Hur kan socialsekreterares agerande under en pågående förundersökning förstås?

Av föreliggande studies analys framkommer att ju mindre erfarenhet socialsekreteraren har, desto större är behovet av tydliga rutiner. De rutiner som avsågs är rutiner gällande vad socialtjänsten ska göra före, under och efter att en förundersökning har inletts och ett barnförhör hållits. Det varierande behoven av rutiner kan förklaras genom att det finns en viss osäkerhet hos respondenterna med minst erfarenhet gällande vad de får och inte får göra för

33

en familj då den även är föremål för en förundersökning. Detta kan möjligen jämföras med den tidigare forskning som presenterats. Jernbros (2015) studie visar att barn som utreddes av polis och socialtjänst upplevde att stödet från professionella kom för sent. Barnen förklarade att de misstänkte att det berodde på att socialtjänsten och polisen inte vågade agera. Utifrån de resultat som framkommer av föreliggande studie är det möjligt att socialsekreterare med mindre erfarenhet är rädda att röja uppgifter som omfattas av förundersökningssekretessen, vilket då påverkar det stöd som socialtjänsten ger till dessa barn och familjer. Avsaknaden av stöd till familjer efter ett barnförhör kan därmed möjligtvis förklaras genom att socialsekreterare med liten erfarenhet har begränsat handlingsutrymme i förhållande till erfarna socialsekreterare. Möjligen kan tydliga rutiner medföra att socialsekreterarna får bättre kunskap om vad de får och inte får göra i sin barnavårdsutredning inom ramen för förundersökningssekretessen och därmed kan de våga agera på ett sätt som gynnar barnen och familjerna. Enligt Socialstyrelsen (2016) har våldsutsatta barn och deras familjer rätt att få det stöd som krävs för att deras situation ska förbättras, och det kan tänkas att tydligare rutiner skulle kunna underlätta för nya socialsekreterare att tillhandahålla barnen detta.

Respondenter i studien belyser den bristande samverkan mellan dem och polisen, och uttrycker en önskan om att förbättra denna. Vidare har framkommit att de i vissa avseenden prioriterar polisens arbete genom att begränsa sin egen barnavårdsutredning för att inte påverka förundersökningen negativt. I teorin om handlingsutrymme beskrivs att det är viktigt att den professionelle känner till organisationens huvuduppgifter samt vilka förutsättningar som finns för att genomföra dessa (Svensson et al., 2008). Det framgår av den tidigare forskningen att det är av vikt att det finns en god och tydlig samverkan mellan myndigheter för att kunna förstå klientens komplexa situation (Darlington et al., 2010: Frost et al., 2005). Med tydlig samverkan avses bland annat att det ska vara tydligt vad varje aktör har för roll, kompetensområde och uppgift. Då det i intervjuerna framkom att respondenterna var medvetna om att de ansvarade för att utreda barnets situation och behov av stöd, medan polisen genomför en brottsutredning, kan tänkas att de har grundläggande förståelse gällande de olika aktörernas uppgifter. Fyra av de fem respondenterna menade dock att polisens utredning kan begränsa hur de själva väljer att gå tillväga i sin barnavårdsutredning kan det möjligen förstås att de i samverkans situationer har svårt att avgränsa de olika ansvarsområdena. Därför kan det förstås att det är viktigt att det mellan polisen och socialtjänsten finns en överenskommelse av vem som ska göra vad och vad som får göras av de olika aktörerna, så att socialsekreterarnas handlingsutrymme inte påverkas negativt. Om alla aktörer har kunskap om de andras arbete kan det tänkas bidra till att alla de behov som barnen och familjerna har tillgodoses av någon aktör inom samverkansgruppen.

Utifrån begreppet handlingsutrymme beskrivs att det är viktigt att den professionelle känner till organisationens huvuduppgifter samt vilka förutsättningar som finns för att genomföra dessa (Svensson et al., 2008). Det framgår av den tidigare forskningen att det är av vikt att det finns en god och tydlig samverkan mellan myndigheter för att kunna förstå klientens komplexa situation (Darlington et al., 2010: Frost et al., 2005). Med tydlig samverkan avses bland annat att det ska vara tydligt vad varje aktör har för roll, kompetensområde och uppgift. Därför kan det förstås att det är viktigt att det mellan polisen och socialtjänsten finns en överenskommelse av vem som ska göra vad och vad som får göras av de olika aktörerna, så att socialsekreterarnas handlingsutrymme inte påverkas negativt. Om alla aktörer har kunskap om de andras arbete kan det tänkas bidra till att alla de behov som barnen och familjerna har tillgodoses av någon aktör inom samverkansgruppen.

34

Som tidigare nämnt är resurser en del som påverkar hur socialsekreterare kan agera i ärenden där barn utsätts för våld. I studien framkom att alla kommuner önskar att de hade kunnat erbjuda mer stöd, både i form av insatser och i tid. Tid som resurs uttrycktes mer specifikt som ett behov för att kunna åka hem till familjen efter ett barnförhör. Att tiden begränsar socialsekreterarnas handlingar kan tänkas liknas vid det som Svensson et al. (2008) skriver gällande att resurser påverkar handlingsutrymmet. Jones et al. (2005) beskriver i sin studie att ett bra stöd hemifrån generellt ger en säkrare rättsprocess och barnet tar i lägre utsträckning tillbaka sin berättelse. Det kan med hjälp av forskningen därmed argumenteras för att det är av vikt att det finns resurser i form av tid att använda till exempelvis ett hembesök. Genom ett hembesök kan, som tidigare nämnt, socialsekreteraren arbeta med att trygga upp hela familjen, vilket skulle kunna resultera i en bättre och tryggare rättsprocess för barnet i fråga.