Sjuk vård Psyk iatri Barn avår dsce ntr. Prof . Bar ngru pper Psyk ologe r Anna t Antal
Figur 2. Diagram som visar vilka myndigheter och andra verksamheter socialsekreterarna samarbetar med i sina ärenden.
Socialsekreterarna fick i fråga 16 fylla i valfritt antal samtalspartners i sina ärenden. Samarbetet var störst med psykiatrin, skola och psykologer tätt följt av sjukvården. Minst samarbete var det med barnavårdscentraler och professionella barngrupper. Inom annat svarade socialsekreterarna att de exempelvis samarbetade med kriminalvård samt socialtjänstens öppenvård. På denna fråga valde 3 personer (5%) att inte svara.
Socialsekreterares kunskaper
Tabell 7. Socialsekreterarnas kunskap inom följande områden
Kunskaper: Missbruk, med avseende på effekt och beroende Behandling av missbruks- problem Barns utveckling Samtal med barn i missbruks-familjer Specifik hjälp för barnen Inga 0 1 0 2 4 Lite 7 14 7 12 15 Ganska mycket 25 18 23 29 24 Mycket 17 16 19 6 6 Totalt 49 49 49 49 49
I fråga 19 svarade socialsekreterarna på, i hur stor utsträckning de ansåg sig ha kunskap inom vissa områden. Kunskapen var stor inom områdena barns utveckling samt missbruk med avseende på effekt och beroende. Kunskapen var lägre bland socialsekreterarna om vad det finns för specifik hjälp för barn till missbrukare. Kunskapen var även lägre om hur man samtalar med dessa barn, 14 hade här ansett sig ha ingen eller lite kunskaper. Två personer valde att inte svara på denna fråga.
Socialsekreterarnas behov av kunskap (n=51) 17 19 16 24 25 3 0 10 20 30 40 Miss bruk Miss bruk sbeh andli ng Barn s utve cklin g Samt al me d bar n Spec ifik hj älp fö r bar n Anna t Antal
Figur 3. Diagram som visar vad socialsekreterare anser sig behöva mer kunskaper om.
Figuren ovan visar resultatet från fråga 20, där man kan se att socialsekreterarna ansåg sig behöva mer kunskap inom alla kategorier men behovet var störst inom den specifika hjälpen för barn i missbrukarfamiljen, tätt följt av hur man samtalar med barn.
Tabell 8. Socialsekreterarnas kunskap respektive behov av mer kunskap
Socialsekreterarnas behov av mer kunskap
Socialsekreterarnas Barns utveckling Specifik hjälp Samtal med barnen
kunskap Ja Nej Ja Nej Ja Nej
Inga 0 0 2 2 1 1
Lite 6 1 11 4 9 3
Ganska mycket 9 14 12 12 12 17
Mycket 1 18 0 6 2 4
Totalt 16 33 25 24 24 25
Tabellen ovan visar resultat från frågorna 19 och 20, vad socialsekreterare ansåg sig ha kunskap om, och huruvida de tyckte sig vara i behov av mer kunskap inom olika områden. Största delen av socialsekreterarna svarade generellt att de hade ganska mycket kunskap eller mycket kunskap. Det var endast bortfall på fråga 19, med två socialsekreterare.
Tabell 9. Exempel på svar i de fyra kategorierna om socialsekreterarna trodde att barn i missbruksfamiljer skulle få bättre hjälp om kunskapen om dem ökade i samhället.
Kategori Antal Citat från socialsekreterarna
Barnen blir sedda 5 De blir sedda och slussade till hjälp.
Ökad förståelse för barnen 12 Det skulle göra att personer fick ökad förståelse för dem och för deras situation, detta i sin tur skulle medverka till att människor skulle förhålla sig bättre mot dessa barn.
Tidigare upptäcka barnen 3 Synliggöra, mer resurser, öppna upp, upptäcka tidigare.
Minska skammen hos barnen 7 Drogproblematik är skambelagt varför det oftast kommer fram då problemet är stort. Ett öppnare samhälle i dessa frågor skulle minska frågor kring skam och skuld, hjälpen för barnen skulle bli mer lättillgänglig.
Totalt 27
Av socialsekreterarna i undersökningen trodde 47 stycken (92%) att dessa barn skulle få mer och bättre hjälp om kunskapen om dem och deras situation blev större ute i samhället (fråga 21). På den öppna följdfrågan skulle socialsekreterarna motivera sina svar, cirka hälften, 28 stycken skrev ner en motivering. Varav en socialsekreterare svarade nej, att det räckte att kunskapen fanns inom skola, fritids, förskola, BVC samt socialtjänst. Tabellen ovan presenterar exempel på motiveringarna. Dessa har kategoriserats för att ge en lättöverskådlig blick av resultatet på frågan. De flesta motiverade att ökad förståelse för barnen ute i samhället skulle hjälpa barnen i störst utsträckning.
Resultatsammanfattning
Resultatet i undersökningen visar att strax över hälften av socialsekreterarna inte ansåg att barn borde växa upp med missbrukande föräldrar samtidigt som resultatet visar att de ansåg att missbrukande föräldrar bör stöttas för att de bättre ska kunna ta hand om sina barn. Det mest typiska symtomet hos barn ansågs enligt socialsekreterarna vara skolproblem, tätt följt av dålig självbild och koncentrationsproblem. Bråk mellan föräldrarna samt att föräldrarna förändras vid alkohol- och drogkonsumtion, angavs vara vad socialsekreterarna trodde att barn i missbruksfamiljer upplevde som mest besvärligt. Majoriteten av socialsekreterarna instämde helt i påståendet att det var viktigt för barn att det fanns vuxna som inte missbrukade att tala med samt att de även behövde träffa andra barn med liknande problem. Huruvida socialsekreterarna samtalade enskilt med barnen respektive hade samtal med deras nätverk visade spridda resultat men huvuddelen angav att de hade dessa typer av samtal vid samtliga ärenden rörande barn. Mest vanligt var det att socialsekreterarna samarbetade med skola och psykiatrin, däremot var samarbetet med professionella barngrupper inte lika stort. När det gällde socialsekreterarnas kunskap så svarade över tre fjärdedelar att de hade ganska mycket eller mycket kunskaper inom samtliga områden men var i behov av mer kunskap om hur man samtalar med barn samt vad det finns för specifik hjälp för barn som bor i familjer med missbruk.
DISKUSSION
I detta kapitel kommer vi att diskutera och förhålla oss till studiens undersökningsmetoder och resultat genom att koppla till vår bakgrund och vår undersökning. Syftet med studien var att belysa socialsekreterarnas kännedom om barn till missbrukande föräldrar, barnens behov och situation i hemmet och ute i samhället. Ytterligare ett syfte var att få en inblick i vad det finns för insatser och hjälp för dessa barn. Diskussionen kommer att föras så att syftet och frågeställningar belyses.
Metoddiskussion
I metodavsnittet redogjordes hur undersökningen genomförts, detta avsnitt kommer att diskutera upplevda svagheter och styrkor med det tillvägagångssätt som valdes. Det är viktigt att öppet redogöra för dessa för att öka läsarens möjligheter att bedöma studiens tillförlitlighet. För att belysa vad socialsekreterare har för kunskap om insatser och behov hos barn till missbrukande föräldrar gjordes en enkätundersökning med 210 socialsekreterare vid en socialförvaltning i södra Sverige. Det finns naturligtvis en möjlighet att resultatet hade blivit annorlunda om enkäterna valts att skickas ut till flera socialförvaltningar. Valet att använda en större socialförvaltning var det bästa med tanke på tiden vi hade till förfogande samt att möjligheten kom att skicka ut enkäten till 210 socialsekreterare på samma arbetsplats. Ett bekvämlighetsurval valdes att göras, vilket medför att studiens resultat inte kan generaliseras. Ett resultat med bekvämlighetsurval kan däremot användas för att belysa vissa områden. I denna studie handlar det om att belysa vad socialsekreterarna har för kännedom om barn till missbrukande föräldrar, barnens behov och situation både i hemmen och ute i samhället. Samt att få en inblick i socialsekreterarnas kännedom om insatser och hjälp för dessa barn.
Om en kvalitativ metod istället hade valts hade resultatet säkerligen blivit annorlunda. En undersökning utifrån den kvalitativa metoden hade gett ett djupare resultat, vilket gör att man kan diskutera och tala om ett visst ämne på en djupare nivå än vad en enkät ger möjlighet till. Respondenterna hade blivit färre vid en intervjuundersökning. Även nu i efterhand anser vi att enkäter var det testinstrument som lämpade sig bäst, då den gett undersökningen denna bredd samt ett relevant resultat i förhållande till studiens syfte.
I samråd med enhetschefen träffades en överenskommelse om att enkäterna skulle mejlas ut till alla arbetsledare som i sin tur skulle dela ut enkäterna till varje socialsekreterare. Vid utskicket av presentationsbrevet, missivet samt enkäten hjälpte enhetschefen oss att undvika bortfall genom att betona vikten av studien samt uppmana de anställda hur viktigt det var att fylla i enkäterna och skicka tillbaka dem. Enkäterna gavs till 210 socialsekreterare på samma socialförvaltning och endast 51 skickades tillbaka, bortfallet blev stort, 76 procent. Trots bortfallet ansåg vi att vårt val att dela ut enkäterna på detta sätt var den praktiskt bästa lösningen, då det inte fanns möjligt att göra det själva. Bortfallet försökte minimeras genom att först skicka ut en påminnelse och därefter ytterligare en med ett nytt sista inlämningsdatum. Vi fick nöja oss med det antalet enkäter som kom in efter andra påminnelsen på grund av tidsfristen fram till inlämnandet av undersökningen.
Om det hade funnits möjlighet att åka ut till respektive enhet kanske inte bortfallet hade blivit lika stort, tyvärr var detta inte möjligt då enheterna låg för utspridda. Kanske påverkades
bortfallet av att enkäterna på detta sätt blev opersonliga och socialsekreterarna därför inte svarade på dem. Hade enkäterna skickats ut tidigare hade kanske antalet socialsekreterare som svarat varit fler. Då socialsekreterare kan ha ett pressat schema kanske de ansåg att de hade behövt längre tid på sig för att svara och skicka in enkäten. En tanke kring bortfallet kan vara att socialsekreterarna inte tyckte sig ha tillräckliga kunskaper om missbruk eller barnen för att kunna svara på enkäten. En annan tanke kan vara att många tyckte att det var ett känsligt ämne som berördes och därför inte ville svara på den. Vi kan tyvärr inte se om det var någon speciell grupp som valde att inte svara på enkäten. De som inte svarade på enkäten kan exempelvis ha haft en annan åldersfördelning än de deltagande socialsekreterarna. Vi tog i beaktande att bortfallet kunde bli stort och var därför extra tydliga i försättsbladet till enkäten där undersökningen beskrevs med dess syfte samt att arbetsplatsen skulle få ta del av resultatet. Vid samtalet med enhetschefen var vi tydliga om syftet med undersökningen och fick då positiv respons.
Hur frågorna i enkäten utformades och layouten designades påverkar undersökningens resultat. Avsikten var att göra en enkät med minimalt antal frågor för att kunna uppfylla studiens syfte. Antalet frågor blev 21 stycken, detta antal kanske trots övervägande var en avskräckande mängd. Det fanns vissa frågor som bestod av att fylla i påståenden, detta kanske gjorde att enkäten upplevdes som tidskrävande och ledde till att en del av socialsekreterare då avstod från att fylla i den. Frågorna kanske kunde ha utformats på ett annorlunda sätt. Svarsalternativen kunde ha kategoriserats bättre. Exempelvis fråga 8 i enkäten (bilaga 4) som kategoriseras med ”inga ärenden”, ”cirka 25%” osv. kunde ha skrivits om till ”0 – 25%”, ”26 – 50%” osv. Att kategorisera om frågan hade gjort det lättare för respondenten att svara på frågan och resultatet hade även gett läsaren en tydligare bild. Flera frågor i enkäten rörde socialsekreterarnas kunskap, som de fick kategorisera. Vi kan inte mäta begreppet kunskap utifrån vår enkät, utan har valt att belysa socialsekreterares kännedom om barn till missbrukare. Undersökningen visar vilka myndigheter och andra verksamheter som socialsekreterarna samarbetar med. Undersökningen visar däremot inte om de samarbetar med alla angivna myndigheter och verksamheter inom ett ärende, eller om det är utspritt över alla ärenden. Med de frågor som är med i enkäten kan vi inte se detta. I en mer täckande undersökning borde svarsalternativen alltså vara mer specifika när det gäller samarbetet och vilken betydelse samarbetet har för barnen. Positivt med utformandet av enkäten var att den var överskådlig, lätt att förstå och det aktuella ämnet kunde tänkas locka socialsekreterarna att fylla i den.
Signifikans- samt Chi2 test är inte meningsfullt på undersökningen, då urvalsgruppen dels var för liten och dels för att resultatet inte kan generaliseras till den övriga populationen. Detta för att ett bekvämlighetsurval valdes att användas. Bryman (2002) skriver att om det finns en skillnad mellan populationen och det urval som gjorts från den kommer stickprovet inte att vara representativt för populationen.Det är viktigt att forskare i en undersökning mäter vad de avsett att mäta, validiteten. För att genom enkäter kunna få en förståelse kring socialsekreterares kännedom om barn till missbrukare ansåg vi att det var betydelsefullt att försöka fånga detta med frågor utifrån olika infallsvinklar. Validiteten kan alltid diskuteras då denna beror på hur korrekt socialsekreterarna svarat. Det kan nämligen inte uteslutas att en del socialsekreterare i undersökningen har överdrivit eller ibland varit rädda för att säga sanningen. Man kan också diskutera validiteten när det rör sig om att socialsekreterarna har förstått de frågor som ställts i enkäten. Genomförandet av en pilotundersökning var ett led i att stärka validiteten.
Har man tagit hänsyn till olika faktorer och gjort mätningarna riktigt har undersökningen hög reliabilitet. Mätningarna är gjorda efter de svar som kom in från enkäterna. Även reliabiliteten påverkas av hur socialsekreterarna har svarat på frågorna. Svaren är beroende av hur enkäten är utformad, samt hur uppriktiga svaren är. Med sanningsenliga svar kan forskaren göra riktiga mätningar. Det är av betydelse huruvida undersökningen är bestående över tid. Vi kan ställa oss frågan om vi skulle få samma svar om vi gav ut enkäten vid en annan tidpunkt? En annan tidpunkt kan påverka hur mycket tid socialsekreterarna har möjlighet att lägg ner på enkäten, samt antalet som fyller i och skickar in enkäten kan bli annorlunda. Likaså kan man diskutera pålitligheten av resultaten, om de uppmätta värdena är riktiga. Skulle svarsfrekvens ha varit högre kunde resultatet av vår undersökning kunnat bli annorlunda. En annan del av reliabiliteten som bör belysas är huruvida subjektiva bedömningar har gjorts eller inte. Risken att göra subjektiva bedömningar har minimerats genom att i samråd läsa enkäterna respektive koda av den öppna frågan.
Resultatdiskussion
I detta avsnitt redogörs resultatet för vår undersökning. Diskussionen kommer att föras runt resultatet vi fått i förhållande till bakgrunden samt vad vi själva har för synpunkter inom de olika områdena. På grund av det stora bortfallet kan resultatet inte generaliseras till populationen och verkligheten, istället har vi i diskussionen dragit slutsatser som kan användas som belysningsmaterial.
Resultatet visade att majoriteten av de undersökta socialsekreterarna var utbildade socionomer. Däremot var det inte lika många som hade någon vidareutbildning kring ämnet barn till missbrukare. Arbetslivserfarenheten var ganska spridd, från att ha arbetat i ett år till 33 år inom socialtjänsten. Spridningen kan vara positiv då nyanställda kan lära sig av dem som arbetat länge och har mycket erfarenhet, personal som besitter mest kunskap och erfarenhet av missbruk kan också lättast upptäcka barnen i missbruksfamiljerna. Kanske kan det vara så att de som kommer nyutexaminerade fortfarande inte ser de tecken som barn visar upp, utan att det är erfarenheterna som gör att man lär sig känna igen symtomen. Sundelin-Wahlsten (1997) understryker vikten av socialsekreterares kunskaper om barns utveckling men också medicinsk-, pedagogisk- och psykologisk kunskap. Enligt en SOU-rapport (2005:82) saknar de flesta som arbetar inom missbrukarvården specialistutbildning för sina uppdrag. De flesta utbildningar har för lite undervisning i missbruk. Utifrån detta tror vi att erfarenheterna spelar en stor roll inom detta arbete.
Kunskapen hos socialsekreterarna
Enligt Hansen (1995) är det viktigt att professionella som kan tänkas komma i kontakt med barn till missbrukare har kunskap om dem för att de ska kunna upptäckas och få det stöd och de insatser som de är i behov av. Undersökningen visar att socialsekreterarna över lag har god kännedom rörande barn till missbrukande föräldrar. Kunskapen kring barns utveckling och missbruk med avseende på effekter och beroende var särskilt god. Trots att kunskaperna överlag är goda efterlyser socialsekreterarna mer kunskap kring hur man samtalar med barn samt om den specifika hjälpen för barnen. Att socialsekreterarna eftersökte ytterligare kunskaper inom dessa områden kan bero på olika faktorer. Dels kan man se det som att de känner att de inte har tillräckliga kunskaper kring ämnet och dels att de trots den stora kunskapen vill ha ytterligare kunskaper. Kanske kan det vara så att om man inte har så mycket kunskap så vet man inte heller vad man saknar, det är först när man får kunskapen som man
inser hur lite man visste från början. Sundelin-Wahlsten (1997) liksom Gustafsson (1996) menar att socialsekreterare i vissa fall har otillräckliga kunskaper om barns behov och utveckling samt att de sällan samtalar med barnen. En bred och grundläggande kunskap om missbruk och konsekvenser av missbruk ökar möjligheten att hitta problemen och att man på så sätt ökar möjligheterna att tänka nyanserat kring barns behov av hjälp. Vi tror att socialsekreterarna kan ha kunskaper, och speciellt goda inom vissa områden, vilket kan göra att de blir medvetna om hur viktigt det är att vidareutveckla sina kunskaper. Man kan fundera över hur deras kännedom om barn och missbruk har tillkommit. Kanske har deras grundutbildning gett dem denna typ av kunskap, kanske påverkar samarbete mellan arbetskamraterna? Är samarbetet inom organisationen bra kan detta betyda att de sinsemellan diskuterar aktuella ämnen, vilket kan bidra till att de lär sig av varandra och kunskapsnivån stiger trots att de inte har någon vidareutbildning. Eller finns det andra bidragande orsaker, som socialsekreterarnas yrkeserfarenheter?
Symtom hos barnen
Vi reagerade på att det var låg andel av socialsekreterarna som angav ångest (7 stycken) och nedstämdhet (9 stycken) som typiska symtom hos barn till missbrukande föräldrar. De angav i större utsträckning skolproblem (25 stycken) och koncentrationsproblem (22 stycken) som typiska symtom. Rydelius (2003) menar att barn till missbrukande föräldrar löper större risk att få psykiska symtom som nedstämdhet, koncentrationsproblem, dålig självbild, ångest men även fysiska skador. En förklaring kan vara att inåtvända symtom som ångest och nedstämdhet inte anges i lika hög grad då de inte är lika synliga såsom utåtagerande beteenden kan vara. Detta behöver inte betyda att dessa symtom inte förekommer i samma utsträckning som de utåtagerande. Vi tror att exempelvis ångest och nedstämdhet är väsentliga faktorer. Skulle dessa symtom uppmärksammas kunde kanske chanserna till att dessa barn får hjälp i ett tidigare skede öka. Ofta är det beteenden som upptäcks och inte barnet bakom beteendet, vilket kan göra att de med inåtvända symtom inte upptäcks i samma utsträckning. Socialsekreterarna anger att de endast i låg grad samarbetar med exempelvis barnavårdscentraler. Kanske skulle dessa barn upptäckas tidigare om socialsekreterares samarbete med dessa verksamheter var större. Om personal som möter barnen har kunskap om vad missbruk hos föräldrarna kan ge för symtom hos barnen skulle de kunna få hjälp tidigare. Ökad kunskap om olika symtom inom exempelvis socialtjänsten och andra verksamheter skulle kunna göra att de som möter dessa barn har större möjligheter att upptäcka dem.
Samtal med barnen
Utifrån resultatet är det en mindre andel socialsekreterare som instämmer i hög grad eller helt att det är viktigt att de som socialsekreterare har stödsamtal med barnen, däremot visar resultatet att de tycker det är viktigare att barnen får träffa och prata med andra professionella inom exempelvis skola och psykiatri. Kanske kan detta bero på att socialsekreterare i stor del arbetar med att skriva utredningar och då inte lägger sin fokus på att ha stödsamtal, utan istället sätter in andra insatser, såsom psykologsamtal. Resultatet från studien visar att