I. Goffmans sociologiska perspektiv
5. Social informationskontroll: stigma och
Utan någonting att tillhöra har vi ingen fast personlighet, och samtidigt medför total anslutning och tillgivenhet till vilken social enhet det vara må ett slags frånvaro av personlighet. Vår upplevelse av att vara en person kan ha sitt ursprung i att vi dras in i en större social enhet; vår känsla av att ha en personlighet kan uppstå i de obetydliga sätt med vilka vi motstår den sociala enhetens tryck på oss. Vår status stöttas upp av världens solida byggnader, medan vår känsla av personlig identitet ofta bor i sprickorna.
Goffman (1973 s. 211)
Du har säkert sett Monty Py- thons sketch ”The ministry of silly walks” från 1970 – om inte, så ta en titt på YouTube – där John Cleese uppvisar de mest märkliga gångarter: han drar upp benen högt, småhoppar, går på insidan av fötterna och tar ömsom korta snabba steg, ömsom långa dröjande.
Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning • 121
Det börjar med att han promenerar i stan iklädd hatt och kostym på väg till sitt arbete på ”myndigheten för fåniga gångarter”. Han är till synes helt ensam om sin märkliga gång. Väl på myndigheten möter han andra med de mest osannolika sätt att gå. Han tar emot en man som ansöker om stat- ligt stöd för att utveckla en fånig gångart, vilken dock inte anses tillräckligt fånig utan måste vidareutvecklas. Den är definitivt inte lika fånig som sekreterarens som kommer med en bricka med kaffe, men allt spills ut på
grund av den dynamiska gången.1 Man kan tolka denna sketch på många
sätt, inte minst politiskt på grund av att en ”myndighet” figurerar i den och försöker styra hur vi ska gå, men jag ska i stället fråga: Varför tycker vi (i alla fall jag) att den är så fruktansvärt rolig? Jag tror inte att det endast beror på att gångarterna ur ett funktionellt perspektiv är så osedvanligt korkade, utan skrattet har också och kanske mer att göra med den expres- siva sidan av gåendet. Att gå är inte bara att gå, utan att gå är mycket ofta att gå bland andra människor, och därmed tänker de flesta av oss på hur dessa andra ser oss som gående. Monty Python-sketchen är rolig, tror jag, därför att vi föreställer oss hur det skulle vara att gå på dessa korkade sätt bland andra människor. Den tanken kan nog både locka och ge rysningar. Hur skulle de reagera? Hur skulle jag reagera? Kanske skulle de andra se en sådan avvikande gång som ett stigma. Goffman definierar stigma som en individs avsaknad av socialt erkännande på grund av att individen inte kan svara upp mot de identitetsvärden som värdesätts i samhället.
Jag tror att människor vid den tiden då sketchen gjordes skulle tro att det var något fel på mig om jag betedde mig som Cleese under en prome- nad. De skulle kanske anta att jag hade ett handikapp som förhindrade mig att gå normalt. I dag kan man emellertid se en hel del märkliga gångarter om man tar en promenad, utan att för den skull omedelbart ge dem status av stigma. Vi kan se gående människor som svänger armarna högt upp och liknar gående väderkvarnar. Andra lyfter benen lite högre än normalt och åter andra håller armarna högt med knutna händer pekande rakt fram sam- tidigt som de rör dem fram och tillbaka likt vevstakar. En del har tyngder
1 Goffman (1971a s. 186) beskriver en servitris med starka skakningar i kroppen. Hon vet mycket väl vad kunderna tänker när hon serverar dem, och hon väntar tills ”… en anständig familiaritet har infun- nit sig innan hon, medan kundernas mat skakar i hennes händer, bedrövat medger ’Jag måste vara den enda servitrisen i Philly som serverar mat med skak …”.
122 • Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning
fästade på armarna och sträcker med jämna mellanrum armarna rakt upp i vädret, andra använder stavar. Att de vågar göra detta beror, får man förmo- da, delvis på att de gör det i träningssyfte: en expert har sagt att det är bra att gå på dessa sätt och en grupp människor har börjat tillämpa dessa gång- arter och därför är ingen ensam om dem. De är fortfarande en minoritet, men de är med största sannolikhet flera i dag än 1970 när Monty Python- sketchen gjordes. En del av oss skrattar förvisso åt dessa nyttiga gångarter, men vi gör det bakom ryggen på de gående och få antar att det är något fel på dem eller att de är onormala (kanske tycker vi snarare att de är modiga som vågar avvika). Här kan en parallell dras till identitet: Vi har under de senaste fyrtio åren fått en större variationsbredd när det gäller identiteter och möjligen en successivt ökande tolerans, eller åtminstone osäkerhet, inför det som förr tvärsäkert kallades onormalt, avvikande och stigmatise- rande. Nya stigman har samtidigt uppstått och en del gamla har skärpts.
Detta kapitel har i princip samma upplägg som det föregående: det individuella fenomenet identitet, som redan tidigare har diskuterats i samband med rollbegreppet, presenteras inledningsvis med hjälp av en forskningsöversikt som leder över till Goffmans analys av identitet i boken
Stigma: Den avvikandes roll och identitet (Goffman 1971b). En av huvudpo-
ängerna i Goffmans analys är att såväl den person som markant avviker från samhällets identitetsvärden som den individ som betraktas som ”nor- mal” försöker styra sin identitet i förhållande till samhällets identitetsvär- den. Styrningen utövas i samspelet med andra, medan identitetsvärdena är ett slags sociala och samhälleliga institutioner.
Identitet
Som framgått av föregående kapitel används rollbegreppet för att beskriva en individs relation till sin omgivning och betecknar både en aktörs sam- spel med andra, hennes/hans framträdande inför andra och en funktion eller en uppgift som någon har i en helhet. Identitetsbegreppet är ett annat begrepp som tar fatt i individens relation till omgivning och samhälle, men till skillnad från rollbegreppet intresserar det sig också för människan som naturvarelse i termer av exempelvis antaganden om att individer har vissa medfödda, i vissa fall nedärvda, egenskaper som har betydelse för hur hennes identitet utvecklas, för relationer, livsval och så vidare. All-
Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning • 123
mänt används identitetsbegreppet för att beteckna överensstämmelse mellan olika delar, till exempel mellan en individs inre och yttre uttryck, mellan individ och omgivning samt mellan individ och grupp.
Man kan uppfatta roll och identitet på många olika sätt, men jag inbil- lar mig att vid den tidpunkt när såväl roll- som identitetsbegrepp samti- digt användes inom samhällsvetenskaperna och i någon mening tävlade om utrymmet, 1950–1970-talen, representerade begreppet identitet något inre och mer beständigt hos individen, medan rollbegreppet snarare var något yttre och mer flyktigt. Båda begreppen har vidareutvecklats inom ramen för ett slags spänningsfält mellan å ena sidan det konstanta och det variabla och å andra sidan det av omgivningen tillskrivna och det av indi- viden valda. Åtminstone Goffmans rollbegrepp representerade på 1960- talet något som var variabelt och skilde sig markant från ett identitetsbe-
grepp som då mer än i dag tog fasta på personlighetens konstanter.2
Goffman beskrev sitt synsätt på individens jag och identitet med exempel- vis uttrycket ”en samtidig mångfald av själv” (Goffman 1961b s. 132). Från marxistiskt håll har Goffmans rollbegrepp kritiserats för att vara alltför variabelt och fenomenet rolldistans har beskrivits som ”ett särskilt raffine- rat och farligt slag av mänskligt perspektivbyte” (Ottomeyer 1978 s. 100). Å andra sidan beskrivs rollbegreppet i en aktuell översikt över identitets- fenomenet (Hammarén & Johansson 2009 s. 32) som alltför statiskt och med en tendens att låsa fast människor i stelbenta kategorier; det är dock oklart där vilket rollbegrepp som avses.
Begreppet identitet blev allt populärare inom samhällsvetenskaper från 1940-talet och intog steg för steg de platser som exempelvis begrep- pen personlighet och karaktär hade (Weigert m.fl. 1990). Från 1970-talet började identitetsbegreppet förvandlas till något som avbildar en variabel personlighet, medan rollbegreppets tillämpningsområde förminskades
och i dag mest lever kvar som beskrivning av yrkesroller.3 Samtidigt har
2 Nationalencyklopedin betonar emellertid fortfarande det konstanta i sin definition av begreppet identitet: identitet som en individs medvetenhet om sitt från andra klart avgränsade jag respektive identitet som ett slags konstant jag över tid.
3 Samma sak iakttas av Turner (2002), som också påpekar att samtidigt som rollbegreppet fortfaran- de är en av ”arbetshästarna” inom sociologiska analyser, har teoretiserandet kring roller i stort sett upphört under de senaste trettio åren. Simpson och Carroll (2008) gör liknande iakttagelser från organisationsteoretisk synvinkel och hävdar att rollteorin ”sjunkit nästan utan att lämna ett spår efter sig i den aktuella litteraturen”.
124 • Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning
väljande blivit en närmast allmängiltig form för individen att hantera många olika företeelser i sitt liv: arbete, karriär, partner, utbildning, barna- födande, utseende, sexuell orientering och, bland mycket annat, identitet. Medan rollbegreppet har förvisats till skuggan har identitetsbegreppet och identitetsfenomenet nu ”blivit en prisma genom vilken andra aktuel- la aspekter av livet upptäcks, undersöks och blir förstådda” (Bauman 2002
s. 171).4 Bauman försöker förstå denna utveckling genom att hävda att vi
betonar identiteten i dag därför att samhällsutvecklingen leder till att beständiga identiteter har en tendens att försvinna (Bauman 2004 s. 17).
Begreppet identitet har använts för att beskriva vem/vad/hur en per- son är, men också det någon vill bli/försöker vara samt den grupp en indi- vid tillhör. Erik H. Erikson, som av Weigert m.fl. (1990) ses som en portal- figur när det gäller användning och utveckling av identitetsbegreppet från 1940-talet och framöver, skilde 1968 mellan tre utvecklingsstadier när det gäller identitetsbegreppet: för det första ”en medveten känsla av individu- ell särart”, för det andra ”en omedveten strävan efter erfarenhetsmässig kontinuitet” och för det tredje ”solidaritet med en grupps ideal” (Erikson 1994 s. 208). Det konstanta i fråga om identitetsbegreppet tycks vara viljan att identifiera sig som någon som i något avseende skiljer sig från andra, medan variabiliteten har att göra med en utveckling från inre till yttre grund för identitet. Identitetsfenomenets fascination och laddning kom- mer sig av att människor i några avseenden är olika, i andra lika, och i några avseenden vill vara lika, i andra olika, och i några avseenden har lyckats institutionalisera olikhet och likhet i termer av exempelvis ålder, genus, klass, etnicitet, smak, nationalitet, grupptillhörighet och livsstil. När det gäller det sistnämnda vill jag betona institutionaliseringen, efter- som det faktum att två personer är födda samma år, är av samma kön, klass och så vidare inte är någon garanti för likhet.
I den nutida samhällsvetenskapliga forskningslitteraturen om identitet betonas såväl själva identitetsfenomenets som identitetsbegreppets varia- bilitet. Närmare bestämt betonas starkt både individers identitetskon- struktion och den vetenskapliga konstruktionen av begrepp som upp-
4 Strauss använde redan 1959 identitetsbegreppet på ett slags prismatiskt sätt och skrev: ”Genom att medvetet välja en motsägelsefull och diffus term som identitet trodde jag att jag bättre skulle vara i stånd att se runt hörn inom mitt problemområde …” (Strauss 1959 s. 11f).
Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning • 125
märksammar andra aspekter än de som traditionellt synliggjorts inom identitetsdiskussionen. Giddens argumenterar för att det senmoderna samhällets speciella karaktär – ett globaliserat samhälle som anses vara i snabbare, mer omfattande och djupare ständig förändring än något tidiga- re samhälle – leder till en ångest och otrygghet som ”sträcker sig ända in i självets kärna” (Giddens 1999 s. 45) och gör identiteten till ”ett reflexivt projekt”. Detta betyder att individen reflekterar över och förändrar sig för att försöka skapa större samstämmighet mellan sig själv (sin identitet eller sitt själv) och samhällsförändringen. På det viset blir identiteten mycket mer föränderlig än tidigare därför att samhället, åtminstone i en rad avse- enden, är mycket mer föränderligt. Bauman driver detta några steg längre och hävdar att relationen mellan individuell identitet och samhälle inte längre går att upprätthålla på grund av individualiseringen av samhället. I det tidigare moderna samhället innebar individualiseringen att
individen frigörs från den tillskrivna, nedärvda och medfödda bestämningen av hennes sociala karaktär […] individualisering består, kort sagt, i att förvandla den mänskliga ”identiteten” från något ”givet” till en ”uppgift” – och ge aktörerna ansvaret för att utföra denna uppgift och för konsekvenserna (inklusive biverk- ningarna) av sitt utförande […]. Moderniteten ersätter den soci- ala ställningens bestämning med en tvingande och obligatorisk självbestämning. (Bauman 2002 s. 176)
I det sen- eller postmoderna samhället blir de negativa konsekvenserna av individualiseringens valfrihet mycket mer påtagliga. Det beror på att sam- hället har fått en flytande karaktär, där de alternativ som individen har att välja mellan är starkt föränderliga och flyktiga, varför individen har myck-
et svårare att överblicka konsekvenserna av de val han/hon måste träffa.5 I
sammanfattning kan man, med stöd av Bauman, hävda att ett flytande modernt samhälle tenderar att ge upphov till flytande identiteter.
5 Här är inte platsen att diskutera hur föränderligt samhället är. Min uppfattning är dock att samhäl- let är mer föränderligt i vissa avseenden än i andra. Det finns institutioner som tycks motstå den all- männa förändringsbenägenheten, för närvarande t.ex. maktstrukturer kopplade till ägande av kapital och marknadsekonomi. Lönearbetet är en annan mycket beständig institution, som trots att de som står utan lönearbete både blir allt fler och påtvingas allt sämre levnadsförhållanden fortsätter att vara den dominerande formen av arbete i vårt samhälle.
126 • Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning
En annan tendens när det gäller identitetens omvandling i det sen- eller postmoderna samhället har mer att göra med vad som brukar kallas social identitet, som både betyder gruppidentitet och andra kollektiva identiteter. Sådana identiteter har blivit en arena för både individers meningsskapande och gruppers motstånd mot en hel rad av de skenande samhällsförändringar som Giddens talar om och den flyktighet och oöver- skådlighet som Bauman beskriver. Orsaken till gruppidentiteters attrak- tion är enligt Bauman individens bristande tillhörighet i samhället:
När identiteten förlorar det sociala ankare som fick den att fram- stå som ”naturlig”, förutbestämd och icke förhandlingsbar, blir ”identifikation” ännu viktigare för individerna, vilka desperat söker efter ett ”vi” att tillhöra. (Bauman 2004 s. 24)
Castells beskriver också ett samhälle i snabb förändring när det gäller en rad vitala förhållanden: globalisering av ekonomin, flexibelt arbetsliv, individualisering av arbetskraften och nätverk som organiseringsform av allehanda aktiviteter:
Denna nya form av samhällsorganisation med dess helhetsgrepp sprids till hela världen – […] skakar institutioner, omvandlar kul- turer, skapar rikedom och framkallar fattigdom, väcker girighet, förnyelse och hopp samtidigt som den framkallar umbäranden och förtvivlan. Det är verkligen, skön eller ej, en ny värld. (Cas- tells 2000 s. 15)
Castells (2000 s. 15f) lägger emellertid också stor vikt vid det motstånd i form av kollektiva identiteter ”som utmanar globalisering och kosmopoli- tism till förmån för kulturell specificitet och människors kontroll över sitt liv och sin miljö”. Konkret beskriver Castells detta motstånd som femi- nism, ekologism och en rad olika rörelser som försvarar religion, nation, familj, lokalsamhälle och etniska grupper. Kollektiva identiteter ger mening och de konstrueras av individer när de internaliseras, görs till en del av individens inre i form av värderingar, moral, mål och liknande. Detta, menar Appiah (2005), är över huvud taget kännetecknande för identiteter: de är ett slags redskap som hjälper oss att hantera olika möjlig- heter, och denna vägväljande funktion hos identiteter är vad Appiah kall-
Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning • 127
lar ”identitetens etik”. Här blir det dock viktigt att skilja mellan identitet och identifikation. Sociala identiteter, till exempel att göra tillhörigheten till en etnisk grupp till sin identitet eller vara en övertygad anhängare av ett fotbollslag, handlar i mycket hög grad om att identifiera sig med en grupp och därigenom uppleva att man som individ har en identitet. Som Strauss (1959) visar handlar identifikation emellertid också om att bli identifierad som någon/något i betydelsen att bli definierad i förhållande till andra. Detta rör alla aspekter av identitetsfenomenet, inte endast för- hållandet mellan individ och grupp. Samtidigt bör man begrunda Eriksons (1956) iakttagelse att när en individ identifierar sig med en annan eller något annat blir inte resultatet identitiskt med det individen identifierar sig med. Individuell identifikation är inte mekanisk, utan består av väljan- de och sammanfogning.
Appiah (2005 s. 66ff) analyserar vidare vad man kan kalla den sociala identitetens dynamik genom att skilja mellan tre moment i framväxten av en gruppidentitet:
1. Begreppsliggörande. Den sociala identiteten måste existera som en grupp, vilken en presumtiv anhängare kan identifiera sig med och bli erkänd som medlem av. Grupp och anhängare måste med andra ord existera som ett slags gemensamt socialt begrepp, till exempel fotbolls- supportrar eller baptister.
2. Identifikation. För att kunna internalisera identiteten måste individen uppfatta att det finns en särskild gruppidentitet att identifiera sig med. 3. Bli behandlad som. Den speciella gruppidentiteten måste av andra, som inte har gjort identiteten till sin, uppfattas som just en gruppiden- titet som konstitueras av individer som man definierar och behandlar som delar av eller medlemmar av gruppen i fråga. (Därmed blir social identitet enbart identitet och kanske är det, vilket Jenkins [2004] påpekar, överflödigt att tala om social identitet eftersom alla identiteter uppstår i social interaktion och, skulle jag vilja tillägga, för att definiera något som identitet måste den i någon mening vara socialt erkänd.) För att sammanfatta kan man säga att den aktuella gruppidentiteten måste existera som ett valbart livsalternativ och genom att väljas av individer bli till ett socialt faktum, vilket andra individer kan relatera till, och därmed
128 • Social informationskontroll: stigma och identitetsstyrning
blir gruppidentiteten del av vardagslivet. Testa själv skillnaden mellan den existerande gruppidentiteten ”Hells Angels-medlem” och den, vad jag vet, icke existerande gruppidentiteten ”Gosedjur på MC”. Här bör man påminna om Sens analys av den farliga gruppidentiteten och närmare bestämt att ”[u]testängandets olycka kan lätt gå hand i hand med tillhörig- hetens fördelar” (Sen 2006 s. 20). Han riktar också kritik mot dem som å ena sidan helt och hållet åsidosätter identitet, exempelvis en del nylibera- la ekonomer som menar att människor träffar val på alltigenom rationella grunder, och å andra sidan dem som reducerar identiteten till ”singulär tillhörighet”, exempelvis politiska ledare som hetsar grupper med snäva gruppidentiteter mot varandra för att öka sitt eget inflytande (Sen 2006 s. 34ff).
Identiteter kan antas variera mellan olika samhällsformer med avseen- de på tillskrivna, förvärvade och valda identiteter. I förmoderna samhäl- len var sannolikt omfattningen större av vad som skulle kunna kallas till- skrivna identiteter, till exempel att sonen i en familj förväntades ta över faderns yrke och att dottern inte fick eller endast i undantagsfall fick göra det. I moderna samhällen ökade den sociala mobiliteten till följd av bland annat kommunikation, arbetsmarknad och utbildning och här kan vi då tala om förvärvade identiteter, exempelvis de första kvinnliga prästerna. I sen- eller postmoderna samhällen blir väljandet ett viktigt inslag och det individuella valet får särskilt vital betydelse. En mängd olika utvecklings- tendenser löper samman i det individuella valet: individualisering, demo- kratisering, social mobilitet, marknadsorganisering, rationalitet, legitimi- tet. På en mängd olika områden träffas i dag val som kanske var tänkbara men inte erkända i samhället för hundra år sedan, till exempel val av sexu- ell orientering och etnicitet. Sådana val blir identifierande, en grundval för hur andra möter oss och därmed en viktig del av vår identitet.
Det förefaller slutligen finnas ett slags betydligt flyktigare identiteter som baseras på väljande: kommersiella identiteter som byggs upp kring varor som exempelvis bilar, kläder, böcker och idrottshjälpmedel. Sådana