Från invasions- till insatsförsvar - En teoriprövande studie av den svenska Försvarsmaktens reformering

Malmö Högskola Internationella Relationer 41-60 p

IMER Vårterminen 2006

Internationella Relationer Handledare: Magnus Ericson

Från invasions- till insatsförsvar

En teoriprövande studie av den svenska Försvarsmaktens reformering

Simon Almqvist

Sammanfattning

Uppsatsen behandlar den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till insatsförsvar utifrån ett teoriprövande perspektiv. Syftet med uppsatsen är att analysera huruvida det krävs en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkterför att förklara reformering eller om det är tillräckligt att applicera den realistiska förklaringsmodellen för att få en djupare förståelse av reformeringen? Uppsatsen visar på att realismens och konstruktivismens teoretiska förklaringskraft till reformeringen är tillfredställande samt att den svenska säkerhetspolitiska retoriken domineras utav en nyttomaximerande logik. Därav är slutsatsen att det inte krävs en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara den svenska försvarsmaktens reformering utan det räcker att applicera den realistiska förklaringsmodellen för att få en djupare förståelse av reformeringen.

Abstract

This thesis is concerned with the reformation of the Swedish Armed Forces from an operational defense force to a rapid action force on the basis of a comparative theoretical perspective. The main purpose being to analyze whether it is necessary to have an understanding of the Social Democratic Party’s moral and normative reasons to understand this shift or if it is enough to apply the realistic explanation model to appreciate the reformation. It has been shown that theoretically, the theories of realism and constructivism both satisfactorily cover the reformation; and that the Swedish security polity rhetoric is dominated by the logic of maximizing relative gains.

In conclusion, this thesis shows that it does not require an understanding of the Social Democratic Party’s moral and normative reasons to comprehend the reformation of the Swedish Armed Forces. Notably, it is sufficient to apply the realistic explanation model to obtain a deeper understanding of the reformation.

Förkortningar

EU Europeiska unionen

FN Förenta Nationerna

FOI Totalförsvarets forskningsinstitut

GUSP Gemensam Utrikes- och Säkerhetspolitiken

IR Internationella Relationer

NATO North Atlantic Treaty Organisation

SFS Sveriges försvar och säkerhet

Innehållsförteckning

1. Inledning ...5

1.1 Syfte ...5

1.2 Problemformulering...6

1.3 Begreppsdefinition...6

1.4 Motivering till ämnesval och teorival...7

1.5 Tidigare forskning ...8

1.6 Disposition ...8

2. Metod och material...10

2.1 Metod ...10

2.2 Ontologisk och epistemologisk reflektion ...11

2.3 Materialval/Källkritik ...12

2.4 Avgränsningar ...13

3. Teori...14

3.1 Konstruktivismens uppkomst ...14

3.1.1 Konstruktivism...15

3.1.2 Martha Finnemores resonemang...17

3.2 Realismens uppkomst ...18

3.2.1 Realism...18

3.2.2 Alliansteori ...20

3.2.3 Sofistikerad realism...20

3.3 Uppsamling av teoriernas begrepp ...21

4. Insatsförsvarets utveckling...22

4.1 Sveriges Försvarsmakt ...22

4.2 Försvarsmaktspersonal...23

4.3 Ekonomiska utgångspunkter ...23

4.4 Sveriges säkerhetspolitiska läge ...24

4.5 Det globala säkerhetspolitiska läget ...25

4.6 Europeisk säkerhetsgemenskap ...25 5. Konstruktivistisk förklaringsmodell ...27 5.1 Sociala strukturer...27 5.2 Identitet ...28 5.3 Institutioner ...29 5.4 Försvar av demokratin ...30

5.5 Normer och morals betydelse...31

5.6 Socialdemokraternas säkerhetspolitik...33 6. Nyttomaximerande förklaringsmodell...35 6.1 Säkerhet...35 6.2 Alliansteori ...37 6.3 Institutioner ...39 6.4 Försvarsmaktens utveckling...41 7. Slutdiskussion...43 8. Slutsatser ...46 9. Framtida forskning ...47 10. Referensförteckning...48

1. Inledning

Efter Kalla kriget och den bipolära världsordningens slut har konflikters och krisers karaktär, i allt större utsträckning, förändrats till oberäkneliga och icke-territoriellt bundna. Som ett led i denna utveckling har det internationellt efterfrågats gripbara insatsförband med resurser som kan sättas in snabbt och effektivt. Internationell verksamhet har under flera decennier varit en del av Försvarsmaktens uppgift, dock en sekundär sådan då huvuduppgiften för det traditionella invasionsförsvaret varit att möta ett invasionshot. Sedan slutet av 1990-talet har den internationella verksamheten varit en av Försvarsmaktens huvuduppgifter och år 1999 beslutade svenska riksdagen att reformera den svenska försvarsmaktens traditionella invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Reformens övergripande mål är att skapa ett insatsförsvar som skall vara användbart för både nationella och internationella insatser i dagens säkerhetspolitiska miljö. Reformeringen innebär att man överger invasionsförsvaret som har baserats på mobiliseringssystemet och varit utformat för att kunna hantera storskalliga invasionshot. Istället utvecklar Försvarsmakten ett insatsförsvar präglat utav ett högteknologiskt, modernt och flexibelt försvar bestående av styrkor med kapacitet att användas utan krav på mobilisering eller andra omfattande kompletteringar, för både nationella och internationella uppgifter (Regeringens proposition 1999/2000:30 :10). Internationalisering utav dessa förband är utav hög prioritet då ökad förmåga för internationella operationer och samarbeten prioriteras i insatsförsvaret.

Denna uppsats behandlar denna reformering och undersöker huruvida det var ett moraliskt lämplighetstänkande eller en nyttomaximerande logik som gav drivkraft åt reformeringen av den svenska Försvarsmakten.

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att analysera den säkerhetspolitiska diskursen och undersöka huruvida det var ett moraliskt lämplighetstänkande eller en nyttomaximerande logik, inom det socialdemokratiska partiet mellan åren 1999-2005, som präglade politikers argument kring den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till insatsförsvar. Utifrån textanalysens resultat och det teoretiska resonemanget kommer jag att analysera huruvida det

krävs en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara den svenska Försvarsmaktens reformering eller om det är tillräcklig att applicera den realistiska förklaringsmodellen, med säkerhet och nyttomaximerande egenintressen, för att få en djupare förståelse av drivkrafterna till reformeringen?

1.2 Problemformulering

Krävs det en förståelse av socialdemokraternas moraliska bevekelsegrunder och normativa utgångspunkter för att förklara den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till ett insatsförsvar eller är den realistiska förklaringsmodellen tillräcklig för att få en djupare förståelse av reformeringen?

1.3 Begreppsdefinition

I denna del kommer jag att definiera de centrala begreppen moral, nyttomaximering, internationalism, invasionsförsvar och insatsförsvar för att läsaren ska kunna förstå deras betydelse inom uppsatsens kontext.

Moral – uppfattning om rätt och orätt. Immanuel Kants definition av moral säger att en individs eller en grupps handlingar och vanor speglar deras moraliska uppfattning om rätt och fel. Dessa handlingar och vanor präglas av a priori kunskap det vill säga förnuftskunskap. Den viktigaste a priori kunskapen enligt Kant är den han kallar det kategoriska imperativet, vilken befaller oss att behandla andra som att de har ett värde i sig och att agera utifrån principer som är universellt valida, det vill säga ändamålet helgar inte medlen (Donaldson 1992:137f). I denna uppsats syftar moral på altruism, det vill säga moral är att vilja och behandla någon annan utan avsikt att gagna sitt egenintresse, antitesen till egoism.

Nyttomaximering – med de medel man disponerar uppnå största möjliga nytta. Nyttomaximering i denna uppsats syftar på ett realistiskt synsätt av nyttomaximering. Genom internationella insatser säkrar vi vår egen säkerhet, befäster svensk makt i internationell politik och leder till utveckling av den svenska Försvarsmakten genom träning och utbyten av information och materiell med andra stater.

Internationalism – strävan att befrämja över- och mellanstatliga intentioner på bekostnad av nationella egenintressen. Internationalismen har under 1900-talet haft en betydelsefull roll inom den socialistiska ideologin och bland annat inom fredsrörelser, kyrkor och olika former av biståndsarbete (Nationalencyklopedin www.ne.se).

Invasionsförsvar – Det traditionella invasionsförsvaret grund baserades på mobiliseringssystemet och var utformat för att kunna hantera storskalliga invasionshot. Invasionsförsvarets syfte var att försvara landet mot väpnade angrepp, bidra till att hantera och förebygga kriser i vår omvärld, hävda Sveriges territoriella integritet samt understödja civila delar av Sverige i händelse av konflikt.

Insatsförsvar – Det nya insatsförsvaret präglas utav ett högteknologiskt, modernt och flexibelt försvar bestående av styrkor med kapacitet att användas utan krav på mobilisering eller andra omfattande kompletteringar för både nationella och internationella uppgifter. Insatsförsvarets uppgift och syfte är i stort detsamma som invasionsförsvaret skillnaden är att dagens insatser måste ske betydligt snabbare och i samverkan med andra nationer.

1.4 Motivering till ämnesval och teorival

Valet att undersöka Försvarsmaktens reformering beror dels på mitt intresse för svensk säkerhetspolitik och dels på grund utav att uppsatsens ämne är en aktuell säkerhetspolitisk process. Reformeringen av den svenska försvarsmakten är i högsta grad intressant då det konkret innebär att Sverige överger sin traditionella militära isoleringspolitik för att istället fokusera på internationella insatser vilket även inkluderar svenskt deltagande i Europeiska unionens (EU) krishanteringsförmåga. Viljan att understödja och hantera internationella konflikter har medfört att Försvarsmaktens nya huvuduppgift är internationella insatser.

För att undersöka orsakerna till reformeringen har jag i denna uppsats valt att testa realismens och konstruktivismens förklaringskraft till reformeringen. De två teorierna har helt olika syn på vad som driver aktörer i det internationella systemet, realismen fokuserar på makt och säkerhet medan konstruktivismen inriktar sig på de sociala strukturernas inverkan på aktörer.

Valet att testa realismens förklaringskraft baserar sig på att den traditionellt har varit det dominerande säkerhetspolitiska paradigmet inom internationella relationer (IR) genom bland annat de realistiska teoretikerna Mearsheimer, Waltz och Buzans forskning (Terriff et al 1999:29). Därav anser jag det vara intressant att undersöka huruvida realismen fortfarande kan ge en fullvärdig och trolig förklaring till den svenska Försvarsmaktens reformering.

För att undersöka huruvida de moraliska bevekelsegrunderna som fanns i Sverige under åren 1999 – 2005 har haft en kausal effekt till reformeringen av den svenska Försvarsmakten har jag som teoretisk grund valt konstruktivismen och Martha Finnemores konstruktivistiska idé om att staters intressen definieras i en internationell kontext om normer

och vad som är lämpligt beteende (Finnemore 1996:2). Valet av just konstruktivism och Martha Finnemores resonemang grundar sig i att jag anser dem vara en lämplig teoretisk grund för att undersöka moral och etiks påverkan på svensk säkerhetspolitik då konstruktivismen betonar moral och idéers påverkan på staters intressen.

1.5 Tidigare forskning

Forskning inom svensk säkerhetspolitik och om Försvarsmaktens reformering sker idag i omfattande utsträckning på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). FOI arbetar med att ta fram analyser och policyunderlag inför beslut som rör utvecklingen av hotbilden mot Sverige, försvarets planering, säkerhet och beredskap. Försvarshögskolan är ytterligare ett statligt institut som bedriver forskning riktat framförallt mot svensk säkerhetspolitik. På Försvarshögskolan finns forskningsprogrammet Sveriges försvar och säkerhet (SFS) vilket fokuserar på den långsiktiga utvecklingen av svensk säkerhetspolitik. SFS huvudsyftet är att forska om interaktionen mellan försvaret och säkerhetspolitiken i det svenska närområdet (Försvarshögskolan: Forskning vid institutionen för säkerhet och strategi).

Svensk säkerhetspolitisk forskning utanför de statliga institutionerna bedrivs av bland annat Ulf Bjereld och Marie Demker vilka har skrivit artikeln Foreign Policy as Battlefield: A Study of National Interest and Party Motives. Artikeln undersöker de svenska politiska partiernas säkerhetsargumentation under åren 1945-1993 och visar på att de politiska partiernas meningsskiljaktigheter kring utrikes- och säkerhetspolitik grundar sig i ideologiska motsättningar (Bjereld och Demker 2000:1). Johan Eliasson samt Jonas Weiss är två forskare som har skrivit om svensk säkerhetspolitik, bland annat har Johan Eliasson undersökt svenska statens respons på utvecklingen av den europeiska gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) medan Jonas Weiss har undersökt relationerna mellan EU och Sverige.

Tidigare forskning inom svensk säkerhetspolitik har framförallt ett empiriskt fokus därav skiljer sig denna uppsats mot nämnda tidigare forskning genom uppsatsens teoretiska fokus.

1.6 Disposition

Uppsatsen är uppbyggd enligt följande struktur. I det inledande kapitlet ger jag en kort introduktion till uppsatsämnet samt presenterar mitt syfte och min problemformulering. Jag definierar även några grundläggande begrepp som är centrala för min uppsats. I sista delen av

kapitlet motiverar jag mitt ämnesval och teorival samt ger en kort beskrivning av tidigare forskning inom uppsatsens ämne. I kapitel två redogör jag för mina metodologiska tillvägagångssätt samt vilka för och nackdelar som de valda metoderna innebär. Därefter följer en ontologisk och epistemologisk reflektion kring teorierna som jag tillämpar i min uppsats. Jag diskuterar även mitt val av källor samt redovisar hur jag förhåller mig till dessa. Slutligen presenterar jag och motiverar de avgränsningar som gjorts. I kapitel tre redogör jag för de teoretiska ramverken, realism och konstruktivism, som jag kommer att använda mig av i min analys. I kapitel fyra ger jag en introduktion till den svenska Försvarsmaktens reformering samt en säkerhetspolitisk lägesrapport. I kapitel fem och sex analyserar jag realismens och konstruktivismens förklaringskraft till reformeringen. Genom att använda citat från regeringens propositioner och regeringsförklaringar ämnar jag att stärka teoriernas resonemang. I kapitel sju har jag en avslutande diskussion kring analysens centrala argument medan i kapitel åtta redovisar jag mina slutsatser. I kapitel nio avslutar jag med att presentera förslag till eventuell framtida forskning inom svensk säkerhetspolitik.

2. Metod och material

Följande kapitel syftar till att ge läsaren en beskrivning av det metodologiska tillvägagångssätt som jag använt i uppsatsen. Jag börjar med att beskriva och motivera mitt val av metoder samt diskutera styrkor respektive svagheter med de använda metoderna. Jag ger även förslag på andra tänkbara metoder. I det andra avsnittet följer en ontologisk och epistemologisk reflektion av teorierna realism och konstruktivism. Därefter diskuterar jag de informationskällor som används samt hur jag förhåller mig till det använda materialet. Slutligen redovisar jag de avgränsningar som gjorts.

2.1 Metod

Uppsatsen är en komparativ teoriprövande litteraturstudie med en kvalitativ textanalys. Den präglas även utav en teoriutvecklande aspekt och en förklarande ambition. Uppsatsens teoriprövande infallsvinkel utgörs av hypotesen att normer och moral inte utgör någon större funktion i förståelsen av svensk säkerhetspolitik utan att det är realismen som fortfarande har störst förklaringskraft till säkerhetspolitiska händelser i Sverige. Den komparativa aspekten, det vill säga den teorijämförande delen av uppsatsen, ger uppsatsen en bredare och en djupare förståelse av en specifik politisk händelse till skillnad från att endast pröva en teoris förklaringskraft(Hopkin 2002:251f).

Uppsatsen undersöker den säkerhetspolitiska diskursen genom en kvalitativ textanalys på primärmaterial såsom regeringsförklaringen och propositioner för att därigenom identifiera moraliska och nyttomaximerande bevekelsegrunder. En kvalitativ textanalys är tolkningar av exempel partidebatter och i motsats till kvantitativ innehållsanalys är frekvensen i vad som sägs inte intressant utan det är varför det sägs och vilken innebörd det har som är intressant (Bergström och Boréus 2005:44). Den kvalitativa textanalysen präglas av en funktionell idéanalys vilket innebär att textanalysen har en förklarande ambition som är inriktad på både idéers effekter och deras ursprung. Konkret innebär det att uppsatsen undersöker socialdemokraternas moraliska och nyttomaximerande värderingar genom en textanalys av officiella dokument för att därigenom dra paralleller till hur dessa moraliska och

nyttomaximerande värderingar påverkar svensk säkerhetspolitik (Bergström och Boréus 2005:156f).

För att kunna identifiera vilka värderingar som existerar inom socialdemokraterna kan man inte endast analysera den synliga, observerbara ytan. Visserligen kan man identifiera värderingar genom exempelvis partiprogram eller propositioner men under den synliga ytan finns en djupare nivå som inte är disponibel på samma vis. Analysen måste därför omfatta en analys av verkligheten utanför texten som gör det möjligt att placera texten i ett sammanhang. Därmed har idéanalysen ett tvåsidigt syfte, dels identifiera diskursen och dels att göra den underliggande nivån synlig, vilket kräver mer än att man bara läser ett visst textmaterial. Forskaren måste skapa ett analysverktyg, ett ramverk för att därigenom kunna förstå den underliggande nivån (Bergström och Boréus 2005:158).

För att kunna genomföra min textanalys har jag operationaliserat vad jag letar efter genom att använda mig utav två grundsyner som analysverktyg; moral och nyttomaximerande. Den moraliska synen har ett altruistiskt synsätt som utgångspunkt, det vill säga att det är rätt att hjälpa andra, medan den nyttomaximerande synen präglas utav ett realistiskt synsätt, det vill säga vi kan tjäna på utlandsstyrkor. Genom att identifiera och kategorisera den säkerhetspolitiska diskursen försöker jag skapa en uppfattning om huruvida moraliska bevekelsegrunder inom socialdemokratiska partiet påverkade reformeringen eller om omstruktureringen präglades utav en nyttomaximerande argumentation.

Den textanalytiska delen av uppsatsen kan kritiseras för att vara subjektiv då det i forskningsprocessen har skett ett urval baserat på ens egna intressen och förkunskaper vad gäller vilka primärkällor som används och hur dessa har tolkats. Väl medveten om att intersubjektivitet inte är möjligt präglas dock uppsatsen i hög grad utav transparens då jag huvudsakligen använder citat för att analysera den säkerhetspolitiska diskursen, därigenom uppnås en hög grad av intersubjektivitet.

2.2 Ontologisk och epistemologisk reflektion

Jag har valt att bedriva en komparativ teoriprövande studie av realismen och konstruktivismens förklaringskraft till svensk säkerhetspolitik vilket kräver en reflektion kring de båda teoriernas vetenskapliga förhållningssätt.

Realismen präglas utav en positivistisk ansats och menar att världen existerar oberoende av vår tolkning av den vilket innebär att forskaren kan inta en objektiv hållning till studier av sociala fenomen (Marsh och Furlong 2002:22). Positivismen anser att målet med

samhällsvetenskap är att hitta förklaringar och orsaker till sociala fenomen vilket uppnås genom teori och observationer ur vilka vi kan skapa hypoteser som antingen kan falsifieras eller bekräftas. Detta möjliggör en identifiering av orsakssamband mellan olika fenomen som inte är kontextbundna eller historiskt specifika (Marsh och Furlong 2002:22).

Konstruktivismen präglas utav den tolkande ansatsen vars resonemang är motsatsen till den positivistiska ansatsen. Den tolkande ansatsen förkastar idén om att det finns en verklighet oberoende av betraktaren utan menar att världen är socialt konstruerad. Konkret innebär det att studier av sociala fenomen påverkas av forskarens tolkningar eftersom alla människor agerar inom diskurser och traditioner vilka påverkar deras värderingar (Marsh och Furlong 2002:26). Därför avfärdar den tolkande ansatsen positivismens påstående att man kan hitta förklaringar och orsakssamband till sociala fenomen och menar istället att vi endast kan tolka sociala fenomen genom att identifiera diskurserna och traditionerna som påverkar vår syn på världen (Marsh och Furlong 2002:26). Konstruktivismen anser dock att genom att identifiera hur olika fenomen upprätthålls kan man även förklara varför bestämda politiska beslut tas och påverkas. Detta innebär att konstruktivister kan finna orsakssamband men menar samtidigt att dessa är bundna till kontexten och den tid som studeras (Sikkink och Finnemore 2001:394).

2.3 Materialval/Källkritik

Uppsatsens empiriska material baserar sig i huvudsak på officiella dokument såsom propositioner och regeringsförklaringar medan det teoretiska materialvalet baserar sig på erkända teoretikers arbeten. Sekundärmaterial har sitt ursprung, framförallt, från Internet vilket kräver särskilda källkriterier då vem som helst kan publicera information i vilket namn som helst. Därför är det viktigt att man intar en kritisk hållning när man samlar information på Internet i jakten på de källor som ger de bästa kunskaperna om verkligheten.

I sökandet efter användbar information på Internet har jag testat källornas trovärdighet och äkthet utifrån Mathias Janssons ”Källkritik på nätet – en handledning” samt Göran Leth och Torsten Thuréns arbete ”Källkritik för nätet”. Utifrån deras kriterier har jag ställt mig följande frågor när jag har undersökt en Internetkällas trovärdighet:

• Vem har gjort informationen? Är det en privatperson eller välkänd organisation? • Vad är syftet med informationen?

• Är informationen objektiv?

• När var sidan senast uppdaterad?

Då dessa kriterier är grundläggande för källkritik har jag även applicerat dem på tryckt litteratur. I sökandet efter officiell information från försvarsmakten och svenska staten har jag även tagit i beaktning att den informationen som dessa källor publicerar kan vara tendentiös, det vill säga otillförlitlig, då en stats regering och statliga institutioner kan ha intressen av att underdriva eller överdriva fakta i politiska syften (Leth och Thurén 2000:26). För att värdera källors uppgifter är det viktigt att ta i beaktning att alla källor är produkter av den kultur de skapats i, det vill säga faktorer såsom värderingar, historia, seder och ideal skapar kultur och därigenom en världsbild. Vid informationssökandet krävs det en medvetenhet om den världsbild som präglar olika källor och därför bör man inte ställa sig helt okritisk till informationen (Leth och Thurén 2000:30f).

Uppsatsens realistiska litteratur baserar sig framförallt på de realistiska teoretikerna Edward Hallett Carr, Stephen M. Walt och John J. Mearsheimers arbeten vilka traditionellt förklarar aktörers beteende genom makt, egenintresse och alliansteorier. Den konstruktivistiska argumentationen baserar jag på de konstruktivistiska teoretikerna Alexander Wendt, Ted Hopf och Martha Finnemore vars resonemang baseras på att aktörer är socialt konstruerade och att staters intressen definieras i en internationell kontext om normer och vad som är lämpligt beteende (Finnemore 1996:2).

2.4 Avgränsningar

Jag har valt att i denna uppsats avgränsa mig till åren mellan 1999-2005 eftersom försvarsmaktsreformeringen som min uppsats behandlar inleddes år 1999 och är en pågående process. Trots att reformeringen är en pågående process har jag valt att avgränsa mig till dessa årtal då jag annars inte hade kunnat stödja mina argument på empiriskt faktaunderlag.

En ytterligare avgränsning är att jag har fokuserat på de militära aspekterna av reformeringen och därigenom exkluderat de civila följderna som reformeringen genererar.

Uppsatsens textanalytiska del baseras på primärkällor bestående utav regeringsförklaringar och propositioner mellan åren 1999-2005 från den sittande socialdemokratiska regeringen.

3. Teori

I detta kapitel kommer jag att redogöra för de teoretiska utgångspunkterna och verktygen som jag valt att använda mig av i uppsatsen. Samtliga avsnitt syftar till att ge läsaren en grundläggande förståelse för uppsatsens teorier. Först följer en introduktion till konstruktivismens uppkomst, därefter följer en redogörelse för konstruktivismen samt en skildring av Martha Finnemores resonemang. I den andra delen av teorikapitlet redogörs realismens uppkomst och dess resonemang samt en redogörelse av alliansteorin och sofistikerad realism.

3.1 Konstruktivismens uppkomst

Kalla krigets slut ledde till stora förändringar i den internationella relationsdiskursen i och med framväxten av den nya konstruktivistiska skolan. Christian Reus-Smit och Richard Price har argumenterat för att konstruktivismen växte fram ur den kritiska teoriskolan, dock skiljer sig konstruktivismen åt från den genom dess tonvikt på empiriska analyser. I och med uppkomsten av konstruktivismen har fokus på den kritiska teoriskolan skiftat från den tidigare abstrakta filosofiska argumentationen till studier av mänskliga diskurser och praxis bortom de traditionellt snäva internationella relationsstudierna (Reus-Smit 1996:215). De kritiska teoretikerna förkastade den rationalistiska tanken om att människan i grund och botten är egoistisk och att samhället är en strategisk domän. Istället argumenterade de för att människan är socialt inbäddad, kommunikativt konstituerad och kulturellt grundad. Denna alternativa ontologi är vad konstruktivismen tillämpar för att förklara och tolka internationell politik (ibid).

Framväxten av konstruktivismen föranledes av fyra faktorer. Den första faktorn var den rationalistiska utmaningen mot kritisk teori. Utmaningen bestod i att se utöver den teoretiska kritiken mot rationalism och istället göra en självständig analys av internationella relationer. Konstruktivismen såg det som en möjlighet att demonstrera den heuristiska förklaringskraften. För det andra försvagade Kalla krigets slut de traditionella teoriernas förklaringskraft då de inte kunde förutsäga och förklara den bipolära världsordningens slut. De traditionella teoriernas tillkortakommande öppnade upp för alternativa

förklaringsperspektiv. Den tredje faktorn är uppkomsten av en ny generation forskare under 1990-talet som såg potential för innovation och teoretisk utveckling i och med att de traditionella teoriernas förklaringskraft hade underminerats med Kalla krigets slut. Den fjärde faktorn som föranledde konstruktivismens framväxt var mainstream forskarnas öppna sinne för nya perspektiv då de traditionella teoriernas förklaringskraft försvagades i och med Kalla krigets slut vilket ledde till att konstruktivismen förflyttades från periferin till att bli mainstream i de teoretiska debatterna (Reus-Smit 1996:216).

3.1.1 Konstruktivism

Konstruktivismen är en strukturell teori som ger alternativa förklaringar till ett antal centrala begrepp inom internationella relations teorier såsom betydelsen av anarki och maktbalans, relationerna mellan statens identitet och intressen samt möjligheterna för framtida förändringar i världspolitiken (Hopf 1998:172). Konstruktivismen inriktar sig på det internationella systemet och har följande tre kärnantaganden. Detförsta kärnantagande är att stater är de främsta analysobjekten iinternationellpolitisk teori. Det andra kärnantagandet är att de huvudsakliga strukturerna i det internationella statssystemet främst är intersubjektiva snarare än materialistiska. Det sista kärnantagandet är att staters identitet och intressen i huvudsak är konstruerade av dessa sociala strukturer snarare än, som den traditionella synen förespråkar, att de är statiskt givna och förankrade i mänsklig natur och nationell politik (Wendt 1994:385).

Strukturer anses traditionellt vara ett par relativt oförändrade begränsningar på staters agerande (Hopf 1998:172). Konstruktivister argumenterar istället att strukturer utgörs av sociala förhållanden, det vill säga gemensam förståelse mellan olika aktörer. De sociala strukturerna är uppbyggda av idéer och upprätthålls av en intersubjektivitet kring vad de betyder och innebär (Wendt 1995:73). Exempelvis är säkerhetsdilemmat, enligt konstruktivismen, ett exempel på en socialt konstruerad struktur som upprätthålls genom staters uppfattning av varandra. I säkerhetsdilemmat antar stater det värsta om varandras avsikter och definierar därefter sitt intresse att bevara sin säkerhet genom självhjälp. Motsatsen till säkerhetsdilemmat är en säkerhetsgemenskap som karaktäriseras av att stater agerar med förtroende gentemot varandra och löser sina dispyter fredligt(Wendt 1995:80).

Konstruktivister anser att strukturer av idéer och normer har en betydande influens på stater och är därför viktiga att identifiera då de formar politiska aktörers sociala identitet (Reus-Smit 1996:217). Normer i det här sammanhanget innebär gemensamma uppfattningar om en handlings lämplighet i ett samhälle av olika aktörer. Normer är inte bara subjektiva

utan även intersubjektiva och har därefter en tendens att vara kollektiva idéer om lämpligt agerande (Finnemore 1996:22ff).

Genom normer, idéer och värderingar skapas hos varje aktör en distinkt identitet. Identiteten fyller tre funktioner i ett samhälle. Den talar om för dig och andra vem du är och vem andra är. När en identitet talar om för dig vem du är prioriteras ett antal olika intressen och möjliga tillvägagångssätt i olika situationer och i relation till andra aktörer. Aktörer uppfattar varandra i relation till den identitet de föreskriver andra aktörer medan de i den sociala interaktionen reproducerar sin egen identitet. Aktörer kan dock inte kontrollera hur andra aktörer väljer att se på dem ifråga, utan den slutgiltiga identiteten bestäms av den intersubjektiva strukturen (Hopf 1998:175).

Alexander Wendt identifierar två identiteter, corporate identity och social identity. Corporate identity avser de naturliga och självorganiserade kvaliteter som konstituerar en aktörs individualitet, det vill säga det som gör oss till oss, alla gemensamma värderingar, institutioner, resurser och så vidare. Social identity är en uppsättning betydelser som en aktör attribuerar sig själv i interaktionen med andra aktörer när aktören ifråga relaterar till de övriga deltagarna. Wendt kopplar identitet till intressen och argumenterar att identiteter skapas inom det sociala systemet men hänvisar till att detta är en strikt empirisk fråga som avgörs av hur djupa strukturerna är. Staters social identity kan antingen vara konfliktfylld eller samarbetsvillig. Wendt anser att dessa identiteter och även intressen kan vara relativt stabila men dock inte givna. Wendt påpekar att både identiteter och intressen vid en specifik tidpunkt befinner sig i en konstant process som påverkas av interaktionen och är föränderlig beroende på hur stater agerar gentemot varandra (Wendt 1994:385ff).

Martha Finnemore och Kathryn Sikkink utvecklar Alexander Wendts resonemang genom att argumentera för att identiteter är historiskt kontextspecifika och att stater väljer sin corporate identity utefter vad som är godtagbart i den tid vi befinner oss. Det är enligt Martha Finnemore och Kathryn Sikkink den sociala strukturen som avgör vad som är internationellt legitimt. Genom att förstå vilken uppfattning en stat har om sin identitet möjliggörs en förståelse för hur en stat kommer att agera (Finnemore och Sikkink 2001:399).

Konstruktivister argumenterar för att strukturer är socialt upprätthållna genom idéer och normer. De i sin tur skapar aktörers identitet vilken är grundläggande för vilka intressen aktörer eftersträvar. Exempelvis kommer en liberal demokrati att förespråka frihandel och agera mot auktoritära regimer då identiteten som liberal demokrati påverkar intressena (Reus-Smit 1996:217). Enligt Martha Finnemore skapar socialt konstruerade regler, normer och värderingar riktlinjer för aktörerna när det gäller vad som är legitimt tillvägagångssätt för att

uppnå sina intressen (Finnemore 1996:15). Dock upprätthålls dessa sociala strukturer av aktörerna vilket resulterar i att aktörers identitet/intressen och strukturerna skapas ömsesidigt (Reus-Smit 1996:218). Alexander Wendt argumenterar för att både identiteter och intressen befinner sig i en konstant process som påverkas av interaktionen och kan förändras beroende på hur stater agerar gentemot varandra (Wendt 1994:385ff). Resonemanget är en av grunderna inom konstruktivismens argumentation och visar på förhållandet mellan aktör och struktur, att förändra det sociala förhållandet mellan stater är möjligt men problematiskt och kan förklaras med att stater reproducerar sina begränsningar via interaktion (Hopf 1998:180).

3.1.2 Martha Finnemores resonemang

Martha Finnemores resonemang baseras på frågan, hur vet stater vilka intressen de ska eftersträva? Traditionella teorier såsom realism och liberalism tar för givet att staters primära intressen är makt och säkerhet vilka är sprungna ur statens inre och ett resultat av materiella förutsättningar. Detta motsätter sig Martha Finnemore och argumenterar för att preferenser inte behöver vara inneboende i staten och beroende utav materiella förutsättningar utan att staters preferenser är formbara då stater inte alltid vet vad de vill och är därför receptiva till att lära sig vad som är lämpligt beteende (Finnemore 1996:11). I och med detta kan vi inte till fullo förstå staters intressen om vi inte tar i beaktning de internationella sociala strukturerna som de är en del av. Stater blir socialiserade till att vilja ha makt, säkerhet och tillgångar genom de sociala strukturerna i det internationella systemet (Finnemore 1996:1f).

Traditionellt har det internationella systemet varit essentiellt på grund utav dess begränsande förmåga på staters agerande. Martha Finnemore argumenterar istället för att det internationella systemet kan förändra staters intressen då det är konstituerande och generativt. Det internationella systemet begränsar inte staters agerande genom givna preferenser vilket realism och liberalism anser utan det är det internationella systemet som förändrar staters agerande genom att förändrar staters preferenser (Finnemore 1996:5f).

Staters intressen definieras i en kontext av internationella normer och uppfattningar om vad som är lämpligt beteende. Intressen finns inte ”bara” utan de skapas genom social interaktion. Den normativa kontexten är dock föränderlig över tid vilket påverkar staters intressen och beteenden. Normer i det här sammanhanget innebär gemensamma uppfattningar om en handlings lämplighet i ett samhälle av olika aktörer. Normer är inte bara subjektiva utan även intersubjektiva och har därefter en tendens till att vara kollektiva idéer om lämpligt agerande (Finnemore 1996:22ff). Exempel på normer som är stadgade i det internationella systemet är:

• Suveränitetsnormen – i det moderna statssystemet är bevarandet av den suveräna staten en stadgad norm. Suverän stat syftar på en autonom stat med kontroll över ett specifikt territorium.

• Internationella rättsnormen – det är en stadgad norm att internationella auktoritativa överenskomna rättsregler är positivt och avsaknad av dessa är negativt.

• Moderniseringsnormen – i den moderna stats diskursen är det fastställt att modernisering är ett accepterat mål för stater.

• Nationella normer – demokratiska institutioner är att föredra framför odemokratiska institutioner. Då demokratiska institutioner är en internationell norm resulterar det i att odemokratiska stater måste rättfärdiga sitt politiska val. I de nationella normerna ingår det även att mänskliga rättigheter ska skyddas utav såväl stater som det internationella systemet (Frost 1996:106ff).

3.2 Realismens uppkomst

Sedan mitten av 1900-talet har den realistiska skolan dominerat studierna av internationella relationer. Realismen har etablerat sig som den mest inflytelserika och dominerande teoretiska traditionen inom IR genom bland annat sitt forntida filosofiska arv och dess påverkan på internationell diplomati. De första sammanhängande formuleringarna av ett realistiskt synsätt till internationell politik utvecklades efter Första världskriget och baserades på att varken angeläget önsketänkande eller inrikespolitiska principer kan ändra internationell politik och dess våldsamma prägel (Burchill 1996:70f). Realismen försöker förklara och beskriva internationella relationer som de är snarare än hur det borde vara. Följaktligen ser realismen det internationella systemet som en våldsam och osäker plats.

Efter Andra världskriget har det utvecklats moderna varianter av realismen såsom neorealism och strukturell realism. Neorealismens resonemang baseras på argumentet att systematisk förståelse av internationella relationer kräver förståelse av det internationella systemet då systemet är större än summan av delarna medan den strukturella realismen, med Barry Buzan i spetsen, har utvecklat den traditionella realismen genom att närma sig Engelska skolans resonemang om ett internationellt samhälle.

3.2.1 Realism

Realismen har som utgångspunkt att stater agerar rationellt utifrån sina nationella intressen. Moraliska universella idéer styr inte aktörernas intressen och handlingar förutom när en stark

stat förespråkar dessa idéer när de går i linje med dess intressen. Säkerhet och makt är dock alltid en starkare drivkraft än moral och ideologier i det internationella systemet (Carr 2001:143ff). Realismens syn på internationell politik och staters agerande grundar sig i dess syn på det internationella systemet. Det internationella systemet präglas utav anarki, vilket inte är att likställa med kaos enligt Hobbes naturtillstånd, snarare kännetecknas det internationella anarkiska systemet utav en ständig maktkamp och avsaknad av en central auktoritär makt (Buzan 1991:48). I det anarkiska systemet är svaga stater rädda för att bli utnyttjade medan starka stater befarar att regler ska hämma dem mer än att dämpa anarkin. Därför är överlevnad den mest grundläggande drivkraften enligt realismen. Stater vill förbli suveräna och det ligger i deras intresse att agera strategiskt för att lyckas med detta (Mearsheimer 1994/95:10).

Intresse är ett grundläggande begrepp och en stark drivkraft inom realismen. Människan handlar utifrån egenintresse snarare än allas intresse. På samma sätt agerar stater utifrån sina specifika intressen (Carr 2001:71). Det finns dock meningsskiljaktigheter inom realismen kring vad som präglar staters intressen. Morgenthau argumenterar för att staters intressen präglas utav strävan efter makt bestående av ekonomisk och strategisk kapacitet medan Waltz hävdar att staters intressen drivs av säkerhet (Mearsheimer 1994/95:9, Morgenthau 1999:44). Denna uppsats tillämpar Waltz resonemang att staters intressen och agerande drivs av säkerhet.

Staters agerande präglas enligt realismen utav ett antal faktorer, bland annat fruktar stater i det internationella systemet varandra då de ser varandra som potentiellt farliga i och med att man inte kan veta varandras intentioner. Fruktan för andra stater är föränderlig över tid dock existerar den enligt realismen alltid i och med att staters militära resurser kan användas både för att skydda och anfalla stater. Ytterligare en faktor som präglar staters agerande är att varje stat i det internationella systemet strävar efter att säkerställa sin överlevnad. I och med att andra stater ses som potentiella hot och det saknas en central auktoritär makt i det internationella systemet kan en stat inte förlita sig på en annan stat för att upprätthålla sin säkerhet. Stater blir därför tvungna att själva säkerställa sin säkerhet och agerar därför alltid utefter sina egenintressen. En tredje faktor som präglar staters agerande är att stater i det internationella systemet strävar efter att maximera sin relativa maktposition i förhållande till andra stater då en starkare stat är säkrare än en svag. Alla stater i det internationella systemet är influerade av dessa faktorer vilket medför att stater är både offensivt och defensivt präglade vilket resulterar i ett internationellt system präglat av säkerhetsdilemmat (Mearsheimer 1994/95:11f). Staters maktsträvan kommer slutligen att leda

till motsättningar mellan stater dels på grund utav den anarkiska strukturen men även för att de nationella intressena är olika och kan motverka varandra. Det innebär att det inte finns möjlighet att förverkliga alla staters intressen på samma gång (Carr 2001:76). Staters vilja att stärka sin makt i den anarkiska strukturen skapar en maktkamp som enligt Morgenthau existerar på grund utav människans vilja att ha vissa saker, i staters fall säkerhet, och inte på grund utav människans ondska. För att stater ska uppnå det de eftersträvar krävs makt vilket skapar en maktkamp (Waltz 1999:50).

3.2.2 Alliansteori

Den primära drivkraften till att stater formar allianser är viljan att balansera mot externa hot. Det internationella systemets anarkiska struktur tvingar stater som står inför externa hot att samverka med andra stater så att man uppnår tillräckligt mycket makt tillsammans för att avskräcka eller bekämpa hoten. Denna förklaring är oftast förenad med maktbalansteorin, vilken säger att stater med mindre resurser förväntas alliera sig mot starkare stater. Det vill säga stater allierar sig på grund utav de inte vill att andra stater ska få en dominant position i det internationella systemet (Walt 1989:4). Svagheten med maktbalansteorin är dess fokus på resurser, vilket resulterar i att den inte kan förklara varför vissa stater allierar sig med starka stater istället för svagare. Denna brist i resonemanget kan åtgärdas genom att ta i beaktning att stater allierar sig för att balansera hot. Staters uppfattning om huruvida en stat är ett hot beror bland annat på geografiskt avstånd, stater som är geografiskt nära utgör ett större hot än de som är geografiskt långt borta, uppfattningen om den andra statens intentioner samt vilka militära kapaciteter de har tillgång till (Walt 1989:4f).

Bandwagoning teorin är ytterligare en erkänd alliansteori vars argumentation baseras på att stater tenderar att alliera sig med den starkaste eller den mest hotfulla staten istället för emot den. Denna strategi är mer kostnadseffektiv då den kräver mindre av statens resurser vilket därigenom gör den intressant för resurssvaga stater (Waltz 2000:38). För starka stater i systemet innebär bandwagoning teorin att starka stater måste bibehålla sin dominans och styrka för att inte förlora allierade därmed är de mer benägna att använda våld för att bevara status quo, i jämförelse med stater som agerar utefter maktbalansteorin (Walt 1989:5).

3.2.3 Sofistikerad realism

I uppsatsen tillämpas en sofistikerad realism vilken avviker från realismen på så sätt att dess resonemang underminerar visa av realismen resonemang. Dock är den sofistikerade realismen ändå kompatibel med den nyttomaximerande logiken.

Enligt den sofistikerade realismen väljer stater att bli medlemmar i institutioner och allianser eftersom övriga medlemmar i institutionerna och allianserna inte innebär ett hot mot statens säkerhet. Ytterligare argument för att stater väljer att gå med i institutioner och alliera sig kan vara det världspolitiska läget. Om det säkerhetspolitiska läget är sådant att det saknas konkreta hot mot staten och institutionerna så innebär det låga kostnader för stater att vara medlem i institutioner och allianser då man troligtvis inte riskerar att hamna i konflikter. Stater vill göra sin del dock en så liten del som möjligt då man inte vill åka snålskjuts på andrar stater.

3.3 Uppsamling av teoriernas begrepp

Konstruktivismen bygger sin argumentation på att strukturer utgörs av sociala förhållanden som är uppbyggda av idéer och upprätthålls av en intersubjektivitet kring vad de betyder och innebär. Konstruktivister argumenterar därför att strukturer av idéer och normer har en betydande influens på stater då de berättar för staterna vad som är legitimt tillvägagångssätt för att uppnå sina intressen. I och med detta är det viktigt att identifiera normerna i det internationella systemet då konstruktivister anser att dessa formar politiska aktörers sociala identitet.

Realismen bygger sin argumentation på att stater agerar rationellt utifrån de nationella intressena vilka präglas utav överlevnad och säkerhet. I och med att andra stater ses som potentiella hot och att det internationella systemet är anarkiskt kan stater inte förlita sig på andra för att upprätthålla sin säkerhet. Stater blir därför tvungna att själva säkerställa sin säkerhet vilket enligt realismen oftast sker genom bandwagoning eller balancing.

4. Insatsförsvarets utveckling

I detta kapitel har jag för avsikt att ge en bakgrund till reformeringen av den svenska Försvarsmakten för att läsaren ska få en uppfattning av omstruktureringen. Efter bakgrunden till reformeringen ges en beskrivning av det svenska säkerhetspolitiska läget och det globala säkerhetspolitiska läget.

4.1 Sveriges Försvarsmakt

Den 29 april år 1999 gav svenska regeringen Försvarsmakten i uppdrag att redovisa ett förslag till utvecklingen av det traditionella invasionsförsvaret till en ny struktur bestående utav en insatsorganisation med förmåga att lösa dagens försvarsuppgifter (Regeringens proposition 1999/2000:30 :8). Förslaget från försvarsmakten resulterade i att svenska Riksdagen under mars år 2000 fattade beslut om att reformera den svenska Försvarsmakten. Reformeringen innebär att Sverige utvecklar Försvarsmakten till att fokusera på flexibla och samordnade stridsgrupper bestående utav flera olika förband och vapenslag som ska kunna anpassas till det rådande behovet. Internationalisering utav dessa förband är utav hög prioritet då ökad förmåga för internationella operationer och samarbeten prioriteras i insatsförsvaret. Ytterligare en aspekt av insatsförsvaret är det nya anpassningstänkandet vilket innebär att man, med utgångspunkt i en grundläggande försvarsförmåga, utifrån behov, ska kunna komplettera denna försvarsförmåga för att möta förändrade behov (Regeringens proposition 2001/02:10 :110).

Reformeringen innebär bland annat följande förändringar:

• Utvecklad värnpliktsutbildning som i stor utsträckning inledds under år 2006, med två obligatoriska terminer och en frivillig tredje termin som är internationellt inriktad. • Kontraktsanställningar för beredskapssoldater efter genomförd värnpliktsutbildning. • Samövningar med andra länder och certifieringsarbete av verksamheter.

• Utvecklade former för materielanskaffning (Försvarsmakten: Det nya insatsförsvaret). Insatsförsvarets uppgifter är i stort desamma som uppgifterna var för invasionsförsvaret nämligen att försvara landet mot väpnade angrepp, bidra till att hantera och förebygga kriser i vår omvärld, hävda Sveriges territoriella integritet samt understödja civila delar av Sverige i

händelse av konflikt. Skillnaden är att dagens nya hot kräver att insatser måste ske betydligt snabbare och i samverkan med andra nationer. Insatsförsvaret är en respons på de nya hotbilder som utvecklats i dagens globaliserade värld. Hotbildernas karaktär är okonventionell och svår att förutsäga vilket kräver ett flexibelt försvar med kapacitet till snabba insatser som kan möta dagens hot. Även den ekonomiska och politiska interdependensen som globaliseringen har medfört kan resultera i att interna konflikter kan få globala konsekvenser som även påverkar Sverige. Dessa konsekvenser får som effekt att Sverige bör bidra med resurser för att hantera hot och kriser i övriga världen för att upprätthålla den egna nationella stabiliteten (Regeringskansliet: Det nya försvaret).

4.2 Försvarsmaktspersonal

För att kunna uppnå de nya målen att skapa små, välutrustade och lättrörliga förband med hög beredskap är Försvarsmakten tvungen att prioritera visa förband och lägga ner andra. År 1970 hade Sverige 71 stycken förband medan siffran för år 2000 var 25 stycken förband (Försvarsmakten: Förbandskartor). Som mest har Försvarsmakten omfattat cirka 850 000 personer men i och med omstruktureringen kommer antalet att sjunka ner till mellan 50 000 och 100 000 personer, inklusive värnpliktiga. Antalet värnpliktiga som kommer utbildas varje år inom insatsförsvaret kommer att ligga på runt 10 000 personer jämfört med 1970-talet då värnpliktskullarna låg på cirka 50 000 personer (Regeringskansliet: Det nya försvaret).

4.3 Ekonomiska utgångspunkter

De ekonomiska ramarna för Utgiftsområde 6 Totalförsvar (UO6) åren 2001 – 2004 innebär att Försvarsmakten varje år under perioden måste minska sina utgifter med fyra miljarder kronor i jämförelse med de ramar som riksdagen godkände år 1998. Vidare beslutades att ett omställningsbidrag anslås med tre miljarder kronor år 2002 och en miljard kronor år 2003 att användas för de kostnader som hänger samman med strukturförändringar inom

Försvarsmakten (Regeringens proposition 1999/2000:30 :18).

Miljarder kronor År 2001 2002 2003 2004 UO6 Totalförsvar 46,1 45,1 43,1 42,1 Förändringar: Minskad ram - 4,0 - 4,0 - 4,0 Omställningsbidrag 3,0 1,0 Premiekompensation 1,4 1,4 1,4 1,4

Konkret innebär de ekonomiska utgångspunkterna att Försvarsmakten, under varje år inom perioden, ska minska sina utgifter med fyra miljarder kronor samtidigt som man reformerar från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.

4.4 Sveriges säkerhetspolitiska läge

Sveriges säkerhetspolitiska läge har med utvidgningen av EU och North Atlantic Treaty Organisation (NATO) förändrats då de traditionella mellanstatliga hotbilderna i allt större utsträckning har förskjutits för att ge plats till de nya hoten som präglas utav en diffus karaktär, komplexitet och svårförutsägbarhet. De nya hoten är inte längre statsfokuserade så till vida att de är enbart riktade mot staters territorium utan hoten riktas även mot samhället och dess funktioner. Den nya hotbilden inkluderar även icke-statliga aktörer vilka kan vara välorganiserade och ha tillgång till kvalificerade konventionella och okonventionella vapen såsom automatvapen och massförstörelsevapen. Det är denna samlade hotbild, med såväl traditionella som nya beståndsdelar, som gör att Sverige behöver ha en grundläggande försvarsförmåga med en insatsberedskap (Moore 2003:3).

Utvecklingen av de nya hoten har ofta sitt ursprung i kris- och konfliktområden med behov av fredsfrämjande insatser. På grund av detta är det naturligt för Sverige och andra stater att bygga upp en försvarsorganisation med möjligheter och utrustning att ingripa globalt för att förhindra att konflikter uppstår eller sprids. De nya hotens transnationella karaktär kräver ett transnationellt engagemang för att kunna lösas.

Ur ett försvarsmakts perspektiv har omstruktureringen och de nya hotbilderna medfört att frågorna kring varför, var, när, hur, mot vem och med vem som insatser och operationer skall genomföras, blivit instabila så till vida att de traditionella svaren har utvecklats sida vid sida med reformeringen.

• Varför? – det traditionella invasionsförsvaret syftade till att skydda Sverige mot en sovjetisk invasion medan syftet med det nya insatsförsvaret varierar från nationella till internationella uppdrag.

• Var? – invasionsförsvaret syftade till att möta en invasionsmakt i någon del av Sverige medan insatsförsvaret ska kunna verka både nationellt och internationellt.

• När? – tidsaspekten har alltid varit oviss och är så än idag.

• Hur? och mot vem? – har förändrats då konflikters karaktär har utvecklats och även dess aktörer. Aktörerna kan vara statliga eller icke-statliga, organisationer eller individer.

• Med vem? – insatser i dag är multinationellt fokuserade, exempelvis genom Förenta Nationerna (FN), NATO och EU.

Kraven på insatsförsvaret är att det ska vara flexibelt då det måste kunna bemöta och hantera andra hot och utmaningar än det traditionella invasionsförsvaret behövde (Moore 2003:4f).

4.5 Det globala säkerhetspolitiska läget

Efter Kalla kriget och den bipolära världsordningens slut försvann hotet om en kommunistisk invasion vilket medförde stora säkerhetspolitiska förändringar för Sverige. Förändringarna innebar att Sverige kunde frigöra sig från Kalla kriget tänkandet och i större utsträckning fokusera på att bidra till en kollektiv europeisk säkerhet. Globaliseringen, internationaliseringen och spridandet av demokrati har medfört en ökad interdependens mellan stater och individer vilket resulterat i en större medvetenhet och vilja att forma säkerhetsgemenskaper då ekonomiska förbindelser mellan stater har fått ökad säkerhetspolitisk betydelse (Regeringens proposition 2001/02:10 :17). De senaste årens internationella utveckling har även visat att kriser och konflikter snabbt kan utvecklas och få långtgående konsekvenser inte bara i den direkta geografiska närheten utan även på en regional och global nivå. Den stora majoriteten av konflikter är numera inomstatliga och har utspelat och utspelar sig i bland annat Balkan, Mellanöstern, Centralasien och Afrika. Den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa präglas allt mer av samverkan och samarbete för att kunna hantera dessa problem. EU blir en allt tydligare säkerhetspolitisk aktör i och med att GUSP och NATO förändras allt mer från att vara en militärallians till en säkerhetspolitisk organisation (Moore 2003:1).

4.6 Europeisk säkerhetsgemenskap

Tanken om en kollektiv europeisk säkerhet väcktes under 1990-talet då Balkankonflikten åskådliggjorde att Europas stater var inkapabla att hantera väpnade konflikter på den egna kontinenten (Regeringskansliet: En förändrad värld). Som ett led i utvecklingen av en europeisk säkerhetsgemenskap började EU år 1999 att bygga upp GUSP vars fokus är internationella insatser vilket realiseras genom att effektivisera europeiska resurser och mekanismer för krishantering (Europeiska unionens råd: Ett säkert Europa i en bättre värld). En stöttepelare inom GUSP är de så kallade Battlegroups vilket är militära förband underställda EU vars syfte är att med kort varsel kunna sättas in i konfliktområden. Planerna är att EU ska ha tillgång till sju till nio multinationella snabbinsatsstyrkor till sitt förfogande.

Sverige har inom EU åtagit sig att ansvara för en av EU:s Battlegroups, den så kallade Nordic Battlegroup bestående utav Sverige, Finland, Estland och Norge. Snabbinsatsstyrkorna ska enligt planerna vara ställda under beredskap i sex månader och inom EU ska det ständigt finnas två snabbinsatsstyrkor i beredskap. EU styrkornas verkningsradie är satt till 600 mil från Bryssel och maximal missions tid är satt till 120 dagar. Vid ett beslut om insats ska de två snabbinsatsstyrkorna vara på plats i oroshärden inom tio dagar (Försvarsmakten: Nordic Battlegroup).

5. Konstruktivistisk förklaringsmodell

I detta kapitel prövas konstruktivismens och Martha Finnemores resonemangs förklaringskraft till den svenska Försvarsmaktens reformering genom att applicera teorin på det empiriska materialet. För att stärka den konstruktivistiska argumentationens förklaringskraft textanalyseras den socialdemokratiska regeringens säkerhetspolitiska diskurs mellan åren 1999-2005 för att därigenom identifiera den moraliska argumentationen.

5.1 Sociala strukturer

Hur kan konstruktivismen bidra till att öka förståelsen av den svenska Försvarsmaktens reformering från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar? Konstruktivismen hävdar att staters identitet och intressen i huvudsak är konstruerade av sociala strukturer som är uppbyggda av idéer och upprätthålls av en intersubjektivitet kring deras innebörd. Dock upprätthålls dessa sociala strukturer av aktörerna vilket resulterar i att aktörers identitet/intressen och strukturerna skapas i en ömsesidig process. Den svenska Försvarsmaktens reformering från invasionsförsvar till insatsförsvar är enligt konstruktivismen en effekt av de sociala strukturernas intersubjektiva konstruktion. Strukturer av normer och idéer har en betydande påverkan på staters agerande då dessa gemensamma uppfattningar om en handlings lämplighet styr Sveriges handlingar i det internationella systemet. Sverige reformerar Försvarsmakten på grund utav att den rådande sociala strukturen förespråkar militära styrkor med kapacitet att agera internationellt i samverkan med andra stater i överstatlig regi. För att uppnå global fred och stabilitet bör Sverige och andra stater i det internationella samfundet deltaga i internationella insatser. Sverige har möjliggjort och underlättat sitt deltagande genom reformeringen av Försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.

Det kan argumenteras för att den rådande sociala strukturen är en konsekvens utav de internationellt stadgade normerna såsom demokratinormen och suveränitetsnormen men även en konsekvens av de nya hotbildernas karaktär. De nya hotbildernas karaktär är okonventionell och svår att förutsäga vilket kräver ett flexibelt försvar med kapacitet till snabba insatser som kan möta dagens hot. Även den ekonomiska och politiska interdependensen som globaliseringen har medfört kan resultera i att interna konflikter kan få

globala konsekvenser som även påverkar Sverige. Dessa konsekvenser får som effekt att det som anses som lämpligt agerande i den sociala strukturen är att Sverige och andra stater bör bidra med resurser såsom militära enheter för att hantera internationella hot och kriser. Detta eftersom det krävs att man kommer till rätta med de internationella hoten och kriserna för att upprätthålla den egna nationella säkerheten och det internationella systemets stabilitet. I regeringens proposition 2001/02:10 poängteras det att regionala och lokala konflikter har en direkt och indirekt påverkan på Sverige vilket stärker resonemanget att det som anses som lämpligt agerande i dagens sociala struktur är att Sverige och andra stater bör arbeta aktivt för att förebygga och hantera internationella hot och kriser

”Regionala och lokala kriser kan indirekt eller direkt beröra Sverige. Konflikter innebär omfattande lidande för de människor som är direkt utsatta och kan riskera freden och säkerheten för andra regioner och länder. Det ligger därför i Sveriges intresse att förebygga konflikter av dessa slag och vid behov delta civilt och militärt i krishantering.”

(Regeringens Proposition 2001/02:10 :12)

Martha Finnemore och Kathryn Sikkinks resonemang att identiteter är historiskt kontextspecifika och att stater väljer sin corporate identity utefter vad som är godtagbart i den tid som vi befinner oss i, samt att det är den sociala strukturen som avgör vad som är internationellt legitimt stödjer argumentationen att dagens nya hot kan vara en orsak till den rådande sociala strukturen. Genom att förstå vilken uppfattning en stat har om sin identitet möjliggörs en förståelse för hur en stat kommer att agera.

5.2 Identitet

Vilken identitet kan man resonera kring att Sverige har? Uppsatsen bygger på resonemanget att socialdemokraternas identitet och intressen är desamma som Sveriges identitet och intressen.

Enligt konstruktivismen skapas det hos varje aktör en distinkt identitet genom normer, idéer och värderingar. Sveriges social identity, det vill säga den betydelse som en aktör attribuerar sig själv i interaktionen med andra aktörer när aktören ifråga relaterar till de övriga deltagarna, identifieras genom att påvisa identiteten hos de bakomliggande normativa och idémässiga strukturerna. Man kan argumentera för att Sverige agerar inom en social sfär och de intressen Sverige väljer att eftersträva grundar sig i hur staten identifierar sig med de övriga aktörerna. Resonemanget baseras på att identiteter och intressen bör behandlas som ett

resultat av interaktion och av den intersubjektiva strukturen, det vill säga det är genom den sociala interaktionen som den svenska identiteten samt Sveriges intressen skapas.

Sverige har en tradition som fredsmedlare genom bland annat Dag Hammarskjöld (före detta FN:s generalsekreterare), Olof Palme (före detta statsminister) och Carl Bildts (före detta statsminister) arbete för freden. Därav kan det argumenteras för att Sverige, genom sitt intensiva fredsarbete i bland annat Balkan, Afrika och Mellanöstern, har skapat en nationell och en internationell social identity som fredsmäklare vilket medför att Sverige agerar därefter. Denna bild av Sverige som en aktiv fredsspridande stat med historiska fredsmäklande traditioner betonar socialdemokraterna i regeringsförklaringen år 2001.

”Det är på dagen 40 år sedan FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld föll i sin tjänst för alla människors rätt att leva i fred och frihet. Än i dag inspirerar hans minne vårt fasta engagemang för en värld fri från krig och förtryck. Sverige ska vara en drivande kraft i arbetet för global rättvisa.” (Regeringsförklaring,Protokoll 2001/02:2)

Socialdemokraterna uttrycker i regeringsförklaringen en påtaglig fredsmäklande syn på den svenska statens sociala identitet och propagerar aktivt för den genom bland annat att reformera Försvarsmakten så att svenska militära styrkor blir bättre lämpade för internationella insatser. Därav kan man argumentera för att socialdemokraterna är internationalistiska i sin politiska diskurs då de strävar efter att befrämja över- och mellanstatliga intentioner på bekostnad av nationella egenintressen, det vill säga Sverige fokuserar inte enbart på nationella intressen utan även på internationella intressen.

5.3 Institutioner

Sveriges normativa ståndpunkter och reformering av Försvarsmakten från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar kan ur ett konstruktivistisk synsätt förklaras med att Sverige identifierar sig med en europeisk och en internationell identitet med tillhörande intersubjektiva normer och idéer. Det kan argumenteras för att den svenska identiteten i högsta grad präglas utav medlemskapen i internationella institutioner såsom EU och FN. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i EU, vars ena syfte är en europeisk säkerhetsgemenskap, har genom sin fokus på internationella insatser präglat Sverige och dess identitet. Sverige har genom sitt åtagande i EU skapat en europeisk identitet vars intressen präglas utav EU:s säkerhetspolitiska fokus på internationella insatser på global och regional nivå. Man kan även resonera kring att medlemskapet i FN har påverkat den svenska identiteten till en

internationalistisk identitet som arbetar för att hjälpa och understödja människor globalt. Därav kan det argumenteras för att dessa institutioner har skapat en internationalistisk corporate identity i Sverige i och med att svenska värderingar, resurser samt de inneboende och organiserade kvaliteterna som upprätthåller Sveriges individualitet i allt större utsträckning riktas mot att hjälpa utsatta människor i omvärlden. Dessa argument stärks i regeringsförklaringen från år 2002 då man belyser vikten av att agera internationellt genom bland annat de institutionella organen FN och EU för att befästa demokratiska värderingar såsom mänskliga rättigheter.

”Sveriges röst är stark och respekterad över hela världen. Vi är aktiva i FN, EU och andra internationella sammanhang. Nedrustning, konfliktförebyggande och mänskliga rättigheter, folkrätt och hållbar utveckling, en fri och rättvis handel – det är och ska förbli hörnstenar i svensk utrikespolitik.” (Regeringsförklaring,Protokoll 2002/03:2)

Resonemanget stärks även i regeringens proposition 2001/02:10 som betonar vikten av att bevara FN:s säkerhet och trygga de demokratiska värderingarna på alla sätt, ett starkt ordval som stärker resonemanget att socialdemokraternas utrikes- och säkerhetspolitik präglas utav en internationalistisk tanke.

”…att på alla sätt stärka unionens säkerhet, bevara freden och stärka den internationella säkerheten, främja det internationella samarbetet samt utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.” (Regeringens Proposition 2001/02:10 :35)

5.4 Försvar av demokratin

Det kan argumenteras för att Sveriges identitet har präglats utav dess demokratiska arv. Redan på 1890-talet framträdde en utomparlamentarisk rösträttsrörelse med allmän och lika rösträtt på programmet. Denna tidiga positiva syn på demokrati och demokratiska värderingar har resulterat i ett starkt förankrad demokratisk syn i den svenska identiteten. Därav kan det argumenteras för att Sveriges intressen och identitet präglas utav målet att försvara demokratin vilket för Sveriges del uppnås genom att ingå i institutionella organisationer såsom EU och FN. Konstruktivismen skulle kunna förklara detta med att demokratinormen och försvarandet av denna genom institutioner såsom FN och EU har blivit en del av Sveriges identitet. Som Finnemore och Sikkink argumenterar så väljer stater den corporate identity som passar kontexten man befinner sig i. I och med detta kan man argumentera för att Sverige