I detta tema framkommer hur specialpedagogens roll och arbete med blyga barn kan se ut. Likaså lyfts fritidspedagogers och lärare i fritidshems samarbete med specialpedagog/elevhälsoteam.
Specialpedagog F (skola 1) menar att hens roll i arbete med blyga barn kan vara att skapa anpassningar, men att detta företrädelsevis sker inom skolverksamheten. En orsak till detta sägs vara direktiv från ledningen. Anpassningarna kan då vara att blyga barn erbjuds att redovisa i mindre grupp eller särskilda anpassningar vid nationella prov. Specialpedagog E (skola 2) hävdade å sin sida att mycket av arbetet förläggs till fritidshemmet och anser sig ha ett gott samarbete med pedagogerna där.
36
Fritidshemmet har en särskild plats i mitt hjärta, jag är ju fritidspedagog i grund och botten och har arbetat mycket inom den verksamheten förr. Därför försöker jag ägna så tid åt att befinna mig ute i deras verksamhet så mycket det bara går.
Specialpedagog E (skola 2) hävdar vidare att handledning, kartläggning och särskilda insatser kan bli aktuella för blyga barn i fritidsverksamheten, men då främst efter att pedagogerna förmedlat en oro kring ett barn, exempelvis om ett barn lider av sin blyghet och av ängslighet. Då kan det bli aktuellt att specialpedagogen observerar det specifika barnen i verksamheten, utför kartläggningar och därefter kan särskilda stödinsatser samt anpassningar eventuellt bli aktuella.
Samtliga verksamma pedagoger (fritidspedagoger, lärare i fritidshem) på fritidshemmet upplever att specialpedagogens roll kring blyga barn bör vara att utföra observationer, erbjuda handledning, informera om konkreta redskap i mötet med blyga barn, göra kartläggningar för att se om anpassningar och särskilda stödinsatser kan vara aktuella. Många talade om en ökad kompetens i bemötandet av blyga barn och menade att specialpedagogen kunde vara en profession som kunde bidra till detta. Fritidspedagog B (skola 2) ansåg att:
Jag känner mig lite osäker kring hur jag ska bemöta ett blygt barn, alltså om jag ständigt ska uppmuntra barnet till att ta mer plats, även om det verkar som om hen inte vill det, eller hur ska man göra. Det känns som en svår balansgång och jag tänker att specialpedagogen kunde bidra med hjälp där, för att liksom ge en fingervisning kring hur bemötandet kan ske på ett bra sätt, alltså ett sätt som är bra för barnet.
Vidare nämndes av flertalet verksamma pedagoger på fritidshemmet en önskan kring att ha specialpedagogens medverkan i att skapa ett positivt socialt klimat., då de ansåg att viss vägledning kring detta hade varit önskvärt. Lärare i fritidshem C (skola 2) nämnde följande:
När jag funderar kring specialpedagogens roll så tycker jag att de även borde vara med att skapa ett bra socialt klimat hos oss på fritidshemmet. Ibland kan ju svårigheter uppstå, exempelvis konflikter och andra sociala svårigheter som vi pedagoger hade behövt hjälp och råd kring hur vi bäst kan lösa det.
Samtliga informanter som är verksamma på fritidshemmet på de båda skolorna belyser vikten av att ett gott samarbete med specialpedagog och elevhälsoteam, samt att det tillhandahålls redskap, handledning och en större kompetens i arbetet med blyga barn så att bemötandet
37
skapar de resultat som eftersträvas och som gynnar barnet, snarare än hämmar det. Både specialpedagog E och F) hävdar i sammanhanget att det de kan bistå med i arbete med blyga barn inte alltid räcker till utan kan kompletteras med hjälp av andra professioner inom elevhälsoteamet, exempelvis kurator och psykolog. Även andra kompetenshöjande insatser kan ges, såsom att pedagogerna erbjuds föreläsningar och nätverksträffar med andra fritidshem där diskussioner kan föras kring arbetet med blyga barn. På så vid får det tas del av olika perspektiv, erfarenheter och metoder som kan vara användbara i mötet med blyga barn.
Någon enstaka informant hävdar att det inte finns något större samarbete med specialpedagogen och anser att det sker vid ett fåtal tillfällen och då särskilt kring de utåtagerande barnen. Kontakten beskrivs som väldigt sporadisk och sker ytterst sällan. Ett fåtal informanter (från båda skolor) förmedlade en önskan om att specialpedagogen skulle vara mer närvarande samt avsätta mer till åt fritidshemsverksamheten och därmed bidra till mer kompetens och insatser för blyga barn, medan majoriteten ansågs nöjda med specialpedagogens insatser. Gemensamt för de båda skolorna är bilden av att elevhälsoteamet kontaktas snarast möjligt om det råder oro kring ett blygt barn som exempelvis uppvisar ett beteende som kan indikera på att barnet mår dåligt. Majoriteten av informanterna lyfter vikten av att insatser sätts in i tid så det blyga barnets mående inte försämras eller utvecklas till psykisk ohälsa. I övrigt påtalas av samtliga informanter att om det råder oro för ett barn så sammankallas elevhälsoteamet samt rektorn till elevhälsomöte, där det diskuteras eventuella stödinsatser i det vidare arbete kring barnet. Således sker sådana möten oftast av andra anledningar och inte på grund av blyga och ängsliga barn. Vidare framhålls vikten av ett nära samarbete där specialpedagogen med övriga elevhälsoteamet kan utgöra en stöttepelare för pedagogerna i arbetet med blyga och ängsliga barn.
Sammanfattning
Tema 1: Blyga barn
Hur upplever och talar fritidspedagoger, lärare i fritidshem och specialpedagoger om blyga barn?
Återkommande beskrivningar ges av blyga barn som försiktiga och tillbakadragna, som kan behöva lära sig att ta mer plats. Vissa informanter påtalar bestämt att blyga barn bör pushas
38
till att lära sig att ”ta för sig”, andra informanter framhåller vikten av att iaktta en viss försiktighet i synliggörandet av blyga barn och nämner betydelsen av att alltid utgå från barnets perspektiv. En del informanter talade synonymt om blyga och sårbara barn, som kan befinna sig i riskzonen kring att utveckla psykisk ohälsa. Gemensamt för pedagogernas upplevelser kring blyga barn och psykisk ohälsa var påståenden kring att blyga barn kan lida av en ökad oro och ängslighet. Mer än hälften av informanterna hävdade att blyga barn kan lida av dålig självkänsla. Att arbeta för att höja blyga barns självkänsla ses därför ha en särskilt betydande roll.
Blyghet- tillgång eller hinder?
Flertalet informanter betraktar blyghet som en tillgång i många avseenden med beskrivningar om att blyga och introverta barn ofta kan ses som mycket kompetenta, ha en stor iakttagelseförmåga, intelligenta, lyhörda gentemot sin omgivning, samt betraktas som goda kamrater med god omsorgsförmåga. Gällande företeelsen kring att blyghet kan betraktas som ett hinder, ansåg vissa informanter att blyghet kan vara osunt i de fall det hämmar barnet att uttrycka egna behov och åsikter, samt att blyga barn ofta hamnar i skymundan då de sällan tar plats och eventuellt undviker vissa situationer. Mer än hälften av informanterna ansåg att blyghet inte bör betraktas som ett hinder och något som bör ”övervinnas” för barnets framgång i framtida studie- och yrkesliv.
Tema 2: Det sociala klimatet
Genomgående förmedlar informanterna att deras verksamhet allmänt kan karaktäriseras av ett tryggt och accepterande socialt klimat. Vikten av att ett kontinuerligt arbete sker på fritidshemmet för att hela tiden verka för ett tryggare socialt klimat poängteras, där blyga barn vågar prova på saker de kan känna rädsla inför. Ett par informanter lyfter vikten av att ta itu med svårigheter som uppkommer i det sociala klimatet exempelvis då samspel mellan vissa barn inte fungerar fullt ut. Detta betraktas emellanåt vara en utmaning då barns olikheter upplevs kunna bidra till svårigheter att samspela och komma överens.
39
Relationer
Majoriteten av informanterna framhöll en uppfattning där det ansågs att blyga barn ingår som en naturlig del i det sociala klimatet och har goda relationer, både med kamrater och pedagoger. Enligt informanternas erfarenheter tyr sig blyga barn ofta till likasinnade kamrater och upplevs ha en given plats i det sociala klimatet. Gällande blyga barns relationsskapande med pedagoger, förmedlas en bild av att det kan karaktäriseras av svårigheter i vissa fall, eftersom att barnet inte alltid söker sig självmant till pedagogerna. Vissa pedagoger anser sig sakna verktyg och brist på tid att hinna med och uppmärksamma alla barn i gruppen, vilket kan påverka engagemanget i det aktiva arbetet att stärka relationerna med dessa barn.
Lärande och utveckling
I intervjusamtalen kring det sociala klimatets betydelse på fritidshemmet för blyga barns utveckling och lärande, återkommer ord såsom trygghet och acceptans för olikheter. Detta kan skapas genom exempelvis ett kontinuerligt värdegrundsarbete. Det sociokulturella perspektivet belyses flertalet gånger, då vikten av att ingå i den sociala gemenskapen och samspelet för att barnets utveckling och lärande ska gynnas, kontinuerligt betonas. Faktorer i det sociala klimatet som kan verka hämmande för blyga barns utveckling och lärande beskrivs av informanterna vara att barnet upplever sig som utstött, ensam, orolig, ängslig, ej delaktig, samt upplevelsen av otrygghet, vilket kan försämra barnets mående. Flertalet informanter hävdar att detta kan leda till en oro hos barnet, vilken kan växa sig så stor att barnet kan få svårigheter i sin utvecklings- och lärandeprocess.
Tema 3: Specialpedagogens/elevhälsoteamets arbete, roll och samarbete
Specialpedagogernas bild av hur dennes roll kan se ut i arbetet med blyga barn på fritidshemmet såg något olika ut på de två skolorna. De verksamma pedagogerna på fritidshemmen förmedlade upplevelser om att samarbetet med specialpedagog/elevhälsoteamet är bra på den ena skolan, medan det på den andra utrycks en önskan om ett utökat samarbete, då framförallt med specialpedagog och där det läggs fram en önskan om utökad tid och möjlighet åt att arbeta med fritidshemsverksamheten. Samtliga verksamma pedagoger på fritidshemmet redogör kring samstämmiga upplevelser om hur specialpedagogens roll kring blyga barn kan se ut på fritidshemmet. Utöver att erbjuda
40
handledning, kartläggning och särskilda insatser, nämns även en önskan om att utföra observationer och därefter informera om konkreta redskap i mötet med blyga barn. Många informanter talade om en ökad kompetens i bemötandet av blyga barn och menade att specialpedagogen kan vara en profession som bidrar till detta, samt en önskan kring att ha specialpedagogens medverkan i att skapa ett positivt socialt klimat, där vägledning erbjuds då sociala svårigheter uppstår.
41
Analys
Tema 1: Blyga barn
Hur upplever och talar fritidspedagoger, lärare i fritidshem och specialpedagoger om blyga barn?
Vissa informanter påtalar bestämt att blyga barn bör pushas till att lära sig att ”ta för sig” för att inte gå miste om det sociala samspelet och dess betydelse för utvecklingen och lärandet. I den sociokulturella teorin är Vygotskijs (red. Lindqvist, 1999) närmsta utvecklingszon central, vilken fokuserar till stor del kring förhållandet mellan inlärning och utveckling och i hög grad på det sociala samspelet som en utgångspunkt för lärandet (a.a.). Andra informanter framhåller vikten av att iaktta en viss försiktighet i synliggörandet av blyga barn och nämner betydelsen av att alltid utgå från barnets perspektiv och vara lyhörd kring vad barnet själv önskar. Att se till barnets perspektiv är något Jonkman (2013) och Besic (2009) framhäver och vänder sig till blyga barn med uppmaning om att inte ta plats för att omgivningen kräver det, om det inte är vad barnet själv önskar. Författarna (a.a.) vidrör problematiken kring att blyga barn uppmanas ta plats i alla möjliga (och omöjliga) sammanhang, men påtalar vikten av att det ska kännas bekvämt för barnet. Annars kan ett obehag skapas hos barnet, vilket kan spä på blyghetkänslan och den eventuella sociala rädslan blir då förstärkt (a.a.)
En del informanter talade synonymt om blyga och sårbara barn, som kan ha en bakomliggande psykisk ohälsa. Enligt Gren Landell (2010) är psykisk ohälsa något som kan gå hand i hand med blyghet. Blyga barn kan i stor utsträckning vara drabbade av oro, ängslighet, ångest och därtill fysiska smärtor såsom magont och huvudvärk. I likhet med Gren Landell (2014) påtalar flertalet informanter vikten att av att sätta in eventuella stödinsatser i ett tidigt skede, då det arbetet kan få stor betydelse för barnet, både socialt och kunskapsmässigt (a.a.). Informanterna hävdade att vissa blyga barn som har en tillhörande oro och ängslighet, emellanåt drar sig undan den sociala gemenskapen, vilket betraktades som ett orosmoment med risk för att hamna i ett utanförskap. Holmer m.fl. (2005) påstår att blyga barn kontinuerligt drar sig undan för att försöka att kontrollera sin sårbarhet och ängslan, vilket är problematiskt eftersom det bidrar till att blyghetskänslan förvärras (a.a.). Ur ett sociokulturellt perspektiv står det problematiska att finna i att barn som står utanför den sociala gemenskapen går miste om den betydelsefulla delaktigheten och relationerna i det
42
sociala klimatet, vilka Vygotskij (red. Lindqvist, 1999) ser som förutsättningar för att lärande och utveckling ska ske.
Att uppmuntra, ge positiv feedback, och på andra sätt aktivt arbeta för att höja blyga barns självkänsla löper som en röd tråd genom samtalen kring självkänsla och blyga barn. Helldin m.fl. (2010) presenterar vikten av att arbeta med en helhetssyn och inte bara fokusera på individnivå att stärka självkänslan, utan att även se till en rad andra faktorer. Författarna (a.a.) belyser betydelsen av att på en grupp- och organisationsnivå, skapa ett positivt socialt klimat, som visat sig öka barns självkänsla, välbefinnande och psykiska hälsa, vilken kan ses vara särskilt betydande för blyga barn. Ur ett relationellt perspektiv menar Rosenqvist (2007) att man strävar efter att identifiera orsakerna till svårigheterna genom att undersöka undervisningens upplägg och organisation som bakomliggande faktorer, inte på det enskilda barnet (a.a.). I det relationella perspektivet belyses omgivningens betydelse för möjligheter att uppnå vissa mål eller leva upp till uppställda krav (Aspelin, 2013; Ahlberg, 2009; Björck Åkesson & Nilholm, 2007). Persson (2013) studerar den specialpedagogiska verksamheten ur ett relationellt perspektiv där författaren (a.a.) ser samspelet och interaktionen med andra som en viktig del i barnets vardag. Enligt Vygotskij (red. Lindqvist, 1999) kan detta ur ett sociokulturellt perspektiv främja barnets utveckling och lärande.
Blyghet- tillgång eller hinder?
Flertalet informanter betraktar blyghet som en tillgång i många avseenden. Även Gustavsson (2009) lyfter fram blyghetens fördelar och hävdar att blyga barn ofta har egenskaper som utåtagerande inte har. De har en stor iakttagelseförmåga och är goda lyssnare, vilket uppskattas av omgivningen (a.a.) Iakttagelseförmågan blyga barn innehar visades uppskattas likaså av studiens informanter där flertalet lyfte det positiva med att barnet intar en viss eftertänksamhet och försiktighet, före en handling utförs. Detta framfördes vara en viktig fördel, särskilt i mötet med nya människor. Zimbardos (1977) studier kring blyga barn visar att en liten del av individerna i undersökningen gillar att vara blyga, för att de har funnit blyghetens positiva sidor. Blygheten kan göra att vi håller oss i bakgrunden, observerar och när vi handlar så gör vi det eftertänksamt och försiktigt. Blygheten behöver alltså inte vara ett hinder, vare sig för omgivningen eller för barnet (a.a.) Om hinder uppstår betonar Ahlberg (2009) och Rosenqvist (2007) betydelsen av att tillämpa ett relationellt synsätt för att en elev ska kunna vara aktivt deltagande och utvecklas både kunskapsmässigt och socialt. Barnets uppkomna svårigheter ska inte sökas på individnivå, utan i de sociala, språkliga och kulturella
43
sammanhang som individen möter och är en del av (a.a.) Det är där anpassningar bör göras för att förebygga att hinder uppstår och leder till svårigheter för det blyga barnet. (Dyson & Millward, 2000; Nilholm 2006; Persson, 2001; Skidmore, 2004; Skrtic, 1995; Thomas & Loxley, 2001).
Besic (2009) Jonkman (2013) och Alm (2006) lyfter fram blyghet som en tillgång och anser, i likhet med informanterna, att en förändring bör ske i samhällets ideal där hänsyn tas till individers olikheter och problematiserar det faktum att samhället utöver skönhetsideal, även har skapat sociala ideal som unga individer kan pressas att leva upp till. Författarna (a.a.) betraktar blyghet ur ett relationellt perspektiv (Emanuelsson m.fl. 2001) och kopplar eventuella svårigheter till omgivningen och miljön kring blyga barn. Det är i dessa som anpassningar bör ske så att svårigheter och hinder inte uppkommer för blyga barn (a.a.).
Tema 2: Det sociala klimatet
Samtliga informanter belyser vikten av att kontinuerligt arbeta och verka för ett tryggt socialt klimat på fritidshemmet. Helldin m.fl. (2010) menar att ett positivt socialt klimat är särskilt viktigt för blyga och sårbara barn och utgör då en skyddande faktor för exempelvis psykisk ohälsa. I Lgr 11 (Skolverket, 2011) lyfts skolans och fritidshemmets roll fram i att verka för ett tryggt socialt klimat på fritidshemmet. I de båda undersökta skolornas och fritidshemmens likabehandlingsplaner framkommer det sociala klimatets roll där det påpekas att en förutsättning för att elevers utveckling och lärande ska gynnas är att miljön genomsyras av trygghet och acceptans. Persson (2013) belyser, ur ett relationellt perspektiv, vikten av en god lärmiljö där förutsättningar skapas för att främja barnets delaktighet, lärande och utveckling. Enligt Ahlberg (2009) och Rosenqvist (2007) krävs ett relationellt synsätt för barnet ska kunna vara aktivt deltagande och utvecklas både kunskapsmässigt och socialt.
I likhet med Holmer m.fl. (2005) samt Gren Landell (2014) betonar samtliga informanter vikten av att skapa ett tryggt socialt klimat där blyga barn i samspel med andra, vågar prova på saker de kan känna rädsla inför. Ur ett sociokulturellt perspektiv hävdar Vygotskij (red. Lindqvist, 1999) vikten av samspel och interaktion för barnets utveckling och lärande. Detta bidrar till att det barnet i samspel utför ihop med andra, senare lär sig att utföra på egen hand. På så vis utmanar barnet sig själv i mötet med det sociala klimatet, vilket kan främja deras utveckling och lärande (a.a.).
44
Ett par informanter lyfter vikten av att ta itu med svårigheter som uppkommer i det sociala klimatet exempelvis då samspel mellan vissa barn inte fungerar fullt ut, vilket kan betraktas som en utmaning. Enligt en studie utförd av Gerrbo (2012) är det just svårigheter i det sociala klimatet snarare än kunskapsmässiga skolsvårigheter, som utgör skolans och fritidshemmets specialpedagogiska utmaning. Författaren (a.a.) samt Holmer m.fl. (2005) poängterar ur ett relationellt- och sociokulturellt perspektivet, vikten av relationer och ett väl fungerande samspel (pedagog/barn, barn/barn) för att de ska uppfatta varandra och sig själva som tillgångar, vilket kan ses vara särskilt betydande för blyga barn. I sin tur kan detta ses vara en nyckel i arbetet med att skapa ett positivt socialt klimat som gynnar barnens utveckling och lärande (a.a.).
Relationer
Vissa pedagoger i denna studie ansåg sig sakna verktyg och brist på tid att hinna med och uppmärksamma alla barn i gruppen, vilket kan påverka engagemanget i det aktiva arbetet att stärka relationerna med blyga barn. I Irhskogs (2006) samt Folkmans (1998) studier kring relationsskapande mellan pedagoger och barn, samt barn emellan, visade resultaten på den betydelsefulla roll pedagogens engagemang har för blyga barn i deras relationsskapande. Om detta engagemang saknades uppkom svårigheter för blyga barn att skapa och upprätthålla relationer, samt samspela med sin omgivning, vilket kan leda till ett utanförskap. Ur ett sociokulturellt perspektiv (Bråten, 1998) kan pedagogen ses ha en vägledande roll i att skapa och verka för ett fungerande samspel och relationer mellan pedagog/barn och barn/barn. Enligt Vygotskij (red. Lindqvist, 1999) är barn sociala aktörer som lär sig i samspel med andra, både vuxna och barn, därav är samspel och relationer i detta perspektiv centrala för utveckling och lärande. Majoriteten av informanterna framhöll en uppfattning där det ansågs att blyga barn ingår som en naturlig del i det sociala klimatet och har goda relationer med både kamrater och pedagoger. Med ett synsätt ur det relationella perspektivet (Gren Landell 2010) anses detta kunna gynna blyga barns utveckling och lärande.
Lärande och utveckling
Det sociokulturella perspektivet belyses flertalet gånger, då vikten av att ingå i den sociala gemenskapen och samspelet för att barnets utveckling och lärande ska gynnas, kontinuerligt
45
betonas utav informanterna. Hippinen (2011) menar att fritidshemmet är en utmärkt verksamhet som inbjuder till samlärande mellan deltagarna. Detta samspel bidrar till att ett lärande sker kontinuerligt (a.a.). Vygotskijs nyckelbegrepp i utvecklingsteorin (red. Lindqvist, 1999) är den närmsta utvecklingszonen, vilken synliggör betydelsen av det sociala samspelet i främjandet av barnets utveckling och lärande. Ur ett sociokulturellt perspektiv hävdar