Den spelade musiken i förskolan - Ska vi lyssna på musik?

Olika sammanhang

De pedagoger jag intervjuade berättade att det ganska ofta sätts på musik på olika sätt på deras förskolor. Det var däremot olika vad förskolorna hade för utrustning till detta – allt ifrån flera projektorer och Bluetoothhögtalare på varje avdelning till att det fanns en projektor på flera avdelningar och att en pedagog på avdelningen hade tagit med en privat högtalare för att det inte fanns någon. Jag vill gärna lyfta att det kan se så olika ut, för då kan man få en förståelse för att olika förskolor har olika förutsättningar att använda sig av den spelade musiken. Är det för krångligt att till exempel hitta projektorn kan det bli ett så stort hinder att man helt enkelt inte använder sig av den.

Samtliga pedagoger sa att de trodde att deras kolleger kunde använda sig av den utrustning som fanns men att en del kanske var mer bekväma med den än andra. Flera berättade att de har lugn musik på i det rum som barnen sover i och att de använder mera livlig musik när det är tänkt att vara rörelseaktiviteter – ofta ute.

Pedagog A berättade om att de ofta sätter på musik på hennes förskola. De har högtalare i alla rum på avdelningen vilket skapar bra förutsättningar och dessutom har förskolan Spotify.

vi har begränsat oss till lugnare musik inne på avdelningen där dom är aktiva. Och sen har vi mer rörelse i hallen, där det är stort och dom [...] har möjlighet till utrymme för rörelse. [...] när dom sover så lyssnar dom på nånting lugnt. [...] när dom leker så lyssnar dom på klassiska barnvisor eller lugn musik. [...] beroende på vad man jobbar med, lite olika musik. (Pedagog A, 2020)

Pedagog A tyckte att det passade bra att sätta på lugn musik när barnen lekte för att få ett lugnare klimat på avdelningen. Musikens funktion blir att styra barnen till lugna respektive mer livliga lekar men det var inte så stor variation i den musik de använde sig av.

Pedagog C hade helt andra tankar om att använda lugn musik:

en kollega som brukade slå på [...] så här lounge-piano när vi hade inomhuseftermiddagar och barnen hade det man kallar fri aktivitet [...] och jag tyckte att det där bara är liksom en onödig [...] ytterligare ett ljud som vi tillför en miljö som redan liksom har mycket ljud. Det blev som ett ljud på ljudet istället (Pedagog C, 2020)

Här tyckte Pedagog C att musiken som kollegan satte på egentligen inte hade någon funktion utan mest var störande. Om det var så att kollegan hade samma syfte som Pedagog A med att sätta på lugn musik när barnen lekte – att det skulle bli ett lugnare klimat – så tyckte i alla fall inte Pedagog C att det fungerade utan att det bara blev ”ytterligare ett ljud”, som Pedagog C uttryckte det.

Pedagog E menade att man kan ha musik på i vilka sammanhang som helst under förskolans hela dag, bara man väljer den musik som passar till tillfället.

exempelvis på morgonen, när barnen kommer och kanske vid lunch, vid mellanmål när man sitter vid borden så har jag alltid haft att jag tycker att klassisk musik passar [...] kring samlingar och kanske efter samlingar [...] jag skulle kunna säga en hel dag skulle funka att ha musik [...] bara att det finns kanske ett tydligt syfte om varför. (Pedagog E, 2020)

På pedagog Es förskola har de gott om olika enheter som de kan spela musik på, så förutsättningarna är goda för att pedagogerna ska kunna använda musik när de vill.

Pedagog F berättade däremot att det på hennes förskola finns ett fåtal projektorer som delas mellan flera avdelningar, och att en kollega har tagit med en högtalare så att de kunde använda på avdelningen. På hennes förskola ser alltså förutsättningarna helt annorlunda ut än för de andra jag har intervjuat. Pedagog F berättar att de mest använder Youtube från Ipaden när de ska spela musik, men att hon inte är så van.

om man tänker på att sätta på, ja men från Youtube och sånt där. Då är det nog jag som gör det minst [...] jag är inte så van med det. Även utifrån tidigare arbetslag så [...] jag inte så van vid att ha det på. För jag känner ju mer jag har jobbat i det här arbetslaget, att jag gör det ju oftare och oftare själv också. (Pedagog F, 2020)

Under intervjun med Pedagog F uttryckte hon inte så mycket tankar om vilken musik som passar när egentligen, men så hade hon ju inte haft så bra förutsättningar för att sätta på musik heller.

Analys

Chandler (2008, s. 75–76) menar att habitus är som en vägledande karta för en människa om hur hon ska agera. En människas världsbild konstrueras genom individens eller kollektivets habitus från den kultur hon tillhör.

För att det inte bara ska bli att en pedagog slentrianmässigt sätter igång musik utan att ha någon tanke med det - eller för den delen aldrig - krävs det en viss medvetenhet. Pedagog E påpekade att det bör finnas ett tydligt syfte om varför man sätter på musik, vilket visar på att hon har denna medvetenhet med sig. För henne är det viktigt att använda ”rätt musik vid rätt tillfällen” – exempelvis klassisk musik vid matsituationen, för att skapa ett lugn. Vid matsituationen vill man att barnen finner ett lugn för att kunna få i sig näring, och då blir det också en tillgång för Pedagog E om hon lyckas skapa detta lugn. Men detta innebär också att hon menar att klassisk musik per definition är lugn, vilket inte stämmer.

Bourdieu diskuterar människans smak som något som hänger ihop med habitus. Han menar att vilken smak någon har, har att göra med förhållandet mellan förmågan att producera och att uppskatta exempelvis vissa verk – alltså det som habitus definieras av. (1984, s. 170).

Pedagog A menade att det passar med lugn musik när barnen leker aktivt. Hon berättade att hon arbetar med de yngre barnen och att det ofta är stojigt inne på avdelningen, och att hon då för att lugna ner stämningen sätter på lugn musik. Hennes erfarenheter säger henne att detta är en bra metod för att dämpa barnen lite. Som en kontrast till detta resonemang berättade Pedagog C att hon tyckte att det var helt onödigt att sätta på lugn musik när barnen leker. Hennes sociala och musikaliska bakgrund är väldigt annorlunda än Pedagog As. De har helt olika erfarenheter från uppväxten och olika smak relaterade till musik. Under intervjuerna uppfattade jag Pedagog A som mer dämpad och allvarsam än Pedagog C, och

det avspeglar sig i deras smak och deras val på förskolan. Däremot kan bådas sätt att använda sina erfarenheter många gånger kan vara en tillgång inom förskolan. De har bara olika fokus och syften i det de väljer att göra, och det finns inget rätt eller fel i det.

För Pedagog F har det varit svårt att använda sig av den spelade musiken på ett utvecklat sätt, eftersom de materiella förutsättningarna har varit dåliga. Musikerfarenheterna från Pedagog Fs uppväxt var heller inte så omfattande. Hon uttryckte också själv att hon inte var så van vid att sätta på musik i verksamheten – hon kom inte att tänka på det helt enkelt. Hon lyssnade inte så mycket på musik i hemmet heller, sa hon.

Genrer

En majoritet av pedagogerna pratade om att de använder klassisk musik till när de målar, och mera röjig musik till rörelsepass. Två pedagoger berättade att de använder sig av populärkulturen i de musikval de gör, för att locka med sig barnen. De pratade om vad barnen väljer när de får önska musik eller välja på egen hand, och då såg det ganska olika ut vad barnen hade för möjligheter att välja, och även vad de valde. Ofta speglade det litegrand den övriga musikverksamheten på förskolan. Pedagog B till exempel berättade att de har haft tema ”I bergakungens sal” på hennes förskola, och att det även avspeglade sig i de val barnen gjorde när de fick välja musik själva. De önskade ofta just ”I bergakungens sal”.

På Pedagog Ds förskola hade de tänkt mycket runt just musiken, och sett till att det fanns olika möjligheter för barnen att lyssna på musik.

dom äldre barnen, dom har QR-koder och tillgång till padda. Dom kan ju gå och blippa igång musik själv. [...] temamusik till TV-spel som är den största favoriten just nu så här... Mario [...] dom minsta barnen önskar [...] det är Babblarna, det är Frost, det är Bolibompadansen, det är Händerna upp och händerna ner [...] dom vill ha såna låtar som dom kan dansa och göra rörelser till [...] när det är Mello så brukar det vara mellolåtar som dom önskar, fast dom är så små. (Pedagog D, 2020)

Pedagog D har tidigare i intervjun visat att det är ett tillåtande klimat på hennes förskola när det gäller musik, där de tillsammans utforskar många olika sorts musik och där även barnens intressen och önskemål är viktiga. Hon berättade bland annat om ett barn som älskade rockgruppen Kiss, och då såg de till att använda sig av den musiken i olika rörelsepass till exempel. När jag frågade om hon trodde att hon och hennes kollegor hade samma musiksmak svarade hon att de absolut inte hade det, och att det var jättebra. Hon berättade att de ofta hade diskussioner om musik i arbetslaget.

Så vi får ju in olika saker och har olika kunskap om olika musik. [...] Vilken låt passar bäst? Jamen det här är ju bra sound, eller den här har jättebra takt [...] så vi kompletterar varandra tycker jag. (Pedagog D, 2020)

När jag frågade Pedagog A om hon tyckte att det finns musik som inte är lämplig att sätta igång på förskolan, sa hon att hon nog aldrig reflekterat över det egentligen. Hon menade att de automatiskt satte på musik som är barnvänlig. Men också att de kunde bredda och ha musik från andra kulturer och så.

klassiska barnvisor det som barnen hör och tycker om [...] rytmik för barn eller lugna favoriter, barnvisor [...] också lite yogamusik, sen kan man köra indiskt eller mexikanskt – alltså att man utökar, och det kommer ju också från utbildningen att jag liksom börjar tänka i andra banor [...]” (Pedagog A, 2020)

Två pedagoger uttryckte att de skulle vilja spela mer från olika genrer än de gör, men att det lätt blir att man spelar barnvisor eller det som går på radion.

det jag sätter på är mer utifrån barnens intresse [...] många gånger kan jag nog tyvärr hamna i det här att, ja men, det som spelas på radion [...] i den genren ungefär. Jag skulle vilja spela mer olika genrer.” (Pedagog E, 2020)

I intervjuerna kom det fram att det såg lite olika ut för de olika pedagogerna hur medvetna de var i sina val av musik.

Analys

I läroplanen står det ”förskolan ska se till att olika kulturer synliggörs i utbildningen.” (Skolverket, s. 9) När jag frågade de intervjuade pedagogerna vad de helst lyssnar på för musik själva uttryckte fyra av sex att de lyssnar på det mesta, men det samtliga pedagoger sedan räknade upp berörde ändå mest vissa genrer. Pop och rock var de vanligast återkommande, och tittar man på vad deras föräldrar lyssnade på var det i de allra flesta fall en ungefärlig upprepning av vad det lyssnades på i föräldrahemmet. För det mesta avspeglades detta även i förskolan. Det var många genrer som inte var representerade och endast tre av sex pedagoger nämnde att de ibland sätter på musik från andra delar av världen, och då var det främst afrikanska tongångar och rytmer som nämndes. Det är inte några väldigt stora skillnader i vad de olika pedagogerna har för musiksmak eller musikaliska preferenser, men jag tittar på detaljer.

Pedagog E berättade att hon inte vill sätta på sånger från andra kulturer när hon inte vet vad sången handlar om. De hade ganska många barn från andra länder på hennes förskola, och hon menade att det kunde vara olämpliga sånger att spela för barnen utan att hon visste om det. Hon ville i så fall att någon som kunde det språket först skulle lyssna på det för att få veta om det var lämpligt. Det visar på ett utvecklat tänkande runt detta att sätta på musik.

Pedagog A har i och med utbildningen börjat tänka mer på hur hon använder musik och vilken musik som är bra att använda i olika sammanhang, vilket hon också nämnde själv. I hennes föräldrahem var musiken inte något som man lyssnade på med glädje – det var mest sorgesånger – och den kunskap hon nu har om musik tillsammans med barn har hon förvärvat senare i livet.

Flera pedagoger pratade om att de ofta satte på sådant som barnen tycker om och menade då barnvisor och sådant som barnen är vana vid att höra från radio. Bourdieu (1984, s. 170) diskuterade smak som något som hänger ihop med en människas habitus, och tittar man på pedagogernas musikaliska bakgrund var det inte någon större variation mellan dem. Man kan också se att de flesta idag lyssnar på liknande musik som det spelades i deras barndomshem. Med utgångspunkt från det kan man utläsa att pedagogernas musiksmak präglas mycket av den musik de har hört som barn.

Pedagog A har förvärvat sina kunskaper och insikter om musik senare i livet, medan det för andra pedagoger finns med från barndomen, med tanke på deras uppväxtmiljö. Pedagog D till exempel, har ett gott kulturellt kapital i och med faderns arbete på teatern. Hon fick redan som barn möjlighet att bekanta sig med teater och musik av olika slag och har detta i sitt habitus. Hennes erfarenheter och hennes sätt att använda dem blir till ett kapital inom förskolan och hon har också förmågan att uppskatta andras musikval. Hon välkomnade att

hon och kollegerna förde med sig olika musik in i verksamheten och detta breddade helt klart barnens musikaliska upplevelser.

Den musik som pedagogerna valde att sätta på med barnen var oftare något barnen redan kände till, än något som de aldrig hade lyssnat på förut. Varför pedagogerna inte väljer att utmana barnen mera i vad de lyssnar på är svårt att veta, men det man kan se i intervjuerna är att de flesta pedagoger kommer från liknande sociala bakgrunder, med en liknande musikalisk referensram och musiksmak.

Diskussion och konklusion

I detta avsnitt diskuteras studien i förhållande till syfte och forskningsfrågor, det teoretiska perspektivet samt forskningsläget. Avsnittet avslutas med en konklusion där de huvudsakliga resultaten samt förslag till fortsatt forskning presenteras.

Diskussion

I min studie ville jag undersöka likheter och skillnader i de olika val pedagoger gör när de använder sig av musik i förskolan. Jag var nyfiken på vad musiken betyder för olika pedagoger samt hur man använder den spelade musiken i förskolan. Min hypotes var att det har mycket med pedagogernas sociala bakgrund och tidigare kulturella upplevelser att göra, hur de sedan väljer att använda musik i sin undervisning. Bourdieu beskriver detta som habitus. Alltså en produkt av en människas historia som blir som ett förklaringsled mellan människans sociala förhållanden och hennes beteendemönster (Broady, 1998, s. 18). En människas habitus är som en vägledande karta om hur hon ska agera när hon står inför olika val i världen (Chandler, 2008, s. 76). Bourdieu menade också att en människas smak har ett nära förhållande till hennes habitus (Bourdieu, 1984, s. 170).

Bourdieu pratade om olika kapital som en människa kan ha, där det symboliska kapitalet innefattar olika symboliska resurser som erkännes ha ett värde i ett relevant sammanhang – som exempelvis en slutförd högre utbildning och en förtrogenhet med klassisk musik. I vissa sammanhang kan en människas habitus bli ett kapital för henne – det beror på om det erkännes ha ett värde i det sammanhanget eller inte (Broady, 1998, s. 3, 6–7 och 17).

Jag har specifikt tittat på vilket värde pedagogernas musikaliska bakgrund har i förskolan och hur det kan bli till ett kapital för pedagogen. Pedagogerna ska utgå från det som står i förskolans läroplan, när de planerar undervisningen. Att då ha en slutförd förskollärarutbildning, kännedom om olika sorts musik, ha den kreativa förmågan att använda sig av musiken på olika sätt för att fylla läroplansmålen samt att utnyttja musiken för att få barnen med sig, blir till goda kapital inom förskolan för den pedagogen.

De pedagoger jag intervjuade kom från lite olika bakgrunder, men de flesta hade växt upp i hem med lågutbildade föräldrar där minst en hade en stabil inkomst. Två av de intervjuade hade en förälder med universitetsutbildning. I de flestas barndomshem hade det spelats ganska mycket pop och rock av olika slag – flera nämnde att radion ofta stod på - men inte så mycket musik från andra genrer och det märktes i deras musiksmak även som vuxna. En av de intervjuade berättade att de ibland också lyssnade på klassisk musik hemma och en annan att det mest var folkliga sånger från hemlandet. Erfarenheterna från pedagogernas uppväxt kom fram i ett par av intervjuerna som stack ut lite, där pedagogerna var mer medvetna och utvecklade i sitt resonemang gällande musikaktiviteterna på förskolan.

I min studie kom det fram att många pedagoger tyckte att det var mest naturligt att använda sig av musik på samlingen och vid rörelseaktiviteter. I samlingssituationen var det ofta sången i fokus, och vid rörelseaktiviteterna beskrevs det i flertalet intervjuer hur pedagogerna satte på musik och barnen dansade, men det varierade hur aktiva pedagogerna

var i hur barnen skulle röra sig till musiken. Att använda musiken som metod för något annat var det också flera som berättade om i intervjun, och då handlade det om sådant som att locka med sig barnen, att träna den språkliga eller matematiska förmågan, att känna gruppgemenskap och att öva sig i kommunikation. Däremot var det nästan inte någon som berättade att de hade musikdidaktiskt planerade aktiviteter tillsammans med barnen.

Kim & Kemple (2011) kunde se ett klart samband mellan vad pedagoger trodde om musikens betydelse, och kunnandet om musik. De kom fram till att de flesta förskollärare tyckte att musiken var viktig för yngre barn, men att det var stor skillnad på hur de uttryckte sig om musik och musikens betydelse.

Detta kommer fram i intervjuerna i min studie också. Det var inte många som sa att de brukar diskutera användningen av musik på planerings- och reflektionsmöten med kollegerna, och det var stor skillnad i hur de pratade om musik. Ett par av de intervjuade stack ut och hade djupare tankar om musiken i förskolan. Det var också de som tillskrev musiken störst betydelse i barnens utveckling och lärande. Detta går att härleda till deras sociala bakgrunder då de hade vuxit upp i hem med mycket musik av olika slag och där det överhuvudtaget fanns mycket kreativitet.

Denac (2008) anser i sin studie att man som förskollärare behöver vara uppmärksam på vilka musikaktiviteter barnen visar mindre samhörighet med, och då planera för fler sådana. Förskolläraren ska även vara uppmärksam på vilka musikaliska aktiviteter barnen föredrar, och skapa positiva stunder kring dessa för att ha större chans att vidga barnens musikaliska vyer.

Alla utom en av de jag intervjuade pratade till exempel mest om att de spelade det som barnen ville höra, när de satte på musik. Detta ska man naturligtvis också göra för att locka barnen till musikaktiviteter, men man får inte glömma bort att det även ingår i uppdraget att vidga barnens vyer.

Konklusion

I min studie kom det fram att det finns ett visst samband mellan pedagogernas sociala bakgrund och kulturella erfarenheter, och de musikaliska val de gör i verksamheten. I intervjuerna märktes att de som hade vuxit upp i mer musikaliska miljöer också resonerade mer utvecklat om musikanvändningen på förskolan. De hade ett större kulturellt kapital med sig i sitt habitus och de kunde använda sitt habitus som ett kapital inom förskolan och även applicera detta på musiken. Det var dock flera av de intervjuade som nämnde att de skulle vilja förändra och utveckla musikundervisningen och den musikaliska tillgängligheten på sina förskolor och några var också inne i en sådan process.

Vissa pedagoger nämnde i intervjuerna att de ibland spelade exempelvis musik från andra delar av världen, men i de flesta fall var det trots allt blandande barnvisor, popmusik av olika slag samt lugn musik som mest spelades på förskolorna.

Jag anser att det behövs mer forskning kring hur musikdelen av utbildningen till förskollärare ska utformas. Genom att använda sig av musik, kan man fylla väldigt många

In document Ska vi lyssna på musik? (Page 27-36)