Detta temaavsnitt kommer att lyfta den kompetens respondenterna anser sig ha kring specialpedagogik. Det kommer även lyfta den kompetens respondenterna anser sig få eller inte få kring barn i behov av särskilt stöd.
När respondenterna talar om sitt eget stöd i arbetet med barn i behov av särskilt stöd blir habilitering, specialpedagog och barnpsykolog den hjälp personalen uttrycker sig få när det gäller barn i behov av särskilt stöd. Har barnet någon uttalad diagnos verkar det vara lättare enligt respondenterna att upprätta handlingsplaner och få mer stöd i
31
verksamheten som till exempel ekonomisk hjälp och extra personal. Även stödet för det individuella barnet är enligt respondenterna lättare att få om det finns en identifierad diagnos. Nedan följer ett citat som exemplifierar en förskolechefs syn på vad barn i behov av särskilt stöd får för extra stöd om barnet har en identifierad diagnos.
Man lägger en mer noggrann plan för verksamheten rörande de barn som är resursbarn. Man tillsätter stöd i verksamheten och detta kan vara i form av extra pedagoger eller annat. Varje barn har en handlingsplan där man fördjupar sig i det stöd och behov barnen har och utefter det med stöttning av specialpedagoger och andra berörda ser till barnens bästa (Respondent 8, frågeformulär).
Förskolechefens förklaring om stödet barn får styrker de andra respondenternas utsagor om att barn med en identifierad diagnos får mer och lättare stöd i verksamheten. Det utökade stödet kan till exempel vara genom extra resurser eller välformade
handlingsplaner för både verksamhet och det individuella barnet. I föreliggande citat kan man se att fokus läggs på att se till barnens bästa, genom att stötta verksamheten med hjälp av extra personal och specialpedagogs stöd. Något som också visar sig i vårt material är att specialpedagog blir inkopplad och ger tips på till exempel nya arbetssätt men att arbetssätten inte följs upp.
På papper ska vi få handledning, vägledning, fortbildning, ha möte med vårdnadshavare, ledning och läkaren/psykologer. Men i praktiken existerar det knappt. Dåligt samarbete mellan förskola och läkare/barnpsykologer. Mycket dras ut på tid och ofta läggs det då ned. Vi har en specialpedagog som ibland kommer ut i förskolan och observerar, efteråt ger hen sin åsikt och sina tankar om det hen sett. Men sen stannar det där (respondent 1, intervju).
Utifrån dessa två ovanstående citat verkar det vara både svårt och tidskrävande att ge alla barn det stöd de behöver och ska ha enligt läroplanen (Skolverket, 98/2010). Utifrån vårt material kan man se att pedagogerna vill ha specialpedagogiskt stöd för att kunna utveckla sin verksamhet så den är anpassad efter både de barn som anses tillhöra normen respektive de barn som anses ha ett avvikande beteende.
32
4.3.1
Föräldrar som kunskapskälla
I materialet framträder det att bra föräldrakontakt anses leda till ökad kunskap om barnet. Respondenterna förklarar att föräldrakontakten kan öka barnets trygghet i förskolan. Citaten nedan exemplifierar respondenternas syn på en god föräldrakontakt.
Så mycket stöd som vi kan erbjuda, att vara nära barnet. Även stödet från specialpedagog och föräldrar betyder mycket för arbetet och barnets trygghet (Respondent 4, intervju).
Föräldrar ger oss mycket kunskap om barnet och hur barnet fungerar hemma. Vilket vi kan använda oss av i arbetet med barnet i förskolan (Respondent, 3, intervju).
Vi har barn med autistiska drag och tack vare vår uppmärksamhet,
engagemang och nära kontakt med familj kommit långt i utvecklingen hos det barnet (Respondent 1, frågeformulär).
Utifrån ovanstående citat kan man utläsa att pedagogerna hittat en process för att vinna kunskap om barnet och dess utveckling. Processen som sker vid föräldrakontakten kan tolkas som en utgångspunkt i att arbeta med differentiering i förskolan, i bemärkelsen kan differentiering innebära att pedagogerna kan hitta nya sätt att arbeta utifrån
kunskaper om barnen. Alla respondenter ansåg att föräldrar var en bra utgångspunkt för att kunna forma vardagen för barnen. En av respondenterna poängterade också vikten av att få kunskaper om vad barnet har för beteende hemma och vad föräldrarna anser att deras barn har för avvikande beteende om så är fallet.
4.3.2
Specialpedagog som stöd
När respondenterna talar om vilket stöd de får i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd nämner samtliga att specialpedagog är deras största stöd. Respondenterna anser att deras kunskap om barn i behov av särskilt stöd är deras eget ansvar att få tid till men att
33
tips och idéer kommer från specialpedagogen som de har ett samarbete med. Dock nämner en förskolechef att ansvaret också ligger på arbetsgivaren att alla barn får samma förutsättningar i förskolan, men detta nämner ingen av pedagogerna i vare sig intervjuerna eller frågeformulären. Nedan följer två citat som exemplifierar vad respondenterna anser sig få för stöd i sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd.
Det är vi som får ta tag i det och be om hjälp, men det vi får då är tips om litteratur om en specifik diagnos eller kanske någon bok som handlar övergripande om barn i behov av särskilt stöd. Vi får göra mycket på egen hand som att hitta på aktiviteter och material som gynnar barnet. Själva hitta inspiration och tips för hur man kan bredda sitt tankesätt kring arbetssättet med barnen (Respondent 1, intervju).
Vi får inte tid till att lära oss om barnets svårighet men får stöd, tips och idéer av specialpedagog (Respondent 3, intervju).
Utifrån ovanstående citat och vårt andra material kan man se att pedagogerna lägger ansvaret för arbetet med barn i behov av särskilt stöd på sig själva. Respondenterna anser att de ska få hjälp att lära sig om barns svårigheter men att de även ska få
arbetsstöd. Det verkar som att förutsättningarna med stora barngrupper, brist på tid och okunskap hindrar pedagogerna i sitt arbete med en förskola för alla. En annan
respondent lyfter kontakten med specialpedagog i positiv bemärkelse nedan: Kontakten med specialpedagogen fungerar bra, med engagerad och kompetent specialpedagog får vi stöd i verksamheten. Vi förklarar vårt behov av stöd och vägledning därefter hjälper specialpedagogen oss med det så gott de kan (Respondent 2, intervju).
I ovanstående citat kan man se att respondenten värderar sin kontakt med specialpedagog då det utvecklas möjligheter för verksamheten genom tips och vägledning vad gäller arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Något som
respondenten poängterar är att specialpedagogen är engagerad och kompetent i sitt samarbete med förskolan. När Persson (2001) talar om specialpedagogiskt ansvar belyser han utifrån ett relationellt perspektiv att samverkan sker mellan arbetslag, lärare och skolledare. Utifrån ett kategoriskt perspektiv menar Persson att det
34
specialpedagogiska ansvaret ligger på specialpedagogen. Utifrån ovanstående citat kan man tolka att det relationella perspektivet samverkar med det kategoriska perspektivet, för att arbetslag och lärare samarbetar med specialpedagog i förskolan.
35
5
Slutdiskussion
I det här avsnittet kommer vi diskutera vad vår studies resultat kan säga om pedagogers syn på sitt arbete och sina kunskaper vad gäller barn i behov av särskilt stöd. Vi
kommer även ta upp hur pedagogerna anser sig bemöta barn i behov av särskilt stöd på lika villkor i förskolan.