Inledning
Den historiska forskningen om det förindustriella Europa har ofta framställt människors relationer till varandra som mycket nära. Ett uttryck för detta var att man inom bygemenskapen slöt sig samman mot allt och alla som inte kunde identifieras med den egna världen. På landsbygden bestämdes bybor
nas relationer till varandra genom blodsband och äktenskap, för att låna his
torikern Jerome Blums ord.267 Den franske historikern Jean-Louis Flandrin går ytterligare ett steg längre och menar att det var tillräckligt att bo i en by för att vara en del av bygemenskapen. Orsaken till detta var att jordbruks
befolkningen i stora delar av Frankrike sedan århundraden uppfattade att de hade sociala band till alla andra invånare i byn. Familjeliv och privatliv på
verkades mer av att människor var en del av bygemenskapen och grannskapet än av släktband.268 I vilken utsträckning dessa föreställningar är historiskt korrekta är svårt att uttala sig om, eftersom slutsatserna ofta bygger på olika antaganden om karaktären av förhållandena i förindustriella byar och mindre städer.
Den närhet som hade uppstått byggde på en viktig förutsättning, efter
som den utgick från att människors rörlighet var starkt begränsad och att kontakterna var begränsade utanför bygemenskapen. Såväl inflyttningen som utflyttningen måste vara låg, samtidigt som det fanns faktorer i lokalsamhäl
let som motverkade människors flyttningsbenägenhet. Det kunde vara eko
nomiska faktorer, som beroendet och banden till jordbruket. Det kunde ock
så vara så att arbetsmarknaden utanför den egna byn eller staden var starkt begränsad, vilket gjorde att människor lika gärna kunde stanna kvar på den plats där de kände sig hemma och hade sitt sociala kontaktnät istället för att flytta till en annan ort. Konsekvensen av detta måste naturligtvis bli att en betydande andel av befolkningen i varje generation gifte sig med varandra 267 Blum, Jerome, The End of the Old Order in Rural Europe. Princeton: Princeton Univer
sity Press, 1978, s. 115.
268 Flandrin, Jean-Louis, Families in Former Times. Kinship, Household and Sexuality.
Cambridge: Cambridge University Press, 1980, s. 35.
och dog i den by eller den stad där de var födda. Och när detta mönster upp
repades under flera generationer är det fullt förståeligt att människor kan ha uppfattat det som om de hade släktskapsband till alla andra i byn, för att inte säga, var släkt med alla.
Denna uppfattning ligger väl i linje med vad Ferdinand Tönnies beskrev med begreppet Gemeinschaft. Han menade att denna typ av traditionella samhällen, till skillnad mot de mer moderna, "Gesellschaft", karakterisera
des av nära sociala relationer, som främst byggde på släktskap och grann
skap.269 Denna uppfattning om ett trögrörligt förindustriellt samhälle, som framträder i den franska historiska litteraturen, möter oss sällan på andra håll i Europa. Den har dock börjat ifrågasättas under senare år.270 Peter Laslett kunde notera att ca. 60 procent av den engelska befolkning han studerade inte var densamma redan efter en period av tolv år.271 Även en relativt låg äktenskapsfrekvens, där människor gifter sig utanför lokalsamhället, skapar släktband till andra omgivande samhällen, som det senare blir mycket svårt att observera och identifiera.
Den amerikanske historikern Andrejs Plakans menar att det finns skäl att ställa sig frågan om släktskap var det enda och avgörande nätverket som höll människor samman eller om det också fanns andra social band, som var minst lika starka, men som lätt kommer i skymundan om man inte tar hänsyn till vad han kallar det fullständiga nätverket, "the total network".
Med det avses att man i en och samma historiska källa kan spåra nätverk som belyser många skilda relationer mellan de individer som nämns.272 Det vanli
gaste sättet att studera nätverk är att ta fasta på sådana nätverk som är direkt uppenbara, men det finns också andra typer av nätverk, om vid ett första påseende kanske inte uppfattas ha någon betydelse. Det är den typ av nätverk som den amerikanske sociologen Mark Granovetter benämnde "strenght of weak ties".273 Med "weak ties" avsåg Granovetter den typ av relationer där en människa kommer i kontakt med personer som han eller hon inte alls känner, men som likväl kan ha stor betydelse för den enskilde om denne vill lämna den krets av människor man umgåtts med eller den plats där man vuxit upp.
269 Wellman, Barry and Wethereil, Charles, Social Network Analysis of Historical Com
munities: Some Questions from the Present to the Past, The History of the Family, vol.
1, number 1, 1996, s. 99.
270 Rosental, Paul-André, Les Sentiers invisibles. Espace, familles et migrations dans la France du 19e siècle. Editions de l'Ecole des Hautes Etudes en Sciences Sociales. Paris 1999.
271 Laslett, Peter, Family Life and Illicit Love in Earlier Generations. Cambridge: Cambridge University Press, 1977, kap. 2.
272 Plakans, Andrejs, Kinship in the Past. An Anthropology of the European Family Life, 1500-1900. Oxford: Basil Blackwell, 1986, s. 219.
273 Granovetter, Mark, The Strength of Weak Ties, American Journal of Sociology, 78, 1973, s. 1360-1380.
Vissa typer av rörlighet och kontakter kan, menar Gra no vetter, bara ske om man söker sig utanför den närmaste kretsen av människor. Det är också i bestämda miljöer som dessa kontakter har en mer framträdande roll. Han menar att det i stadsmiljön är betydligt vanligare att människor kommer i kontakt med andra människor som man inte kände tidigare. Ett annorlunda mönster präglade ofta landsbygden där arbetslag och skördeperioder förde samman människor som var de samma år efter år, vilka därför skapade be
tydligt starkare band.
För nykomlingen till en stad som Paris var det i många olika samman
hang som möten med tidigare okända människor uppstod, vilka senare kunde utvecklas från att ha varit svaga band till att bli en del av den enskildes sociala nätverk. Redan vid ankomsten till staden var man tvungen att finna någon
stans att bo, oavsett om man hade kontakter eller inte. De dagliga måltiderna skulle intas någonstans, ofta ute på någon lokal som tillhandahöll mat, där sannolikheten var betydande att samtal uppstod med tidigare okända män
niskor. Om dessa människor återkommande stötte samman på krogen kunde igenkännandet utvecklas till en bestående vänskap.
Det finns all anledning för historikern att inte enbart uppmärksamma släktskapets betydelse, utan också studera andra former av nätverk i det för
industriella Europa. När det gäller lutheranerna i Pa ris under franska revolu
tionen är det nödvändigt att också ta hänsyn till sådana nätverk som skapades via religionen och den etniska bakgrunden. Det problem som står i kapitlets fokus berör hur en minoritet själv skapar och upprätthåller sin identitet som minoritetsgrupp genom att ta vara på och bygga ut de relationer individerna har med varandra på olika nivåer. Därmed kan detta kapitel ses i ljuset av den forskning som studerat relationer mellan immigrantgrupper och den domine
rande kulturen, som i detta fall utgörs av majoritetsbefolkningen i Paris.274
De sociala nätverken
Louis-Sébastien Mercier var väl förtrogen med Paris och han hade också be
stämda uppfattningar om de människor som anlände till huvudstaden under tiden före revolutionen. Han var övertygad om att många av dem skulle stäl
las inför problem i den nya miljön, eftersom de inte var tillräckligt förberedda på hur människor i Paris tänkte och tyckte. Mercier menade att främlingar 274 See t.ex. Anderson, Kay J., Vancouvers Chinatown. Racial Discourse in Canada, 1875—
1980. Montreal: McGill-Queens University Press, 1991. Gjerde, Jon, 'New Growth on Old Vines' - The State of the Field: The Social History of Immigration and Ethnicity in the United Sims, Journal of American Ethnic History, 18, 1999. Konzen, K. et al., The Invention of Ethnicity: A P erspective from the USA .Journal of American Ethnic History, 12, 1992.
ofta tog miste när de anlände till Paris, eftersom de inte kände till kulturen och mentaliteten. De hade föreställt sig att några rekommendationsbrev skul
le öppna dörrarna till de förnämsta hemmen. Men det var ett stort misstag, enligt Mercier, eftersom Parisbon var rädd för alltför nära relationer.27^ Louis-Sébastien Mercier hävdar också att grannar ofta inte kände varandra. Det kan tyckas vara en aning förvånande, eftersom hans mest uppmärksammade verk, Tableau de Pa ris, är fyllda med anekdoter som pekar i en helt annan riktning, nämligen att alla kände alla, där huset, gatan och kvarteret utgjorde navet i invånarnas nätverk. Små detaljer bidrog till att utveckla dessa sociala relationer, som när familjer möttes och hälsade på varandra, lånade redskap för köksarbetet eller salt och peppar för tillagningen av dagens måltider.276
Den franske historikern Daniel Roche menar att det går att urskilja tre tydliga nätverk som påverkade människors relationer till varandra i revolu
tionstidens Paris. Först är det familjenätverken. De kunde ta sig uttryck i att familjemedlemmar kom långväga ifrån för att närvara vid ett bröllop eller en begravning, eller som skickade någon att representera dem. Familjenätverken kunde också innebära att det var familjemedlemmar som redan fanns på plats som ställde upp i samband med denna typ av händelser. I detta mönster går det också att urskilja detaljer, som att far- och morföräldrar sällan deltog.
Samma förhållanden gällde svärsöner och svärdöttrar, medan däremot mor-och farbröder mor-och fastrar mor-och mostrar var vanligt förekommande. Det andra nätverket framträder vid begravningar då individer knutna till den avlidnes arbetsplats, främst arbetskamrater, deltar. Arbetsgivarna var däremot sällan närvarande. När det förekom var det när den avlidne var ungkarl och sakna
de familj. Den tredje gruppen som framträder vid begravningar var grannar, men deras andel uppgick sällan till mer än 10 procent.277 Mot denna bak
grund är det naturligt att fråga sig om den lutherska minoriteten i Paris också utvecklade likartade socialt nätverk, som de vi möter när den katolska befolk
ningen har studerats.278 I vilken utsträckning kan vi studera hur geografiskt ursprung, yrkestillhörighet och närhet i den lokala miljön i Paris skapade och vidmakthöll sociala nätverk inom den lutherska minoriteten?
275 Mercier citerad hos Roche, Daniel, Mobilité et accueil à Paris (XVIIe—XIXe siècle):
questions et perspective, Roche, Daniel (ed), La ville promise. Mobilité et accueil à Paris (fin XVIIe-début XIXe siècle). Paris: Fayard, 2000, s. 9.
276 Citerad hos Roche, Daniel, The People of Paris. An Essay in Popular Culture in the 18th
Century. Leamington Spa: Berg 1987, s. 244.
277 Ibid., s. 235.
278 Begreppet nätverk kan i detta sammanhang lika gärna ersättas med begreppet sociala relationer, eftersom jag inte har för avsikt att diskutera och analysera Parisförsamling
ens vigsellängder utifrån klassisk nätverksanalys i den tappning som John Scott gör. Se Scott, John, Social Network Analysis. A Handbook. London: Sage, 1991.
Det fanns många personer som i olika sammanhang framträder som för
enade länkar mellan olika grupper av inflyttade lutheraner. Andra förekom
mer mest i periferin och skymtar förbi mer av en tillfällighet i det historiska källmaterialet. Det fanns också de som uppträder mycket ofta i källorna i samband med vigslar i ambassadkapellet, kanske enbart på grund av att de var lättillgängliga som vittnen eller att brudparet saknade närmare bekanta i Paris. Till denna grupp hörde Guillaume Henry Og, som var ambassadför
samlingens kantor, chantre de chapelle, och Nicolas Eschmann som var be
tjänt vid ambassaden, suisse de l'ambassadeur,279 Og fanns ofta där för att spela vid vigseln och Eichmann fanns så att säga redan i huset. Vid ett stort antal tillfällen kallades de in för att fungera som vittne. Det förefaller som om de i de flesta fall endast hade till uppgift att vara närvarande för att det krävdes ett visst antal vittnen för att ceremonin skulle vara laglig, men samtidigt hade de en unik möjlighet att lära känna många av lutheranerna i s amband med de kyrkliga högtiderna i ambassadkapellet. Även Ogs företrädare som kantor, Jean August Seyler, var ofta närvarande som vittne, vilket understryker deras speciella roll i samband med vigslarna.
Guillaume Albert — pälshandlaren
Det fanns också andra som intog en central roll i en större grupp av invand
rare. En av dem var Guillaume Albert. Hans vänkrets var stor. Vid åtta till
fällen under en period av tolv år, mellan 1787 och 1799, uppträder han som vittne i samband med vigslar i den svenska ambassadens kapell. Trots det franskklingande namnet var Guillaume Albert ursprungligen född i Fridberg nära Berlin i det dåvarande Preussen och det bär väl inte alltför långt att påstå att om någon på gatan hade ropat på klingande tyska Vilhelm, så hade han nog vänt sig om.280 Han hade bott i Paris sedan år 1779. Vi vet också mycket väl hur han såg ut, eftersom han ansökte om ett pass år 1793 för att resa till Basel i S chweiz i a ffärer. Andamålet med resan var inte att handla varor åt sig själv och sin egen affärsrörelse, utan han skulle företa Baselresan för några affärsbekantas räkning. Den ene var Guillaume Ligehoud och den andre var blekerimakaren Jacques Alanier som bodde på samma gata som Albert, näm
ligen rue Grenier Saint-Lazare.281
279 Eschmann var vittne vid 14 tillfällen under åren 1791-92 och Ogvid 13 tillfällen under perioden 1790-98.
280 Dessa uppgifter framkommer i s amband med att han arresteras 11 Floreal år 2. Se Comité de sûreté générale. .F7/4577, 7, pieces 9-94. AN.
281 Ibid.
När en medborgare i Frankrike ansökte om ett pass gjorde myndighe
terna en mycket ingående beskrivning av hur personen såg ut. Beskrivningen och intresset för den enskildes fysionomi framträder tydligt i de uppgifter som samlades in av myndigheterna. I passet fanns inte bara sådana uppgifter som alltid intresserat myndigheterna, som var man var född och hur gammal man var samt var man bodde. Där fanns dessutom detaljerade uppgifter om individens fysionomi, om längd (taille), hår och ögonbryn (cheveux et sour
cils), ögon (yeux), näsa (nez), mun (bouche), haka (menton), panna (front) och ansikte (visage). I det pass som utfärdades den 8:e Germinal år 2 enligt den nya tideräkningen, det vill säga den 28 mars 1793, tituleras Guillaume Albert citoyen, det vill säga medborgare, den benämning revolutionärerna införde för jämlikhetens skull. Han var då 37 år gammal.
Hans kroppslängd anges med de gamla måtten, där man räknade i fot och tum. Han var 5 fot och 5 tum, vilket motsvarar drygt 160 centimeter.
Han var normallång med dåtidens mått mätt. Längdmätningar som utfördes på militära rekryter under början av 1800-talet i Sverige visar en medellängd på drygt 160 centimeter för den manliga befolkningen.282 Hans hår och ögonbryn var ljusa (blonde). Ögonen var blå och näsan beskrivs som ordinär.
Den var således varken stor eller liten. Munnen såg ut som de flesta mun
nar gjorde och därför får den beteckningen genomsnittlig (moyenne). Hans haka var rund och hans panna var stor. Beskrivningen av Alberts ansikte summeras med orden ovalt och fylligt (oval et plein).283 De mycket ingående fysionomiska uppgifterna för lätt tankarna till helt andra tider, men det har vi ingen anledning att fördjupa oss i här. Den mycket ingående beskrivningen i ett pass tjänade givetvis ett viktigt syfte. Det fanns inget annat sätt att igen
känna en person än att han eller hon beskrevs mycket tydligt och utförligt, eftersom vi ännu befinner oss långt före fotografiets introduktion.
Första gången Guillaume Albert är närvarande som vittne i ambassad
kapellet var den 28 mars 1787.284 Han var då 31 år. Enligt vigsellängden var hans yrke pälsvaruhandlare (marchand pelletier). Han hade således varit bosatt i Paris närmare tio år innan han framträdde i ambassadförsamlingens källor. Det skulle tyda på att integrationen, även inom den lilla minoritet som lutheranerna utgjorde, tog lång tid. Det var kanske inte tillräckligt att man delade samma religionsuppfattning, utan det krävdes sannolikt också att den enskilde hade etablerat sig inom sitt yrke i lokalsamhället eller gjort sig känd
282 Se Åkerman, Sune, Högberg, Ulf & Danielsson, Mats, Height, Health and Nutrition in Early Modern Sweden, Society, Health and Population during the Demographic Transi
tion. Editors Anders Brändström and Lars-Göran Tedebrand. Stockholm: Almqvist &
Wikseil International, 1988.
283 Comité de sûreté générale. F7/4577, dossier 7. AN.
284 Trauungs Register 28.3 1787.
inom en större krets av immigranter. Att etableringen inom yrket ofta tog lång tid sammanhängde med att utbildningen inom många hantverksyrken var mycket lång. Inom buntmakaryrket i Frankrike var lärlingstiden (appren
tissage) fyra år och sedan tillkom ytterligare fyra år som gesäll (compagnon
nage).
Vid denna vigsel är det en ganska liten grupp vittnen som har anlänt för att närvara vid vigseln mellan buntmakaren (pelletier) Jean Hervé Guil
laume Bley och Barbe Louise Largé, dotter till en borgare i Pa ris.285 Förutom Guillaume Albert är Frédéric Schwartz, Charles Kaiser, och Chretien Bley närvarande som vittnen. Schwartz och Kaiser har titeln pälsvaruhandlare (marchand pelletier), medan Bley liksom brudgummen tituleras buntmakare.
Kaiser var sedan tidigare bekant med Schwartz, eftersom han var närvarande som vittne när Schwartz gifte sig i maj år 1786.286 Chretien Bley kan ha varit brudgummens bror, även om det inte står utskrivet i källan. Eftersom han har samma efternamn som brudgummen, bär det väl inte allt för långt att tro, att han i alla fall var släkt med honom. Det går att utesluta att Chretien var brudgummens far, eftersom det i vi gsellängden anges att fadern var död.
I de flesta fall var prästen i a mbassadförsamlingen noga med att föra in vil
ken släktrelation vittnena hade till brudparet. Släktrelationer som uttrycktes i begrepp som bror, morbror, farbror, brorsson, systerson, farfar och morfar var vanligt förekommande, men den här gången stod det ingenting inskrivet i vigselakten som uppgav de båda Bleys relation till varandra.
Ytterligare en person var närvarande vid bröllopet och det var brudens far, Louis Largé. Samtliga närvarande var bosatta i Paris. Det här var verkli
gen fråga om ett bröllop, som uttryckte mycket nära sociala relationer som fö
refaller vara grundade på en gemensam yrkeserfarenhet. Samtliga fyra närva
rande, förutom brudens far, är yrkesbröder inom pälsvaruhandeln, antingen tillverkade de pälsvaror, som brudgummen och Chretien Bley, eller så sålde de pälsvaror som Schwartz, Kaiser och Albert.
De nära kontakterna inom pälsvarubranschen kom åter till uttryck drygt ett halvår senare, den 24 december 1787, när Guillaume Albert iklädde sig rollen som bröllopsvittne.287 Denna gång var det pälsvaruhandlaren Jean Christian François Rottig som skulle gifta sig med en fransyska, Louis Elisa
285 Yrkestiteln pelletier kan på svenska betyda både buntmakare, som är en äldre benäm
ning, och körsnär som är en yngre benämning. Jag har valt den förra för att den hör mer intimt samman med skråväsendet, trots att detta formellt var avskaffat under den franska revolutionen.
286 Trauungs Register 29.5 1786.
287 Ibid., 24.12 1787.
beth Bailleux, som var dotter till en vitgarvare (mégissier).288 Förutom brud
gummen och Albert var en annan person verksam inom pälsvaruhandeln närvarande, nämligen Louis Magdebourg, som kallar sig marchand pelletier.
Bland de övriga vittnena fanns advokaten Jean Louis Bailleux, vars släktskap till bruden inte framgår, men vi vet att han var ca. 50 år och bodde vid den
na tidpunkt vid rue Culture Sainte-Catherine. 289 En annan närvarande var advokaten, François Picard. Dessutom var perukmakaren Jean Henri Sper
ling och broderimästaren Jean-Baptiste Forge närvarande. Den sistnämnde var 35 år gammal och född i Roanne i departementet Loire. Han flyttade till Paris när han var drygt 20 år gammal och hans bostadsadress var rue Saint-Denis.290 Det är väl inte alltför osannolikt att också broderimästaren var inblandad i tillverkningen av olika pälsvaror. Kanske var han anställd hos brudgummen eller hos någon annan av pälsvaruhandelns företrädare eller så hade de ett nära samarbete?
Guillaume Albert eller någon annan av företrädarna för pälsvaruhan-deln kanske också hade nära kontakter med brudens far, som verkade inom en närliggande bransch, då garvarna var de som försåg pälsvaruhandeln med råvaror. Vigsellängderna var vid denna tidpunkt inte särskilt exakta ifråga
Guillaume Albert eller någon annan av företrädarna för pälsvaruhan-deln kanske också hade nära kontakter med brudens far, som verkade inom en närliggande bransch, då garvarna var de som försåg pälsvaruhandeln med råvaror. Vigsellängderna var vid denna tidpunkt inte särskilt exakta ifråga