Specialiseringens betydelse för samverkan

Socialtjänsten på detta stadsområdet inom Malmö Stad är som tidigare nämnts uppdelat i olika enheter som är specialiserade inom sitt område. Detta betyder att en enhet i sig sällan kan erbjuda och besluta kring den hjälp en klient är i behov av. Att socialtjänsten är uppdelad på detta sättet påverkar arbetet på olika sätt, främst lyser vikten av samverkan mellan enheterna fram. Det finns risker kring samverkan inom denna socialtjänst eftersom organisationen är så stor. En

informant belyser skillnaden av att arbeta i en mindre organisation där enheterna är mindre till antalet personal och att de olika enheterna sitter exempelvis i samma korridor. Dock menar hen att strukturen mellan enheterna är densamma samt att det finns en vi och dem känsla mellan enheterna som är svårt att komma ifrån. Flera informanter menar dock att det hade funnits en vinst med att ha ännu en specialiserad enhet eller sektion som arbetar specifikt med ärenden gällande våld i nära relationer. I dessa teamen skall all hjälp och stöd till kvinnan rymmas, så som ekonomi och boende. Enheten för barn och familj bör fortfarande vara skilda från denna enhet. Genom denna önskan sker samverkan smidigare och själva arbetet görs mer effektivt genom att all information och beslut tas inom samma enhet.

[...] en centralisering av den här ärendena att man är ett team som jobbar med ekonomi och placering tillsammans inte barn och familj för där tycker jag att man ska vara barnhandläggare om man jobbar med barn och familj men att vara kombinerat ekonomi och våld hade varit det bästa [...]

Att den socialtjänst som studien bygger på är uppdelad genom en problembaserad specialisering (Ekström 2016). Deras sätt att samverka på är det Ekström (2016) benämner som integrering. Informanterna belyser vikten av denna typ av

samverkan vilket kan förstås då dem talar om att organisationen är stor och att därför är kontakt viktigt. Ekström (2016) förklarar hjälpen som ges till de som utsatts för våld i nära relation som svår att placera i en organisation, detta ger även vissa informanter uttryck för genom att nämna att en centralisering av detta

arbetet i en egen enhet. Hur denna socialtjänst är organiserad kan förstås utifrån den byråkratiska formen som menar att organisationen är uppdelad utifrån olika arbetsuppgifter. Detta är en tydlig struktur som ingår inom den byråkratiska formen (Christensen et. al. 2015).

6.3.1 Ansvarsfördelningen i organisationen

Ansvarsfördelningen inom de olika specialiserade enheterna inom socialtjänsten är tydlig i många aspekter, såsom att boende beviljar skyddat boende, ekonomiskt bistånd beviljar hjälp med ekonomiskt bistånd och så vidare. Men det finns fortfarande aspekter av ansvarsfördelningen i arbetet med våldsutsatta kvinnor som informanterna upplever som otydliga. Alla informanter är eniga om att det uppstår tillfällen där arbetsfördelningen och ansvaret mellan sektionerna är otydlig och att detta kan leda till problem i ett ärende. De menar på att

arbetsfördelningen är något som bör planeras och göras som en del av samverkan i ett tidigt skede i ett ärende.

En del av arbetsfördelningen och problematiken kring det handlar om en oförståelse kring varandras arbetsuppgifter. Det finns även en oförståelse kring varför det är viktigt att samverkan sker med respektive sektion tidigt. Alla informanter uttrycker att de andra enheterna ibland inte förstår deras

arbetsuppgifter och därför inte anser att det är viktigt att kontakta dem under ärendets gång. Vissa informanter beskriver en upplevelse av att de kan bli tilldelade arbetsuppgifter som inte ingår i deras ansvarsområde på grund av avsaknaden av tydliga riktlinjer kring arbetsuppgifterna. En informant nämner att det kan hända att man kan känna att man får en beställning från andra enheter där man ska vidta vissa åtgärder och att detta inte är uppskattat. Information om vad en klient kan vara i behov av är alltid välkommet men enheterna vill själva stå för utredningen av hur hjälpen bör se ut. På samma sätt upplever en informant att enheten kan bidra med mer hjälp och stöd men inte får möjlighet att göra det då de kopplas in för sent i ett ärende eftersom andra enheter tror att det inte rymmer i deras arbetsuppgifter. Detta kan leda till att man inte förstår varför den ena fattar ett visst beslut eller varför man gör som man gör.

[...] det är ganska ofta just dem bortser från ekonomiskt bistånd för att det är bara är pengar, men vi jobbar också med planering, sysselsättning, aktiviteter under tiden så det är inte bara att hjälpa med pengar första dagen sen är vi ute ur bilden [...]

[...] vi måste tänka på vad vi kan göra för att göra det bra medan boende och ekonomi är mer fyrkantiga [...]

Socialsekreterarna belyser även vikten av att kunna respektera varandras

bedömningar och beslut och att man är lojala mot varandra och gentemot klienten. En socialsekreterare nämner att det är viktigt att inte prata negativt kring kollegors beslut utan att man istället lyfter det mellan sektionerna främst. Trots att varje enhet gör egna bedömningar utifrån vad de kan bevilja så brukar man enligt denna studiens informanter ha överseende kring vissa beslut och gå utanför ramarna, då denna typen av ärende kräver flexibilitet. En informant nämner att man “äger” ett ärende och det är oftast den som får rodda i det för att kvinnan ska kunna få den hjälp hon är i behov av.

Att det råder en viss oförståelse eller otydlighet kring enheternas olika ansvarsfördelning kan förstås utifrån att enheterna har olika ansvar inom socialtjänsten som inte är tydliga nog (Moore 2007). Det som informanterna nämner gällande att respektera varandras beslut nämner Danermark (2000) som en viktig aspekt för att samverkan skall fungera. I ett ärende där många är inblandade finns det en risk att de olika parterna säger till varandra hur de ska utföra sitt arbete och att detta kan leda till en försämrad samverkan och frustration (Langenderfer-Magruder et al. 2019). Nordström et al. (2016) menar att det är vanligt att man inom socialtjänsten upplever att man blir tillsagd vilka åtgärder som ska tas. Socialsekreterare menar att det kan bli problematiskt utifrån

utredningsskyldigheten. Vi menar att den otydliga ansvarsfördelningen påverkar hur enheterna samverkar med varandra i detta område.

6.3.2 Delade synsätt och fokus

Alla jobbar mot samma mål i ärendet, målet är att klienten inte längre ska vara i behov av hjälp från socialtjänsten. Hur detta målet nås är olika utifrån det fokus och målgrupp som enheten eller sektionen har. Policys och rutiner inom enheterna eller sektionerna styr hur arbetet skall utföras vilket kan försvåra samverkan. Varje enhet eller sektion är ansvarig för att tillgodose vissa behov utifrån sin

klient. De insatser som krävs kan vara svåra att kombinera. Exempelvis nämns det att det kan vara svårt att kombinera skydd för kvinnan och utredning av hennes barns behov samtidigt. Ytterligare ett exempel som nämns är kombinationen av hjälp för missbruksproblematik och skydd. Informanterna beskriver att det finns sätt att ta sig runt detta med hjälp av samverkan och dialog mellan enheterna och därför inte brukar vara ett problem. En annan aspekt som uppkommer är

skillnaden mellan fokus på barn och fokus på vuxna, informanterna berättar att detta fokus kan leda till att man har delade meningar kring hjälpen.

Ja absolut olika fokus, det som ibland kan märkas är att vi jobbar med vuxna och det är för dom vuxna vi jobbar [...]

Alltså jag har aldrig fokus på kvinnorna när jag arbetar jag har ju fokus på kvinnorna som har barn så mitt uppdrag är ju barnen

Det finns en övergripande målsättning för alla enheter, vilket är att klienten inte ska vara i behov av stöd från socialtjänsten längre. Samtidigt finns det även målsättningar inom enheterna som inte alltid går hand i hand med varandra, detta menar Nordström et al. (2016) och Danermark (2000) är ett hinder för samverkan. Vi menar att sektionerna fokuserar på sin insats de kan erbjuda och syftet med insatsen och att detta ser olika ut mellan sektionerna. Exempelvis kan sektionen för boende fokuserar på skyddet för kvinnan medan enheten för barn och familj fokuserar på att det boendet ska vara barnvänligt. Detta styrks av Nordström et al. (2016) tanke om vilka faktorer som stör samverkan, som exempelvis kan vara målsättningen. Langenderfer-Magruder et al. (2019) och Danermark (2000) tar upp att olika fokus kan leda till kulturkrock mellan sektionerna som gör att samverkan inte fungerar. Informanterna i denna studien kan ses ha förståelse av att olika enheter har annan fokus och att det är anledningen till att de kan ha delade meningar och behöva föra en dialog kring detta.

6.3.3 Tidsbrist, arbetsfördelning och prioritering

Hög arbetsbelastning och tidsbrist är den faktorn som bidrar till att samverkan inte blir av som man hade velat. Den höga arbetsbelastningen bidrar till att man inte har tid att dela med sig av information så tidigt som man hade velat. Upplevelsen är att arbetsbelastningen går i perioder men att den är relativt hög genom alla enheter. Vissa dagar hinner en inte kolla på sin telefon eller mail då man har annat viktigt så som möten. Informanterna uppger att det händer att kollegor från andra enheter ifrågasätter varför man inte har fått viss information. Detta beror ofta på att man inte har hunnit på grund av tidsbrist. Handläggning och andra

extrauppgifter som inte ingår i det som är primärt för att arbetet ska fungera, prioriteras bort. Prioritering av olika arbetsuppgifter nämns i samband med arbetsbelastning och tidsbrist. Prioriteringen blir en konsekvens av

arbetssituationen. Informanterna menar att samverkan ibland prioriteras bort även om de har en vilja att samverka. En av informanterna menar att en av sakerna som prioriteras bort är mötena mellan referenspersonerna för våld i nära relationer på socialtjänsten. Detta menar hen är negativt då det är en viktig del för att

samverkan ska fungera i dessa ärenden. De nämner även att det kan vara svårt att boka in varandra i kalendern då scheman inte går ihop. Flera informanter är eniga om att möten mellan referenspersonerna från de olika sektionerna är viktigt för att sprida kunskap och vidareutveckla arbetet.

[...] den absolut största anledningen är tidsbrist, jag har inte träffat någon under mina år här som är 6 nu som inte är och vill vara en god socialarbetare alla vill göra det

yttersta för sina klienter men när man blir stressad så finns inte riktigt tiden och ska man hålla på och boka in, pratar man om ett ärende där många olika sektioner är inblandade då kan det bli stora möten med många personer och då kan det bli knöligt att boka in saker, folk ställer in och så [...]

Att det bortprioriteras, att det är så mycket annat som brinner så att höra av sig till ex. ekonomi för att meddela något, nä det är inte det som prioriteras högst på listan. Att arbetsbelastning och tidsbrist är en faktor till varför samverkan ibland brister går att styrka med tidigare forskning om samverkan (Langenderfer-Magruder et al. 2019; Heimer et al. 2019). Detta kan förstås som ett gemensamt problem på denna socialtjänst. Till följd av detta har man också förståelse för varandra. Att vara tillgängliga och ha ledigt utrymme i kalendern är något som stämmer med tidigare forskning, som talar för att det kan vara en faktor till en bra samverkan (Langenderfer-Magruder et al. 2019).

6.3.4 Kommunikationsbrist

Alla informanter är överens om att det finns en viss grad av kommunikationsbrist i samverkan, detta eftersom ärendena ofta är av brådskande karaktär och mycket hinner hända från dag till dag. Informanterna menar att det ibland händer att man missar att uppdatera varandra eller att man tror att den andra socialsekreteraren kolla i alla akter som finns framför allt vid ärenden där barn finns med.

Kommunikationsbrister kan ibland leda till att socialarbetaren gör extra arbete för att ta reda på information som redan finns i organisationen och för klienten kan det påverka genom att hon får ta kontakt med socialsekreterare för att informera om något trots att hon redan har framfört informationen till en annan

socialsekreterare.

[...] det är kommunikationsmiss, samarbetet med rutinen säger att vi ska kontakta varandra så fort nya saker händer i gemensamma ärenden och det jobbas för att förbättra det men vi är inte riktigt där ännu.

Samverkan kan förstås vara en konsekvens av att det ibland kan ske kommunikationsbrist mellan enheterna, detta då informanterna påpekar att relevant information inte delas eller inte delas i rätt tid, vilket leder till extra arbete (Langenderfer-Magruder et al. 2019).