Informanterna ger här en bild av hur deras specialpedagogiska resurser ser ut gällande barn med koncentrationssvårigheter i förskolan.
Ulla: Vi har inte mycket kontakt med specialpedagog och får inte mycket hjälp i förskoleklass. Jag upplever att det är mer skolinriktat och då läggs det mer fokus på kunskapsnivå och inte den motoriska delen. Ibland får vi handledning från specialpedagog eller ifrån ett resursteam. Eftersom jag nyligen studerat till idrottslärare känner jag att resurserna inte alls läggs på motorik, men vi har fördelen i förskoleklass att själva styra. Min uppfattning är att det blir det ännu svårare för barnen att få motorisk hjälp när de börjar skolan.
Anita: Vi har ingen kontakt med specialpedagog i nuläget, har haft handledning vid något tillfälle som inte gav så mycket.
Hanna: Vi har inget stöd från specialpedagog för tillfället i vår verksamhet och inte vad jag särskilt kan minnas sedan tidigare heller.
Anna: Jag har ingen kontakt med special pedagogik nu men haft förut och då i form av en assistent som stöd till barn med diagnos. Har ingen erfarenhet av att få speciell hjälp för barn med koncentrationssvårigheter, inte med hjälp av rörelser i alla fall, möjligen lite hjälp gällande miljö och rutiner i så fall vad jag kan komma på.
Pia: Jag har en viss erfarenhet med att ha fått specialanpassat material som hjälp från specialpedagog, men inte med rörelser. I så fall genom balansbrädor av olika slag.
Stina: Vår verksamhet har tillgång till specialpedagog där vi får material och övningar för barn med koncentrationsövningar för att underlätta deras dag i verksamheten. Men det rör sig inte om rörelseövningar.
Nina: Jag har erfarenhet av specialpedagog både från min tidigare och nuvarande arbetsplats. Där finns en specialpedagog som besöker barngruppen och ger tips och idéer hur pedagogerna kan gå vidare i barngruppen.
Kicki: Vår verksamhet har samarbete med en rörelsepedagog som deltar i den dagliga verksamheten och ger återkoppling till barn med koncentrationssvårigheter. Hon fungerar som bollplank, kommer med tips och idéer som kan användas i barngruppen och med barn som har koncentrationssvårigheter. Hon har övningar som pedagogerna kan ta del av och träna med barnen.
Monika: Jag är nog min egen, det här med barn med speciella behov, exempelvis barn med ADHD, Downs syndrom, autism och barn i allmänhet med koncentrationssvårigheter har alltid fascinerat mig. Har alltid tyckt att det har inspirerat mig, jag har dragits till dessa barn och strävar efter att de ska få hjälp på bästa sätt. Jag har alltid jobbat med att barn ska göra sina grundrörelser för att de ska kunna utvecklas med olika lekar och övningar. Enligt min uppfattning sitter barn alldeles för mycket i trånga vagnar och babystolar i dagens samhälle och får för lite träning i spädbarnsåren. Jag anser att barn ska vara mer på golvet och kunna krypa, åla och vända sig. Rytmisk rörelseträning är ju en ny upptäckt för mig som jag använder mycket nu. När jag tänker på specialhjälp är det väl i så fall att vi får lite stöd av en förskolekonsulent, men de fokuserar aldrig på motoriskt stöd. Har varit med om att några barn fått rida eller simma som extra motorisk stimulans men förskolan var aldrig involverad i det.
Två av informanterna har kontinuerlig kontakt med specialpedagog som besöker barngruppen, ger pedagogerna tips och idéer på hur man kan arbeta vidare med barn som har koncentrationssvårigheter. Specialpedagogen fungerar som ett bollplank och ger återkoppling. Haglund (2005) lyfter fram att en specialpedagog menar att det är viktigt att vara närvarande i mötet med barnet och att ge stöd i hur barnet känner och agerar i vissa situationer. Ericsson (2003) menar att barn som inte får tillräckligt med stöd i sin utveckling kan istället hämmas i sin utveckling. Det har visat sig genom tidigare forskning att barn som har fått extra motorisk träning varje vecka har visat på positiv utveckling av grov och finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer. Hon menar vidare att det borde vara självklart med specialundervisning för barn som behöver extra motorisk träning (2003).
7 Diskussion
Nedan följer en diskussion om valet av metod och urval samt en diskussion av resultaten från intervjuerna i förhållande till litteratur och forskning som beskrivs i teorianknytningen.
7.1 Resultatdiskussion
Samtliga informanter var eniga om att det är viktigt att skapa lugn miljö i så stor utsträckning som möjligt för barn med koncentrationssvårigheter. Den uppfattningen delar även Olsson & Olsson (2013) som menar att det har stor betydelse med lugn och ro för att barnet ska kunna fokusera på det som fångat deras intresse (2013). Av erfarenhet kan det förekomma störande moment som exempelvis spring i dörrar mellan avdelningar, telefon som stör eller avbrott i leken på grund av städning av lokalen. Ett sätt att skapa lugn kan vara att dela in barnen i smågrupper. Vår uppfattning är att det handlar om att vara flexibel och anpassa verksamheten efter barngruppen och det enskilda barnet. Enligt Läroplanen Lpfö 98 (rev.2010) ska förskolan anpassa verksamheten för att barn ska ges goda förutsättningar att lyckas och ge stöd till de behov som finns i barngruppen (rev.2010).
Vår undersökning visar att Montessoriförskolan har en miljö som är utformad på ett speciellt sätt där möbler och inredning är anpassade så att barnen själva kan ta fram det material som de vill aktivera sig med. Om fler förskolor skulle ta del av hur Montessoriförskolans miljö är utformad skulle barn ges större möjlighet att klara sig i vardagliga situationer. Nordin Hultman (2004) lyfter att det kan skapa oro hos barn som måste vänta på hjälp av vuxen för att påbörja en aktivitet (2004). Det framkommer även av informanterna att det är bra att skapa små rum i rummen för bättre koncentration hos barnen. Det upplevde vi särskilt när vi var på intervju på Montessoriförskolan där det hade avskärmat en del av rummet med exempelvis matematik, naturvetenskap, experiment etc. Eftersom miljön är välstrukturerad och tydlig utifrån montessoripedagogiken upplever vi att miljön är mer beständig, med det menar vi att den traditionella förskolan är under ständig förändring i sina lärmiljöer.
Det framkom i intervjuerna att det är viktigt för barn med varierade kroppsrörelser och olika former av rörelseaktiviteter. Informanterna menar att rörelseträning är en förutsättning för att barn ska kunna koncentrera sig och utvecklas i sitt lärande. Av erfarenhet har vi känslan av att många kommuner vill lyfta fram exempelvis matematik, teknik, naturvetenskap som prioriterade områden för förskolan. Vår uppfattning är att antingen tas det för givet att barns rörelsebehov stimuleras eller glöms det bort.
I förskolan stöter vi på barn med olika former av koncentrationssvårigheter. Kadesjö (2008) menar att det finns barn med koncentrationssvårigheter som kan vara långvarig, tillfällig eller av situationsbunden karaktär. Juul (2005) hävdar att barn som visar specifika beteenden ofta har bakomliggande besvär, det kan vara barn som har försämrad mun och handmotorik som resulterar i dåligt bordsskick. Vi anser att oavsett vad barnen har för form av koncentrationssvårigheter behöver de stöd i sin utveckling. Informanterna gav många tips och råd och delade med sig av sina erfarenheter om hur de arbetar med rörelseträning i sina verksamheter med korsrörelser och koordinationsövningar i olika utföranden. Berg & Cramér (2003) påtalar att sådana
kroppsrörelser är bra träning för att skapa den balans i hjärnan som krävs för att upprätthålla kroppens alla funktioner (2003).
Informanterna belyser att det är viktigt att erbjuda barnen varierad rörelseträning i olika miljöer. De anser att skogen är en utmärkt plats där barnen lockas till att träna sina grundrörelser på många olika sätt. Ellneby (2011) menar att pedagoger måste ge barn tillfällen och inspiration till naturliga rörelseaktiviteter. Vistas utomhus är ett smidigt sätt där barnen kan röra sig fritt och få utlopp för sina rörelsebehov. Vår uppfattning är att det är viktigt att utemiljön på förskolan är välplanerad och genomtänkt för att barnen ska utveckla sina motoriska färdigheter. Det är viktigt att träna barns grundläggande rörelser, det löper som en röd tråd i vår studie och det stödjer även tidigare forskning. Tidén & Nyberg (2006) visar med sin studie hur viktigt det är för elever att kunna prestera grovmotoriska färdigheter. De menar att grovmotorik och koordination utgör grunden för barnens välmående och är en utgångspunkt och en förutsättning för att de ska välja att delta i någon form av rörelseaktivitet även i framtiden (2006).
Det är viktigt att erbjuda barnen olika former av rörelseaktiviteter för att de ska lockas av att röra på sig. Ericsson (2003) menar att de som arbetar i barnverksamhet måste vara förebilder och förmedla rörelse som något positivt till barnen. Barnen måste själva känna att de mår bra av att röra på sig. Vidare menar författaren att pedagoger borde få utbildning i att observera barns motorik för att kunna ge dem den stimulans som krävs. Det är även viktigt att pedagoger är medvetna om att motorik och sinnen har ett samband. Ellneby (2011) menar att led och muskelsinnet måste stimuleras för att utveckla automatiserade kroppsrörelser. Balanssinnet kräver stimulans eftersom det påverkar hjärnan och inlärningsförmågan (2011). Med denna lärdom finner vi det märkligt att en del både gamla och nya förskolor idag väljer bort gungor och cyklar till barnen. Gungning som Ellneby (2011) menar är den mest effektiva träningen för balanssinnet och cykling som tränar upp automatiserade kroppsrörelser via led och muskelsinnet (2011). Vi anser att alla förskolor ska ha en mångfald av rörelseaktiviteter och de som är med och utformar utemiljön bör ha kunskap om barns motoriska behov. Hammar & Tass (2009) har sett i tidigare forskning att många unga idag inte rör på sig tillräckligt och därmed riskerar en undermålig hälsa (2009). Av erfarenhet kan vi se en tendens att barn i skolåldern föredrar stillasittande istället för att röra på sig.
Cirka hälften av informanterna kände till att vissa barn kan ha kvar reflexer som stör deras rörelsemönster. För att bli av med sådana reflexer krävs specialträning. En av informanterna har en teori om att dagens barn under sitt första levnadsår sitter för mycket i trånga utrymmen som babysitter eller bilbarnstolar. Hon menar vidare att barn behöver vistas på golvet så ofta som möjligt för att praktisera sina grundrörelser i sin egen takt. Hon lyfter även att det inte går att hoppa över någon rörelse utan att det blir problem i den motoriska utvecklingen. Celsing (2009) lyfter fram sensomotorisk träning som Niklasson arbetar med. Han har gjort en upptäckt där enkla rörelser kan hjälpa barn med bristfällig motorik. Träningsmetoden går ut på att barn får övning i gungande, långsamma, roterande rörelser som vanligtvis genomförs i bebisstadiet. Rörelserna ger stimulans åt muskler, hud, leder och balanssinnet. Niklasson (2013) hävdar i sin artikel att det går att hjälpa barn och ungdomar med speciell träning och vill etablera sin metod för att få fler människor att uppmärksamma den (2013). Vår studie har gett oss en ny kunskap om att barn som har motoriska brister kan ha kvar reflexer som stör deras rörelsemönster och som hämmar deras motoriska utveckling.
Det är bara ett fåtal av informanterna som har specialpedagogiskt stöd som härrör till motorisk träning. Vi anser att det är märkligt med tanke på att pedagogerna själva har stor erfarenhet av att motorisk träning är viktig för barns utveckling. Den tidigare forskning som nämnts ovan visar tydligt att kroppsrörelser och rörelseaktiviteter bidrar till ökat välmående och bättre koncentrationsförmåga hos barn. Vi kopplar denna upptäckt till Berg & Cramér (2003) som menar att nedskärning av idrottsundervisning är en katastrof. Istället för att hjälpa många barn med rörelseträning och därmed få deras blockeringar upplösta drar man in sådana möjligheter i skolan (2003). Visserligen har vi riktat oss till yngre åldrar men det är ju där vi måste lägga grunden och förutsättningar för barnen. Vi anser att det borde vara mer angeläget att professionen/specialpedagoger i våra verksamheter stödjer barnen även i detta område som ett komplement till övriga åtgärder. Genom vår studie har vi fått kunskap om hur viktigt det är att barn får regelbunden motorisk träning och att träning av grundrörelser anses vara bra för barns koncentrationsförmåga. Dessutom är det viktigt med varierande miljöer där barn framförallt kan träna sina grundrörelser i harmoni med sin egen förmåga och med stöd av pedagoger.
7.2 Metoddiskussion
För att undersöka frågorna i vår studie valde vi en kvalitativ metod eftersom syftet med vår studie var att ta reda på vilka tankar och kunskap informanterna hade om rörelseövning och miljöns betydelse för barn med koncentrationssvårigheter. Informanterna är pedagoger som är verksamma inom förskolan och samtliga är kvinnor. Några av pedagogerna som har intervjuats var kända personer för oss och några var okända. Vi var nyfikna på om det visar sig vara någon skillnad när det gäller erfarenhet av rörelseträning på en kommunal förskola utan någon inriktning och en förskola som har en speciell pedagogik.
För att underlätta för informanterna fick de svara på frågorna i den ordning som passade dem bäst. Ibland besvarades frågorna mer sammanhängande och även en del nya funderingar kom upp och gav intervjun en större bredd. Vi har använt oss av en semistrukturerad intervju som Bryman (2011) menar är lämplig för en kvalitativ forskning eftersom den intervjuade ges frihet att besvara frågorna utifrån sitt eget sätt att tänka. Det har även funnits möjlighet för intervjuaren att ställa nya frågor som dykt upp under pågående intervju och få de besvarade (2011). Det vi upplevde under våra intervjuer var att nästan alla informanterna besvarade en del av frågorna mer sammanhängande.
Kontakten med de intervjuade togs på telefon för att komma överens om när intervjun skulle äga rum och informanterna fick välja var intervjun skulle göras. En väl vald lokal och ett bra tillfälle gjorde att det blev en lugn stund där det fanns gott om tid till att besvara frågorna. Vi hade tänkt intervjua tio pedagoger men eftersom det var mitt på sommaren hade vi svårigheter med att få tag på så många, så vi fick nöja oss med nio. Vår uppfattning var att underlaget som vi hade fått ihop var tillräckligt för vår undersökning.
Vi såg en fördel med att spela in intervjuerna eftersom det då är möjligt att spela upp dem flera gånger. Dels för att få med allt som sagts men även för att det är lättare att försöka förstå vad informanterna menar. Precis som Trost (2010) menar så är det en fördel med inspelade intervjuer att man kan uppfatta tonfall, ordval och mer exakt ta del av vad som sägs. Han menar också att genom att höra sig själv kan man ta lärdom som
intervjuare och utvecklas i den rollen. Vår erfarenhet med inspelade intervjuer är att det är tidskrävande att lyssna på dem och det påståendet stödjer författaren (2010).