Snabbspår - En studie om ett utbyte mellan studie- och yrkesvägledarstudenter och nyanlända vid Malmö universitet

SAMHÄLLE–KULTUR– IDENTITET

Examensarbete

Snabbspår

- En studie om ett utbyte mellan studie- och yrkesvägledarstudenter

och nyanlända vid Malmö universitet

Fast track

-A study of an exchange between career guidance students and

immigrants at Malmö University

Ann-Mari Karlsson

Emma Olsson

Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Datum för uppsatsseminarium: 2018-05-30

Examinator: Niklas Gustafson Handledare: Roland Ahlstrand

Sammanfattning

I Sverige är bristen på arbetskraft stor inom bland annat pedagogiskt arbete. Ett sätt att möta denna problematik är att tillvarata nyanlända akademikers kompetens. Många nyanlända som befinner sig i etableringsprocess har såväl erfarenhet som utbildning med sig från sitt hemland. Enligt tidigare forskning finns ett behov av att underlätta för nyanlända att skapa mening i en ny kontext. Snabbspår är en etableringsinsats, som syftar till att fortare etablera nyanlända akademiker på arbetsmarknaden. Vi vill med den här undersökningen beskriva och analysera ett utbyte mellan studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår för nyanlända lärare och förskollärare vid Malmö universitet. Vi har intresserat oss för att undersöka vad som påverkat studie- och yrkesvägledarstudenternas agerande och vilken roll det spelat i mötet med deltagarna i Snabbspår. Vår studie bygger på sex kvalitativa intervjuer, varav tre med vägledarstudenter och tre med deltagare i Snabbspår. Empirin har analyserats med stöd av Careershipteorin, Konstruktivistisk vägledning och KASAM-teorin. Utbytet har haft en positiv inverkan på deltagarna vid Snabbspår avseende deras språkutveckling, relationsbyggande och meningsskapande. Vägledarstudenternas olikheter och tidigare erfarenheter visar sig ha haft en betydande inverkan på engagemang och möjlighet att genomföra uppgiften samt att skapa mening i utbytet.

Nyckelord: Konstruktivistisk vägledning, Studie- och yrkesvägledarutbildningen, Snabbspår, Careershipteorin, utbyte

Förord

Vi vill tacka våra respondenter som med sin medverkan gjort denna undersökning möjlig. Vi vill även rikta ett tack till vår handledare Roland Ahlstrand som med sina kloka tankar och reflektioner fungerat som ett stöd genom processen. Slutligen tack till Jonas och Tobbe som alltid tror på oss.

Arbetsfördelning

Vi har i huvudsak genomfört detta arbete gemensamt kapitel för kapitel, i både tid och rum med några undantag. Vi har intervjuat sex personer, tre studenter vid studie- och yrkesvägledarutbildningen samt tre före detta deltagare vid Snabbspår. Hälften av intervjuerna genomförde vi gemensamt, men av tidsmässiga skäl genomfördes två intervjuer individuellt av Emma Olsson respektive en av Ann-Mari Karlsson. Vi har transkriberat tre intervjuer vardera som därefter sammanställts i tabellform av Ann-Mari Karlsson. Inför intervjuerna fördelade vi inläsning och presentation av valda teorier genom att Emma Olsson ansvarade för KASAM-teorin och Ann-Mari Karlsson för Careershipteorin.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

1.2 Disposition ... 9

2 Tidigare forskning ... 10

2.1 Samspel i vägledningssamtal ... 10

2.2 Förutsättningar för ett meningsskapande ... 11

2.3 Nyanländas etablering på arbetsmarknaden ... 12

2.4 Sammanfattning ... 13

3 Teori ... 14

3.1 Careership ... 14

3.1.1 Kapital och habitus ... 15

3.1.2 Rutiner ... 15 3.2 Konstruktivistisk vägledning ... 17 3.3 KASAM ... 17 3.3.1 Begriplighet ... 18 3.3.2 Hanterbarhet ... 18 3.3.3 Meningsfullhet ... 18

3.3.4 Sambandet mellan begreppen ... 19

3.4 Sammanfattning ... 19 4 Metod ... 21 4.1 Metodval ... 21 4.2 Urval av respondenter ... 22 4.3 Datainsamling ... 23 4.4 Analysmetod ... 24 4.5 Etiska ställningstagande ... 24 5 Resultat ... 26 5.1 Beskrivning av respondenterna ... 26

5.2 Vägledarstudenternas tolkning och inställning till utbytet ... 27

5.3 Vägledarstudenternas förutsättningar och aktiva roller ... 28

5.4 Studie- och yrkesvägledarstudenternas agerande ... 30

5.6 Sammanfattning ... 32 6 Analys ... 33 6.1 Ojämlika förutsättningar ... 33 6.2 Förutsättningarnas påverkan ... 35 6.3 Sammanfattning ... 37 7 Diskussion ... 39

7.1 Resultat- och analysdiskussion ... 39

7.2 Metoddiskussion ... 40

7.3 Teoridiskussion ... 41

7.4 Förslag till framtida forskning ... 42

8 Referenslista ... 43

9 Bilaga ... 46

9.1 Intervjuguide - Vägledarstudenter ... 46

1 Inledning

Inom många branscher i Sverige är bristen på arbetskraft stor. Behovet av att matcha arbetssökande mot lediga jobb är en utmaning eftersom det saknas kompetens inom vissa områden. En möjlighet att lösa denna problematik är att på ett effektivare sätt tillvarata de kompetenser som nyanlända har med sig. Regeringen har gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram åtgärder för att matcha nyanlända akademiker mot identifierade bristyrken. Utifrån detta har Arbetsförmedlingen tillsammans med arbetsmarknadens parter skapat Snabbspår för att möta bristen på kompetens och underlätta etableringen av nyanlända på den svenska arbetsmarknaden (Regeringen 2018a). Ett av dessa Snabbspår riktar sig mot pedagogiskt arbete där det idag saknas utbildad arbetskraft och där det länge har utbildats för få lärare. Efterfrågan inom det pedagogiska området förväntas fortsatt vara mycket hög (Almérus et al. 2018). Arbetsförmedlingen har gett sex lärosäten i uppdrag att inom Snabbspår anordna en fördjupad orienteringskurs riktad mot nyanlända lärare och förskollärare. Deltagarna i Snabbspår erbjuds olika insatser. Exempel på detta är utbildning i yrkessvenska, praktik, validering, kompletteringsutbildningar och yrkeskompetensbedömning inom skola och förskola. Snabbspår omfattar 26 veckor som består av föreläsningar, seminarier och arbetsplatsförlagt lärande vid en förskola eller skola (Malmö universitet 2018a). Andra delar i Snabbspår är individuell kartläggning för att identifiera behov av ytterligare utbildningsinsatser i syfte att erhålla en svensk lärarlegitimation eller att genom vidareutbildning kunna etablera sig på arbetsmarknaden (Arbetsförmedlingen 2018).

Snabbspår vid Malmö universitet har ett samarbete med studie- och yrkesvägledarutbildningen vid samma lärosäte. Samabetet består bland annat av ett utbyte mellan studie- och yrkesvägledarstudenter och nyanlända lärare och förskollärare. Deltagarna vid Snabbspår och vägledarstudenterna har träffats en gång per vecka under cirka tio veckor i syfte att genomföra språkträning. Målet med vägledarstudenternas medverkan är kopplat till studie- och yrkesvägledarutbildningens lärandemål: att visa

grundläggande förmåga att agera i vägledningssituationer, redogöra för samtalsmodeller och vägledningsteorier samt förstå grupprocesser och olika individers behov i vägledningssammanhang (Malmö universitet 2018b).

I detta examensarbete har vi riktat vårt intresse mot det utbyte som skedde mellan studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår vid Malmö universitet våren 2017. Regeringen är tydlig med att alla insatser som görs för att främja nyanländas etablering ska

syfta till att de kommer ut i arbete (Regeringen 2018b). De insatser som hittills gjorts för att

förse arbetsmarknaden med arbetskraft har diskuterats. En utvärdering av etableringsreformens effekter gällande nyanländas sysselsättningsgrad visar att reformen har haft en positiv men liten effekt (Andersson Joona et al. 2016, 42-44). Tidigare forskning visar att målgruppen nyanlända har ett stort behov av vägledning och stöd för att lyckas etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. Exempel på hur etablering kan främjas är genom att skapa förutsättningar för nyanlända att få sätta ord på tidigare erfarenheter och kompetenser. Detta kan bidra till att individen finner mening i tillvaron och ges större möjlighet att forma sin framtid (Ericsson och Rakar 2017, 11).

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera utbytet mellan studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår. Vi intresserar oss för att undersöka vad som påverkat studie- och yrkesvägledarstudenternas agerande och vilken betydelse det haft för deltagarna i Snabbspår. Vi utgår från följande frågeställningar:

• Vilka förutsättningar fanns inför och under utbytet?

• Vilken inställning hade studie- och yrkesvägledarstudenterna till sin roll i utbytet med Snabbspårdeltagarna?

• På vilket sätt påverkade vägledarstudenternas inställning och agerande Snabbspårdeltagarnas meningsskapande?

1.2 Disposition

I kapitel två redogör vi för tidigare forskning som bland annat belyser vägledning av gruppen nyanlända utifrån samspel i vägledningssamtal och förutsättningar för meningsskapande. I kapitel tre redogör vi för de teoretiska utgångspunkter som vi valt för att analysera vårt empiriska material. Våra metoder presenteras i kapitel fyra, där vi redovisar tillvägagångssättet vid insamlandet av det empiriska materialet, urvalsprocessen samt vald analysmetod och etiska ställningstaganden. I kapitel fem presenterar vi tematiskt resultatet av empirin. I kapitel sex analyseras materialet utifrån valda teorier och tidigare forskning. Detta diskuteras slutligen i kapitel sju i relation till den problematik som framförs i inledningen av arbetet. I detta kapitel diskuteras även metodologiska överväganden och teoretiska val.

2 Tidigare forskning

Det finns ett flertal studier som belyser vägledning av gruppen nyanlända. I detta kapitel redogör vi för forskning som berör nyanländas förutsättningar att etablera sig i en ny kontext, forskning om förutsättningar för meningsskapande genom bland annat samtal och narrativ vägledning samt forskning om nyanländas etablering på arbetsmarknaden.

2.1 Samspel i vägledningssamtal

Åsa Sundelin (2015) har i sin doktorsavhandling undersökt interaktionen i studie- och yrkesvägledande samtal med unga i migration. Sundelin har intresserat sig för samtalens möjligheter med fokus på interaktionen mellan vägledare och sökande i samtal om framtiden. Normativ svenskhet i samtal lyfts fram som en orsak till att skillnader som gäller etnicitet upprätthålls samt hur språklig asymmetri kan hindra ett meningsskapande om framtiden (Sundelin 2015, 35-42). Interaktionen i samtalen studeras utifrån begreppen makt och asymmetrier och Sundelin menar att det råder en asymmetri mellan vägledare och sökande eftersom vägledaren bland annat har större kunskap om det svenska samhället. Vägledarens kunskaper i samtalsmetoder gör att hen styr över strukturen i samtalet. Även språkligt visar sig asymmetrin, genom att de sökande kan ha svårt att uttrycka och förmedla sina tankar och känslor (ibid., 232). Det bidrar till att vägledarna hamnar i en maktposition och de sökande i en beroendeställning (ibid., 225). Skillnader avseende etnicitet och utbildning är andra faktorer som Sundelin menar påverkar i vägledningssamtal och som i kombination med hinder att uttrycka sig försvårar för de sökande att skapa mening och förståelse för sin situation (ibid., 233).

2.2 Förutsättningar för ett meningsskapande

Ulf Ericsson, docent i arbetsvetenskap vid Högskolan i Kristianstad och Fredrik Rakar, lektor i arbetsvetenskap vid samma lärosäte, problematiserar behovet av att vidga synen på etableringsprocessen. Författarna menar att det är viktigt att migranters behov av att återskapa mening och vardagliga rutiner i den nya kontexten lyfts fram. Genom meningsskapandet ges individen möjlighet att omformulera sin biografi och sätta in den i ett nytt sammanhang (Ericsson, Rakar 2017, 11). När förväntningar inte stämmer överens med verkligheten och när omvärlden upplevs som otydlig och förvirrande, tenderar individen att tappa kontrollen (ibid., 15). Upplever personen dessutom en avsaknad av stödjande resurser och verktyg att hantera och påverka sin situation, leder detta till ökad oro och frustration. Med hjälp av samtal och narrativ vägledning kan individen stödjas i att återkonstruera sin framtid genom berättandet och sätta in sig själv i ett nytt sammanhang. Författarna beskriver etableringsprocessen som ett mellanrum där individen genomgår en transformering från ett jag till ett annat. De menar också att detta mellanrum kan ge tid för reflektion. Genom en narrativ metod kan samtal i dessa mellanrum bidra till att individen skapar en fortsättning på sitt liv med nya mål och nödvändiga aktiviteter (ibid., 17).

Behovet av en narrativ ansats har undersökts i en annan studie av Mary McMahon med flera. De menar att: vägledare som arbetar utifrån ett narrativt förhållningssätt har en stödjande roll där den vägledningssökande står i centrum och ses som expert avseende sin historia. Genom att vägleda den sökande med bland annat klargörande frågor och speglingar kan vägledaren hjälpa den sökande att utveckla sina berättelser och tankar, vilket bidrar till att en helhetsbild av individen framträder (McMahon et al. 2012, 128-131). Narrativa metoder i samtal kan bidra till reflektioner, vilket ökar möjligheterna att omvandla oklara och förvirrande situationer till mer hanterbara och begripliga. I dessa samtal kan ett meningsskapande ske vilket kan bidra till ökad insikt hos individen. Med hjälp av vägledaren kan individen se kopplingar och samband mellan olika delar genom att identifiera mönster (ibid., 133-135).

2.3 Nyanländas etablering på arbetsmarknaden

Emily Campion (2018) problematiserar i en studie att nyanlända tenderar att anpassa sina karriärer genom att söka sig arbeten med lägre status än tidigare anställningar i det forna hemlandet. Karriäranpassningen i det nya hemlandet leder i hög grad till sämre möjligheter att utveckla sina språkkunskaper. Studien visar att de nyanlända influeras av sina egna sociala nätverk samt påverkas av kön, tidigare utbildning och erfarenhet. Författaren belyser två viktiga faktorer för en lyckad etablering i samhället, den första är att få ett arbete och den andra är tillhöra ett socialt sammanhang. Flyktingars största utmaningar är enligt författaren att bygga upp ett nytt kapital genom att lära sig det nya språket samt att skapa ett socialt kontaktnät. Bristen på det sistnämnda gör gruppen mer sårbar än andra eftersom nätverk ofta är en väg till arbete.

Fredrik Hertzberg tar i en annan studie upp samma dilemma, att nyanländas tidigare kunskaper inte tillvaratas i den nya kontext de befinner sig i. Hertzberg har i sin studie undersökt studie- och yrkesvägledares arbete med nyanlända där fokus riktats mot vilken status deras kunskaper, ståndpunkter och tolkningar har i det svenska samhället och mot vilken bakgrund dessa kan eller bör erkännas som giltiga. Det är studie- och yrkesvägledarnas tankar som studeras och inte de sökandes (Hertzberg 2015, 177-178). Vägledarnas förhållningsätt till de nyanlända har diskuterats bland annat utifrån mångkulturalismens idéer. Alla moderna samhällen präglas av värdepluralism, som innebär att det i samhället finns olika värderingar och normer som konkurrerar. Mångkulturalismens ståndpunkt är att det inte enbart ska vara majoritetens normer och värderingar som ska anses som giltiga utan att även minoriteters normer och värderingar bör erkännas. Nyanlända blir erkända och betraktade som fullvärdiga samhällsmedlemmar först då de anses som normala och inte avvikande (ibid., 181-182). Hertzbergs resultat visar att vägledarna tenderar att värdera de sökande utifrån egna normer och värderingar. Detta blir tydligt då de sökandes tankar om framtiden betraktas som problematiska av studie- och yrkesvägledarna. Bland annat lyfter vägledarna fram problem som hur de sökande tänker om framtida arbeten och utbildningar, då de anser att deras tankar är olämpliga. Vidare menar vägledarna att de sökande har stora kunskapsluckor. En risk med detta förhållningssätt är att kunskaper som förvärvats i annat land negligeras (ibid., 192-200).

2.4 Sammanfattning

Vi har intresserat oss för att undersöka vad som påverkat studie- och yrkesvägledarstudenternas agerande och vilken betydelse det haft för deltagarna i Snabbspår. Vald forskning problematiserar och undersöker vägledning av målgruppen nyanlända i migration samt interaktionen mellan vägledare och sökande. Interaktionen studeras utifrån begreppen makt och asymmetrier i Åsa Sundelins doktorsavhandling. Utifrån konstruktivistisk vägledning undersöker Ulf Ericsson och Fredrik Rakar migranters behov av att återskapa mening i en ny kontext. Fredrik Hertzberg tar i sin forskning upp vikten av att erkänna migranters tidigare erfarenheter som en del i etableringsprocessen. Forskarna har gemensamt att de ser behovet av ett fördjupat ansvar för att underlätta för den enskilde att skapa mening i en ny social kontext. Vi delar denna uppfattning och vill med vår undersökning bidra med kunskap om utbytet mellan studie- och yrkesvägledarstudenter och deltagare vid Snabbspår.

3 Teori

I detta kapitel redogör vi för de teoretiska utgångspunkter som vi kommer att använda oss av i vår undersökning. Hodkinson och Sparkes Careershipteori förklarar hur individer fattar karriärbeslut, centrala begrepp i denna teori är kapital och rutiner. Konstruktivistisk vägledning och KASAM-teorin är intressant eftersom de hjälper oss att förstå hur individers motivation påverkas i relation till individers känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Vi menar att de valda teorierna bidragit med relevant kunskap och förståelse för vägledarstudenternas olika förutsättningar samt hur dessa har påverkat utbytet.

3.1 Careership

Phil Hodkinson och Andrew C Sparkes har utvecklat Careershipteorin. Det är en sociologisk karriärteori som handlar om hur vi kan förstå på vilket sätt individer fattar karriärbeslut (Hodkinson och Sparkes 2013, 29). I en undersökning gjord av Hodkinson och Sparkes visar det sig att beslutsfattande är kontextrelaterat. Individers beslutsfattande är pragmatiskt och inte systematiskt vilket yttrar sig genom att val baseras på känslor och sinnesstämningar. Signifikanta andra såsom betydelsefulla vänner eller släktingar påverkar i hög utsträckning individers val. Ur de signifikanta andras tankar och åsikter byggs en partiell information upp och utifrån denna fattas beslut (Ibid., 33). Centrala begrepp i Careershipteorin är kapital och habitus. Dessa är hämtade från sociologen Pierre Bourdieus konfliktteori och kommer att beskrivas här nedan. Vi kommer även att redogöra för Hodkinson och Sparkes begrepp rutiner vilka tillsammans med kapital och habitus förklarar hur individer förhåller sig till och hanterar sin karriärutveckling.

3.1.1 Kapital och habitus

Bourdieus konfliktteori liknar samhället vid en spelplan där spelarna har olika grad av kapital och resurser. Dessa genererar makt och styr vilka möjligheter individen har att påverka sin situation (Bourdieu 1986, 241). En individs mängd kapital bestäms utifrån klasstillhörighet. Det symboliska kapitalet är ett exempel på detta och det består av vetande som individen fått genom sin uppväxt i form av exempelvis kunskap om litteratur eller konst. Det symboliska kapitalet har olika stort värde beroende på situation och sammanhang. Författaren exemplifierar förmågan att kunna läsa bland analfabeter i termerna av ett högt symboliskt kapital (Bourdieu 1986, 245-246). Teorin utgår ifrån tre grundläggande kapital, ekonomiskt kapital som syftar till något som kan transfereras mot pengar och generera ett ägande, socialt kapital i form av tillgången till bland annat nätverk, familj och kollegor samt kulturellt kapital, som handlar om hur väl en person förstår de normer och värderingar som råder i samhället. Utbildning är också en form av kulturellt kapital vilket kan öka chanserna till höga ställningar inom arbetslivet. Mängden kapital avgör en individs konkurrenskraft i samhället (Bourdieu 1986, 243). Begreppet habitus kan enligt Bourdieu beskrivas i form av synen på oss själva och hur den begränsar oss. Vår uppväxtmiljö och klass vilket samspelar med kapitalformer har präglat och format vårt habitus. Habitus möjliggör både det vi faktiskt gör och tänker och det påverkar vad vi ser som möjligt och eftersträvansvärt. (Bourdieu, Passeron 1970, 77-82).

3.1.2 Rutiner

Hodkinson och Sparkes (2013, 38) beskriver karriärutveckling i form av vägskäl där individers sociala klass, kön, etnicitet och miljö påverkar vilken väg individen anser vara möjlig att välja. Författarna har identifierat fem olika rutiner (figur 1) som anses vara centrala när det gäller hur individer förhåller sig till och hanterar sin karriärutveckling. Den första rutinen är den bekräftande som skall förstås som att individen förstärker ett karriärbeslut som redan gjorts genom att bekräfta att resultatet blev som förväntat. Ur detta utvecklas både individens identitet och habitus. Den andra rutinen är den motsägande, som oftast föregås av en kortare bekräftande rutin som innebär att individen undergräver ett tidigare karriärbeslut eftersom hen blivit missnöjd med sin situation och börjat ångra sig.

Identitet och habitus undermineras genom att individen ifrågasätter och tvivlar på sig själv. Den tredje rutinen är socialiserade vilket innebär ett bekräftande av slumpen. Exempelvis genom att få ett arbete inom ett område som inte alls var tänkt från början och att få positiva känslor för detsamma. Den fjärde rutinen beskrivs som blockerande och innebär att individen inte kan identifiera sig med sin yrkesroll och inte heller ser någon möjlighet att kunna förändra den. Denna rutin står i motsats till den socialiserade rutinen. Slutligen beskriver författarna den femte utvecklande rutinen i form av individen gradvis utvecklas och förändras i sin yrkesroll. Individen stärker med detta sin identitet (Hodkinson och Sparkes 2013, 40-41).

3.2 Konstruktivistisk vägledning

R. Vance Peavy har utarbetat teorin Konstruktivistisk vägledning (Peavy 2004, 2). Enligt teorin formar uppväxtmiljö och omvärld individens perspektiv och föreställningar vilka påverkar individens agerande och resurser att konstruera sin karriär. Genom att sätta ord på det förflutna synliggörs tidigare erfarenheter och kunskaper vilka är viktiga parametrar vid konstruerandet av en ny framtid (Peavy 2004, 2). Att fokusera på och förstärka det som fungerar istället för att fördjupa sig i problem och hinder är utmärkande i denna teori (Ibid., 7). Utifrån den konstruktivistiska teorin har Peavy utarbetat en metod för att hjälpa individer att navigera mot en möjlig och eftersträvansvärd framtid. Metoden hjälper oss att förstå hur individer genom vägledning kan konstruera sin framtid. En konstruktivistisk vägledningsmetod främjar individer att se sina styrkor, möjligheter och kompetenser samt möjliggör för individer att utveckla sin potential för att kunna ta nästa steg i sin utveckling. Peavy menar att som vägledare är det även viktigt att vara medveten om den kontextuella betydelsen för individen samt att ha en förståelse för att källan till motivation kommer ur förmågan att skapa mening. Vägledare med ett konstruktivistiskt förhållningssätt utgår från att individen är experten på sig själv och därmed den som sitter inne på svaren (Ibid., 7-8).

3.3 KASAM

KASAM-teorin bygger på djupintervjuer med 51 individer. Det som förenade individerna som undersöktes var att samtliga upplevt svåra trauman i sina liv, men det till trots ansågs ha klarat sig anmärkningsvärt bra. Utifrån intervjuerna identifierades tre huvudteman som hade en central inverkan på individerna. Dessa tre teman är begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet vilka utgör de centrala komponenterna i KASAM. De som ansågs ha klarat sig bra hade höga värden på samtliga tre teman och identifierades då med ett högt KASAM (Antonovsky 2005, 42-44).

3.3.1 Begriplighet

Begriplighet utgör kärnan i KASAM och syftar till hur väl en individ upplever förståelse för orsaker och verkan och kan se samband och tolka yttre och inre stimuli som greppbara. Med hög begriplighet hanterar individen händelser och information med förnuftighet, det vill säga att individen förstår att saker händer av en orsak och att det råder en sammanhängande länk mellan dessa. En individ med lågt KASAM kan ofta uppleva omvärlden som kaosartad och oförutsägbar, vilket gör att dessa individer i hög utsträckning saknar beredskap för att hantera oförutsedda händelser i livet. Att förstå sin roll i ett sammanhang har stor betydelse för den mentala hälsan då oförståelse bidrar till brist på kontroll vilket kan leda till att individer blir undrande offer (Antonovsky 2005, 44).

3.3.2 Hanterbarhet

Utöver förståelse för sin situation är det viktigt att klara av att hantera händelser. Det andra begreppet i Antonovskys teori är hanterbarhet. Med hanterbarhet avses en individs möjlighet att hantera sin tillvaro. En individ med hög känsla av hanterbarhet har verktyg till sitt förfogande som möjliggör alternativa lösningar på problem och situationer som uppkommer. De upplever även i högre grad att det finns stödjande resurser till hjälp för att möta händelser i livet. Det kan handla om omgivande resurser som en individ har i sin närhet som exempelvis familj, vänner och kollegor. Det är ofta personer som individen litar på och upplever som stöd och därmed fungerar som en tillgång. En hög känsla av hanterbarhet minskar risken för känslan av att uppleva sig som offer för omständigheter (Antonovsky 2005, 45).

3.3.3 Meningsfullhet

Tredje begreppet i teorin är meningsfullhet, vilket ses som motivationskomponenten i KASAM. Individer med hög känsla av meningsfullhet har ofta områden i sina liv som betraktas som viktiga och betydelsefulla och som engagerar dem i någon mening. Det gör att dessa individer kan välja att investera energi och göra uppoffringar i syfte att uppnå något annat, och inte alltid uppfatta dessa uppoffringar som bördor. Det avser förmågan att

hitta mening i livet och att se sig själv som en del i ett större sammanhang. Individer med en hög känsla av meningsfullhet har en förmåga att konfrontera jobbiga händelser i livet och göra det bästa av situationen (Ibid., 45-46)

3.3.4 Sambandet mellan begreppen

De tre begreppen, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är i hög grad sammanflätade med varandra. Hög hanterbarhet är i de allra flesta fall starkt beroende av hög begriplighet. När det gäller krav som ställs på individen, är det viktigt att hen får en förståelse för dem och hittar stödjande resurser och verktyg för att hantera dessa. Upplevs omvärlden som förvirrad och kaotisk är det således svårt att tro på sin egen förmåga att klara av att hantera och lösa svåra situationer. Det är med det inte sagt att individer med hög känsla av begriplighet alltid upplever hög känsla av hanterbarhet. De individer som trots hög känsla av begriplighet upplever att de har en låg känsla av hanterbarhet riskerar utveckla ett strakt motstånd mot förändring (Ibid., 47-49). Vilken riktning som förändringen kommer att ta beror på känslan av meningsfullhet. Det vill säga, om individen känner ett engagemang och förstår de problem som hen ställs inför, kommer en motivation att bidra till att individen finner lösningar på sina problem. Meningsfullhet är den komponent i KASAM som anses vara den viktigaste och motivationshöjande. Saknas den, tenderar begriplighet och hanterbarhet att sjunka. Begriplighet är den komponent som efter meningsfullhet betraktas som viktigast, då hanterbarhet förutsätter förståelse (Ibid., 50).

3.4 Sammanfattning

Careershipteorin med sina fem olika rutiner ska förstås utifrån hur individer förhåller sig till och hanterar sin karriärutveckling. Dessa rutiner bygger på Bourdieus begrepp kapital och habitus. Den konstruktivistiska vägledningen har ett holistiskt perspektiv på individen och tar sin utgångspunkt i det narrativa som hjälper individen att konstruera sin framtid. Vidare är KASAM-teorin intressant med sina begrepp: begriplighet, hanterbarhet och

meningsfullhet. Dessa tillsammans bidrar till individens förmåga att förstå sin situation, skapa mening och finna resurser i densamma och slutligen finna motivation att göra uppoffringar för att nå utveckling.

4 Metod

I detta kapitel redovisas metoden vi valt att använda vid insamlandet av det empiriska materialet. Vidare redogör vi för urvalsprocessen samt analysmetod och etiska ställningstaganden.

4.1 Metodval

Vid insamlandet av det empiriska materialet valde vi en kvalitativ metod som innebär att det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer (Larsen 2007, 22-23). Utifrån syftet med undersökningen menar vi att vald metod gav oss möjlighet att vara flexibla i samtalen med respondenterna. När oklarheter uppstod kunde dessa redas ut genom följdfrågor samt att vi kunde sammanfatta det sagda, för att säkerställa att vi uppfattat rätt (Trost 2010, 32). Efter de enskilda intervjuerna gjorde vi vissa korrigeringar i vårt frågeformulär vilket vi ser som en fördel med den kvalitativa metoden (Larsen 2007, 26-27).Vi intervjuade vägledarstudenter och Snabbspårdeltagare som medverkade i det utbyte som genomfördes under våren 2017. Vi intresserade oss för att undersöka vägledarstudenternas agerande och vad som påverkat detta samt vilken betydelse det haft för deltagarna i Snabbspår.

Undersökningen bygger på ett litet urval vilket gav oss en möjlighet att erhålla en djupare förståelse för det vi undersökt, detta genom att låta respondenterna tala friare och utveckla sina resonemang under intervjuerna. Vi var medvetna om att den kvalitativa metoden innebar en risk för att intervjueffekten skulle kunna uppstå. Intervjueffekten kan bäst förklaras som en risk i att respondenter inte svarar sanningsenligt i det personliga mötet eftersom de kanske vill framstå som kunniga och tillmötesgående (Larsen 2007, 27). Genom att försöka skapa förtrolighet med våra respondenter har vi tagit detta i beaktande.

Vi var även noga med att ställa öppna och värderingsfria frågor samt bemöta respondenterna neutralt och respektfullt.

4.2 Urval av respondenter

Vi har totalt intervjuat sex personer, varav tre från studie- och yrkesvägledarutbildningen och tre som deltagit i Snabbspår vid Malmö universitet. Inför valet av respondenter diskuterade vi vilka kriterier vi ansåg vara viktiga för undersökningen och kom fram till att samtliga av våra respondenter från studie- och yrkesvägledarutbildningen fortfarande skulle vara inskrivna på utbildningen vid Malmö universitet 2018. Studenterna skulle även ha deltagit i utbytet med Snabbspår för nyanlända lärare och förskollärare under våren 2017. Målet med vår undersökning var att erhålla en fördjupad kunskap om respondenternas olikheter i känslor och tankar om utbytet. Genom den kvalitativa metoden gavs respondenterna möjlighet att ge mångfasetterade beskrivningar av sina tankar, metoder och åsikter utifrån den egna livsvärlden (Kvale och Brinkmann 2014, 47).

Vi använde oss av självselektion som urvalsmetod genom att vi bjöd in samtliga vägledarstudenter och lät dem aktivt välja att delta i undersökningen (Larsen 2007, 77). Vi skickade ett mejl till samtliga vägledarstudenter som uppfyllde kriterierna där vi presenterade oss och studiens problemområde. Utifrån urvalet av vägledarstudenter gjorde vi sedan ett andra urval som innebar att vi med hjälp av deltagarlistor sökte upp deltagare från Snabbspår som medverkat i vägledarrespondenternas grupper. I kontakten med vägledarstudenterna och Snabbspårdeltagarna informerade vi om de etiska förutsättningarna i deltagandet, vilket innebar anonymitet, rätten att inte svara på samtliga frågor, rätten att när som helst avbryta sin medverkan och slutligen att empirin enbart skulle användas i ett examensarbete på studie- och yrkesvägledarutbildningen.

4.3 Datainsamling

Sex kvalitativa intervjuer genomfördes, fyra av dessa via fysiska möten och två genom videosamtal. Samtliga av våra vägledarrespondenter var kvinnor och samtliga respondenter från Snabbspår var män. Intervjuernas längd varierade mellan 30 och 45 minuter. Vi eftersträvade hög validitet i vår studie genom att vi bjöd in respondenter som var adekvata för undersökningen. Utifrån problemformuleringen utarbetades en semistrukturerad intervjuguide för att säkerställa att frågorna var relevanta och tydligt förankrade med undersökningens syfte. För att uppnå hög reliabilitet i studien genomförde vi de flesta intervjuerna gemensamt och lyssnade på allt inspelat material tillsammans. Vi eftersträvade noggrannhet vad gäller empirin genom att vi skrev ner våra tankar direkt efter varje intervju (Larsen 2007, 80-81). Intervjuerna transkriberades löpande för att minimera risken att blanda samman de olika respondenternas svar. Allt intervjumaterial såsom inspelade intervjuer och transkriberingar har lagrats i våra personliga datorer. Materialet kommer att raderas när examensarbetet är godkänt.

Vi använde oss av ostrukturerade intervjuer med en intervjuguide som stöd. Intervjuguiden innehöll ett fåtal övergripande frågor som var kopplade till studiens syfte och frågeställningar (Larsen 2007, 83-84). Genom olika typer av intervjufrågor sökte vi svar på respondenternas upplevelser. Fördjupande frågor och sammanfattningar förde intervjuerna framåt. Tystnad som intervjumetod är ett annat exempel på hur vi uppmuntrade respondenterna till att reflektera och tänka igenom sina svar (Kvale och Brinkman 2014, 176-177). Vi sökte bland annat svar på respondenternas inställning till utbytet, hur vägledarstudenterna inom grupperna planerade och strukturerade träffarna samt hur Snabbspårdeltagarna upplevde utbytet. Vi fann det även intressant att undersöka vägledarstudenternas syn på vilka möjligheter och hinder de upplevde i genomförandet.

4.4 Analysmetod

I den här undersökningen valde vi att använda oss av innehållsanalys som metod eftersom vi hade för avsikt att identifiera mönster, likheter och skillnader mellan våra respondenters upplevelser och tankar om utbytet. Det insamlade materialet kodades och kategoriserades utifrån följande teman: inställning till utbytet, meningsskapande och aktiva roller. Dessa teman kopplades därefter till undersökningens frågeställningar och teorier (Larsen 2007, 101-102). För att göra materialet mer överskådligt sammanställde vi det i ett separat dokument. Vid analysen av respondenternas inställning till uppgiften samt deras aktiva roller i utbytet, använde vi oss i huvudsak av Careershipteorin för att förklara och analysera. KASAM-teorin och konstruktivistisk vägledningsmetod fann vi användbara för att förstå och förklara hur utbytet påverkade respondenternas meningsskapande.

4.5 Etiska ställningstagande

Vi har uppfyllt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer genom att säkerställa informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet. Deltagarna informerades om undersökningens syfte och deras roll som respondenter. Samtliga respondenter deltog frivilligt och anonymt i undersökningen. De informerades även om att det insamlade materialet endast kommer att användas för denna undersökning. För att säkerställa konfidentialitetskravet har vi avidentifierat samtliga respondenter genom att ge dem fingerade namn i undersökningen (Vetenskapsrådet 2002). Våra respondenter har informerats om att de kan komma att känna igen sig själv i vår undersökning och att undersökningen kommer att publiceras på Malmö universitets databas MUEP (Kvale och Brinkman 2014, 109). Under intervjuerna har vi varit noga med att bemöta våra respondenter respektfullt och icke värderande. Vi har använt oss av våra förvärvade samtalsfärdigheter och lyssnat aktivt efter nyanser i våra respondenters svar. Med ett empatiskt och neutralt förhållningssätt har vi genomfört våra intervjuer. Vår egen bakgrund som studie- och yrkesvägledarstudenter har bidragit till att vi och respondenterna haft en

gemensam teoretisk utgångspunkt, vi menar att detta underlättade i mötet med vägledarstudenterna, eftersom frågorna hamnade på en språklig nivå som motsvarade våra respondenters (Ibid., 208-209).

5 Resultat

Vi har undersökt ett utbyte mellan studie- och yrkesvägledarstudenter och deltagare i Snabbspår. I vår undersökning har vi intresserat oss för att identifiera olika förutsättningar samt hur dessa påverkat vägledarstudenternas agerande. Vi har även undersökt vilken betydelse vägledarstudenternas olika förutsättningar har haft för deltagarna i Snabbspår utifrån ett meningsskapande. Resultatet av det empiriska materialet presenteras tematiskt.

5.1 Beskrivning av respondenterna

De tre Studie- och yrkesvägledarrespondenterna är alla kvinnor. Ulrika som är vår första respondent är i trettioårsåldern och har vuxit upp i ett mindre samhälle. Från tjugoårsålder har hon varit bosatt i större städer i Sverige. Ulrika har under större delen av sitt yrkesverksamma liv arbetat med människor, hon har provat på några olika yrken men främst arbetat med omvårdnad i olika former. Vår andra respondent Liv, är i tjugoårsåldern och har vuxit upp i en mindre ort. Efter studenten började Liv arbeta i hemorten med service och under tiden på studie- och yrkesvägledarutbildningen har Liv fortsatt att arbeta extra inom samma område men på en ny arbetsplats. Anna som är i fyrtioårsåldern är en entreprenör med många års yrkeserfarenhet inom bland annat marknadsföring och försäljning. Hennes boendemiljö har över tid varierat mellan storstad och småstad. Snabbspårrespondenterna Sami, Ali och Ben, är utbildade lärare från Syrien. Deras språkkunskaper varierar vilket påverkar deras möjligheter att uttrycka sig under intervjun, framförallt har Sami svårt att göra sig förstådd.

5.2 Vägledarstudenternas tolkning och inställning till utbytet

Som svar på frågan om hur vägledarstudenterna upplevde syftet med utbytet svarade samtliga tre respondenter att deltagarna i Snabbspår skulle träna sig i det svenska språket. Vägledarstudenterna uttryckte att de hade fria händer att styra och strukturera innehållet i träffarna. Liv menade dock att syftet upplevdes som förvirrande eftersom hon menar att det saknades riktlinjer och mål:

Jag kände mig förvirrad och jag vet inte om det var att vi skulle vägleda dom här individerna eller om det var något annat syfte. Syftet var lite diffust för vi fick uppgiften presenterade för oss ett tag innan vi skulle sätta igång. Så alla gick omkring lite: ”Men gud hur ska vi vägleda nyanlända?”

Att få utforma träffarna självständigt såg Anna däremot som en frihet som gav en möjlighet i att få träna de egna vägledarkompetenserna genom praktisk samtalsträning och gruppvägledning. Anna berättade att en anledning till att hon sökt in till studie- och yrkesvägledarutbildningen var för att hon ville jobba med något som verkligen ”gör skillnad” för andra människor. Hon såg utbytet som en möjlighet att arbeta med integration på riktigt, vilket hon uttryckte som betydelsefullt, dels för henne personligen men även för samhället i stort. Integration är något som intresserar henne och träffarna med Snabbspårdeltagarna blev en möjlighet att ”göra skillnad” enligt Anna. Ulrika kände, å sin sida, en oro inför utbytet eftersom hon inte visste vad som förväntades av henne. Hon menade att tydligare riktlinjer kunde ha hjälpt henne att strukturera arbetet på ett bättre sätt. Hon uttryckte att utbytet var betydelsefullt och att hon gärna vill arbete med målgruppen nyanlända i framtiden. Ulrika var positivt inställd till utbytet och uppskattade träffarna med deltagarna:

Jag tyckte att måndagarna var en höjdpunkt på veckan. Måndagarna tyckte jag var dom, var faktiskt väldigt roliga. Jag fick också en större förståelse för människor som är på flykt. Så man blev ju mer ödmjuk.

5.3 Vägledarstudenternas förutsättningar och aktiva roller

Vägledarstudenterna har i våra intervjuer gett uttryck för att utbytet med Snabbspår bidragit till en rad positiva lärdomar. De upplevde att de fick möjlighet att möta individer från andra kulturer. Två av respondenterna vill arbeta med målgruppen nyanlända i framtiden och menade att utbytet gett dem en insikt om att de valt rätt utbildning. Förutom det positiva gav även respondenterna uttryck för olika hinder i utbytet, ett av dessa var ”bristen på struktur”, ett annat var svårigheterna i att planera eftersom de inte visste hur många Snabbspårdeltagare som skulle komma till träffarna. Gruppdynamiken beskrevs som ett annat hinder. Respondenterna beskrev dynamiken inom grupperna på olika sätt med fokus på hinder. Anna såg sig själv som en drivande ledare som ständigt brottades med känslan av att ta för mycket plats samtidigt som hon såg sig vara den som ”tvingades strukturera” arbetet för att Snabbspårdeltagarna skulle få en bra upplevelse:

Det som jag hela tiden brottades med var, nästa gång ska jag ta ett steg tillbaka, tror jag… För det var hela tiden det här, mina kurskamrater måste lära sig någonting av det här, så får jag ta ansvar för att dom tar för sig. För att dom håller i och inte bara för det ligger så lätt för mig. Och jag vill inte att det ska gå ut över Snabbspårdeltagarna, att dom blir liksom, ah du vet…

Ulrika beskrev att det i hennes grupp fanns sex olika personligheter där några var mer drivande och tog större plats i beslutsfattande. Ulrika såg sig själv som den tysta och observerande. Hon uttryckte en önskan om en skriftlig plan på hur gruppen ville strukturera arbetet med Snabbspårdeltagarna eftersom hon upplevde bristen på planering som en bidragande orsak till att kvaliteten inte blev så som hon önskat. Ulrika gav uttryck för att alla inte tog lika stort ansvar för gruppens uppgift:

Det kan ju säga! Vi var ju sex stycken studenter och jag kan säga att vi var inte så strukturerade, där var sex olika personer med sex olika personligheter. Var jag är, jag är mer tyst och observerande jämfört med dom andra som var framåt och bestämde

Vår tredje respondent, Liv, såg sig själv som ängslig och oengagerad. Vilket hon menade berodde på bristen på ramar och mål med vägledarstudenternas roll i utbytet. Eftersom syftet upplevdes som oklart bidrog det enlig henne till att gruppen inte planerade inför träffarna med Snabbspårdeltagarna. Liv uttryckte att det saknades en röd tråd. Samtliga vägledarstudenter i gruppen var relativt lika, i samma ålder och med liknande bakgrund, vilket Liv såg som hämmande. Utbytet mellan Studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår löpte parallellt med andra kurser inom utbildningen. Liv uttryckte att detta bidrog till hennes bristande engagemang eftersom viktig tid togs från övrigt skolarbete:

Gruppdynamiken kändes jag vet inte om jag ska sätta ord vi var inte så samspelta jag tror inte vi kände oss så inspirerade på något sätt vi hittade inte riktigt inspirationen … det kändes lite platt. Och det tycker jag var synd… för det avspeglade sig också på deltagarna. Men det kändes liksom”-Vad fick dom ut av det här liksom?” Ja, så vår dynamik i vår grupp var lite halvengagerad.

Samtliga av respondenterna sa att det var en skev fördelning av antalet vägledarstudenter och Snabbspårdeltagare i grupperna. Att vara cirka sex vägledarstudenter i varje grupp ansåg samtliga respondenter vara problematiskt. Att de var fler studenter än deltagare upplevdes som hämmande eftersom det ansågs bidra till en obalans i grupperna. Ulrika uttryckte att inom hennes grupp uppstod en irritation eftersom det i ibland bara kom en till två Snabbspårdeltagare till träffarna. Ett annat hinder enligt Ulrika var att hon upplevde brister i kommunikationen eftersom deltagarna inte hörde av sig och meddelade om de skulle komma eller bli sena till träffarna:

Och det är ju klart man blir lite irriterad när deltagarna inte kommer när dom ska, inte hör av sig, men vi försökte ändå hålla god min med dom som faktiskt var där. Det var det som förstörde hela grejen, det visade sig genom att det kunde bli sådär irriterat. Vi kunde säga det med ord och så till varandra på svenska eller med ord som dom kanske inte riktigt förstod så att dom inte skulle märka det. Men själva, vi oss studenter inom gruppen kunde märka det, det blev såhär lite tråkig stämning. Men det blåste bort ganska så fort.

5.4 Studie- och yrkesvägledarstudenternas agerande

Vägledarstudenterna berättade om tre individuella sätt att ta sig an uppgiften med Snabbspårdeltagarna. De upplevde syftet tämligen likartat, nämligen att deltagarna skulle få träna sig i att prata svenska. I Ulrikas grupp fanns en grundplan som gick ut på att vägledarstudenterna skulle träffas efter mötena med Snabbspårdeltagarna för att planera inför nästkommande träff. Ulrika berättade att denna plan fallerade tämligen snabbt och istället började vägledarstudenterna träffas en stund före varje möte där de beslutade om vad som skulle ske vid den dagens träff. Som hjälpmedel vid träffarna berättade Ulrika att de använde bland annat vykort och spel för att skapa förutsättningar för konversation och samtalsämnen.

Liv berättade att i hennes grupp fanns det ingen direkt planering utan innehållet beslutades på plats vid träffarna. Deltagarna fick i uppgift att inför varje träff tänka ut tre ämnen som de ville prata om. Träffarna inleddes därefter med att vägledarstudenterna frågade deltagarna ifall det fanns något de ville prata om. Vidare beskrev Liv att mötena till stor del kom att handla om läxhjälp. Liv upplevde en avsaknad av struktur och berättade att vägledarstudenterna mer eller mindre satt av tiden. Liv berättade att även deltagarna gav uttryck för detta eftersom de hade svårigheter i att skapa mening med träffarna enligt henne.

Då Anna fick frågan om hur de inom hennes grupp valt att strukturera träffarna berättade hon att efter första träffen gjorde hon en grovplanering som hon presenterade för sin grupp. Anledningen till detta var enligt henne för att deltagarna skulle få en bra upplevelse och resultatet av planeringen blev att en arbetsfördelning arbetades fram. Vägledarstudenterna enades om att ta ansvar för planering och genomförande av olika övningar. Till skillnad från Ulrikas och Livs grupper uttalade Anna tydligt att det i hennes grupp var vägledarstudenterna som tog ansvaret för innehållet i träffarna. Inom gruppen användes olika metoder för att utveckla språkkunskaperna hos deltagarna, exempelvis pratade de om betydelsen av olika låttexter. Ett annat exempel var att deltagarna hjälptes åt att utifrån bilder på människor konstruera individer. Dessa individer försågs med olika arbeten, familjesituationer och så vidare. Övning bidrog enligt Anna till att deltagarna öppnade sig

och började berätta om sig själva och sina liv, Anna uttryckte att deltagarna blev mer personliga.

5.5 Snabbspårdeltagarnas upplevelser av utbytet

Sami en av deltagarna i Livs grupp, gav uttryck för en besvikelse över Snabbspår eftersom han hade räknat med att kunna börja arbeta som modersmålslärare direkt efter deltagandet. Vidare menade Sami att syftet med måndagsträffarna tillsammans med vägledarstudenterna innebar språkträning. Flera gånger under intervjun återkom han till att tiden på Snabbspår inte erbjöd tillräckliga med möjligheter att prata svenska eftersom en stor del av undervisningen skedde på arabiska och med tolk. Språkträning en gång i veckan var absolut inte tillräckligt enligt honom. På träffarna med vägledarstudenterna som Sami uppskattade mycket pratade de om allt mellan himmel och jord, exempelvis om hur det är att bo och leva i Sverige. Han uttryckte att det var problematiskt att Snabbspårdeltagare uteblev från träffarna, men hade svårigheter i att förklara varför. Hans upplevelse av vägledarstudenterna var att de var jättesnälla., vilket var en åsikt som han delade med de två andra respondenterna från Snabbspår.

Ali en av deltagarna i Ulrikas grupp, hade inte några speciella förväntningar inför utbytet med vägledarstudenterna. Ali kände inte till att det fanns ett yrke som heter studie- och yrkesvägledare och trodde därför att han skulle träffa studenter från lärarutbildningen. Han berättade under intervjun att i Syrien var det lärarna som hade den uppgiften och det var först när han var ute på arbetsplatsförlagt lärande som han förstod skillnaden. Att få träffa studenterna från vägledarutbildningen bidrog, enligt Ali, till ett utbyte eftersom deltagarna i Snabbspår hade en gedigen yrkeserfarenhet som lärare och vägledarstudenterna som elever. Ali såg därför utbytet som värdefullt eftersom han menade att alla kunde lära av varandra. Under träffarna med vägledarstudenterna samtalade de om samhälle, kulturer, traditioner och mer privata områden. Initialt så var Ali osäker på hur han skulle bli bemött men berättade att han genom träffarna fick nya vänner. Han uttryckte även en förståelse för att vägledarstudenterna hade olika bakgrund och livserfarenhet och hur det i vissa fall påverkat hur intressanta diskussionerna blev. Upplevelsen av att kunna bidra var en känsla

som Ali lyfte i intervjun. På frågan om hur betydelsefullt utbytet var svarade Ali att det betydde mycket för honom eftersom han känt sig oviktig i andra möten med svenska personer i etableringsfasen:

…det var första gången med dom tjejer. Ja, andra kanske dom pratade eller man känner att inte spelar viktig roll. Bara, bara dom som spelar roll. Som lära oss som ger oss informationen. Som hjälper oss men när vi träffa tjejerna betyder att vi hjälper varandra vi pratar varandra. Vi, vi med lärarerfarenhet dom som, som svenska (skratt)

Vår tredje respondent, Ben, var deltagare i Annas grupp. Bens förväntningar inför utbytet bestod i att han skulle få träna svenska tillsammans med en grupp svenska studenter. I intervjun framkom att Ben hade liknande erfarenheter av utbytet som Ali. Han uttryckte flera gånger att träffarna var ”jätteroliga” samt att han fick lära sig mycket om det svenska samhället. Att få svenska vänner var en annan positiv aspekt som Ben lyfte i intervjun där han uttryckte att det kändes viktigt att få visa att han inte kom från en annan planet.

5.6 Sammanfattning

Vägledarstudenterna uppfattade syftet med utbytet mellan studie- och yrkesvägledarutbildningen och Snabbspår som att deltagarna i Snabbspår skulle ges möjlighet att träna sig i det svenska språket. Vägledarstudenterna gav uttryck för att de fick fria händer i genomförandet av uppgiften vilket påverkade deras motivation på olika vis. Vägledarstudenterna menade att de fått nya lärdomar genom utbytet men även att de upplevt olika hinder i detsamma, beroende på obalans i grupperna samt olika grad av engagemang och handlingskraft. När det kommer till hur vägledarstudenterna strukturerade och skapade mening i utbytet så har även detta varierat mellan grupperna. Snabbspårdeltagarna uttryckte både tacksamhet över utbytet och det bemötande de fick av vägledarstudenterna genom att de känt sig sedda och betydelsefulla.

6 Analys

I detta kapitel analyserar vi vårt empiriska material utifrån teorierna Careership och KASAM som vi beskrivit i kapitel tre. De centrala begreppen i Careershipteorin är rutiner och kapital. I KASAM-teorin utgår vi ifrån begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Som stöd till KASAM-teorin har vi använt oss av metoden Konstruktivistisk vägledning som vi beskrivit i kapitel två. Med hjälp av dessa begrepp ska vi besvara våra frågeställningar: Vilka förutsättningar fanns inför och under utbytet? Vilken inställning hade studie- och yrkesvägledarstudenterna till sin roll i utbytet med Snabbspårdeltagarna? På vilket sätt påverkade vägledarstudenternas inställning och agerande Snabbspårdeltagarnas meningsskapande?

6.1 Ojämlika förutsättningar

Vi finner att vägledarstudenternas bakgrund har haft betydelse för deras motivation och förmåga att engagera sig i uppgiften. Deras olikheter vad gäller exempelvis tidigare arbetslivserfarenhet har gett dem olika resurser och förutsättningar vilket påverkat vad de sett som möjligt i utbytet (Bourdieu 1986, 243). Utifrån ”vägskälet” enligt Careershipteorin har vi analyserat vägledarstudenternas agerande med stöd av de fem karriärutvecklande rutinerna som beskrivits i kapitel tre (Hodkinson och Sparkes 2013, 40-41).

Annas roll i utbytet kan enligt oss förstås utifrån en bekräftande rutin. Hennes sociala- och kulturella kapital har hon bland annat förvärvat genom arbetslivserfarenhet. Anna ger uttryck för att hon med lätthet har tagit sig an uppgiften och hon ser sig som en ansvarstagande ledargestalt i gruppen. Hon ser möjligheter i utbytet och berättar att hon gärna vill arbeta med gruppen nyanlända i framtiden. Det är tydligt att Anna känner sig lyckosam i utbytet och hon har vågat ta plats i gruppen. Vi menar att denna erfarenhet

bekräftar och förstärker Annas kommande yrkesidentitet och har utvecklat hennes kapital ytterligare (Hodkinson och Sparkes 2013, 38-41).

Vår andra respondent, Liv, ger uttryck för en uppgivenhet och att hennes engagemang i utbytet minskade över tid. Hon uttrycker både att uppgiften tar viktig studietid i anspråk samt en oro för att deltagarna i Snabbspår inte ska känna meningsfullhet i träffarna. Utifrån begreppet blockerande rutin menar vi att Livs oro påverkade hennes engagemang som visade sig genom att hon blev passiv och inte upplevde utbytet som utvecklande. Liv uttalar en medvetenhet om fördelarna med utbytet, men hennes ängslan över att inte räcka till för deltagarna i Snabbspår och för att inte lyckas i sina studier blockerade henne (Ibid., 40-41). Vi menar att Livs relativt korta arbetslivserfarenhet och unga ålder påverkat hennes mängd kulturellt och socialt kapital och därmed möjligen bidragit till en blockering. Gruppsammansättningen kan enligt oss vara en annan orsak till detta, eftersom Livs grupp bestod av fyra unga vägledarstudenter som i mötet med fyra välutbildade män från Syrien kan ha upplevt en osäkerhet i en ny ovan situation. Vi menar att gruppsammansättningen i detta fall haft en hämmande inverkan på gruppen.

Vår tredje respondent, Ulrika, gav uttryck för att hon till en början upplevde oro inför träffarna och precis som övriga respondenter saknade hon riktlinjer. Ulrika som var positiv till utbytet säger att det bidrog till en personlig utveckling genom att hon bland annat fick en större förståelse för deltagarna och vad det innebär att vara på flykt. Ulrika beskriver sig själv som en ansvarstagande men tyst och observerande person. Hon uttrycker att dagarna då de träffade deltagarna i Snabbspår blev veckans höjdpunkt. Vi förstår Ulrikas roll i utbytet utifrån en socialiserande rutin, som visade sig genom att hennes inställning och agerande förändrades över tid. Uppgiften kom som en överraskning och ingick som ett obligatoriskt moment i utbildningen. Utifrån teorin kan detta likställas med slumpen i att få ett arbete inom ett område som inte var tänkt från början och utveckla positiva känslor för detsamma (Hodkinson, Sparkes 2013, 40-41).

Vi menar att de olika rutinerna kan hjälpa oss att förstå hur individuella faktorer påverkat respondenternas engagemang, agerande och känslor inför uppgiften. I avsaknaden av ramar och riktlinjer från utbildningens sida har istället vägledarstudenternas individuella förutsättningar agerat ramverk. Vi menar att gruppsammansättningarna har skapat ojämlika förutsättningar för vägledarstudenterna att utvecklas i denna uppgift.

6.2 Förutsättningarnas påverkan

Vi väljer att utgå från vägledarstudenternas rutiner enligt Careershipteorin för att belysa hur dessa har påverkat deltagarnas upplevelser i mötet med studenterna (Hodkinson, Sparkes 2013, 40-41). Vi förstår Annas agerande i utbytet utifrån en bekräftande rutin, hon har tagit ansvar för planeringen av träffarna, hon beskriver att detta skett med en lyhördhet för deltagarnas behov och önskemål. Fokus har enligt Anna varit att göra en så bra upplevelse som möjligt för deltagarna. Vi menar att vägledarstudenterna i detta fall har tillämpat kreativa metoder som främjat deltagarnas språkutveckling vilka bidragit till att deltagarna öppnat sig och blivit mer personliga. Anna och hennes grupp har arbetat utifrån en konstruktivistisk metod som med ett holistiskt perspektiv tar hänsyn till individens biografi och individuella förutsättningar i syfte att skapa mening och motivation (Peavy 2004, 7-8). Ben, bekräftar detta då att han uttrycker att han har utvecklats språkligt och fått en större förståelse för den nya kontext han befinner sig i samt känner att han tillhör ett sammanhang. Träffarna med vägledarstudenterna har enlig Ben bidragit till att han har utvecklat ett nätverk, fått ökad förståelse för omvärlden samt sin egen situation. Utifrån KASAM-teorin har Bens känsla av sammanhang ökat vilket vi menar kan ha gett bränsle till hans motivation (Antonovsky 2005, 44-46). Annas agerande utifrån en bekräftande rutin enligt Careershipteorin kan således ha haft en positiv inverkan på Ben. Hans språk har utvecklats vilket har bidragit till att han kunnat sätta ord på sin historia, som vi menar har främjat hans meningsskapande.

I mötet med deltagarna agerar Liv utifrån en blockerande rutin, som tar sig uttryck i hennes ängslan att inte lyckas med uppgiften och studierna. Över tid har vägledarstudenternas engagemang inom gruppen avtagit och Liv säger att detta även har visat sig bland Snabbspårdeltagarna i hennes grupp. Vi ser att blockeringen leder till en passivitet som i praktiken innebär att vägledarstudenterna lämnar över ansvaret för innehållet vid träffarna till Snabbspårdeltagarna. Detta står i motsats till det Peavy menar med ett konstruktivistiskt arbetssätt som bland annat innebär att stödja individer att identifiera sina styrkor och resurser (Peavy 2004, 7-8). Som en följd av blockeringen har Liv enligt oss, haft svårigheter i att identifiera sig med sin kommande yrkesroll som innebär att vägleda och stödja individer i deras utveckling. Sami ger uttryck för detta då han uttalar

en besvikelse över upplevelsen av Snabbspår. Han menar att den språkträning som träffarna innebar inte var tillräcklig men att han trots detta uppskattade mötena, eftersom det var enda gången som han fick prata svenska. Med stöd av KASAM-teorin tolkar vi att Sami har en låg grad av begriplighet, som kommer till uttryck genom att han upplever svårigheter i att förstå vad Snabbspår ska leda till. Detta gör att han inte förstår vilka krav som ställs på honom och eftersom han saknar viktiga resurser såsom språk och nätverk hämmas hans engagemang och utveckling. Vi menar därför att ett konstruktivistiskt förhållningssätt enligt Peavy hade främjat Samis möjlighet att finna mening och sätta ord på tidigare erfarenheter. Ericsson och Rakar (2017, 17) problematiserar kring detta med hjälp av narrativ vägledning. Att blicka bakåt krävs enligt författarna för att få en meningsfull bild av framtiden. Att arbeta konstruktivistiskt hade kunnat främja Samis förankring och förståelse för sin roll i Snabbspår. Vi menar att det hade kunnat öka hans känsla av begriplighet, vi har dock resonerat om detta och menar att ansvaret för att Snabbspårdeltagarna förstått innebörden av insatsen rimligen inte bör ligga på vägledarstudenterna. Utifrån en blockerande rutin avseende Livs agerande ser vi att både Samis och Livs upplevelser av samarbetet haft en negativ inverkan på deras utveckling och meningsskapande.

Ulrikas agerande som vi förstår utifrån en socialiserande rutin, har beskrivit att hon växte in i rollen som utbytet med Snabbspår innebar. Ulrikas grupp tog ansvar för vad som skulle ske under träffarna och de genomförde olika aktiviteter som bidrog till Snabbspårdeltagarnas utveckling. Genom mötet med Snabbspårdeltagarna upplevde Ulrika ett utbyte som bidrog till en personlig utveckling. Detta bekräftas av Ali som menar att han i utbytet blev bekräftad och för första gången i Sverige sedd för den han är. Han kände att han var betydelsefull och viktig för andra. Ur ett konstruktivistiskt perspektiv har Ulrika och hennes grupp arbetat i enlighet med de parametrar som Peavy menar är viktiga för individers utveckling, nämligen att stödja individen i att få syn på sina unika egenskaper och färdigheter samt att bemöta individen med en respekt och öppenhet som bidrar till ett jämlikt förhållande vilket skapar grogrund för utveckling (Peavy 2004, 7-8). Genom att Ali upplever att han blir sedd så ökar hans känsla av meningsfullhet som är ett av begreppen i KASAM-teorin. Genom att han engagerar sig i träffarna, ökar hans motivation att investera tid och energi i syfte att etablera sig i den nya kontext han befinner sig i (Antonovsky 2005,

45-46). Utifrån en socialiserande rutin menar vi att utbytet har haft en positiv inverkan på både Ali och Ulrika. Ulrika har utvecklat sitt kulturella kapital genom nya lärdomar och erfarenheter. Ali har genom utbytet blivit bekräftad och sedd vilket har ökat hans känsla av sammanhang.

Enligt Bourdieus konfliktteori som bygger på makt i form av kapital ser vi att vägledarstudenterna innehar ett högre socialt- och kulturellt kapital än de nyanlända. Genom bland annat språket och sin position som ledare i utbytet har vägledarstudenterna resurser som de nyanlända saknar (Bourdieu 1986, 241-243). Vi menar att detta utgör ett exempel på ett asymmetriskt förhållande. Sundelins doktorsavhandling som vi redogör för i kapitel två har belyst detta genom att synliggöra hur språklig asymmetri kan bli en maktfaktor. Ett exempel på detta är när vägledarstudenterna i en av grupperna pratar ”över huvudet” på Snabbspårdeltagarna för att sinsemellan uttrycka sin frustration, vägledarstudenternas känslor hindrar ett respektfullt bemötande vid det aktuella tillfället. Enligt ett konstruktivistiskt förhållningssätt skapas ett främjande vägledningsklimat bland annat genom respektfull interaktion.

Samtliga respondenter i den här undersökningen har framfört synpunkter på gruppsammansättningen. Den ojämna gruppfördelningen med många fler vägledarstudenter än Snabbspårdeltagare har påverkat balansen i gruppen enligt våra respondenter. Även detta utgör ett exempel på ett asymmetriskt förhållande. Vi menar att obalansen i grupperna kan ha hindrat Snabbspårdeltagarna att känna sig trygga och jämbördiga i förhållandet till vägledarstudenterna (Ibid., 241-243).

6.3 Sammanfattning

Vägledarstudenternas bakgrund och individuella förutsättningar har påverkat vad de sett som möjligt i mötet med deltagarna vid Snabbspår. Deras tidigare erfarenheter och förvärvade kapital har agerat ramverk i utbytet vilket även påverkat deras engagemang och motivation. Vägledarstudenternas tidigare erfarenheter har gett dem olika grad av kapital som fungerat som resurser i utbytet. Gruppernas sammansättningar har skapat ojämlika förutsättningar för respondenterna att utvecklas. Utbytets olika förutsättningar har enligt oss

påverkat deltagarna i Snabbspår avseende deras meningsskapande. De studenter som arbetat utifrån en konstruktivistisk metod har i högre grad bidragit till att deltagarna vid Snabbspår funnit mening i utbytet genom att deras styrkor och resurser erkänts. Det konstruktivistiska arbetssättet har enligt oss bidragit till ett jämlikt förhållande mellan vägledarstudenter och snabbspårdeltagare. I det fall där en passivitet uppstått hos vägledarstudenten, har snabbspårdeltagaren upplevt svårighet att förstå och skapa mening i mötet.

7 Diskussion

7.1 Resultat- och analysdiskussion

I Sverige råder det en problematik, då det saknas arbetskraft inom en rad olika branscher. Sverige står inför en utmaning att matcha arbetskraft mot bristyrken, och ett sätt att lösa denna problematik är att bättre tillvarata den kompetens som finns hos många av de nyanlända. I detta arbete har vi tagit upp vikten av en lyckad etableringsprocess. Forskning visar att gruppen nyanlända har ett stort behov av vägledning och stöd för att lyckas etablera sig i samhället. Genom att skapa förutsättningar för de nyanlända att sätta ord på sina tidigare erfarenheter och kompetenser kan etableringen främjas (Ericsson, Rakar 2017, 11). Vi har i vår undersökning sett att utbytet mellan vägledarstudenterna och deltagarna i Snabbspår har bidragit till ett relationsbyggande. Förtrolighet och nätverk har skapats vilket vi menar har haft en positiv inverkan i etableringsprocessen. Vi har sökt svar på vad som främjat detta och vi ser att bland annat upplägget med kontinuerliga träffar har möjliggjort för deltagarna att skapa relationer med vägledarstudenterna. Det har också inneburit en möjlighet till kunskapsutbyte avseende bland annat det svenska samhället samt kulturella skillnader och likheter, vilket vi menar har haft en positiv inverkan på både studenter och deltagare. Ett konstruktivistiskt arbetssätt är en metod som vi identifierat som främjande för deltagarnas utveckling i vår undersökning.

Den här studien svarar på hur vägledarstudenternas olikheter har påverkat utbytet. Oavsett genomförandet och den problematik som vägledarstudenterna gav uttryck för har Snabbspårdeltagarna entydigt sagt att de uppskattade träffarna med vägledarstudenterna. Två av Snabbspårdeltagarna säger i undersökningen att de för första gången under sin etableringsprocess har upplevt sig som betydelsefulla och betraktade som ”normala”. Ericsson och Rakar framför i sin undersökning att en individ som känner sig bekräftad och betraktad som normal i ett nytt okänt sammanhang, ges goda möjligheter att lyckas i sin etablering (Ericsson, Rakar 2017, 17). Vi menar att detta tyder på att vägledarstudenterna i