilket skulle göra trafiken kretsloppsanpassad. Debat-

tens vågor gick höga innan beslutet var fattat. Kritiker fruktade att staden skulle förfulas av alla stolpar och att bussarna är oflexibla.

Nu, när de har gått i trafik under en period tycks Landskronaborna ha accep- terat dem. De väsnas inte, de

fungerar bättre än förväntat och de är dessutom billigare än förhandskalkylerna an- tydde.

Kollektivtrafiken i Lands- krona ökar med tio procent per år, vilket är betydligt mer än rikssnittet på fem procent.

Getost blir hennes nästa projekt

■ När posten förändrade sin organisation på Ven, inledde Ninna Björne och maken Glenn en ny karriär som ostproducenter. Idén föddes tack vare LIPs naturvårdsåtgärder.

Nytt filter tar hand om ScanDusts stoft

■ Tack vare en ny filter- anläggning har ScanDusts utsläpp av stoft halverats från en redan låg nivå.

Investeringen kostade 6,5 miljoner kronor.

Små partikler stora hälsohot

■Allt fler forskare varnar för utsläp- pen av PM10, partiklar som är så små att de kan tränga djupt ner i lungorna. Det finns internationella forsknings- rapporter som tyder på att fler människor dör av utsläpp av dessa små partiklar än av trafikolyckor.

Karin Persson, forskare på IVL, berättar mer om PM10 i årets Miljöredovisning.

Badet sparar med solen

■Härslövsbadet och åtta duschbyggnader har fått solfångare för att spara på elen.

Projektet har lyckats alldeles förträff- ligt: cirka 30 procent av elen pro- duceras både mil- jövänligt och billigare, badvattnet blir ibland så varmt att man måste dra ner på effekten och all- mänheten är nyfiken.

Foto: Mats Svensson Foto: Mats Svensson

(2)

I

nvesteringarna i miljöförbättringar under åren 1999-2001 var ca 120 miljoner. Av dessa var 55,5 miljoner statliga bidrag. Det kan jämföras med att kommunens investe- ringsbudget för år 2003 var ca 160 miljoner kro- nor. Satsningen på trådbussen var mycket kon- troversiell och ledde till en politisk strid och blev en valfråga i senaste valet. Man kan fråga sig varför investeringar i miljöförbättringar väcker så upprörda känslor? Är det för att det inte går att räkna ekonomiska vinster av trådbussatsningen?

Det är ingen riktigt bra förklaring. Satsning på vårdplatser och förskoleplatser ger heller inga omedelbara ekonomiska vinster. Är det för att det inte medför en omedelbar fördel för dagens invånare i form av nya eller billigare tjänster eller ökad bekvämlighet? Eller är vi så ovana vid investeringar som ”bara” ger miljöförbättringar att vi ser dem endast som utgifter?

Miljövinsterna är långsiktiga, men minst lika viktiga som de kortsiktiga, omedelbara vinsterna just på grund av att de har kommande genera- tioner, våra barn och barnbarn och barnbarns barn, som förmånstagare.

DE MILJÖPROBLEM som är svårast att lösa är växthuseffekten, övergödningen och utrotning av djur och växter. Dessa är förknippade med trafiken och jordbruket. Det är därför ingen till- fällighet att kommunens miljöinvesteringar inom det lokala investeringsprogrammet omfattade till stor del dessa områden. För att minska trafikens miljöeffekter satsade kommunen på trådbussar, cykelvägar och bilpool. Dammar i Saxån, dagvattendammar, dammar på Ven är allt åtgärder mot vattenföroreningar. Naturvårdsåtgärderna på Ven och längs Saxån ska ge växter och djur bättre chans förutom att vi får fin natur för både boende och besökande.

INVESTERING i bra miljö för oss som lever och verkar nu och för våra efterkommande borde vara lika självklart som en investering i vägar, vårdplatser och bra skolor. Den satsning som kommunen gjort inom det lokala investeringsprogrammet siktar mot framtiden. Och framtiden kommer att visa om vi var framsynta eller tänkte för kortsiktigt. Jag är övertygad om att framtiden ger oss bra betyg för denna satsning.

INNEHÅLL

Ansökan gav 55,5 miljoner 3

Saxån Braån, vatten och landskapsvård 4 Saxån Braån, ekologisk dagvattenhantering 6

Ven, lokal vattenförsörjning 8

Ven, uppsamling av regnvatten 10

Ven, kretsloppsanpassat transportsystem 11 Ven, kretsloppsanpassad el- och värmeförsörjning 13

Ven, naturvård i Backafallen 14

Ven, folkbildning 16

Tätortens transporter, Stationspendeln 18

Cykla eller gå till jobbet 20

Hushållens farliga avfall 21

Centralt lågemissionsfilter 22

Sanering av yttre vallgraven 23

Yttre vallgraven, förebyggande åtgärder 23

Rikare fritid med sol 24

Returasfalt med rapsolja 25

Luften i Landskrona 26

Gröna Nyckeltal 30

Intervju med Lars Lindström, f d LIP-samordnare 32

Miljöförvaltningen har producerat miljöredovisningen på kommunstyrelsens uppdrag. Högni Hansson har varit ansva- rig för projektet där Olle Nordell och Thomas Hylén varit projektledare.Thomas Hylén har tagit fram de gröna nyckel- talen. Håkan Ärnflykt har sammanställt resultaten av luftmät- ningarna.

Ytterligare information om gröna nyckeltal och miljötill- ståndet finns på miljöförvaltningens hemsida,

www.landskrona.se, se under ”Vår miljö”.

Text och formgivning Nino Simic, Ordkonst Tryckning KFS i Lund AB Kommentar miljo@landskrona.se

INLEDNING

NIKLAS KARLSSON

Kommunstyrelsens ordförande i Landskrona

Foto: Pär Eliasson

Landskrona kommun 261 80 Landskrona

Stadshuset, Drottninggatan 7 www.landskrona.se

Miljöförvaltningen Telefon: 0418-47 06 00 Fax: 0418-47 06 03

(3)

■ Riksdagen avsatte 7,2 miljarder kronor till lokala investeringsprogram under åren 1998-2003. Som en följd av förändringar i statsbudgeten har kommunerna beviljats 6,2 miljarder kronor i stöd till sina lokala investeringsprogram.

Det har resulterat i 211 investeringsprogram i 161 kommuner och två kom- munalförbund. De omfattar 1.814 åtgärder och den totala investeringsvolymen för dessa uppgår till 27,259 miljarder kronor. Av dessa är 20,738 miljarder kronor miljörelaterade investeringar.

Landskrona kommun beviljades bidrag för åren 1999-2001.

Beslutet innebar att kommunen kunde kvittera ut 55,5 miljoner kronor under förutsättning att alla projekt genomfördes enligt ansökan. Den totala investeringsvolymen var enligt kommunens ansökan, 126,3 miljoner kronor, varav 120,3 var miljörela- terade.

Det statliga stödet innebar att kommunerna fick möjlighet att i samverkan med lokala företag och organisationer söka stöd till investeringar som ökar den ekologiska hållbarhe- ten.

Landskronas ansökan omfattade åtgärder inom tre huvudområden: Jord- bruk och övergödning,Ven - den gröna ön samt Transporter och energi.

Anläggning av dammar, våtmarker, skyddszoner och införande av ekologisk dagvattenhantering i Saxån Braåns avrinningsområde skulle minska kväve- och fosforbelastningen liksom tungmetallutsläppen och läckaget av andra miljögif- ter till Öresund, öka den biologiska mångfalden och möjligheterna till rekrea- tion samt bidra till folk-

bildningen. Projektet var ett samarbete med Eslöv.

Tillsammans med Ven- borna skulle ön bli en kretsloppsö med ökad självförsörjning och syn- liggörande av kretslopp.

Förändringar planerades inom VA-sektorn, energi, avfall och transporter samt folkbildningsinsatser.

Kommunen gjorde en samlad satsning på Ven, ett

begränsat geografiskt område, med önskemål att kunna visa upp ett ekologiskt samhälle i funktion.

Eftersom nya Västkust- banan går utanför Landskronas centrala delar, ville kommunen på något sätt behålla kollektivtrafi- kens attraktionskraft.

Därför satsade man på trådbuss och förbättrade och nya cykelvägar.

Ansökan ledde till

55,5 bidragsmiljoner

Jordbruk och övergödning

Transporter och energi Ven – den gröna ön

Foto: Mats Svensson

(4)

■Stora mängder näringsämnen, bland annat kväve och fosfor, läcker ut i våra vattendrag.

Orsakerna är dels att vi har dikat ut våra våtmar- ker och kulverterat vattendrag för att öka den odlingsbara ytan, dels vårt intensiva jordbruk som kräver tillskott av konstgödning.

Utdikningen medför att naturens självrenande förmåga inte hinner med.Vattnet från fälten, med stora mängder kväve och fosfor, rinner snabbare ner i vattendragen och ut i havet.

Näringsämnena är nödvändiga för att naturen ska fungera men i stora mängder förrycks balan- sen: vissa djur och växter trivs alldeles förträffligt men tränger undan och kväver andra.

I en miljö med färre kulverterade bäckar och mindre mänsklig påverkan, där vattnets väg till havet via vattendrag är en långsam process, stannar näringsämnena kvar i jorden eller sedimenterar till botten av dammar och vattendrag.

Kvävet tas upp av växterna, sedimenterar och nitratet omvandlas till ofarligt luftkväve via deni- trifikation och försvinner från vattenmiljön.

Det är denna process man vill efterlikna genom dammbyggen i anslutning till åkrar och vattendrag.Vatten från åkrarna dräneras då inte direkt till vattendragen utan får passera dammar, där den naturliga självrenande processen får en chans.Vattnet gör ett uppehåll i dammarna så att näringsämnen hinner sedimentera och kvävet övergå i ofarligt luftkväve.

Men dammarna fungerar även som en biotop för sig, som en miljö för större biologisk mång- fald. Här skapas livsbetingelser som kan locka tillbaka växter och djur som under många år tvingats på reträtt av ensidig och intensiv jord- bruksodling.

Vattenspegla

■ När möjligheten att söka LIP-pengar öppna- des, stod kommunerna i Saxån-Braåns avrinnings- område beredda. Det fanns redan färdiga planer på vad som borde göras för att komma tillrätta med den dåliga vattenkvalitén. Re- dan på 1970-talet, i samband med BT Kemi-skan- dalen, hade man konstate- rat att Saxån-Braåns vatten transporterade stora mäng- der av bl a kväve, fosfor och syreförbrukande äm- nen.

– I samband med det bildades Saxån-Braåns vat- tenvårdskommitté, berättar Olle Nordell, kommunekolog i Landskrona. Se- dan dess har vattenkvalitén mätts och redovisats i årli- ga rapporter.

Vattenvårdskommittén bestod av Landskrona, Es- löv, Kävlinge och Svalöv.

I början av 1990-talet gick man ett steg vidare och fastställde ett detaljerat program på vad man kunde göra för att förbättra vattnet. Åtgärdsprogram- met omfattade skyddszoner, dammar och våtmar- ker. Syftet var (och är) att reducera kväve- och fos- forläckaget och berika landskapet med nya växter och djur. Från början kom

pengarna från landstingets miljövårdsfond.

– När LIP kom kunde vi ta fram åtgärdsprogrammet ur bokhyllan och söka för ett antal projekt, säger Olle Nordell.

Handlingsplanerna siktar på att halvera kväve- och fosfortransporten från Saxån-Braån räknat från mitten av 1990-talet. Be- räkningar visar att 11 mil skyddszoner och 200 hektar dammar måste anläggas i hela området för att tillsammans med andra åtgär- der nå målet.

Tack vare LIP-projektet anlades 12 dammar med en vattenyta på cirka 9 hektar. I och med det finns det nu cirka 50 hektar dammar i avrinningsområ- det.

Förutomanläggningen av dammar har LIP-medel använts för ett flertal naturvårdsåtgärder.

50 hektar mark har berörts, 8 lekdammar för lökgroda har ställts i ord- ning, cirka 100 fågel- och fladdermusholkar har satts upp, cirka 150 pilar har hamlats, 30 hektar åker- mark har omförts till ekologisk odling genom bild- ning av naturreservat och Saxån Braåns avrinningsområde

Dammar bromsar vattenflödet

Foto: Johan Krook

Eskilskärr vid motorvägen, norr om Örja.

(5)

ar för havets skull

på cirka 10 hektar har staket och röjningar främjat betet. Det är ännu för tidigt att säga om dammar-

na har gett ett renare vatten. Det är dock välkänt att halterna av kväve och andra närsalter minskar när

de passerar en damm. I Saxån Braån anser experter att det är rimligt att räkna

Två bilder som tydligt visar hur kulvertering och utdikning minskat antalet öppna vattendrag i avrinningsområdet mellan 1812 och 1990.

Läckage

■Bara mellan 50 och 70 procent av det tillgängli- ga kvävet, som tillförs via handelsgödsel och bland annat kvävenedfall, utnyt- tjas av grödorna. En stor del av det resterande kvävet läcker ut i vattendrag och hamnar i havet.

LIP-bidrag

■ Total investering:

6.495.877 kronor Miljörelaterad investering: 6.495.877 kronor LIP-bidrag:

4.361.517 kronor Miljövinster

■ Minskade utsläpp av fosfor till vatten:

Ca 350 kg per år Minskade utsläpp av kväve:

Ca 10 ton per år Ökad biologisk mångfald vid nya dammar: 14 ha Ökad biologisk mångfald på grund av åtgärder vid vattendrag: 50 ha Bättre biotoper för lök- grodan vid 8 dammar.

30 ha åkermark omlades till ekologisk odling eller permanent gräsmark, vilket leder till mindre läc- kage av näringsämnen.

100 fågelholkar förbätt- rar häckningsmöjlighe- terna för småfågel.

Ca 150 pilar hamlades, vilket leder till ökad biologisk mångfald.

Ökad biologisk mångfald genom betesförbättran- de åtgärder: 10 ha Utdikning

och kulvertering

■ I Skåne har 90 procent av våtmarkerna dikats ut och hälften av de mindre bäckarna har kulverte- rats. Föga överraskande leder detta till en kraftig belastning av kväve och fosfor på vattendragen och haven.

Forts på nästa sida Anlagda dammar vid Saxån vid Kvärlöv.Vatten från en kulvert rinner genom båda

dammarna. Foto: Olle Nordell

(6)

med att reduktionen av kväve är 1 ton per hektar och år. På motsvarande sätt räknar man med att en damm minskar fosforavgången med 40 kilo per hektar och år.

Det finns mätningar som pekar på att både kväve- och framför allt fosforläckaget är mindre i dag än under 1980-talet.

Naturvårdsåtgärderna har varit en framgång.

Både djur och växter hittar snabbt till lämpli- ga livsmiljöer. Redan under det första året uppstår en stor artrike- dom.

Bland annat påträffa- des två rödlistade och tio ovanliga arter vid dammarna i Landskro- na kommun.

Så långtde omedelbara åtgärderna. Man måste vara medveten om att de dock har begränsad effekt. Dam- mar och våtmarker be- kämpar symptomen men löser inte de över- gripande problemen.

– Man kan ju funde- ra över jordbruket, säger Olle Nordell. De intensivt brukade åkrarna skapar ju både miljöproblem och överproduktion av livs- medel. Man skulle kanske ta det lite lugna- re och tåla en lägre pro- duktivitet?

Forts från föregående sida

■ För att hindra förore- ningar, främst från trafiken, att nå Saxån Braån, använ- des LIP-pengar för ett projekt kring ekologisk dagvattenhantering.

Planen var att anlägga 18 dammar vid Häljarp, Annelöv och Asmundtorp.

– I Landskrona tätort finns inte utrymme att bygga dammar i tillräcklig omfattning, säger Curt Jansson, på Tekniska verken. Man hade ett annat

synsätt förr i tiden.

Av olika anledningar byggdes inte alla dammar.

Vid Annelöv ville ingen upplåta mark och vid Häljarp visade det sig att en damm var tekniskt allt- för svårbyggd.

De anlagda dammarna tar hand om drygt 58 procent av områdets dagvatten som tidigare rann rakt ner i vattendragen.

Ännu är det för tidigt att

uttala sig om effekterna. På tekniska verken har man resultat av prover som togs innan dammarna anlades.

Det blir lätt att om något år ta nya prover och jämfö- ra resultaten. Det finns dock en teoretisk beräk- ning som redovisas i anslutning till denna arti- kel.

Är du nöjd med vad som har gjorts?

– Ja, på det stora hela är jag det, svarar Curt

Dagvattnet får vänta

i nybyggda dammar

När det regnar, sköljer vattnet av gator och mark- ytor från föroreningar. Det rinner ner i våra vat- tendrag och så småningom ut i havet. Det är inte bra. Ett sätt att komma åt detta är att anlägga dam- mar i anslutning till dagvattenleder. Dammen för- dröjer vattenflödet så länge att önskade ämnen

hinner sedimentera till botten.

Dagvattendammar i utkanten av A Dagvattendamm vid Råga Hörstad. Foto: Olle Nordell

(7)

Jansson. I något fall ville markägaren inte upplåta mark för att han tyckte att han behövde den för sin försörjning. I ett annat fall tyckte grannarna att dammen planerades alltför nära bebyggelse. Det fanns en risk för att barn kunde tril- la i.

I och med de dammar som har byggts, tas det mesta av industriområde- nas dagvatten om hand,

och det är ju det viktigas- te.

Även villaområdena, där boende gärna tvättar sina bilar utomhus och spolar med partiklar och tung- metaller, omfattas av de genomförda åtgärderna.

Vad återstår att göra?

– Planer och ritningar finns ju kvar, säger Curt Jansson. Det går att anlägga resterande dammar men det måste ju plockas upp i budgeten.

LIP-bidrag

Total investering: 2.310.765 kronor Miljörelaterad investering: 2.310.765 kronor LIP-bidrag: 693.230 kronor (30 procent) Miljövinster

Minskade utsläpp av fosfor: 17 kg per år Minskade utsläpp av kväve: 80 kg per år Minskat utsläpp av zink: 10,5 kg per år Minskat utsläpp av koppar: 3,4 kg per år Dessutom ökar förutsättningarna för biologisk mångfald i och med att dammarna är en bra miljö för djur- och växtliv.

Asmundtorp. Foto: Olle Nordell

(8)

N

är LIP-projektet sjösattes på Ven, var kommunen väl förberedd. Kommunen hade, genom sin LIP-samordnare Lars Lindström, haft många kontakter med Venborna. Redan under hösten 1997 samarbetade Karin Ekenberg, lands- bygdsutvecklare på Ven under 1997, med en grupp öbor för att ta fram en EU-ansökan, Framtidsbygd Hven. Många av tankarna som senare blev en del av LIP-programmet fanns redan med i denna EU-ansökan.

Under hösten 1997 kopplades Tekniska Verken in för att utifrån en vision om Ven som kretsloppsö ta fram förslag på åtgärder som kunde bakas in i en ansökan om LIP-medel.

Avsikten var att tillsammans med Venborna genomföra förändringar inom va-sektorn, energi, avfall och transporter. Eftersom Ven är ett geografiskt begränsat område, skulle både för- ändringar och effekter bli tydliga och fattbara.

Ön besöks dessutom varje år av tiotusentals människor som på sikt skulle kunna uppleva ett ekologiskt samhälle i funktion. Exemplet Ven skulle frammana bilden av hela jorden som en ö, som vi måste ta väl hand om.

LIP-ansökan ledde till att kommunen beviljades cirka 25 miljoner kronor för åtgärder på ön.

Av olika skäl genomfördes inte alla åtgärder i den ursprungliga ansökan. Det gjordes dock ett grundligt förarbete även för de projekt som inte blev av, vilket man får nytta av den dag man väl- jer att gå vidare.

De projekt som förverkligades ger positiva och bestående miljöeffekter. På följande sidor berät- tar vi om dessa projekt.

■Det råder vattenbrist på Ven. Samtidigt rann out- nyttjat dräneringsvatten från åkrarna rakt ut i havet.

Ett sätt att ta hand om det på ett för alla nyttigt sätt är att bygga dammar. Det är bra för miljön eftersom näringsämnen stannar kvar, och det är bra för lantbrukarna som genom dammen får den ny vat- tenreservoar.

Ven har tre utlopp i havet: vid Husvik, vid Bäckviken och genom Möllebäcken som avvatt- nar ett område på cirka 250-300 hektar på den sydöstra delen av ön.

Volymmässigt svarar Möl- lebäcken för cirka en tredjedel av avvattningen, men är det vattendrag som bär med sig det mesta av oöns- kade näringsämnen, eftersom bäcken huvudsakligen rinner genom jordbruks- mark.

– I början hade vi svårt att få loss någon mark för att anlägga damm, säger Björn Alvén, projektledare på Tekniska verken. Men sedan hörde Christer Alm på Kungsgården av sig, visade intresse och jobbade fram det.

Inom ramen för LIP- projektet har en vacker damm blivit verklighet.

För att undvika erosion, låter man vattnet brädda i en brunn, vars ledning leder ut lite längre fram i Bäckravinen. För övrigt är detta en klassisk sträck- ning, känd ända sedan Tycho Brahes vattenmölla och pappersbruk.

Kungsgården har betes- hagar i anslutning till dam-

men, där hästarna kan dricka sig otörstiga. Grö- dorna som för närvarande odlas, är anpassade till Vens knappa vattentillgång.

Dammen är en framtida resurs om lantbrukarna vill gå över till specialgrödor som kräver konstbevattning. Möllebäcken har en yta på 3.500 kvm och innehåller 5.000 kubikmeter vatten. Årligen rinner det ut 350.000 kubikmeter genom bäcken.

Liksom andra dammar, räknar man från miljöhåll med att denna ska innebä- ra ett lyft även för djurli- vet, som häckningsplats för fåglar och som möjlig

LIP-hjälp mo

VENPROJEKTET

Med sikte

på kretsloppsö

Foto: Mats Svensson

Dammen vid Möllebäcken innehål går över till specialgrödor som krä

(9)

inplanteringsort för den grönfläckiga paddan.

Det var tänkt att fler dammar skulle anläggas men en av de tillfrågade markägarna drog sig tillbaka, eftersom kommunen inte ville tillåta utfordring

och jakt i anslutning till den planerade LIP-dammen.

Nu i efterhand har dam- men ändå blivit av, denna gång med hjälp av EU- bidrag som inte begränsar jaktmöjligheterna.

t vattenbrist

LIP-bidrag

Total investering: 1.178.000 kronor Miljörelaterad investering: 665.000 kronor LIP-bidrag: 332.500 kronor (50 procent) Miljövinster

Minskade utsläpp av fosfor: 15 kg per år Minskade utsläpp av kväve: 800 kg per år Större biologisk mångfald.

■Christer Alm på Kungsgården på Ven blev kontaktad av Landskrona kommun som förhörde sig om hans intresse för att anlägga en damm.

Christer Alm tyckte om idén även om den innebar att han avstod från inkomsterna från den utnyttjade delen av marken.

– Marken låg där som betesmark, så det var inte min produktivaste del, säger han.Visserligen blev jag av med lite mark, men å andra sidan ligger miljöåtgärder i tiden.

Under intervjun återkommer han flera gånger till att det är nödvändigt att ta miljöhänsyn.

– Det är positivt att dammen samlar över- skottsnäring som avsätter sig i dammen, säger Christer Alm.

Dammen är tänkt att bli en bevattningsdamm på den vattenfattiga ön.

Nu odlar man huvudsakligen spannmål och raps som klarar sig med den nederbörd som kommer under ett normalår. Med tillgång till en damm, öppnar sig möjligheterna att odla special- grödor, till exempel jordgubbar.

– Så långt har jag inte tänkt, säger Christer Alm. Det vatten som finns räcker förstås inte till en jättesatsning på specialgrödor.

Han tror inte att han under den närmaste femårsperioden kommer att utnyttja dammen för bevattning, det är inte ett av de närmast tänkta projekten.

– Framför allt tycker jag att det är ett positivt miljötänkande, säger Christer Alm.

– Dammen är dessutom ett vackert inslag i landskapet och djuren har lätt att komma åt att dricka.

Christer Alm, Kungsgården

”Bra miljöåtgärd”

Foto: Mats Svensson

ller cirka 5.000 kbm vatten och är en resurs om lantbrukarna äver konstbevattning. Foto: Mats Svensson

(10)

■ Enskilda fastighetsägare erbjöds bidrag om de byggde om för att samla regnvattnet. En schablon- beräkning visade att kostnaden skulle bli cirka 40.000 kronor per fastig- het. Med ett bidrag på 60 procent skulle enskilda fas- tighetsägare kunna få 24.000 kronor i bidrag genom LIP.

Erbjudandet gällde alla som hade ett lämpligt tak på sina hus. Hus med exempelvis koppartak och eternittak var uteslutna;

erbjudandet gällde hus med i huvudsak tegel och papptak. Intresset visade sig vara näst intill obefint- ligt. Projektet genomfördes slutligen på en privat fas- tighet och på öns skola, Uranienborgsskolan.

De båda anläggningarna fugerar utmärkt.

Den privata fastigheten använder regnvattnet för bevattning av växthuset.

Lagringen sker i en tre- kammarbrunn och rening- en genom en rotzonsan- läggning i en öppen damm.

I skolan leds vattnet från en nedgrävd brunn, dit det rinner ner via takrän- nor, till tvättfat och toalet- ter. Skolan täcker cirka 75 procent av sitt vattenbehov på det här sättet, motsvarande cirka 75 kubikmeter vatten per år. Inbesparing- en är drygt 1.000 kronor per år.

– Projektet bidrar till att visa att man måste vara rädd om vattnet, säger Björn Alvén. Det är ett viktigt budskap till skol- ungdomarna att vattnet är en bristvara.

Åtgärden går inte att räkna hem ekonomiskt, vilket förmodligen är för- klaringen till det ljumma intresset. Så länge det kommunala renvattnet är billigt, blir det knappast möjligt att övertyga privata fastighetsägare att satsa på regnvattenåtervinning.

Många fastigheter med trädgård har faktiskt regn- vattenåtervinning utan att ha räknat med LIP.

Regnvattentunnor syns här och där på ön, ett mindre omfattande men också billigare sätt att ta vara på vatten.

LIP-bidrag

Total investering: 348.000 kronor

Miljörelaterad investering: 348.000 kronor LIP-bidrag: 208.800 kronor (60 procent) Miljövinster

Inbesparing av renvatten från kommunen:

cirka 125 kubikmeter Regnvattenprojektet på Uranienborgsskolan har en pedagogisk effekt genom att visa för eleverna (och andra) att vatten är en bristvara. Det är svårt att mäta den effekten.

Ytterligare ett sätt att ta vara på det värdeful- la vattnet är att samla upp regnvatten.

Visserligen är det inte så rent att det kan användas som dricks- vatten, men tillräckligt rent för dusch, disk och tvätt. Avsikten var att spara 6.000 kubikmeter renvatten som annars måste transporteras i ledningar från fastlan- det till ön.

Skolan sparar vatten

Den här tanken grävdes ner för insamling av regnvatten vid Uranienborgsskolan

på Ven. Foto:Thomas Hylén

(11)

■ – Ön hade en gammal buss med dålig avgasrening, säger Björn Alvén.

Den bolmade rök och släppte ut en massa avgaser.

Det bästa alternativet var någon form av elhybrid eller gashybridbuss men det gick inte. Det visade sig att det skulle bli alltför dyrt att bygga om en buss just för Ven. Det fanns ingen tillverkare som hade ett tillräckligt bra fordon i sitt modellprogram.

Den gamla dieselbussen har ersatts av en mindre, modern och betydligt be- kvämare dieselbuss med mycket bättre avgasrening.

Den nya bussens utläpp av växthusgaser är betydligt lägre.

Men det var inte den enda förändringen som gjordes för att stimulera Venborna att åka buss.

Tuna by fick en ny busskur som regnskydd och bussen fick en förbättrad tidtabell.

Vens första bilpool kom också till som ett resultat av LIP. Det ingick inte i de ursprungliga planerna men utvecklades som en idé inom folkbildningsprojek- tet. Sju-åtta medlemmar var med från början. En bilpool passar bra på en ö som Ven, där ett viktigt användningsområde är att då och då åka in till fastlandet för att handla. En bilpoolsbil är bra för mil- jön eftersom undersök- ningar visar att medlemmarna i allmänhet kör mindre än de hade gjort annars. De enskilda medlemmarna i sin tur har för- del av att kunna dela på alla kostnader; därför är en

bilpoolbil billigare än en privatbil.

En tredje del i trafikpro- jektet på Ven var att erbju-

da bidrag till dem som ville ersätta sina flakmopeder med motsvarande eldrivna. Det ger visserligen ing-

en jättelik miljövinst men är en tydlig signal om att många av våra miljöpro- blem hänger samman med trafiken. Det finns ett tiotal flakmopeder på ön.

I slutänden är det bara öns distriktssköterska som har önskat sig och fått en elmoped.

– Kostnaden är rätt hög, drygt 30.000 kronor, säger Björn Alvén. Man kunde få 50-60 procent i bidrag men det är ändå mycket kvar om man redan har en fungerande moped. Det är svårt att räkna hem det ekonomiskt.

LIP-bidrag

Eftersom den stora kostnadsdelen, bytet till en hybrid- buss, inte blev av, överfördes LIP-bidraget till tråd- bussprojektet inne i Landskrona.

Miljövinster

Den miljövänligare dieselbussen innebär mindre utsläpp per körd sträcka. Samtidigt tillkommer miljövinster genom att fler åker buss än tidigare och därför kör mindre bil. Det är svårt att kvantifiera den positiva mil- jöeffekten.

Ett av LIP-projekten på Ven hade som målsättning att minska trafikens utsläpp genom att ersätta öns gamla dieselbuss med ett elhybridfordon, för- bättra villkoren för kollektivtrafiken och anordna en bilpool.

Bättre buss gav mindre utsläpp

Den nya bussen på Ven är visserligen inte eldriven men den moderna konstruk- tionen gör att den är betydligt miljövänligare än den gamla. Foto: Nino Simic

(12)

■– Om folk visste hur bra bilpool är, skulle många fler ansluta sig.

Det säger Bengt Molin på Ven som själv var en av drivkrafterna bakom Vens första och hittills enda bilpool. Från början sju, har antalet hushåll nu stigit till tio.

Gruppen fick hjälp att organisera och starta bil- poolen genom Thomas Hylén, som var folkbildare på Ven under LIP-projektet. Man tog över en två år gammal japansk bil för ett mycket förmånligt pris.

Förutom privatpersonerna har läkaren på ön och hemtjänsten var sin andel i bilen och bidrar till att täcka kostnaderna.

– Läkaren har en stående bokning på eftermiddagar- na var 14:e dag, berättar Bengt Molin, som tidigare var vd för Lomma Energi.

En av de stora fördelarna med bilpool är de låga kostnaderna. Bilen kostar bara cirka 50.000 kronor

per år, vilket fördelas på de tio familjerna. Kostnaden är alltså cirka 5.000 kronor per familj och år, alltså under 500 kronor per familj och månad.

Då ingår alla, och då menar Bengt Molin bok- stavligen alla, kostnader i den summan.

– Vi gjorde noggranna beräkningar och tog hjälp av andra och kom fram till att det är närmast omöjligt att komma under 1.000 kronor per månad om man äger sin egen bil, säger Bengt Molin. Och då räk- nar jag med att det handlar om en rishög, en bil utan marknadsvärde.

Vens bilägare måste ut- över kostnaden för bilen, betala 3.500 kronor för kort som gäller för 70 enkelresor, vilket ytterligare fördyrar bilägandet på ön.

Även miljömässigt är bil- poolen en vinstlott.

Internationella utvärder- ingar av bilpooler visar entydigt att bilresandet minskar bland människor som är medlemmar.

– Det är en gåta för mig att inte staten slår på trum- man för bilpooler, säger Bengt Molin.

Bränsleförbrukningen hade minskat väsentligt på nationell nivå.

■ Redan 1997 fick Inger Vernersson, sjuksköterska på Ven, sin första elmoped.

Flakmoppen fungerade alldeles utmärkt i några år men en dag gick elsyste- met sönder.

För tre år sen blev hon åter med elmoppe. Det är en dyr historia för 46.000 kronor som hon betalade själv utom 9.000 kronor som hon fick genom LIP.

– Det var i samma veva som jag behövde en ny moped som LIP var aktu- ellt och hela projektet med Gröna ön, säger Inger Vernersson, som fick en del hjälp av Thomas Hylén.

Mopeden används fli- tigt. Inger har den i sitt jobb som sjuksköterska och moppen tillryggaläg- ger åtskilliga mil varje år.

På ön finns ett tiotal flakmopeder, men inga fler eldrivna. Det relativt höga priset kan vara en av orsakerna, även om driftskost- naderna är betydligt lägre i och med att elen är så billig.

Mopeden har svikit henne bara en enda gång.

Den klarar 3 mil per ladd- ning. En gång, för nu ganska länge sedan, hade hon så många uppdrag att den lade av.

– Normalt laddar jag den över natten, säger Inger Vernersson. Men jag kan snabbladda den, och då kan jag rätt så kvickt ladda den så mycket att jag åtminstone kommer hem.

Vens bilpool

95 procent av resorna med bilpoolsbilen går till och från fastlandet. Bilen bokas på en lista som finns bredvid bilen, på parkeringen vid Norreborgsvägen. Det fungerar ungefär som när man bokar tvättstuga i flerfamiljs- hus.

Priset är 20 kronor per mil plus 10 kronor per timme, dock högst 160 kronor för ett dygn. Medlemmarna betalar ingen insats.

De kör i poolen

Inger sparar miljön med elmoppe

Bilpoolspionjärerna på Ven hade turen att få tag på en bil billigt.Att köra i bilpool är förhålladevis billigt och bekvämt. Foto:Thomas Hylén

Foto:Thomas Hylén

(13)

De syns nästan inte. Ändå svarar de två oansenliga solpanelerna på taket till Anis Galleri för gratis varmvatten under sommaren, hälften av varmvattnet under vår och höst och, faktiskt, en fjärdedel av varmvattnet under vintern.

■Ett resultat av LIP-projekten på Ven är solpanelerna på Anis Galleri. De båda innehavarna, makarna Ann-Sofi Pettersson och Nils Holmquist, är båda miljöintresserade och hade redan skaffat sig en värme- pump när de fick informa- ton om LIP. Genom att värmepumpen är så effek- tiv – den sänker energibe- hovet från cirka 15.000 kWh i en motsvarande normalvilla till cirka 6.000 kWh i Nils och Ann-Sofis hus – var paret beredda att satsa på fler miljöåtgärder.

– Vi hade funderat på solfångare, men det hade helt enkelt inte blivit av, säger Nils Holmquist.

I och med LIP, blev det av. Solfångarna värmer upp ett medium, i det här fallet en vegetabilisk olja, som flödar i en sluten slinga.

Denna i sin tur kommer i kontakt med vatten i en ackumulatortank som rymmer 200 liter.Vattnet i tanken värms upp olika mycket beroende på väd- ret.

Det är ett missförstånd att solen måste lysa för att solfångarpaneler ska fungera. Det är inte ovanligt att vattnet når 50 grader en aprildag och att systemet slår av vid 70-80 grader under den varma årstiden.

Den totala investeringen var 35.000 kronor, varav LIP-bidraget var 15.000 kronor. Paret betalade 20.000 kronor ur egen ficka och sparar cirka 1.500 kronor per år.

– Det känns bättre så här, säger Nils Holmquist. Man kan duscha med gott sam-

vete och stå kvar ett par minuter extra.

Den ursprungliga idén var att ersätta användningen av olja och el på Ven med biobränslen genom att bygga en halmpanna på 200 kW. Det skulle bli ett storskaligt test av insamling, lagring, hantering och eldning av halm.

Tanken var också att bygga ett fjärrvärmenät för att ansluta ett 20 tal fastigheter.

Allmänhetens intresse för projektet var dock måttligt. I slutänden beviljades bidrag till solfångarna

på Anis Galleri, tre värme- pumpar, två jord- och luft- värmepumpar och en luft- värmepump. Inom ramen för detta LIP-projekt gen- omfördes även en genom- gripande inventering av

öns energibehov och en energidag där ett 50-tal Venbor fick mer information om ett samhälle bor- tom beroendet av el och fossila bränslen för upp- värmning.

Den ursprungliga tanken

LIP-bidrag

Minskade utsläpp av kväveoxider: 5,4 kg per år Minskade utsläpp av svaveldioxid: 4,22 kg per år Minskade utsläpp av stoft: 0,93 kg per år Minskade utsläpp av koldioxid: 5.480 kg per år Beräkningarna är teoretiska och grundar sig på ett dataprogram för kalkylering av miljöutsläpp från olika värmesystem.

De duschar med solens hjälp

Tack vare solfångare på taket till sitt galleri på Ven, kan Ann-Sofi Pettersson och Nils Holmquist njuta av gratis varmvatten under sommaren. Foto: Nino Simic

(14)

■Naturen på Ven är hotad när djurhållningen minskar på grund av sviktande lön- samhet. Både bete och slåt- ter upphör och markerna växer igen. Spännande arter försvinner, som exempelvis gullviva, och er- sätts av träd och buskar som tar över.

Det är lätt att låta lura sig. När betet upphör kan det under de första åren se ut som om miljön mår bättre än någonsin. Då inträder den s k älskliga fasen när det blommar som aldrig förr. Men det dröjer inte länge förrän ängs- blommorna försvinner och

markerna sakta växer igen.

Så har det sett ut under en följd av år. Natur- vårdsdelen av LIP-projekten på ön inriktade sig på att genom röjning, slåtter, bete, stängsling och en del andra åtgärder skapa förut- sättningar för att bibehålla och återfå den rika biologiska mångfalden. Åtgär- derna flyttade tillbaka suc- cessionen, som det heter på fackspråk. Det innebar att man tog bort buskar och åter öppnade upp landskapet. Där natur- vårdsåtgärder genomför- des, suddade man ut mellan 5 och 20 års tillväxt.

Man planterade även ut små grönfläckiga paddor och anlade en lekdamm.

Åtgärderna syftade att gynna den grönfläckiga paddan, sandödlan, klint- snyltroten samt insekter som är beroede av död ved, framsipprande grund- vatten och solexponerade ytor. Stäppartad torräng och rikkärr gynnas också genom slåtter och röjning av buskar. Ett viktigt led i naturvårdsarbetet är att skapa möjligheter för att bibehålla det öppna landskapet.

– Vi vill få igång betet igen, säger Olle Nordell, kommunekolog.Vi har satt upp staket och på det sättet har vi underlättat för betesdrift.

Syftet är att försöka hålla landskapet öppet på ett naturligt sätt med djur som permanent finns på ön.

Annars har man under betessäsongen fått ta över djur från fastlandet. För- hoppningen är att åtgär- derna ska ge en önskvärd permanent effekt. Det är inte bra att ha ett naturreservat bara till namnet som

Ven är naturreservat och Natura 2000-område, vilket markerar att ön är av intresse även ur ett EU-perspektiv. Men öns miljö är hotad.

Tiden

flyttades tillbaka

Tack vare betande får, kan Backafallen behålla sin unika karakt

Foto: Mats Svensson

(15)

ingen sköter enligt sköt- selplanen och där Backafall växer igen. Det är viktigt att komma ihåg att just

Vens unika landskap är en förutsättning för att turis- men ska blomstra och för- bli inkomstbringande.

■ Ninna Björne arbetade som lantbrevbärare på Ven när en ny chef lät nya kvastar sopa. Antalet anställda skulle minska.

Ninna Björne kunde visserligen vara kvar men var tvungen att arbeta på fastlandet och åka fram och tillbaka.

– Det var för omständ- ligt, säger Ninna, som blev övertalig vid omorganisa- tionen och slutade.

Tiden sedan dess har delvis varit en lång start- sträcka. När LIP kom till ön mognade en gammal idé: att tillverka får- eller getost på Ven. Ninna och maken Glenn hade funderat på det här redan tidigare men det är inte alldeles lätt att skaffa utrustningen och inlemma den i Vens känsliga miljö.

LIP-projektet var ett slags katalysator och ekonomisk hjälp på vägen.

Kommunen sponsrade stängsling, ligghall och inköpet av tio får samt en

bagge. Stängslingen omfattade även den mark som paret Björne arrenderar av en annan lantbrukare på ön.

Ostproduktionen startar under försommaren 2004, när hela anläggningen är färdigbyggd. Det är be- stämt att det blir getost eftersom getter verkar lät- tare att handskas med än får.

27 gethonor och två bockar finns på markerna och väntar på sin nya roll som ostproducenter. Få- ren, som numera är nästan lika många, är betesdjur.

Genom att beta bevarar de Backafallens karaktäristiska landskap och bidrar med både ull och kött.

– Vi ska försöka mjölka getterna på plats, där de betar, säger Ninna. Det måste vara bättre än om det går hemma hos oss.

Förr i tiden hade man mobila mjölkmaskiner men det återstår att lösa en del praktiska saker först.

LIP-bidrag

Total investering: 1.042.390 kr

Miljörelaterad investering: 1.042.390 kr

LIP-bidrag: 450.000 kr

Miljövinster

Backafallen har delats in i 101 delområden och åtgärder har övervägts i en tredjedel av dem. Stängsel har satts upp för häst- och fårbete. Buskar och träd har röjts bort och ängsmarker har slåttrats. Betesdjur har anskaf- fats och vinterförvaringen för dem har underlättats.

Tar sikte på ny karriär

tär. Foto: Mats Svensson

Ninna Björne med en av sina getter. Foto: Mats Svensson

(16)

■ När LIP-projektet pre- senterades på Ven, fram- kom det att en del Venbor önskade en projektledare som bollplank och samtidigt folkbildare på mil- jöområdet.

Eftersom delaktighet från öbornas sida var en förutsättning för att LIP- projekten skulle lyckas, anställdes Thomas Hylén som folkbildare på en 90- procents tjänst.

Det var inte helt klart vilken roll folkbildaren egentligen skulle ha.Tjäns- tebeskrivningen pendlade mellan en renodlad folk- bildarroll och en projekt-

ledarroll för samtliga LIP- satsningar på Ven, menar Thomas Hylén.

– Jag såg mig själv som folkbildare, säger han. Men Venborna såg mig nog mer som projektledare. Inte så konstigt eftersom jag jobbade på ön och dessutom var med i alla delprojekten på olika sätt.

Thomas Hylén var den ende kommunale tjänste- mannen som hade ett permanent kontor på Ven och blev därmed ett slags sam- bandscentral mellan alla projekten och Venborna.

Av många sågs han som Landskorna kommuns för-

längda arm på ön.

Under hans år på Ven, 2000 och 2001, utvecklades en tämligen bred in- formations- och miljöbild- ningsverksamhet på ön.

Thomas Hylén höll bland annat i en studiecirkel om hur vi i vår vardag påver- kar miljön. Jan Danielsson, Folke Günther och andra föreläsare bjöds in för att diskutera nationella miljö- mål.

Han samarbetade med en referensgrupp med representanter för närings- liv och olika intresseföre- ningar som bidrog till att förankra miljöidéerna.

Allt som allt deltog ungefär en tredjedel av öborna i någon form av aktivitet kring LIP-projekten.

– Det fanns ett stort engagemang och synpunk- ter kom från många håll, säger Thomas Hylén. De Venbor som var intresserade kunde ingå i någon av projektens arbetsgrupper.

Ett av de mest märkbara resultaten är visionsarbetet

"Framtida Hven". Arbetet föddes ur den tidiga insik- ten att relativt få Venbor i början delade LIP-projektens målsättning om en kretsloppsanpassad ö.

Thomas Hylén anställdes som folkbildare på Ven.

Venborna själva hade önskat pengar till en projekttjänst under minst två år för att få ett ökat miljö- och krets- loppstänkande. Det var ett sätt att få fler att engagera sig.

Var tredje Venbo var

aktiv i LIP

Visionsarbetet Framtida Hven inleddes med tre visonsmöten k

(17)

Thomas Hylén valde att använda sig av två meto- der, Arbetsboksmetoden och Framtidsverkstaden.

Efter tre visionsmöten som kretsade kring drömmar och önskemål om framtiden, delades en arbetsbok ut till samtliga cirka 350 hushåll på Ven. Ett 50-tal kom tillbaka fyllda med idéer.

– Sedan sammanställdes idéerna i "Framtidsboken om Hven 2", säger Thomas Hylén. Vill man gå vidare med miljöprojekt på Ven, finns här ett bra underlag.

Det fanns så mycket bra idéer i materialet i

Framtidsboken om Ven att vi kunde få EU-pengar för ett tvåårigt projekt med en halvtidsanställd venbo som jobbade med Vens utveckling.

Bland övriga insatser nämner Thomas Hylén stödet till skolan som fick Grön Flagg samt stöd i samband med bildandet av Vens bilpool. Bland infor- mationsinsatserna inom ramen för folkbildnings- projektetet märks även in- formationsbladet Nytt om Venprojektet som utkom med nio nummer under 2000-2002 med heltäck- ande upplaga på Ven.

LIP-bidrag

Miljörelaterad investering: 950.600 kronor

LIP-bidrag: 363.000 kronor

Miljövinster

Det är svårt att bedöma den exakta miljövinsten av folkbildningsarbetet. De Venbor som deltog mer eller mindre aktivt i arbetet kring LIP-projekten har påver- kats till bättre miljötänkande och kan föra sina åsikter vidare genom att tillämpa dem i sitt eget liv och i dis- kussioner med andra.

EU-projekt

Direkt efter fortbildningsprojektet startade ett EU-projekt "Framtida Hven". Även i detta projekt ingick miljö- och kretsloppsfrågor, vilket ytterligare har förstärkt mil- jötänkandet.

kring drömmar om en ö i ekologisk balans.

Foto:Thomas Hylén

(18)

■– Det fungerar över för- väntan, tycker jag, säger Jonas Henriksson på Tekniska verken i Landskrona. Vi har haft väldigt lite driftsproblem sedan starten.

Den positiva bilden be- kräftas av Klas Sörensson på Skånetrafiken, som är huvudman för lokaltrafi- ken i Landskrona.

– Efter sex månaders drift har 90 procent av turerna gått som de ska med trådbussar, säger han.

Vårt mål är 95 procent och dit ska vi nå, men det går förvånansvärt problemfritt.

Räknar man bort två större avbräck, en vandali- serad bakruta, som tving- ade bussen i depå under tio dagar, och en större trafik- olycka, då trådbussen stod i garage under två veckor, är man faktiskt redan uppe i 95 procents tillgänglighet.

Bakom trådbussatsningen ligger utflyttningen av järnvägsstationen från centrum till stadens utkant. Matarlinjen från centrum till den nya stationen, linje nr 3, är en viktig länk i kollektivtrafiken och en förutsättning för att människor ska ställa bilen och välja bussar och tåg.

Det var inte självklart att det skulle bli just trådbus- sar. I inledningsskedet fanns både batteri-, natur- gas- och bränslecellsdrivna

bussar i vågskålen, men politikerna valde trådbus- sar. En livlig debatt fördes om både ekonomi och estetiska risker där debat- törerna fruktade ett tak av trådar och en skog av stolpar.

Såväl miljömässigt, ekonomiskt och estetiskt har projektet fallit väl ut, om man vågar döma redan efter ett halvår. Generellt ökar kollektivtrafiken med mellan 3 och 5 procent per

år. I Landskrona är ökning- en mer än 10 procent per år sedan 1998.

– Det är en fenomenal utveckling, säger Klas Sö- rensson.Vi hade 1.250.000 påstigande på de fyra stads- linjerna i Landskrona

Trådbussprojektet är utan tvekan ett av hela LIP- erans högprofilprojekt även när man använder hela Sverige som referensram. Det är utan konkurrens Landskronas dyraste. Många spaltmeter skrevs och många åsikter bröts mot varandra. Nu när bussarna finns där, har debatten lagt sig och de flesta tycker nog att det faktiskt fungerar bra.

Trådbussprojektet

Investeringen bestod av tre delar:

1. Inköp av tre trådbussar 2. Kontaktledning med stolpar 3. Matarstation

Bussarna köptes från ungerska Ganz Transelektro Traction Electrics. Infrastrukturen utfördes som tota- lentreprenad av Swedish Rail System, numera omdöpt till Carillion Rail System.

Bussen tog Landskrona med storm

Landskronas trådbussar är betydli

(19)

under 2003.

Sedan stationen flyttades ut har antalet resande ökat med 400.000 påstigande per år. 850.000 reser i det gamla systemet, en för- dubbling sedan 1996.

– Vi har ett koncept som

tilltalar många, säger Klas Sörensson. Enkel tidtabell, fasta tider, samma tider hela dagen, bra koppling till stationen och till tågen, rimlig väntetid.

Förutom miljövinsten att trådbussarna inte har

utsläpp, konkurrerar de ut bilar som ju är ett av de stora miljöproblemen.

Dessutom har bullret minskat. "Är bussen så här tyst, gör det ingenting med en massa stolpar, dem kan man stå ut med", är en kommentar som hörts utefter trådbussens väg.

Även ekonomiskt har trådbussen överträffat för- väntningarna.

De tre bussarna förbrukar 30.000 kWh per månad jämfört med förväntade 50.000 kWh. Följden är betydligt lägre driftskost- nader än förväntat och naturligtvis lägre än med dieselbussarna. Eftersom Landskrona kommun äger bussarna och betalar för driften, får kommunen årligen cirka 500.000 i återbäring från Skånetrafi- ken, som står för administ- ration och upphandling av operatör.

Det är svårt att räkna ut kommunens merkostnad för trådbussarna jämfört med dieselfordon.

Den är till stor del beroende på hur lång avskriv- ningstid man bestämmer för bussar, trådar och annan utrustning.

En kalkyl från våren 2004 pekar på att resultatet är bättre än förväntat: Före projektet räknade man med en merkostnad på 800.000 kronor, man hop- pades på 500.000 kronor och man har hamnat på 360.000 kronor.

Hur framtiden för tråd- bussar i Sverige ser ut, är oklart.

Nya tekniker med bräns- leceller tycks vara på väg – därför avvaktar många kommuner med sina stra- tegiska beslut. Malmö har dock beslutat att utreda trådbussdrift på någon linje i staden.

LIP-bidrag

Total investering: 40.663.289 kronor Miljörelaterad investering: 36.862.941 kronor

LIP-bidrag: 15.360.000 kronor

(maximalt belopp när miljörelaterad investering överstiger 25,6 miljoner kronor)

RTI-bidrag: 4.200.000 kronor

(RTI: Regional Transportinfrastruktur) Miljövinster

Minskad användning av diesel: 81,8 kbm per år Minskade utsläpp av

flyktiga organiska föreningar: 106,3 kg per år Minskade utsläpp av kväveoxider: 1.309 kg per år Minskat utsläpp av stoft: 21,3 kg per år Minskade utsläpp av koldioxid: 219,2 ton per år Minskade utsläpp av koloxid: 188,1 kg per år Bussen drivs med grön el.

gt energisnålare än förväntat. De drivs med hjälp av grön el.

Foto: Mats Svensson

(20)

För att bromsa ökning- en av biltrafiken, och helst minska den, bygg- des nya cykelvägar i Landskrona. Siktet var inställt på att bygga ut det redan befintliga cykelvägnätet och kom- plettera felande länkar.

■Det är viktigt att cyklister och bilister i så stor utsträckning som möjligt hålls åtskilda.

Därför satsade Lands- krona på att förbättra sitt tidigare ofullkomliga cy- kelvägnät.

Ett av projekten, vid Grönsaksgatan/kv Drott- ningen, är ett gott exempel på att även allmänheten var involverad i LIP.

Där byggdes en cykelväg genom skogen, så att boende i området lättare kan komma till hållplatsen för bussen till Helsingborg.

Projektet var ett samar- betsprojekt i högre grad än de andra nybyggda vägar- na.

Kommunen hade inte byggt den om inte de boende hade önskat vägen.

För att spara resurser, användes returasfalt i så stor utsträckning som möj-

ligt. Gammal asfalt krossas, kompletteras med en mil- jövänlig emulsion och läggs ut.

Därmed sparar man på oljan som annars är råvaran

vid produktion av ny asfalt.

Här är de nya sträck- ningarna:

1.

^Ringsta,Ringvägen mellan^utmed Stenorsvägen och stationen˛

I och med att stationen flyttade ut, behövdes en cykelväg. Ungdomar från Tech Futurum och Gullstrandskolan är flitiga användare av vägen.

2.

Säkra stråket Där har trafiksäkerheten

höjts genom upphöjning av korsningar och genom att göra det allmänt säkrare för cyklister. Stråket går från kajen till Gull- strandskolan, och mycket trafik korsar cykelvägarna.

3.

Östra stråket På vägen mellan centrum och nya stationen har en trafikfarlig korsning byggts om.

4.

Grönsaksgatan Genom skogen till buss- hållplatsen.

LIP-bidrag

Total investering: 7.994.778 kronor Miljöinvestering: 7.994.778 kronor LIP-bidrag: 3.997.389 kronor (50 procent) Miljövinster

Det är svårt att bedöma. Miljöeffekterna har en tendens att drunkna i det faktum att biltrafiken ökar i hela landet. Utläppen av koldioxid, kväveoxider och stoft antas ha minskat.

Cyklisterna fick bättre vä

(21)

Det är stor risk att farligt avfall hanteras fel om varje enskilt hushåll har ansvar för bortforsling till en åter- vinningsstation. För att ge allmänheten en chans att lättare göra sig av med sitt farliga avfall inleddes inom LIP ett samarbete med kommunens näringsidka- re. Tanken var att skapa ett tiotal nya miljöstationer som medverkande företag skulle ha ansvar för. Idén var att införa ett slags fri- villigt producentansvar, det vill säga ett system där all- mänheten kunde lämna restprodukter där motsvarande produkter säljs.

Näringsidkarna skulle själ- va svara både för information till sina kunder och för bortfors-

ling av avfallet.

27 försälj- ningsställen erbjöds att delta. Till slut träffades avtal med sex medverkande, fyra i

Landskrona och en vardera i Asmundtorp och i Glumslöv. Personalen har utbildats och miljöstatio- ner har satts upp. Det är dock inte näringsidkarna själva som transporterar bort avfallet. Det sker i stället genom LSR:s för- sorg.

Resultatet är än så länge magert men mängden inlämnat farligt avfall har ändå ökat. Potentialen är stor, eftersom miljöstatio- nerna underlättar medbor- garnas hantering av farligt avfall.

Näringsidkarnas aktiva medverkan vid insamling- en av farligt avfall är i sig en intressant del av LIP i Landskrona.

5.

^Emaljgatan/Gullstrands väg Det saknades en cykel- sträckning utmed Stenors- vägen.

6.

Gång- och cykel- väg vid gamla stationen

Här saknades en länk.

7.

Gång och cykel- väg mellan Öster- leden och Skolallén med rondellen 33 lågor.

8.

Gång och cykel- väg vid Barse- bäcksvägen i Häljarp.

Trafikkorsningar har rustats upp och byggts om så att folk kan cykla säkert till stationen.

9.

Idrottsvägen Här byggdes en saknad länk.

Om de nya cykelvägarna har gett effekt i minskat bilresande vet ingen. Man har inte hunnit göra mät- ningar eftersom de sista vägarna byggdes så sent som sommaren 2003.

Mätningar och utvärder- ing ska dock göras.

LIP-bidrag

Versamheten startade på försommaren 2002.

Inlämnat farligt avfall 2002 (omräknat till helår): 420 kg Inlämnat farligt avfall 2003: 1.135 kg Farligt avfall som lämnas in för korrekt bearbetning minskar risken för skador och föroreningar i naturen.

Det minskar även behovet av bilkörning för att lämna det farliga avfallet på återvinningsstation.

Hushåll får hjälp

med att ta hand om farligt avfall

ägnät

Foto: Mats Svensson

(22)

Tack vare en ny filteranläggning har ScanDusts utsläpp av stoft minskat med hälften. LIP-pengarna gjorde att företaget genomförde ombyggnaden tidiga- re än planerat.

■– Normalt är vi skeptiska till att ta emot bidrag eftersom vi är rädda för byråkrati i samband med redovisningen, säger Ulf Helgeson, ScanDusts vd.

Men den här gången blev vi övertygade av Högni Hansson att det kunde bli bra.

ScanDust genomförde själva åtgärden och fick hjälp av Lars Lindström, kommunens Agenda- samordnare, med redovisningen: ansökan skulle innhålla specifikationer över beräknade miljövins- ter, kostnader och effekter på sysselsättningen.

I korthet gick filterom- byggnaden ut på att förse två byggnader med ett gemensamt system och se till att ingen luft ventileras ut utan att först ha passerat ett filter. Före ombyggnaden släpptes luften från ugnshallen ut utan rening, medan luften från materialhallen passerade genom ett filter. Utsläppen av stoft låg även före ombyggnaden långt under gränsvär- dena men företaget planerade ändå att inom en snar framtid bygga om.

För att behålladet miljö- certifikat företaget har, ISO 14001, måste man genomföra ständiga för- bättringar. Ett nytt filter-

system passade bra för ändamålet.

Efter ombyggnaden passerar både materialhallens och ugnshallens utluft genom det nya filtret.

Materialhallen har dessutom kvar sitt tidigare filter, vilket ökar säkerheten.

Ombyggnaden kostade drygt 6,5 miljoner kronor, varav LIP stod för nära 2 miljoner kronor. Åtgärden lönade sig inte i rent ekonomiska termer, den möj- liggjorde ingen besparing i någon annan del av verk- samheten. Den lönade sig dock i miljötermer och stärker dessutom företagets miljöprofil. På ett bräde halverades stoftutsläppen från en redan låg nivå.

– Nu tror jag inte att vi kan göra så mycket mer på emissionssidan, säger Ulf Helgeson. Möjligen kan vi förbättra hanteringsruti- nerna något på margina- len.

Han ger kommunen eloge för sättet att hantera LIP-bidragen, med en per- son som stöd genom bi- dragssystemet. Ulf Helge- son tror att det finns mer EU-pengar att hämta just

på miljöområdet och före- brår både sig själv och andra för att inte vara till- räckligt aktiva.

– Det finns pengar för miljörelaterade investeringar men det ska beröra mer än ett land och handlar om stora projekt anpassade för stora företag, säger Ulf Helgeson. Med efter- tanke borde det kunna gå att skapa miljöprojekt som får EU-stöd.

LIP-bidrag

Total investering: 6.546.240 kronor LIP-bidrag: 1.963.872 kronor (30 procent) Miljövinst

Kraftig minskning av stoftutsläppen.

Nytt stoftfilter stärker ScanDusts miljöprofil

Återvunnen metall rinner ur smältugnen på ScanDust Foto: Pär Eliasson

(23)

■Det luktade illa om vallgraven. Sedimenten var så djupa att de tidvis nådde över vattenytan.

För att komma tillrätta med den dåliga lukten och för att stoppa fortsatt till- flöde av skräp och sediment genom dagvattenledningar genomfördes två projekt i anslutning till vallgraven.

Genom Statens fastig- hetsverks försorg transpor- terades drygt 20.000 kbm sediment bort från yttre vallgraven vid Citadellet.

För att slippa nya sedi- mentlager har man byggt om två stora dagvattenledningar som ledde ut till vallgraven:

Vid Granet leds dagvattnet numera ut i en nyan- lagd damm och sedan ut i havet.

Dagvattenledningen vid Slottsparken leder fortfa- rande ut i vallgraven men en sedimenteringsbassäng ska hindra spridning av sedimenten. Bassängen, som är en del av vallgraven, begränsas av nedslagna träpålar som stoppar sedi- mentspridningen. Botten och sidorna har klätts i material som gör det lätta- re att sanera i framtiden.

Bottenkontroll ska utföras en gång per år. Vid behov genomförs slamsugning.

Åtgärderna har inte bara

lett till att stanken upphört utan även till bättre vat- tenkvalitet. Såväl fosfor,

kväve som organiskt kol har halverats jämfört med mätningar 1996-1997.

LIP-bidrag Total investering,

bortforsling av sediment: 4.970.600 kronor Miljörelaterad investering: 4.970.600 kronor LIP-bidrag: 2.485.300 kronor (50 procent) Total investering, dagvattenledningar: 1.451.850 kronor Miljörelaterad investering: 1.451.850 kronor LIP-bidrag: 725.925 kronor (50 procent) Miljövinster

Den besvärande lukten har försvunnit. Inga klagomål kom in under 2002 och 2003.

Vattenprover visar att kväve, fosfor och organiskt kol har minskat.

Det estetiska intrycket har förbättrats avsevärt.

Träpålar skyddar vallgraven

Syftet med LIP-projekt vid vallgraven var att stoppa fortsatt tillflöde av sediment.

Foto: Olle Nordell

(24)

Härslövsbadet och åtta duschbyggnader har fått solfångare för att spara på elen. Projektet har lyckats alldeles förträffligt: cirka 30 procent av elen pro- duceras både miljövänligt och billigare, badvattnet blir ibland så varmt att man måste dra ner på effekten och allmänheten är nyfiken på hur tekniken fungerar.

■ – Jag förstår inte varför solfångare inte har fått mer genomslag, säger Tom Sörensson, anläggningschef på fritids- och turistför- valtningen. En anläggning fungerar i 30 år och betalar sig redan efter fem–sex, resten är ren vinst.

Idén att komplettera Härslövsbadet och dusch- byggnaderna med mil- jövänliga solfångare föddes redan i mitten av 1990- talet men blev inte verklighet förrän staten öppnade kassakistan för LIP-projekten.Tom Sörensson mejsla- de fram förslaget som lyckades vinna Natur- vårdsverkets gillande.

– Vi valde anläggningar som ligger långt från fjärr- värmenätet och som an- vänder el för uppvärm- ning, säger Tom Sörensson.

I badet är det badvattnet som värms upp, på övriga platser värms vattnet i

duschar och kranar.

På Härslövsbadet är det en del av returvattnet som pumpas upp till solfångar- na och värms upp. Det blandas med resten och späs ut till rätt temperatur.

För att dämpa kostnaderna, snålade man med elen under många år genom att hålla maximalt 25 grader i bassängen. När solfångarna kom på plats, under den varma sommaren 2001, upplevde man ett lyxproblem: temperatu- ren i badvattnet nådde 30 grader. Av hygieniska skäl tvingades man bromsa uppvärmningen för att inte få för hög bakterietill- växt.

Investeringen är inte bara miljövänlig. Den är också lönsam med vilken tuff ekonomisk kalkyl som helst.

Det kostade 200.000 kronor att sätta solfångare på Härslövsbadet. Drifts- kostnaderna är försumbara och Tom Sörensson räknar med att anläggningen kan fungera i 20-30 år.

Årligen spararman totalt 175.000 kWh el. Bespa- ringen blir allt större, i takt med att elpriserna skjuter i höjden. När investeringen gjordes stod elpriset i 55 öre per kWh, nu är det uppe i som högst 80 öre per kWh.

Lika bra är resultatet på campingplatsen, i Semes- terbyn och på idrottsplat- serna. Åtta anläggningar har fått ackumulatortankar som fylls med vatten till duschar och kranar.Vattnet i tankarna värms upp genom att vatten i en slinga runt tankarna värms upp av solfångarna.

– Med indirekt upp- värmning är pay-off-tiden 7 år, men anläggningarna kan fungera lika länge som på badet, säger Tom Sö- rensson.

Som LIP-projekt har solfångarna varit lysande:

Det är lätt att förklara vad som händer, projektet är konkret, ger omedelbara och mätbara resultat, väck- er nyfikenhet och ger där- med PR åt Landskrona.

Varför är solfångar- anläggningar fortfaran- de så ovanliga?

– Tidigare har vi haft relativt låga energipriser, men det finns också en betydande konservatism i byggbranschen, säger Tom Sörensson. Rörbranschen

Här är solen både billig o

LIP-bidrag Total investering:

800.000 kronor Miljörelaterad investering: 800.000 kronor LIP-bidrag:

240.000 kronor Miljövinst

Omvandling från el till förnybar energi:

175 MWh per år

(25)

Gammal asfalt blir som ny i Landskrona. Åter- vinning av gammal asfalt- beläggning är en resurs- snål teknik som sparar både energi och natur- sten.

■ Metoden har blivit allt vanligare på senare år. Det finns nämligen ett över- skott av gamla asfaltmassor som kommer från bland annat gatuombyggnader och ledningsarbeten. Tek- niken som används i

Landskrona är kostnadsef- fektiv. LIP-projektet i Landskrona är ett pilotpro- jekt där man har anlagt en komposteringsplatta vid Lundåkradeponin. Plattan på cirka 6.700 kvm har belagts med asfaltgranulat med tillsats av rapsolja och bitumen.

Tester har visat att materialet har bra bärighet.

Mellan starten 1999 och fram till hösten 2003 hade plattan använts för att kompostera 60.000 kbm biomull.

LIP-bidrag

Total investering: 1.203.000 kronor Miljörelaterad investering: 1.000.000 kronor LIP-bidrag: 500.000 kronor (50 procent) Miljövinster

Energibesparing: 388 MWh per år

Minskade utsläpp av kväveoxider: 226 kg per år Minskade utsläpp av svaveldioxid: 11 kg per år Minskade utsläpp av koldioxid: 51,6 ton per år Minskad användning

av jungfrulig natursten: 5.000 ton per år Minskad användning av bitumen: 80 procent Komposteringsplattan omgärdas av Salix, vilket förskö- nar området.

Gammal asfalt blir som ny

gör inte reklam för sol- fångare, och kanske är de inte intresserade att mon- tera in något som har så lång livstid.

Dessutom ärkonsumen- terna också konservativa.

Många tror att anläggning- en ständigt kräver sol och litar inte riktigt på det svenska vädret.

Det är svårt att övertyga skeptiska människor att solfängare fungerar ut- märkt även utan direkt solsken.

Tom Sörensson har många ideer på fler projekt på Citadellbadet och de två inomhusbaden vid Idrottsplatsområdet, men det stupar på ekonomin.

– Om vi fick 3 miljoner kronor till investeringar, skulle vi genom både mil- jövänliga och ekonomiskt effektiva investeringar kunna minska driftskost- naderna med kanske 500.000 kronor per år, säger han. Men de pengarna finns inte.

och bra

Asfalt återvinns och blir ny beläggning.

Foto: Mats Svensson

(26)

PM10 är ett begrepp som inte många har hört talas om men som vi snart lär bli medvetna om. Beteckningen står för småpartiklar som är tio miljondels meter i diameter och som virv- lar överallt runt om- kring oss, men olika mycket i olika miljöer.

■ Det finns undersök- ningar som pekar på att dessa minipartiklar orsakar fler dödsfall än trafikolyc- korna!

– När vi talar om PM10 så mäter man den aerody- namiska diametern eftersom partiklarna i sig ser så olika ut, säger Karin Persson, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

Problemet med partiklarna är att de orsakar allvarliga hälsoproblem.

Exakt vad det är hos partiklarna som orsakar problemen är hälsoveten- skapen inte överens om men att de är skyldiga till mycket tycks vara klarlagt:

– Personer med luftrörs- problem, astmatiker, får det jobbigt när mängden partiklar ökar, säger Karin Persson. Man ser också att antalet sjukdomsinlägg- ningar ökar vid stor mängd partiklar.

Ännu allvarligare är att det finns ett samband mellan halten PM10-partiklar och förekomsten av lung- cancer och dödlighet i hjärtkärlsjukdomar.

Det finns flera teorier om varför partiklarna är så förödande för hälsan. En

idé är att partiklarnas skad- lighet beror på att de kan tränga djupt ner i lungorna, djupare än större partiklar. En annan teori är att de samtidigt med att de tränger ner i lungorna, bär med sig ämnen som i sig kan vara sjukdomsalstran- de.

Varifrån kommer par- tiklarna?

– Trafiken är en av huvudkällorna, säger Karin Persson. Äldre dieselfordon släpper ut många PM10- partiklar. Även bensindriv- na fordon släpper ut partiklarna. Studier pekar på att de modernaste dieselbi- larna är jämförbara med bensinbilarna.

Det är dock inte avgaser- na som i första hand är

Mätningarna av utom- husluften i Landskrona inleddes redan 1973.

Numera omfattar de svaveldioxid, kvävedi- oxid, sot, ozon och flyk- tiga organiska ämnen.

Värdena visar den loka- la bakgrundsbelastning- en, inte de maximala föroreningsnivåerna vid exempelvis hårt trafike- rade gator. Dessutom mäts blyinnehållet i grönsaker och gräs, nedfallet av metallstoft och förekomsten av småpartiklar i luften.

Luften i Landskrona

Små men liv

Den här typen av utrustning använ för att mäta PM10-halter.