Socialdemokraternas säkerhetspolitik

De svenska socialdemokraternas säkerhetspolitik har som syfte att bevara Sveriges fred och självständighet, att trygga stabiliteten i närområdet och bidra till att stärka internationell säkerhet (Socialdemokraterna: Svensk säkerhetspolitik). Man kan argumentera för att socialdemokraternas säkerhetspolitik under åren 1999-2005 präglas utav ett moraliskt resonemang, det vill säga den socialdemokratiska säkerhetspolitiken kännetecknas utav en vilja och handlande vars avsikt saknar egenintressen, och ett internationalistiskt resonemang vilket kännetecknas av en strävan att befrämja över- och mellanstatliga intentioner på bekostnad av nationella egenintressen. Att den säkerhetspolitiska diskursen präglas av internationalistiska och moraliska argumentationer kan enligt konstruktivismen förklaras med de internationella normernas socialiserande effekt på vad som är lämpligt beteende i det internationella systemet. Lämpligt beteende och agerande i det internationella systemet formas av de stadgade internationella normerna och präglas utav förebyggande och aktivt spridande av demokrati, fred och säkerhet. Sveriges aktiva engagemang för vad som anses som lämpligt beteende kan identifieras i regeringes propositioner och regeringsförklaringar.

”Vi får aldrig ta demokrati för given. Den måste ständigt erövras på nytt. Fascism, nazism och rasism kan aldrig tolereras. Vi ska inte glömma det förflutnas fruktansvärda förbrytelser mot människovärdet.” (Regeringsförklaring,Protokoll 1999/2000:2)

”Vårt globala ansvar löper parallellt med det europeiska. Världens alla nationer måste samarbeta i solidaritet och insikt om mänsklighetens stora gemensamma utmaningar. ” (Regeringsförklaring,Protokoll 1999/2000:2)

”Sverige bör aktivt medverka med både civila och militära resurser för att skapa en fredlig och demokratisk utveckling på hela Balkan.” (Regeringens Proposition 1999/2000:30 :26) ”Totalförsvars resurserna skall kunna användas för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :114)

Ovanstående citat kännetecknas utav ett moraliskt resonemang om alla människors lika värde oavsett etnisk, religiös eller nationell bakgrund. Dock hävdar Sveriges statsminister i regeringsförklaringen år 2004 att Sverige ska gå i det främsta ledet i arbetet mot folkmord, massmord och etnisk rensning.

”Sverige ska gå i främsta ledet i arbetet mot folkmord, massmord och etnisk rensning.” (Regeringsförklaring,Protokoll 2004/05:2)

Detta uttalande är i högsta grad intressant då det präglas utav en självbild och bild av omvärlden att ”vi” är bättre än ”dem” eftersom Sverige ska gå i främsta ledet, vilket betyder att det måste finnas ett led bakom det främsta. Denna etnocentriska självbild går emot de moraliska resonemangen om alla människors lika värde oavsett etnisk, religiös eller nationell bakgrund som präglar den säkerhetspolitiska diskursen.

Genom samtliga regeringspropositioner och regeringsförklaringar mellan åren 1999- 2005 har den svenska säkerhetspolitiska diskursen präglats utav moraliska argumentationer. Resonemangen baseras på tanken om alla människors rätt till fred och stabilitet vilket har sin grund i de socialt konstruerade internationella normerna. Utifrån detta kan man argumentera för att min analys som har presenterats stöder Martha Finnemores resonemang om att vi inte till fullo kan förstå staters intressen om vi inte tar i beaktning de internationella sociala strukturerna som stater är en del av.

6. Nyttomaximerande förklaringsmodell

I detta kapitel prövar jag realismens förklaringskraft till den svenska Försvarsmaktens reformering genom att applicera teorin på det empiriska materialet. För att stärka realismens förklaringskraft genomförs en textanalys av den socialdemokratiska regeringens säkerhetspolitiska diskurs mellan åren 1999-2005 för att därigenom identifiera den nyttomaximerande argumentationen.

6.1 Säkerhet

Hur kan realismen förklara den svenska Försvarsmaktens reformering från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar? Realismen hävdar att stater agerar utefter sina egenintressen vars grund baseras på staters vilja att säkerställa sin säkerhet. I det anarkiska systemet är Sverige rädd för att bli utnyttjat därför är den mest grundläggande drivkraften för Sverige, enligt realismen, överlevnad vilket säkerställs genom säkerhet. Sverige vill förbli suveränt och det ligger i dess intresse att agera strategiskt för att lyckas med detta. Enligt realismen reformerar Sverige Försvarsmakten på grund utav statens vilja att säkerställa sin nationella säkerhet.

Ur ett historiskt perspektiv har det effektivaste sättet att säkerställa statens säkerhet varit ett traditionellt invasionsförsvar men i och med dagens globaliserade värld har territoriella gränser och avståndens betydelse reducerats avsevärt. Därav har globaliseringen medfört att konflikter och kriser i det anarkiska systemet även kan påverka den svenska statens intressen. För att kunna säkerställa Sveriges säkerhet krävs det att Försvarsmakten utgörs av flexibla och samordnade stridsgrupper bestående utav flera olika förband och vapenslag som ska kunna anpassas till det rådande behovet. Internationalisering utav dessa förband är utav hög prioritet då det i dagens globaliserade värld krävs en ökad förmåga för internationella operationer och samarbeten. Även den ekonomiska och politiska interdependensen som globaliseringen har bidragit till kan resultera i att interna konflikter kan få globala konsekvenser som påverkar Sverige såväl indirekt som direkt. Dessa konsekvenser får som effekt att Sverige bör bidra med resurser för att hantera hot och kriser i övriga världen för att upprätthålla den egna nationella stabiliteten. Detta resonemang stärks i regeringens

propositioner mellan åren 1999-2005 då det i propositionerna tydliggörs vad Sveriges säkerhetspolitik syftar till, nämligen att bevara Sveriges fred och självständighet, det vill säga Sveriges säkerhet.

”Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands fred och självständighet. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen, och i former som vi själva väljer, trygga en handlingsfrihet att både som enskild nation och i samverkan kunna utveckla vårt samhälle.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :12f)

Resonemanget kring hur Sverige ska kunna bevara sin säkerhet i dagens globaliserade värld baseras på den realistiskt argumentation att militära resurser är utav största vikt för att säkra statens intressen. Med det nya insatsförsvaret och dess resurser kan Sverige verka för att främja internationell säkerhet och framförallt den egna nationella säkerheten vilket tydliggörs i regeringens proposition 2004/05:5.

”Försvaret är en viktig resurs i en aktiv svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Sveriges internationella insatser bidrar till att främja internationell fred och säkerhet, och stärker därmed vår egen säkerhet.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 12)

I regeringens proposition 2001/02:10 klargörs det att Sveriges intresse primärt är säkerhet vilket säkerställs genom internationella insatser då de senaste årens internationella utveckling har visat att kriser och konflikter snabbt kan utvecklas och få långtgående konsekvenser inte bara i den direkta geografiska närheten utan även på regional och global nivå.

”Regionala och lokala kriser kan indirekt eller direkt beröra Sverige. Konflikter innebär omfattande lidande för de människor som är direkt utsatta och kan riskera freden och säkerheten för andra regioner och länder. Det ligger därför i Sveriges intresse att förebygga konflikter av dessa slag och vid behov delta civilt och militärt i krishantering.”

(Regeringens Proposition 2001/02:10 :12)

Resonemanget bygger på en realistiskt nyttomaximerande argumentation, vi måste vara delaktiga i att säkerställa global fred och säkerhet och inte åka snålskjuts på andra stater för att uppnå säkerhet för den svenska staten. Resonemanget om att militära medel är utav största vikt för att kunna säkerställa Sveriges intressen och att geografiskt avlägsna konflikter kan få globala konsekvenser stärks ytterligare i regeringens proposition 2004/05:5

”Genom konfliktförebyggande insatser och konflikthantering i det aktuella området kan omvärlden bidra till stabilisering och därmed begränsa effekterna av konflikten. För att göra

detta krävs att tillgängliga instrument används och utvecklas. Ett tidigt agerande för att förebygga hot och väpnade konflikter bidrar till säkerheten även för de länder som inte gränsar till konfliktområdet.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 13)

Utvecklingen av de nya hoten har ofta sitt ursprung i kris- och konfliktområden med behov av fredsfrämjande insatser. På grund utav detta är det naturligt för Sverige och andra stater att bygga upp en försvarsorganisation med möjligheter och utrustning att ingripa globalt för att förhindra att konflikter uppstår eller sprids. Enligt regeringens proposition 2004/05:5 kräver de nya hotens transnationella karaktär ett transnationellt engagemang för att kunna lösas.

”Den internationella säkerhetspolitiska utvecklingen bekräftar och befäster att Sveriges säkerhet har på ett avgörande sätt stärkts i och med den ökande europeiska integrationen. Samtidigt med denna positiva utveckling finns allvarliga, gränsöverskridande hot mot vår säkerhet. Dessa hot måste bedömas i ett vidare perspektiv än det nationella, och kan bäst mötas genom internationell samverkan och multilaterala lösningar.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 31)

Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa kräver allt mer samverkan och samarbete för att kunna hantera dessa problem. Institutionernas betydelse för staters säkerhet har ökat i och med de nya hotens karaktär. EU blir allt tydligare en säkerhetspolitisk aktör i och med GUSP, men även NATO förändras allt mer från att vara en militärallians till en säkerhetspolitisk organisation. Därav kan det argumenteras för att Sverige reformerar den svenska Försvarsmakten för att kunna göra sin del av säkerställandet av global säkerhet. Detta eftersom Sverige vill vara en god EU-medlem och inte åka snålskjuts på andra staters aktiva fredsarbete.

6.2 Alliansteori

Den svenska Försvarsmaktens reformering från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar kan ur ett realistiskt perspektiv ses som en konsekvens utav Sveriges historiska erfarenheter av den anarkiska strukturens osäkerhet. I det anarkiska systemet är svaga stater rädda för att bli utnyttjade och de kämpar för att förbli suveräna. Sverige som är en svag makt, militärt sett, har inte varit i krig på 200 år och har därför inte historiska minnen av konflikter och krig på det egna territoriet. Detta kan ha varit en bidragande orsak till reformeringen av det traditionella invasionsförsvaret då det kan ha setts som onödigt och inte tillräckligt effektivt för att skydda Sveriges säkerhet i dagens globaliserade värld. Istället för att bevara ett starkt territoriellt skydd har Sverige kunnat fokusera sina resurser på att utveckla internationellt

gångbara militära styrkor som kan bidraga till internationell säkerhet via internationella och regionala institutioner. Säkerhetsfokus har skiftat från traditionellt territoriellt försvar till ett internationellt försvar av fred och stabilitet vilket poängteras i regeringens propositioner.

”Regeringen vill dessutom understryka att det ligger i Sveriges intresse att inte bara bidra till att förebygga konflikter av olika slag, utan att också aktivt verka för att lösa uppkomna konflikter och kriser inom ramen för en gemensam krishantering. Detta hänger samman med att det som kan definieras som ett svenskt intresse, dvs. det som skall skyddas och försvaras, har skiftat karaktär.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :36)

Enligt realismen är den primära orsaken till att svenska staten allierar sig med institutioner och dess medlemmar är att balansera mot externa hot. Det internationella systemets anarkiska struktur tvingar stater som står inför externa hot att samverka med andra stater i syfte att tillsammans uppnå tillräckligt mycket makt för att kunna avskräcka eller bekämpa hoten. Denna förklaring är oftast förenad med maktbalansteorin vilken säger att stater med mindre resurser förväntas alliera sig mot starkare stater, det vill säga stater allierar sig på grund utav att de inte vill att andra stater ska få en dominant position i det internationella systemet (Walt 1989:4). I Sveriges fall kan man argumentera för att Sverige allierar sig för att balansera hot dock allierar sig inte Sverige mot dominanta stater i sitt närområde utan snarare med dem, genom EU och FN, då de dominanta staterna i närområdet inte innebär ett hot för Sveriges säkerhet. Detta förfarande karakteriseras utav Bandwagoning teorin som grundar sig på idén om att stater tenderar att alliera sig med den starkaste eller den mest hotfulla staten istället för emot den. Denna strategi är mer kostnadseffektiv i jämförelse med balancing konceptet då den kräver mindre av statens resurser vilket därigenom gör den intressant för resurssvaga stater. Bandwagoning kan generera fördelar gentemot andra stater genom exempelvis handelsfördelar eller internationellt erkännande, något som annars kan vara problematiskt för politiskt och militärt svaga stater att uppnå (Waltz 2000:38).

”Efter det kalla kriget kan vi nu i större utsträckning bidra till den kollektiva säkerheten i Europa. Det innebär att vi anpassar stora delar av våra totalförsvarsresurser så att de blir bättre lämpade för internationell krishantering.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :12)

Kollektiv säkerhet är för Sveriges del det mest rationella då det kan argumenteras för att medlemskap i institutioner säkerställer att Sverige inte hotas av andra institutionella medlemmar samt att starka staters militära bidragande främjar svensk säkerhet eftersom ”ensam är svag”, i den anarkiska strukturen.

6.3 Institutioner

Det effektivaste sättet för Sverige att säkerställa sin säkerhet i dagens globaliserade värld och i den anarkiska strukturen är att vara medlem i internationella och regionala organisationer såsom FN och EU då medlemskap i dessa organisationer expanderar svenska statens makt till skillnad från om Sverige skulle agera enskilt. Det stärker även den svenska trovärdigheten och svenskt internationellt påverkansarbete vilket framhävs i regeringens proposition 2004/05:5.

”Genom att bidra till internationell krishantering stärker vi internationell fred och säkerhet, inklusive vår egen säkerhet. Vi ökar därigenom våra möjligheter att påverka den internationella politiken. Det stärker vår trovärdighet.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 26)

Det kan argumenteras för att ökad trovärdighet i det internationella systemet kan generera mer makt åt Sverige för ju högre trovärdighet en stat har desto större makt får beslut och uttalanden från staten ifråga. Detta kan generera större inflytande och makt för Sverige på den internationella arenan ifall andra stater finner Sverige trovärdigt. Medlemskap i institutioner kan även resultera i att säkerhetssamarbeten och gemensamma insatser, för att säkerställa den internationella säkerheten med andra stater, underlättas då institutioner kan verka som forum för planläggning och beslutsfattande.

”Internationellt skall vi i samverkan med andra stater aktivt verka för fred och ökad säkerhet. Genom att verka för en stärkt internationell rättsordning och genom att medverka till konfliktförebyggande samarbete och insatser, gemensam civil och militär krishantering samt försoning och uppbyggnad efter kriser och konflikter kan vi bidra till ökad säkerhet i omvärlden och därmed också för oss själva.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :36)

Emellertid är, enligt realismen, en av de viktigaste orsakerna till att Sverige är medlem i institutioner såsom EU och FN att säkra den egna säkerheten vilket bekräftas genom argumentation i propositionerna att vi tryggar vår egen säkerhet genom stärkt internationellt samarbete och aktivt spridande av fred och stabilitet genom internationella insatser.

”För Sveriges del är vårt deltagande på stor bredd i det europeiska samarbetet och vårt bidrag till gemensam säkerhetsfrämjande verksamhet och krishantering centrala medel för att trygga också vår egen säkerhet.” (Regeringens Proposition 1999/2000:30 :26)

”För Sveriges del är ett brett europeiskt och internationellt säkerhetssamarbete viktigt för den globala säkerheten, inte minst för att trygga vår egen säkerhet.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :13)

”Internationellt ska vi i samverkan med andra stater aktivt verka för fred och ökad säkerhet. Det är av avgörande betydelse att den globala utvecklingen leder till fördjupad demokrati, öppenhet och välfärd och därmed ökad stabilitet och trygghet.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :13)

”Genom att stärka vår förmåga att delta i internationellt arbete och krishanteringsinsatser stärks internationell fred och säkerhet både för Sverige, för EU som helhet och för vår omvärld.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 23)

De internationella organisationerna FN och EU:s makt och storlek påverkar Sveriges säkerhet positivt därav kan det argumenteras för att Sverige arbetar aktivt för att stärka dessa institutioners makt genom att exempelvis förespråka utvecklingen av europeisk säkerhetsgemenskap och aktivt bidragande av militär trupp till EU:s Battlegroups.

Sverige har inom EU åtagit sig att ansvara för en av EU:s Battlegroups, den så kallade Nordic Battlegroup bestående utav Sverige, Finland, Estland och Norge. Sveriges ansvar för den nordiska snabbinsatsstyrkan kan ur en realistiskt synvinkel ses som ett sätt för Sverige att säkerställa sin säkerhet. Detta genom makten Sverige får via ansvaret för en av EU:s tänkta snabbinsatsstyrkor enligt Battlegroup konceptet samt genom att Sverige förbinder de andra nordiska staterna närmare Sverige och den svenska Försvarsmakten.

Dock argumenterar realismen att institutioner inte har någon betydelse när stater måste välja mellan nationella intressen och institutioners intressen samt att institutioner speglar maktdistributionen och därigenom de starka staternas intressen. Då institutioners intressen speglar de dominanta staternas intressen finns det inte möjlighet att realisera alla staters intressen vilket resulterar i motsättningar inom institutionerna. Enligt realismen väljer Sverige att stödja internationella och regionala organisationer när deras politik överensstämmer med svenska intressen eftersom det ger Sverige större möjligheter att uppnå sina intressen genom institutioners makt och inflytande. Om Sveriges intressen inte sammanfaller med institutionernas politik väljer Sverige, enligt realismen, att följa sina egna nationella intressen då egenintresse är ett grundläggande begrepp och en stark drivkraft inom realismen. Människan handlar utifrån egenintresse snarare än allas intresse. På samma sätt agerar stater utifrån sina specifika intressen.

6.4 Försvarsmaktens utveckling

Ur ett realistiskt nyttomaximerande perspektiv kan det argumenteras för att reformeringen av Försvarsmakten och dess nya fokus på internationella styrkor och insatser är ett led i utvecklingen av Försvarsmakten och framförallt en möjlighet att träna och utveckla de militära styrkorna. Därför krävs det att utbildning och materiel anpassas till internationella insatser då deltagandet i dessa är utav största vikt för vår operativa förmåga enligt regeringens propositioner.

”Utbildning likväl som materialanskaffning måste anpassas till utvecklingen. Förmågan att bidra till fred och säkerhet i omvärlden förstärks med ett rörligt och interoperabelt nätverksbaserat försvar för våra förband som deltar i internationella insatser.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :14)

”Deltagandet i såväl internationella insatser som internationella övningsverksamhet är betydelsefull för utvecklingen av vår operativa förmåga.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 25)

Genom att skicka militära styrkor på internationella insatser får svenska militära styrkor praktisk erfarenhet samt goda möjligheter till träning och utprövning av materiel vilket tidigare varit begränsat i och med avsaknaden av krig i Sverige på 200 år. Det ger även en bas till en återreformering av Försvarsmakten till det gamla invasionsförsvaret ifall det skulle krävas. De praktiska erfarenheterna stärker utvecklingen av det nationella försvaret samt möjliggör samordning av andra staters militära enheter vilket underlättar framtida gemensamma insatser och försvar av varandras rättigheter och territorium vilket tydliggörs i den tidiga propositionen från år 1999.

Erfarenheter av internationella insatser skall utnyttjas för att stärka vår nationella försvarsförmåga för samtliga delar som ingår i det militära försvaret. Grunden för att Försvarsmakten skall kunna genomföra internationella insatser är att den utvecklar kunskaper och färdigheter samt att den anpassar utrustning så att landets militära medel blir lämpade för att i samverkan med andra nationers resurser bidra till fred och säkerhet i vår omvärld.” (Regeringens Proposition 1999/2000:30 :37)

”Sveriges deltagande i internationell verksamhet med militära enheter har inneburit att vi har fått omfattande erfarenheter. Erfarenheterna har bidragit till att skapa en god förmåga att kunna delta i internationella fredsfrämjande operationer men har även kunnat utnyttjas i utvecklingen av vårt nationella försvar.” (Regeringens Proposition 1999/2000:30 :35)

Genom utvecklingen av Försvarsmakten har Sverige skapat en god förmåga att aktivt delta i internationella militära insatser. För att undvika att resurserna blir outnyttjade, såsom det gamla invasionsförsvaret, ska Försvarsmaktens resurser enligt regeringens proposition 2004/05:5 användas:

”… där de bäst bidrar till att stärka Sveriges säkerhet. I nuvarande omvärldsläget ska Försvarsmaktens beredskap därför i första hand vara anpassad att genomföra internationella insatser och upprätthålla vår territoriella integritet.” (Regeringens Proposition 2004/05:5 : 12)

I samtliga regeringspropositioner mellan åren 1999-2005 har den säkerhetspolitiska diskursen präglats utav en realistiskt nyttomaximerande argumentation. Reformeringens huvudsakliga resonemang är att trygga den svenska nationella säkerheten vilket realiseras genom att säkerställa global säkerhet. I dagens globaliserade värld där kollektiv säkerhet är mest effektivt och säkert, i och med att övriga medlemmar i den kollektiva säkerheten inte utgör något hot, är bidragandet av militära styrkor till internationella insatser det mest rationella för en militärt svag makt såsom Sverige.

7. Slutdiskussion

Krävs det en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till ett insatsförsvar eller är den realistiska förklaringsmodellen tillräcklig för att få en djupare förståelse av reformeringen?

Konstruktivismens förklaring till den svenska Försvarsmaktens reformering grundar sig i konstruktivismens syn på strukturer. Det internationella systemet består utav sociala strukturer av normer och idéer som har en betydande påverkan på staters identitet och därigenom även på staters intressen. Staters intressen definieras i en kontext av internationella normer och uppfattningar om vad som är lämpligt beteende. Intressen finns