Sociala läsvanor

Ur undertemat Sociala läsvanor har fyra koder valts ut för diskussion: bokcirkelns praxis, läsmotivation, samtal och val av läsning. Medan detta avsnitt inte uttömmande svarar på någon specifik forskningsfråga, fungerar det som en introduktion av bokcirkeln och dess tillvägagångssätt för uppsatsens läsare, något som lägger grund för djupare förståelse av uppsatsen som helhet.

29 Bokcirkelns praxis

Nej, vi har väl inga rutiner. Det är väldigt ostrukturerat i den här bokcirkeln.

(Hanna)

Vi är inte heller så hårda. Har folk inte läst böckerna då uppenbarligen <skratt>. Ofta har ju ändå NÅGON läst hela boken så att det går bra.

(Hanna)

I ovan refererade citat kommenterar Hanna bokcirkelns praxis kring hur samtal förs om det som har lästs. Frågan som ställdes var huruvida bokcirkeln har några specifika

tillvägagångssätt när de träffas, exempelvis om de följer någon guide eller har en rutin. Svaret på detta är alltså att gruppen inte har några på förväg bestämda tillvägagångssätt. De samtal som förs följer formen av ett naturligt samtal. I det andra citatet fortsätter Hanna att betona bokcirkelns fria struktur. Meningen som avbryts av ett skratt åsyftar att två av de fyra bokcirkeldeltagarna inte hade läst ut boken Blekingegatan 32 (2013) av Lena Einhorn som cirkeln hade valt ut till träffen. Detta tyder på att kraven på deltagarna inte är särskilt stränga;

de behöver inte ha läst ut en bok eller på något sätt ha förberett sig för att vara välkomna till träffarna. Samtalen förs utifrån de premisser som föreligger där och då.

Samtal

I det här sammanhanget blir det vi läser bara en sorts grund som vi sen spinner vidare ur. Att samtalet kan ta en massa olika vändningar.

(Tyra)

En grundläggande förutsättning för träffarna är, även om inte alla har läst hela boken, att samtalet likväl utgår från den överenskomna boken. Utifrån boken kan samtalet sedan ta olika riktningar. Deltagarna betonar även hur givande det kan vara att diskutera med personer som de kanske aldrig hade träffat om det inte vore för bokcirkeln, samt hur tacksamt det då är att ha boken som utgångspunkt för diskussionen. Pecoskie menar i artikeln ”The Intersection of

’Community’ within the Reading Experience: Lesbian Women’s Reflections on the Book as Text and Object” (2005, 344ff) att interaktion med objekt kan vara en viktig katalysator för känslor av gemensamhet, engagemang, uppskattning och bekräftelse av den egna identiteten.

Hon benämner praktiker som på detta sätt utgår ifrån och utvecklar den gemensamma identiteten kring ett objekt för object-oriented communities. Den lesbiska bokcirkeln kan på

30

detta sätt ses som orienterad kring just boken, ett objekt som deltagarna skapar känslomässiga relationer till genom att förhålla sig till den i den pågående förståelsen av sig själva. Även om en bok är ett livlöst ting kan den således representera en manifestation av människors identitet och kultur och kan därigenom utgöra en del av en gemenskap.

Läsmotivation

Utöver boken som utgångspunkt tycks det lesbiska som gemensam nämnare fungera som motivation som i sin tur påverkar hur deltagarna läser och tar till sig det de läser.

Det är som ett speciellt sätt, ett annorlunda sätt att läsa, när jag vet att vi ska prata om boken i en bokcirkel och utifrån det lesbiska, att jag ändå läser på ett annat sätt. Lite grann så att jag har den analysgrejen med lite grann i tanken, ”Åh, det här vill jag ta upp på bokcirkeln”. Det blir mer aktivt läsande på ett sätt med de böckerna. I vanliga fall skulle jag aldrig ha läst ut Orange is the New Black men nu var det som att jag bara

”Okej, nu ska jag läsa ut den!”.

(Kristin)

Kristin uttryckte under samtalet hur besviken hon hade varit på boken Orange is the New Black: mitt år i ett kvinnofängelse (2014) av Piper Kerman, mycket på grund av avsaknaden av lesbiskt innehåll i jämförelse med tv-serien med samma namn. Trots detta valde hon att läsa hela boken utifrån möjligheten att kunna prata med andra som har samma referenspunkter och att kunna analysera innehållet tillsammans. Hon, och även de andra deltagarna, menar att de läser på ett visst sätt inför bokcirkelträffarna. Som Kristin säger i ovan citat aktiverar hon ett mer analytiskt tänkande samt memorerar passager som hon vill föra upp till diskussion i gruppen. Hon menar att läsandet på det här sättet blir mer aktivt i jämförelse med annan läsning. Mycket att tacka för detta är troligen att deltagarna känner sig motiverade i att kunna diskutera och analysera utifrån en gemensam erfarenhet och identitet, alltså den lesbiska.

Deltagarna nämner exempelvis att de har läst böcker som ingen av dem gillade särskilt mycket, men att de ändå valde att läsa ut boken för att kunna diskutera den. En sådan bok var Vinterträdgården (2009) av Christine Falkland.

Jag minns den där boken vi läste som ingen av oss gillade.

(Hanna)

Vinterträdgården.

(Tyra)

31

Just det, Vinterträdgården. Jättedålig var den.

(Hanna)

Ja, men det blev en jätteintressant och jättebra diskussion tycker jag, alltså verkligen.

(Tyra)

Jag tycker ofta att det är så. Och jag tänker att det är väl det som är fint med en bokcirkel, att även om en inte gillade boken så kan en ändå få ut något av den.

(Hanna)

Samtliga deltagare instämde i Hannas sista uttalande. I diskussionerna gavs möjlighet till att lyfta åsikter och reflektioner kring boken, samt att möjligen upptäcka nya perspektiv och kvaliteter hos böckerna genom de andra deltagarnas erfarenheter.

Gruppen nämnde även att bokcirkeln var ett bra tillfälle att läsa böcker som deltagarna av olika skäl annars kanske inte skulle ha läst. Ett sådant exempel var Agnes von Krusenstjernas romansvit Fröknarna von Pahlen (1930–1935), som nämndes som en äldre och därmed språkligt svårläst bok. Deltagarna tycktes motiveras att läsa böcker som de upplevde ett motstånd gentemot, eftersom diskussionerna kring dem ändå gav så pass mycket att det inte kändes bortkastat. Hanna uttryckte det i termer av att det kändes ”värt” att läsa ut böcker som uppfattades som sega eller tråkiga eftersom det ändå fanns ett värde i att diskutera dem. Malin hävdade vidare att hon genom bokcirkeln hade upptäckt en ny författare, vars böcker vanligen inte var typen av böcker hon skulle ha sökt sig till. Efter att ha läst författaren i bokcirkeln har hon dock börjat söka sig till liknande böcker. Det månatliga deltagandet i bokcirkeln påverkar även hur regelbundet deltagarna numera läser. Hanna menade att läsning är som träning, och att de regelbundna träffarna har gjort att hon är mer van vid att läsa kontinuerligt.

Val av läsning

Det måste kännas relevant eller relaterbart eller intressant på något vis.

(Tyra)

Gällande praxisen kring deltagarnas val av läsning har den lesbiska identiteten en direkt påverkan; de texter som läses i gruppen ska på något sätt beröra något lesbiskt. Detta är den definition som deltagarna ger på frågan hur de väljer sin läsning. Definitionen är relativt vagt formulerad vilket ger utrymme för större valbarhet. Tyras citat ovan trycker även på att boken ska behandla något relevant, relaterbart eller intressant. Det lesbiska temat, även om det alltid ska vara närvarande, behöver emellertid inte vara explicit utan kan vara en tolkningsfråga

32

eller ett sätt att läsa. Hanna Kubowitz (2012, 201ff) presenterar i artikeln “The Default Reader and a Model of Queer Reading and Writing Strategies. Or: An Obituary for the Implied Reader” ett ramverk där the deafault reader utgörs av den heterosexuella läsaren. Kubowitz menar att merparten av tillgänglig media idag förutsätter en heterosexuell mottagare, och därför gör det enkelt för den tänkta heterosexuella läsaren att identifiera sig med narrativet.

Följaktligen utesluts den läsare som inte är heterosexuell och inte kan identifiera sig, såsom lesbiska personer. Dessa kan då använda sig av queera lässtrategier för att uttyda queera meningar ur vad som tycks vara ett heterosexuellt narrativ. Möjligen blir detta ett sätt för lesbiska läsare, såsom denna bokcirkels, att göra motstånd mot det heterosexuella narrativet som norm. Genom att dekonstruera normer kan då den lesbiska läsaren ta plats i berättelserna på egna grunder.

Bland de böcker som gruppen ger exempel på att de har läst finns i princip uteslutande skönlitteratur i form av vuxenromaner, serier och ungdomsromaner. Ett undantag var ett kortare queerfeministiskt manifest på nätet. Somliga av texterna har varit av det äldre slaget, såsom von Krusenstjernas böcker, medan flertalet har varit mer nutida. Läsningen har medvetet varierats utifrån deltagarnas önskemål. Efter den första träffen vi medverkade på, där vuxenromanen Blekingegatan 32 hade lästs, valde gruppen exempelvis att läsa

ungdomsboken Under ditt finger (2019) av Kristina Aamand eftersom flera deltagare

uttryckte att de ville läsa en ungdomsbok. Tyngst i valet av Under ditt finger tycktes dock det kulturella perspektivet vara; boken handlar om en ung muslimsk lesbisk tjej och utmaningarna som följer därav. Deltagarna uttryckte att det var ett perspektiv som de ville lära sig mer om eftersom de själva inte hade ett muslimskt perspektiv på att vara lesbisk. Detta val speglar kraven på intressant och relevant läsning, utan att nödvändigtvis vara relaterbart för deltagarnas egna erfarenheter. Detta diskuteras vidare i avsnittet Läsningens möjligheter, under koden Expanderad förståelse.

Ofta valdes böcker utifrån rekommendationer från omgivningen. Gruppen hade även

gemensamt besökt ett biblioteks regnbågshylla för att på plats leta efter nästa bok att läsa. På bägge de träffar vi närvarade vid lade deltagarna fram förslag och enades slutligen om den bok som flest verkade intresserade av. Rothbauer (2004, 105ff) nämner utbyte av titlar som ett av de vanligaste sätten att få tillgång till lesbiskt innehåll. Valet att dela med sig av böcker med lesbiskt eller queert innehåll kan dock vara osäkert, eftersom personen som delar med sig av boktiteln samtidigt delar med sig av sin egen sexuella historia och identitet. I en grupp som

33

är uttalat lesbisk och queer utesluts dock dessa möjliga påfrestningar och deltagarna utgår istället ifrån en gemensam, trygg grund kring vad som ska läsas.