Spridning av elbilar i förhållande till teori 33 

Elbilen betecknas ofta i litteraturen som en miljöteknisk innovation då elmotorn är betydligt mer energieffektiv än förbränningsmotorn, och att eldrift medför möjligheter till användning av förnybara energikällor. Ytterligare miljöegenskaper som ofta pekas ut handlar om avsaknaden av lokala utsläpp och brist på buller. Elbilen kan ses som en inkrementell innovation eftersom det rör sig om en bil och med sämre miljöprofil än kollektiva färdmedel (om de drivs av förnybar energi), gång och cykel, vilka är mer energi- och yteffektiva än personbilar. I förhållande till en bilorienterad samhällsutveckling tillika fysisk planeringen kan elbilar sägas utgöra en inkrementell innovation, som kan dra nytta av bilanpassade lokaliseringsmönster, parkeringsplatser och ett väl förgrenat vägnät för personbilstrafik. Byte av färdmedel från bil till cykel, gång och kollektivtrafik framstår ur det perspektivet som en mer radikal förändring än byte från bil med förbränningsmotor till bil med annan drift.

I forskning om elbilar framställs den snarare som en radikal innovation, och då i förhållande till fossildrivna bilar. Tillverkningssystem för bilar baseras på förbränningsmotorn, och att utveckla sådana för elbilstillverkning i stor skala utgör radikala, kostsamma förändringar, vilket i flera studier framställs som en viktig förklaring (i kombination med låg efterfrågan) för vad som uppfattas vara ett relativt lågt intresse från den etablerade bilindustrin att satsa på elbilar i stor skala (Bergek et al., 2014; Bohnsack et al., 2015; Christensen, 2011; Sierzchula et al., 2012). Brist på storskalig tillverkning i kombination med höga batterikostnader medför höga inköpspriser, vilka (i relation till dagens oljepriser) inte i någon hög utsträckning kompenseras av lägre driftskostnader för slutanvändaren. Elbilarkan dra nytta av ett utbyggt elnät, men laddmöjligheter, framförallt utanför hemmet, är ganska begränsade i jämförelse med tankmöjligheter för fossildrivna fordon. Att ladda tar dessutom längre tid än att tanka (även om det rör sig om snabbladdning). Rena elbilar har en begränsad räckvidd i

jämförelse med fossildrivna fordon, vilket leder till ett mer begränsat användningsområde. Brist på kostnadsmässiga och funktionella fördelar jämfört med fossildrivna fordon, faller ut i de flesta studier som de viktigaste förklaringsfaktorerna till en låg efterfrågan bland konsumenter. Detta gäller också med hänsyn tagen till existerande styrmedel i de länder där studierna har genomförts (för en översikt

se Al-Alawi & Bradley, 2013). Elbilen uppvisar m.a.o. typiska drag för den typ av miljöinnovationer som visat sig vara svåra att introducera och sprida på marknaden utan spridningspolicy (jfr Rennings, 2000).

Konsumentbeteende/preferenser avseende bilköp är ett väl utforskat område. Många av de studier som genomförts av spridning av elbilar baseras på konsumentundersökningar (se t.ex. Bockarjova et al., 2013; Krupa et al., 2014). Merparten utgörs av simuleringsstudier baserade på bilköpsmodeller (se t.ex. Brown, 2013; Gnann et al., 2015a; Kieckhäfer et al., 2014; Propfe et al., 2013; Shafiei et al., 2014; Shepherd et al., 2012; Wolf et al., 2015). Modellerna anknyter framförallt till ekonomisk spridningsteori, men även inslag av sociologisk förekommer (se t.ex. Lopes et al., 2014; Plötz et al., 2014). Effekter av olika faktorer och styrmedel simuleras och resulterar i olika spridningsscenarier. Val av påverkande faktorer skiljer sig något åt mellan studier, så också delvis resultat och resonemang kring hur spridningen av elbilar kan öka och vad som kan utgöra effektiv policy för att understödja en sådan process. Resultaten visar dock att det i första hand är externa faktorer som kan öka spridningen, som kraftigt höjda oljepriser, eller kraftiga ekonomiska styrmedel (höjda skatter, och/eller kraftiga subventioner) eller starka krav/regleringar, och med bäst effekt i en policymix.

Det finns ett fåtal studier som kombinerar simuleringsstudier kring vad som kan förväntas ske med olika styrmedel (i regel ekonomiska) med evaluering, och då i form samhällsekonomiska analyser (CBA). Dessa studier visar på svårigheter att införa styrmedel med goda förväntade effekter på spridning av elbilar, då dessa behöver vara kraftiga, och samtidigt uppnå kriterier för samhälls- ekonomisk lönsamhet (se t.ex. Ito & Managi, 2015; Massiani, 2015). Dessa resultat är viktiga att ta fasta på då CBA utgör en dominerande metod för policyutvärdering inom transportsektorn i många länder. Dessa resultat kan visa på målkonflikter mellan å ena sidan att uppnå mål om en ökad andel elbilar i länders fordonsflottor och mål om att använda samhällsekonomiskt lönsamma styrmedel. Flera studier pekar på att plug-in hybrider (PHEV:s), snararare än renodlade elbilar (BEV:s), har potential att leda till en marknadsintroduktion av elbilar (se t.ex. Gnann et al., 2015b; Krause et al., 2016; Krupa et al., 2014; Querini & Benetto, 2014; Siddiki, 2015). PHEV:s är inte behäftade med samma begränsningar som BEV:s när det gäller räckvidd och behov av utbyggd laddinfrastruktur. I dessa studier tillskrivs PHEV:s funktionen av intermediär, en fordonstyp som på sikt kan leda till en övergång till BEV:s, i takt med en lärandeprocess hos användare såväl som succesiv utbyggnad av laddinfrastruktur, minskade kostnader för batterier m.m., över tid. Jämförelsevis höga kostnader framhålls dock fortfarande vara en betydande barriär för spridning av PHEV:s. Hybrida produkter med rådande och ny teknik parallellt, pekas dock särskilt ut som kännetecknande en omställningsperiod i systemteori som MLP, så också när det gäller transportsektorn (Geels, 2005; 2012).

När det gäller MLP så har detta ramverk använts i flera studier kring spridning av elbilar. Dessa studier pekar på barriärer på såväl nisch- regim- som systemnivå. Det rör sig om brist på nischer, att bilindustrin utgör starka aktörer som vill bevara rådande teknik, att beslutsfattare satsar på teknik- neutrala styrmedel, som i praktiken gynnar inkrementella förändringar av rådande tekniker. Det finns också MLP studier som belyser starka allianser mellan den politiska nivån, och bilindustrin som regim, framförallt i länder där denna industri är viktig avseende arbetstillfällen. Policy utformas så att den inte hotar den rådande regimen. Resurser till FoU går framförallt till regimaktörer, vilket negativt påverkar aktörer som vill satsa på produktutveckling av relevans för elektrifiering av vägtransporter. Flera studier använder MLP för att utforska möjliga förändringscenarier avseende spridning av elbilar och vilka policys som kan understödja sådana processer. Det kan exempelvis röra sig om stöd till nischer, om krav som inte går att uppnå med fossilbaserad teknik, eller kraftig höjning av priset på fossila bränslen, ökad FoU för aktörer som inte representerar fossilbaserade regimer (Mazur et al., 2012, 2015; Nykvist & Whitmarsh, 2008; Nykvist, & Nilsson, 2015; Van bree et al., 2010; Wells & Nieuwenhuis, 2012).