I förlängningen önskas att det här examensarbetet ska ge större insikt och ett kunskapsbidrag inom hur specialpedagogiska insatser genomförs och kan genomföras för elever i behov av
särskilt stöd på Naturbruksprogrammet inriktning häst i Sverige. Examensarbetet påvisar att det finns ett behov av att yrkesprogrammet Naturbruksprogrammet fortsätter granskas utifrån Skollagen (SFS 2010:800) krav; inte bara hur det stöd som finns genomförs utan också om det finns behov av stöd och hur det prioriteras. Allt med en förståelse för den kontext som samtliga nyckelpersoner på gymnasieskolorna befinner sig i och framförallt de elever som är i behov av
särskilt stöd.
I min blivande roll som specialpedagog kommer jag försöka följa Nilholms (2007) tankegångar om att se över hur man talar om specialpedagogik. Om, när och hur man talar om det och vem som får tolkningsföreträde i samtalen om specialpedagogik. I detta också fundera på hur man ska definiera elever som anses vara i behov av särskilt stöd. Ska de exkluderas för att kunna ge dem stöd eller ska det strävas efter att möta varje elev som den unika individ den är? Jag kommer att arbeta för att varje elev som befinner sig i skolan ska känna att denne ses utifrån dennes egna förutsättningar och behov. Det utgår säkert också från mitt medvetna val inledningsvis till det här examensarbetet. Att specialpedagogiska insatser genomförs, inte att specialpedagogiska åtgärder genomförs vilket för mig är en viktig skillnad i hur man ser på all specialpedagogisk verksamhet. För mig är det också en tydlig skillnad i hur man väljer att se på hur elever i behov av särskilt stöd kan bemötas.
Fortsättningsvis kommer jag dessutom ha ett organisatoriskt perspektiv utifrån att de specialpedagogiska perspektiven som valts i det här examensarbetet bristperspektiv, relationellt
perspektiv och dilemmaperspektiv kan förenas, allt utifrån den enskilda elevens, gruppens och gymnasieskolans behov. Detta i rollen av att vara en person som arbetar utifrån de olika
praktikgemenskaperna som existerar i gymnasieskolan med ambitionen att få dem att samverka i syfte att stärka elevernas framgång i sin gymnasieutbildning. Dessutom med insikt och en förståelse för att samtliga aktörer inom verksamheten innefattar olika människor med olika förväntningar och olika synsätt.
37
Lave och Wenger (1991) påtalade praktikgemenskapens styrka. Oavsett var och i vilket sammanhang finns det olika praktikgemenskaper, så även i skolans värld. Att känna att man är en del i ett sammanhang är säkerligen lika viktigt oavsett om man är rektor, specialpedagog, speciallärare, lärare eller elev. Att se över skolans verksamhet och hur den fungerar; att komma ihåg att det finns flera olika praktikgemenskaper i skolan beroende på vilken nyckelperson man är. Att sedan följa och definiera sig i sin praktikgemenskap utan att förlora sig själv som individ, men känna att allt ger en mening kan vara en balansgång. Dessutom med en känsla för när man ska prata och inte, agera och inte. Det här är nog också en bild av de praktikgemenskaper vi alla befinner oss i och med vilka människor kanske vi inte ska leta direkta lösningar utan i första hand arbeta med ett ständigt ställningstagande hos oss själva. Det skulle kunna ge eleven och alla vi andra nödvändiga egenskaper som placerar problematiken i ett spänningsfält i hur olikhet ska benämnas och sedan hanteras som Nilholm (2007) påtalade. Jag anar att den
praktikgemenskap som eleverna på Naturbruksprogrammet inriktning häst befinner sig i kan vara svår att förändra eftersom den har en lång tradition utifrån den militäriska bakgrunden, men samtidigt märks i det här examensarbetet också att det finns en vilja och ambition att utvecklas. Specialpedagogikens roll en verksamhet och specialpedagogiskt perspektiv, oavsett om man väljer bristperspektiv, relationellt perspektiv, dilemmaperspektivet eller något annat perspektiv är och ska kanske vara komplext, men framförallt ett utvecklingsområde.
Helldin (2010) påtalade att det kan finnas hindrande negativa erfarenheter och lagrade fasta strukturer i en organisation som skolan vilket jag anser är en viktig insikt att vara medveten om. Detta för att i förlängningen kunna både för de med specialpedagogisk kompetens och andra att försöka skapa en dialog sinsemellan för att kunna pröva kunskaper i relation till handlingar som ska göras för att kunna få en skola för alla. Genom att ta hjälp av specialpedagogiken för att få en aktiv dynamisk pedagogik som arbetar med de förändringar, tankar, erfarenheter och handlingar som finns på skolan och dess praktikgemenskaper. Enligt Helldin (2010) måste de som arbetar i skolan och har specialpedagogisk kompetens ständigt arbeta med att se över sina egna ställningstaganden för att skapa mer framgång för de elever som har behov av det i sin utbildning. Jag tror att det kan vara en utmaning och kanske skapa ett motstånd för aktörer inom skolans verksamhet till en början, men är ändå alltid nödvändigt för att komma vidare i skolans utveckling framförallt för elevernas skull. Det är också ett ansvar för samtliga som är verksamma i skolans värld, inte bara de med specialpedagogisk kompetens, att våga utvärdera kritiskt det man gör. För att försöka få en helhetsbild av vad som krävs för att kunna förändra en verksamhet skulle det kunna vara i formen av någon som är med i olika praktikgemenskaper och arbetar med att förena dem. Det kan vara specialpedagogen och/eller specialläraren
38
eftersom de har specialpedagogisk kompetens. Det kan också vara vem som helst inom en av skolans praktikgemenskaper, en lärare, en rektor och naturligtvis också eleverna, de som skolan verkligen är till för. Allt med syftet att försöka se över eventuella förändringar som kan behövas för att möta elever med särskilda behov.
Metoddiskussion
Valet att använda intervjuer kändes mest relevant utifrån examensarbetets syfte och frågeställningar samt att det verkar finnas få publikationer inom Naturbruksprogrammet inriktning häst. Att använda sig av telefonintervjuer gav en praktisk möjlighet att nå många personer inom den begränsade tid som examensarbetet skulle skrivas på. Dessutom var det möjligt att nå många personer som befinner sig på ett stort geografiskt utspritt område; hela Sverige. Det har känts som en styrka att göra telefonintervjuer. Detta eftersom jag har en viss förförståelse inom ämnet vilket Bryman (2008) påtalade kan påverka relationen mellan intervjuaren och intervjupersonerna.
Valet att använda semistrukturerade frågor gjorde att intervjun kunde genomföras på relativt kort tid. Genom att intervjufrågorna mailades ut innan intervjuerna gav det fördelen att intervjupersonerna fick möjlighet att förbereda sig och tänka igenom sina svar. Det här uttalades också tydligt av två av rektorerna och en specialpedagog ”jag har skrivit ner svaren i förväg” vilket kan tolkas som en möjlighet för intervjupersonerna att känna sig förberedda och pålästa för att kunna ge välförsedda svar. Samtidigt kan det ha påverkat resultatet genom att de har kunnat styra sina svar till en viss riktning.
Intervjufrågorna verkade uppfattas lätta att förstå för samtliga intervjupersoner och endast vid några få tillfällen behövdes någon av frågorna förtydligas. Transkriberingarna har också gjort det möjligt att följa vilket talspråk som har förts av mig som intervjuare. Ord som ”ok”, ja”, jag förstår”, hm” har hörts efter frågorna. Ambitionen har varit att inte på något sätt påverka intervjupersonerna med min egen förförståelse utan att endast få ett avslut på befintlig fråga och komma vidare till nästkommande fråga. Samtidigt har ibland lagts till någon följdfråga för att skapa en förståelse mellan mig som intervjuare och intervjupersonen. Att intervjun skulle spelas in är något som påtalats i missivbrevet (bilaga 1) och också erinrats innan intervjun påbörjades. Ingen av de intervjuade har ansett det var konstigt att intervjun spelades in och ingen av dem sa sig ha något emot det. Samtidigt kan det vara ett skäl till att få svarade på mailet som skickades ut inledningsvis, en osäkerhet inför att delta och dessutom att bli inspelad.
39
Beträffande valet av urvalsgrupp kändes det viktigt att inledningsvis kontakta varje skolas rektor. Det bortfall som så småningom uppstod kan bero på en mängd faktorer. Efterhand som undersökningen fortsatt har jag förstått det som att många rektorer har en hög arbetsbörda och det inledande mailet kan ha prioriterats bort. Dessutom är det många intervjupersoner som jag sökte och lämnade meddelande på deras telefoner som aldrig ringde tillbaka. Jag tolkar det som att de har haft en stressig arbetssituation och det visade sig också genom att det var en rektor som direkt avböjde att delta med hänvisning till sin arbetsbörda. Samtidigt kan det vara flera skäl; att man inte är intresserad av frågorna, inte förstått frågorna eller liknande. Att urvalsgruppen efterhand förändrades till att inte bara vara rektorer utan även specialpedagoger och speciallärare anser jag har vidgat examensarbetet genom att jag har kunnat få uppfattningar från fler olika yrkesgrupper.
Sammantaget har antalet intervjupersoner gett en metodologisk mättnad för att kunna genomföra en analys av bearbetning inför resultatdelen. Vid analys och bearbetning har det empiriska materialet bearbetats utifrån de specialpedagogiska perspektiv som examensarbetet innefattar och med en hermeneutisk ansats. För att kunna följa den hermeneutiska cirkeln enligt Allwood (2010) krävs ett analyserande utifrån delar och helhet vilket jag anser har genomförts genom att jag hela tiden har bearbetat mitt empiriska material på det sättet. Jag har följt den hermeneutiska cirkeln som försöker förstå delar och helhet och som är beroende av varandra och aldrig kan avslutas vilket också sammanfaller väl med hur en verksamhet med olika individer kan förstås.