3 Teori
5.5 Snabbspårdeltagarnas upplevelser av utbytet
Sami en av deltagarna i Livs grupp, gav uttryck för en besvikelse över Snabbspår eftersom han hade räknat med att kunna börja arbeta som modersmålslärare direkt efter deltagandet. Vidare menade Sami att syftet med måndagsträffarna tillsammans med vägledarstudenterna innebar språkträning. Flera gånger under intervjun återkom han till att tiden på Snabbspår inte erbjöd tillräckliga med möjligheter att prata svenska eftersom en stor del av undervisningen skedde på arabiska och med tolk. Språkträning en gång i veckan var absolut inte tillräckligt enligt honom. På träffarna med vägledarstudenterna som Sami uppskattade mycket pratade de om allt mellan himmel och jord, exempelvis om hur det är att bo och leva i Sverige. Han uttryckte att det var problematiskt att Snabbspårdeltagare uteblev från träffarna, men hade svårigheter i att förklara varför. Hans upplevelse av vägledarstudenterna var att de var jättesnälla., vilket var en åsikt som han delade med de två andra respondenterna från Snabbspår.
Ali en av deltagarna i Ulrikas grupp, hade inte några speciella förväntningar inför utbytet med vägledarstudenterna. Ali kände inte till att det fanns ett yrke som heter studie- och yrkesvägledare och trodde därför att han skulle träffa studenter från lärarutbildningen. Han berättade under intervjun att i Syrien var det lärarna som hade den uppgiften och det var först när han var ute på arbetsplatsförlagt lärande som han förstod skillnaden. Att få träffa studenterna från vägledarutbildningen bidrog, enligt Ali, till ett utbyte eftersom deltagarna i Snabbspår hade en gedigen yrkeserfarenhet som lärare och vägledarstudenterna som elever. Ali såg därför utbytet som värdefullt eftersom han menade att alla kunde lära av varandra. Under träffarna med vägledarstudenterna samtalade de om samhälle, kulturer, traditioner och mer privata områden. Initialt så var Ali osäker på hur han skulle bli bemött men berättade att han genom träffarna fick nya vänner. Han uttryckte även en förståelse för att vägledarstudenterna hade olika bakgrund och livserfarenhet och hur det i vissa fall påverkat hur intressanta diskussionerna blev. Upplevelsen av att kunna bidra var en känsla
som Ali lyfte i intervjun. På frågan om hur betydelsefullt utbytet var svarade Ali att det betydde mycket för honom eftersom han känt sig oviktig i andra möten med svenska personer i etableringsfasen:
…det var första gången med dom tjejer. Ja, andra kanske dom pratade eller man känner att inte spelar viktig roll. Bara, bara dom som spelar roll. Som lära oss som ger oss informationen. Som hjälper oss men när vi träffa tjejerna betyder att vi hjälper varandra vi pratar varandra. Vi, vi med lärarerfarenhet dom som, som svenska (skratt)
Vår tredje respondent, Ben, var deltagare i Annas grupp. Bens förväntningar inför utbytet bestod i att han skulle få träna svenska tillsammans med en grupp svenska studenter. I intervjun framkom att Ben hade liknande erfarenheter av utbytet som Ali. Han uttryckte flera gånger att träffarna var ”jätteroliga” samt att han fick lära sig mycket om det svenska samhället. Att få svenska vänner var en annan positiv aspekt som Ben lyfte i intervjun där han uttryckte att det kändes viktigt att få visa att han inte kom från en annan planet.
5.6 Sammanfattning
Vägledarstudenterna uppfattade syftet med utbytet mellan studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår som att deltagarna i Snabbspår skulle ges möjlighet att träna sig i det svenska språket. Vägledarstudenterna gav uttryck för att de fick fria händer i genomförandet av uppgiften vilket påverkade deras motivation på olika vis. Vägledarstudenterna menade att de fått nya lärdomar genom utbytet men även att de upplevt olika hinder i detsamma, beroende på obalans i grupperna samt olika grad av engagemang och handlingskraft. När det kommer till hur vägledarstudenterna strukturerade och skapade mening i utbytet så har även detta varierat mellan grupperna. Snabbspårdeltagarna uttryckte både tacksamhet över utbytet och det bemötande de fick av vägledarstudenterna genom att de känt sig sedda och betydelsefulla.
6 Analys
I detta kapitel analyserar vi vårt empiriska material utifrån teorierna Careership och KASAM som vi beskrivit i kapitel tre. De centrala begreppen i Careershipteorin är rutiner och kapital. I KASAM-teorin utgår vi ifrån begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Som stöd till KASAM-teorin har vi använt oss av metoden Konstruktivistisk vägledning som vi beskrivit i kapitel två. Med hjälp av dessa begrepp ska vi besvara våra frågeställningar: Vilka förutsättningar fanns inför och under utbytet? Vilken inställning hade studie- och yrkesvägledarstudenterna till sin roll i utbytet med Snabbspårdeltagarna? På vilket sätt påverkade vägledarstudenternas inställning och agerande Snabbspårdeltagarnas meningsskapande?
6.1 Ojämlika förutsättningar
Vi finner att vägledarstudenternas bakgrund har haft betydelse för deras motivation och förmåga att engagera sig i uppgiften. Deras olikheter vad gäller exempelvis tidigare arbetslivserfarenhet har gett dem olika resurser och förutsättningar vilket påverkat vad de sett som möjligt i utbytet (Bourdieu 1986, 243). Utifrån ”vägskälet” enligt Careershipteorin har vi analyserat vägledarstudenternas agerande med stöd av de fem karriärutvecklande rutinerna som beskrivits i kapitel tre (Hodkinson och Sparkes 2013, 40-41).
Annas roll i utbytet kan enligt oss förstås utifrån en bekräftande rutin. Hennes sociala- och kulturella kapital har hon bland annat förvärvat genom arbetslivserfarenhet. Anna ger uttryck för att hon med lätthet har tagit sig an uppgiften och hon ser sig som en ansvarstagande ledargestalt i gruppen. Hon ser möjligheter i utbytet och berättar att hon gärna vill arbeta med gruppen nyanlända i framtiden. Det är tydligt att Anna känner sig lyckosam i utbytet och hon har vågat ta plats i gruppen. Vi menar att denna erfarenhet
bekräftar och förstärker Annas kommande yrkesidentitet och har utvecklat hennes kapital ytterligare (Hodkinson och Sparkes 2013, 38-41).
Vår andra respondent, Liv, ger uttryck för en uppgivenhet och att hennes engagemang i utbytet minskade över tid. Hon uttrycker både att uppgiften tar viktig studietid i anspråk samt en oro för att deltagarna i Snabbspår inte ska känna meningsfullhet i träffarna. Utifrån begreppet blockerande rutin menar vi att Livs oro påverkade hennes engagemang som visade sig genom att hon blev passiv och inte upplevde utbytet som utvecklande. Liv uttalar en medvetenhet om fördelarna med utbytet, men hennes ängslan över att inte räcka till för deltagarna i Snabbspår och för att inte lyckas i sina studier blockerade henne (Ibid., 40-41). Vi menar att Livs relativt korta arbetslivserfarenhet och unga ålder påverkat hennes mängd kulturellt och socialt kapital och därmed möjligen bidragit till en blockering. Gruppsammansättningen kan enligt oss vara en annan orsak till detta, eftersom Livs grupp bestod av fyra unga vägledarstudenter som i mötet med fyra välutbildade män från Syrien kan ha upplevt en osäkerhet i en ny ovan situation. Vi menar att gruppsammansättningen i detta fall haft en hämmande inverkan på gruppen.
Vår tredje respondent, Ulrika, gav uttryck för att hon till en början upplevde oro inför träffarna och precis som övriga respondenter saknade hon riktlinjer. Ulrika som var positiv till utbytet säger att det bidrog till en personlig utveckling genom att hon bland annat fick en större förståelse för deltagarna och vad det innebär att vara på flykt. Ulrika beskriver sig själv som en ansvarstagande men tyst och observerande person. Hon uttrycker att dagarna då de träffade deltagarna i Snabbspår blev veckans höjdpunkt. Vi förstår Ulrikas roll i utbytet utifrån en socialiserande rutin, som visade sig genom att hennes inställning och agerande förändrades över tid. Uppgiften kom som en överraskning och ingick som ett obligatoriskt moment i utbildningen. Utifrån teorin kan detta likställas med slumpen i att få ett arbete inom ett område som inte var tänkt från början och utveckla positiva känslor för detsamma (Hodkinson, Sparkes 2013, 40-41).
Vi menar att de olika rutinerna kan hjälpa oss att förstå hur individuella faktorer påverkat respondenternas engagemang, agerande och känslor inför uppgiften. I avsaknaden av ramar och riktlinjer från utbildningens sida har istället vägledarstudenternas individuella förutsättningar agerat ramverk. Vi menar att gruppsammansättningarna har skapat ojämlika förutsättningar för vägledarstudenterna att utvecklas i denna uppgift.
6.2 Förutsättningarnas påverkan
Vi väljer att utgå från vägledarstudenternas rutiner enligt Careershipteorin för att belysa hur dessa har påverkat deltagarnas upplevelser i mötet med studenterna (Hodkinson, Sparkes 2013, 40-41). Vi förstår Annas agerande i utbytet utifrån en bekräftande rutin, hon har tagit ansvar för planeringen av träffarna, hon beskriver att detta skett med en lyhördhet för deltagarnas behov och önskemål. Fokus har enligt Anna varit att göra en så bra upplevelse som möjligt för deltagarna. Vi menar att vägledarstudenterna i detta fall har tillämpat kreativa metoder som främjat deltagarnas språkutveckling vilka bidragit till att deltagarna öppnat sig och blivit mer personliga. Anna och hennes grupp har arbetat utifrån en konstruktivistisk metod som med ett holistiskt perspektiv tar hänsyn till individens biografi och individuella förutsättningar i syfte att skapa mening och motivation (Peavy 2004, 7-8). Ben, bekräftar detta då att han uttrycker att han har utvecklats språkligt och fått en större förståelse för den nya kontext han befinner sig i samt känner att han tillhör ett sammanhang. Träffarna med vägledarstudenterna har enlig Ben bidragit till att han har utvecklat ett nätverk, fått ökad förståelse för omvärlden samt sin egen situation. Utifrån KASAM-teorin har Bens känsla av sammanhang ökat vilket vi menar kan ha gett bränsle till hans motivation (Antonovsky 2005, 44-46). Annas agerande utifrån en bekräftande rutin enligt Careershipteorin kan således ha haft en positiv inverkan på Ben. Hans språk har utvecklats vilket har bidragit till att han kunnat sätta ord på sin historia, som vi menar har främjat hans meningsskapande.
I mötet med deltagarna agerar Liv utifrån en blockerande rutin, som tar sig uttryck i hennes ängslan att inte lyckas med uppgiften och studierna. Över tid har vägledarstudenternas engagemang inom gruppen avtagit och Liv säger att detta även har visat sig bland Snabbspårdeltagarna i hennes grupp. Vi ser att blockeringen leder till en passivitet som i praktiken innebär att vägledarstudenterna lämnar över ansvaret för innehållet vid träffarna till Snabbspårdeltagarna. Detta står i motsats till det Peavy menar med ett konstruktivistiskt arbetssätt som bland annat innebär att stödja individer att identifiera sina styrkor och resurser (Peavy 2004, 7-8). Som en följd av blockeringen har Liv enligt oss, haft svårigheter i att identifiera sig med sin kommande yrkesroll som innebär att vägleda och stödja individer i deras utveckling. Sami ger uttryck för detta då han uttalar
en besvikelse över upplevelsen av Snabbspår. Han menar att den språkträning som träffarna innebar inte var tillräcklig men att han trots detta uppskattade mötena, eftersom det var enda gången som han fick prata svenska. Med stöd av KASAM-teorin tolkar vi att Sami har en låg grad av begriplighet, som kommer till uttryck genom att han upplever svårigheter i att förstå vad Snabbspår ska leda till. Detta gör att han inte förstår vilka krav som ställs på honom och eftersom han saknar viktiga resurser såsom språk och nätverk hämmas hans engagemang och utveckling. Vi menar därför att ett konstruktivistiskt förhållningssätt enligt Peavy hade främjat Samis möjlighet att finna mening och sätta ord på tidigare erfarenheter. Ericsson och Rakar (2017, 17) problematiserar kring detta med hjälp av narrativ vägledning. Att blicka bakåt krävs enligt författarna för att få en meningsfull bild av framtiden. Att arbeta konstruktivistiskt hade kunnat främja Samis förankring och förståelse för sin roll i Snabbspår. Vi menar att det hade kunnat öka hans känsla av begriplighet, vi har dock resonerat om detta och menar att ansvaret för att Snabbspårdeltagarna förstått innebörden av insatsen rimligen inte bör ligga på vägledarstudenterna. Utifrån en blockerande rutin avseende Livs agerande ser vi att både Samis och Livs upplevelser av samarbetet haft en negativ inverkan på deras utveckling och meningsskapande.
Ulrikas agerande som vi förstår utifrån en socialiserande rutin, har beskrivit att hon växte in i rollen som utbytet med Snabbspår innebar. Ulrikas grupp tog ansvar för vad som skulle ske under träffarna och de genomförde olika aktiviteter som bidrog till Snabbspårdeltagarnas utveckling. Genom mötet med Snabbspårdeltagarna upplevde Ulrika ett utbyte som bidrog till en personlig utveckling. Detta bekräftas av Ali som menar att han i utbytet blev bekräftad och för första gången i Sverige sedd för den han är. Han kände att han var betydelsefull och viktig för andra. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv har Ulrika och hennes grupp arbetat i enlighet med de parametrar som Peavy menar är viktiga för individers utveckling, nämligen att stödja individen i att få syn på sina unika egenskaper och färdigheter samt att bemöta individen med en respekt och öppenhet som bidrar till ett jämlikt förhållande vilket skapar grogrund för utveckling (Peavy 2004, 7-8). Genom att Ali upplever att han blir sedd så ökar hans känsla av meningsfullhet som är ett av begreppen i KASAM-teorin. Genom att han engagerar sig i träffarna, ökar hans motivation att investera tid och energi i syfte att etablera sig i den nya kontext han befinner sig i (Antonovsky 2005,
45-46). Utifrån en socialiserande rutin menar vi att utbytet har haft en positiv inverkan på både Ali och Ulrika. Ulrika har utvecklat sitt kulturella kapital genom nya lärdomar och erfarenheter. Ali har genom utbytet blivit bekräftad och sedd vilket har ökat hans känsla av sammanhang.
Enligt Bourdieus konfliktteori som bygger på makt i form av kapital ser vi att vägledarstudenterna innehar ett högre socialt- och kulturellt kapital än de nyanlända. Genom bland annat språket och sin position som ledare i utbytet har vägledarstudenterna resurser som de nyanlända saknar (Bourdieu 1986, 241-243). Vi menar att detta utgör ett exempel på ett asymmetriskt förhållande. Sundelins doktorsavhandling som vi redogör för i kapitel två har belyst detta genom att synliggöra hur språklig asymmetri kan bli en maktfaktor. Ett exempel på detta är när vägledarstudenterna i en av grupperna pratar ”över huvudet” på Snabbspårdeltagarna för att sinsemellan uttrycka sin frustration, vägledarstudenternas känslor hindrar ett respektfullt bemötande vid det aktuella tillfället. Enligt ett konstruktivistiskt förhållningssätt skapas ett främjande vägledningsklimat bland annat genom respektfull interaktion.
Samtliga respondenter i den här undersökningen har framfört synpunkter på gruppsammansättningen. Den ojämna gruppfördelningen med många fler vägledarstudenter än Snabbspårdeltagare har påverkat balansen i gruppen enligt våra respondenter. Även detta utgör ett exempel på ett asymmetriskt förhållande. Vi menar att obalansen i grupperna kan ha hindrat Snabbspårdeltagarna att känna sig trygga och jämbördiga i förhållandet till vägledarstudenterna (Ibid., 241-243).
6.3 Sammanfattning
Vägledarstudenternas bakgrund och individuella förutsättningar har påverkat vad de sett som möjligt i mötet med deltagarna vid Snabbspår. Deras tidigare erfarenheter och förvärvade kapital har agerat ramverk i utbytet vilket även påverkat deras engagemang och motivation. Vägledarstudenternas tidigare erfarenheter har gett dem olika grad av kapital som fungerat som resurser i utbytet. Gruppernas sammansättningar har skapat ojämlika förutsättningar för respondenterna att utvecklas. Utbytets olika förutsättningar har enligt oss
påverkat deltagarna i Snabbspår avseende deras meningsskapande. De studenter som arbetat utifrån en konstruktivistisk metod har i högre grad bidragit till att deltagarna vid Snabbspår funnit mening i utbytet genom att deras styrkor och resurser erkänts. Det konstruktivistiska arbetssättet har enligt oss bidragit till ett jämlikt förhållande mellan vägledarstudenter och snabbspårdeltagare. I det fall där en passivitet uppstått hos vägledarstudenten, har snabbspårdeltagaren upplevt svårighet att förstå och skapa mening i mötet.