Specialpedagogerna och specialläraren

Specialpedagog A och B befinner sig i liknande situationer gällande att de inte är så etablerade på skolan än då de båda är nyanställda. Vidare berättar de att de inte lyckats etablera tillit i arbetslagen och skolledningen. Brante (2014) menar att en av variablerna för ett lyckat samarbete är tillit och förtroende för varandras professioner. Dessutom har Skola B använd förstelärare till utvecklingsledare. Abbot (1988) menar att det kan finnas konkurrens mellan professioner när de försöker monopolisera områden. Detta kan förklara specialpedagog B:s upplevelse av att förstelärarna har fått en mer betydande roll i SBS. Vidare berättar specialpedagog A i intervjun, hon känner sig förbisedd och att hennes kompetens inte riktigt kommer till sin rätta. Vidare berättar hon att andra professioner såsom skolpsykologen har fått uppdraget att handleda, vilket specialpedagogen menar är ett av hennes professionsområde. Detta har i sin tur lett till att förtroendet för specialpedagogens kompetens har minskat. Professionerna kännetecknas av att det finns ett spänningsfält mellan yrkesutövarna, specialpedagoger, lärare och förstelärare (Brante 2014).

Situationen för specialpedagog C är annorlunda då hen varit anställd längre på skolan och har lyckats bygga upp tillit i arbetslagen samt till rektor C. Specialpedagog och speciallärare C beskriver sina roller och uppdrag i SBS som betydande, även om speciallärare är undervisande i grundsärskolan så har hon ändå rollen som samtalsledare i utvecklingsgruppen. Båda personerna är medlemmar av ledningsgruppen och har en självklar position i skolan då de båda har varit anställda länge. Gustavson et al. (2017) anser att det är viktigt att specialpedagogerna får inflytande genom att vara involverade i skolans ledning.

Timperley (2013) skriver att lärarna har en betydande nyckelroll i hur skolutveckling fortskrider, författaren nämner inget om specialpedagogens roll. Fullan (2016) har gjort en kartläggning över ett antal skolor i Sverige och intervjuat lärare som varit en del av utvecklingsarbetet (Jarl et al., 2017). Resultatet av lärarnas berättelser om vilka nyckelpersoner

33

som deltagit i utvecklingsarbetet så visar det att specialpedagogerna har varit nästan varit osynliga.

Det som också skiljer specialpedagogerna åt är var deras arbetsplatser är lokaliserade, specialpedagog A och B har sina arbetsrum i en annan del av skolan. Rummen är möblerade så de kan ta emot elever. Medan specialpedagog C delar sin arbetsplats tillsammans med rektor och biträdande rektor. Gustafson et al. (2017) anser att det är av stor betydelse var specialpedagogen har sin placering rent fysiskt på skolan. De menar att placeringen har ett signalvärde till dem själv och till andra yrkesgrupper. ”Rummet/kontorets läge, storlek och möblering påverkar i hög grad de aktiviteter som blir följden, vilket i tur speglar specialpedagogens möjligheter och hinder att utveckla den roll hon önskar.” Gustafson et al. (2017). Abbot (1998) pekar på att även storleken på arbetsplatsen indikerar på hur komplex arbetsfördelningen i organisationen blir där olika professioner får olika status.

34

7 Diskussion

Inledningsvis ställdes frågan om vilka faktorer som påverkar specialpedagogens uppdrag som skolutvecklare samt hur en god samverkan mellan yrkesgrupperna arbetar för skolutveckling. Systemteorin utgår ifrån helheter i organisationer och det sociala systemet inom vilket alla delar är lika viktiga. I denna fallstudie visar på svårigheter att få systemet att hänga ihop. Det kan bero på att de olika professionerna inom systemet inte ser hela sammanhanget utan professionerna var för sig inom sitt område. Gjems (2011) skriver att systemteorin syftar till att förstå relationer mellan människor. Relationen mellan specialpedagogen och rektorn kan ses som en framgångsfaktor i fallstudien. De två specialpedagoger som är nyanställda har inte lyckats etablera en relation till sina arbetslag och rektorer. Öqvist (2013) menar att systemteorin kan hjälpa forskaren att beskriva relationen mellan individ och miljö. Att specialpedagogerna är nyanställda samt att de inte har ett nära samarbete med rektorerna eller arbetslagen kan vara en bidragande orsak till varför de inte deltagit i SBS. Vidare kan detta kopplas med professionsteorin där Abbot (1988) menar att det finns en konkurrens mellan professionerna inom skolans pedagogiska personal. Detta blir tydligt då förstelärarna i skola A och B haft en tydlig roll i skolutvecklingsprocessen. Öqvist (2016) skriver att skolans system kan tas som utgångspunkt i tänkandet från att varje profession är en del av systemet. I fallstudien har det visat att relationen mellan verksamhetscheferna, rektorerna och specialpedagogen inte är etablerad. I skolornas organisation var många nyanställda och av verksamhetscheferna var det endast en som hade varit med från början. Systemteorin kartlägger inte skolkulturer som kan påverka systemen negativt vilket kan ses som en nackdel i fallstudien.

Syftet med fallstudien har varit att undersöka hur olika professioner inom skolan, med tyngdpunkt på specialpedagogens kompetens har använts i ett omfattande förändringsarbete som SBS, samt söka efter framgångsrika faktorer.

De framgångsfaktorer som varit en fördel för specialpedagogen är:  Nära samarbete (relation) med rektorn

 Tydligt mandat ifrån rektorn

 Tillit till varandras professioner mellan rektor och specialpedagog  Förtroende i arbetslagen

35  Medlem av skolledning

 Förståelse för specialpedagogens uppdrag och kompetens hos rektorer, pedagogisk personal samt övrig personal.

 Specialpedagogens fysiska placering på skolan

Det går att koppla framgångsfaktorerna, tydlig mandat samt uppdragsbeskrivning till Lansheim (2010) som skriver att ett gemensamt arbete mellan rektorer och specialpedagoger behöver utvecklas. Författarens undersökning visar även att rektorerna inte ger specialpedagogerna mandat till att driva skolutveckling. Detta är ingen generalisering men ett faktum som Lansheim (2010) sett i sin undersökning. Malmgren Hansen (2009) skriver att rektorer traditionellt har sett att specialpedagogens uppdrag mer varit riktat till undervisning och att lärarna har förväntningar på att det är det som specialpedagogerna skall utöva. Wetso (2014) delar uppfattningen med Malmgren Hansen om att rektorerna saknar kompetens kring specialpedagogernas kunskaper och kompetens. Vidare menar Wetso (2014) att det finns rektorer som har stor kunskap och de som har liten kunskap. Brante (2014) hävdar att tillit och förtroende för varandras professioner är en god förutsättning för ett gott samarbete, motsatsen som Abbot (1988) anser är att när det blir konkurrens mellan professioner som kan försvåra arbetet. Vidare hänvisar Brante (2014) till yrkesgruppens legitimitet och autonomi är en viktig förutsättning för att kunna bedriva skolutveckling. Öqvist (2013) hävdar att systemteori hjälper forskaren till att beskriva relationer mellan individ och miljö, detta kan kopplas till specialpedagogens fysiska placering samt nära samarbete med rektorn Gustafson et al. (2017)

Utgångspunkten i uppdraget inom skolutveckling är den gällande examensförordningen för specialpedagogprogrammet:

”analysera och medverka i förebyggande arbete och i arbetet med att undanröja hinder och svårigheter i olika lärmiljöer” (SFS 2007:638). Stämmer examensförordningen överens med den verklighet som beskrivs av de tre specialpedagoger som intervjuats? Jag har önskat få svar på vilka faktorer som spelar roll i hur specialpedagogens uppdrag är beskrivet. I fallstudien har jag även riktat min kartläggning till att försöka förstå hur skolledarnas engagemang och attityd har påverkat lärarnas engagemang i skolutvecklandet. Om rollen som specialpedagog skall stärkas nu och i framtiden krävs att fler professioner inom och utanför skolans värld blir mer medvetna om vilka förväntningar vi kan ha på specialpedagogens uppdrag. Specialpedagogen måste bli mer synlig i samhällsdebatten, vi måste våga hävda vår profession, kunskap och expertis. Samtidigt behöver professioner inom skolan en pedagogisk samsyn kring hur man genomför teori

36

och praktik enligt Brantes (2014) professionsteori. Konstituering av en ontologisk modell, modellen är gemensam för både vetenskap och praktik. Vi behöver förena professionerna så att konkurrensen försvinner och att de känner att de kompletterar varandra mer än konkurrerar.

För det krävs det mod och att rektorn har en förståelse för vad vi kan och vill göra. En samverkan mellan rektorn och specialpedagogen har visat sig vara en framgångsfaktor. Fallstudien visar också att ingen av rektorerna tagit stöd och hjälp av sina specialpedagoger. De har inte sett specialpedagogens möjlighet till att stötta emotionellt eller med sin kompetens. Min fallstudie är för begränsad för att generaliseras i hela Sverige, men samtidigt har jag fått en djupare inblick i stadens organisation. Det är intressant för fallstudien att kunna dra paralleller mellan enheterna, detta bidrar till att synliggöra likheter och skillnader. SBS huvudsyfte är att skapa en likvärdig skola för alla. Håkansson & Sundberg (2016) menar att en kartläggning av skolan behöver innehålla mer data än elevernas fallstudieprestationer, vidare skriver de att kartläggningen också behöver belysa skolans organisatoriska infrastruktur.

Jag har studerat tre skolor inom samma stad med olika verksamhetsområden, förutsättningarna är likartade på två av skolorna med den tredje särskiljer sig. En av orsakerna till det kan vara att specialpedagogerna på två av skolorna är nyanställda och att det tar tid att skapa relation och förtroende för varandra. Fallstudien visar också att rektorerna har prioriterat specialpedagogernas uppdrag till att arbeta med elever med särskilt stöd, vilket kan indikera att rektorerna tror att specialpedagogerna kan öka måluppfyllelsen med quick fix så fort de ägnar mer tid till den elevgruppen. Vi jagar likvärdighet, resultat och måluppfyllelse utan att se vad som gömmer sig bakom statistiken. Bakom varje siffra finns en elev med olika förutsättningar och behov. Mycket kan vi påverka inom skolan, dock inte allt. Med detta menar jag att oavsett hur mycket pengar som satsas i dessa projekt från staten, är det ändå individernas förmåga att lära, tillgodogöra sig information samt deras sociokulturella och socioekonomiska förutsättningar som är avgörande för projektets framgång.