Att datorn inte är något i sig själv, utan blir vad vi gör den till, tål att upprepas. Datorn är ett dynamiskt redskap som kan användas på en mängd olika sätt. Ett villkor som är avgörande för hur och till vad da- torn ska användas är vilken typ av programvara den är utrustad med.
Det är således inte datorn i sig som är redskapet, utan programvarorna som i sig medger variationen i användningsmöjligheter. Figur 1 nedan, visar på ett möjligt sätt att definiera olika typer av programvara. I figu- ren representerar den lodräta axeln graden av styrning av vad som ska läras eller bearbetas med programmets hjälp. Den vågräta axeln definie- rar graden av styrning av hur något ska bearbetas. På vilket vis, i vilket sammanhang och med vilken avsikt, de olika programtyperna används, är faktorer som förstärker vad som framförs i figuren. Figurens be- gränsning leder dessutom till att vissa program hamnar i ett gränsområ- de mellan de olika rutorna (för en utförligare genomgång se Ljung- Djärf, 2001).
Aktiva, öppna program
- personlig frihet i val av innehåll
Begränsade användnings- Mångsidiga
områden A B användningsområden
- stark programstyrning - svag programstyrning vad gäller möjliga sätt att vad gäller möjliga sätt använda programvaran att använda programvaran - definierade arbetsformer C D - personlig frihet i val av
arbetsformer
Passiva, slutna program
- definierat innehåll
Figur 1. Generell översikt över olika typer av programvaror
När barnen använder datorn på någon av de tre avdelningarna, handlar det så gott som uteslutande om program av typ C. Sådana program är uppbyggda efter ett visst förutbestämt mönster. Programmet svarar på användarens agerande och stimulerar att gå vidare, det vill säga pro- grammet är interaktivt. Denna interaktivitet innebär emellertid att an- vändaren innehar en reagerande roll, det vill säga att man på olika sätt kan förhålla sig till och reagera på vad som visas på skärmen. Interakti- viteten ger sken av att maskin och användare är jämbördiga. Använda-
rens roll är dock huvudsakligen att betrakta som passiv. Programmen benämns till exempel inlärningsprogram, drillprogram, lek och lär-
program eller edutainment. Pedagogiska program är en annan benäm-
ning som, av oklara skäl, ibland används som beteckning för dessa pro- gram. Olika former av datorspel ingår även i denna typ av programva- ra.
Spel och olika former av multimedieproduktioner dominerar inte bara marknaden i stort utan också utbudet och användandet i förskolan. Att Linda, i den inledande sekvensen, just uttryckte sig i termer av att
spela data var ingen slump. Att använda datorn innebär i mycket hög
utsträckning att barnen just spelar på datorn. Datorns funktion beskrivs av barnen i termer av vad de gör med den. Datorn är helt enkelt en man spelar med. Det är också så barnen beskriver datorns roll i verksam-
heten, den finns där för att barnen ska kunna spela. Detta är ett sätt att uttrycka sig som också praktiseras av barn i grundskolan (Alexanders- son et al. 2000) men också av pedagogerna i mitt material.
Att spela data används i hög utsträckning som en beteckning för all aktivitet med datorn. I barnens sätt att använda uttrycket innefattas både vad de själva och de vuxna, till exempel föräldrarna, gör med datorn. Att exempelvis uttala att min pappa spelar dator på jobbet, be-
tyder inte att pappan (får man förmoda) spelar Pettson eller Mulle Meck på arbetet. Det betyder att han använder en dator i sitt arbete. När barnen ställs inför frågan om pappan verkligen spelar spel, som till ex- empel Pettson, utbrister barnen i skratt och fniss åt en sådan tokig tan- ke. Ett annat exempel är när barnen frågar får jag spela data? Frå-
gan kan innebära att barnet vill rita eller skriva med hjälp av datorn likaväl som att använda någon typ av spel. Även om att spela är den utan tvekan vanligaste användningsformen, är det ett sätt att uttrycka sig som därmed inte behöver tolkas bokstavligt.
Bland barnen är att spela data överlag en efterfrågad aktivitet. Det
är påfallande ofta någon som håller på. Runt omkring står eller sitter en mindre eller större grupp av barn, mer eller mindre engagerade i vad som pågår på skärmen. För barnen framstår det främsta målet som att just spela. Ett faktum som inte pedagogerna förefaller lika positiva till som barnen. Med en suck konstateras att:
Dinap: Det var ju inte bara att dom skulle få sitta
och spela spel. För det har vi ju aldrig va- rit förtjusta i, för mycket.
Ett sätt att hantera att det ibland blir för mycket spel är att utlysa spelfria dagar. Under sådana dagar är alla datorspel bannlysta. Det
är dock tillåtet att använda datorns rit- eller skrivprogram. Om spelen är att betrakta som någon form av leksaker (vilket kanske inte är alldeles självklart?), kan det kanske i det sammanhanget vara relevant att ställa sig frågan om det också förekommer pusselfria dagar? Eller möjligen dockfria?
Det är ju inte bara det här med spel,det finns ju också an-
nat som åtminstone en del av pedagogerna uppger att de skulle vilja göra. Det faktum att datorn främst används på ett sätt som pedagogerna inte förefaller helt nöjda med har knappast sin grund i att det är idéer kring vad man skulle kunna göra som saknas. Två av pedagogerna ut- trycker det som:
Birgittap: Man skulle göra mer i multimedia.
Dorisp: Söka information, Internet.
Ambitioner finns att göra något mer eller annorlunda, men det är svårt at få tiden att räcka till. Pedagogerna är oupphörligen engagerade i och upptagna av någon av de drygt 20 barnen på avdelningarna. Ideligen är det någon som pockar på uppmärksamhet. Det är uppenbart att tiden, åtminstone i vissa lägen, är ett problem. Frågan är dock om tid är något man (någonsin) får eller något man måste ta sig?
Ett annat hinder är ett bristande intresse hos pedagogerna.
Carinap: Jag vet inte, i och med att vi inte har lagt
ner något aktivt planeringsarbete just för datorn så tänker man inte på att man skulle använda det på något annat sätt och så. Men det är nog för att vi nog inte är tillräck- ligt intresserade någon av oss.
Att en klar majoritet av pedagogerna ger uttryck för såväl ett begränsat intresse som en starkt begränsad datorerfarenhet är naturligtvis betydel- sefullt i sammanhanget.