SSPF-samverkans framtid - Barn och unga i riskzon behöver någon som inte är bunden till ens myn

6. Diskussion

6.4 SSPF-samverkans framtid

Avslutningsvis har det under studiens gång väckts en mängd olika frågeställningar och funderingar som skulle vara både intressant och relevant att studera vidare kring. Ett centralt område som denna studie saknade är att inkludera ett brukarperspektiv. Det skulle vara av betydelse för barn och unga samt deras föräldrar om de själva fick berätta om deras upplevelser för hur SSPF-samverkan fungerar. På så sätt skulle det möjliggöra för en djupare förståelse för den betydelse samverkan har på barn och unga i riskzon. Likt det som lyftes i resultatet skulle det vara intressant att även genomföra en studie som antar ett kulturellt perspektiv på frågan och där man studerar vilka implikationer det har på samverkansparterna och samverkan i dess helhet.

Vidare skulle det vara intressant att jämföra två olika kommuner, där det ena har SSPF-samverkan implementerat och den andra inte har det. Med en sådan studie skulle det vara möjligt att synliggöra om SSPF har någon påverkan än exempelvis en konventionell orosanmälan till socialtjänsten, en polisanmäla eller de insatser som skolan bland annat förser med. Ett sista område som skulle vara intressant är att få en annan synvinkel på SSPF. Med det syftar jag på att skolan, socialtjänsten, polisen eller fritid själva utför en studie kring SSPF-samverkan med utgångspunkt från deras utbildning och myndighet. Jag upplever att det skulle kunna ge en djupare inblick i vilka förutsättningar, hinder och möjligheter som föreligger hos respektive myndighet och kan således fungera som ett verktyg för att kunna förbättra SSPF-samverkan.

Källförteckning

Abbott, D., Townsley, R. & Watson, D. (2005). Multi-agency working in services for disabled children: what impact does it have on professionals? Health and Social Care in the Community.

13:2, S. 155–163. DOI: 10.1111/j.1365-2524.2005.00543.x

Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology, 3:2, 77–101, DOI: 10.1191/1478088706qp063oa

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3. Stockholm: Liber AB

Burnett, R. & Appleton, C. (2004). JOINED-UP SERVICES TO TACKLE YOUTH CRIME:

A Case-Study in England. The British Journal of Criminology, JANUARY 2004, Vol. 44, No.

1, S. 34–54.

D’Amour, D., Ferrada-Videla, M., San Martin Rodriguez, L. & Beaulieu, M. (2005). The conceptual basis for interprofessional collaboration: Core concepts and theoretical

frameworks. Journal of Interprofessional Care, 19:1, S. 116–131. DOI:

10.1080/13561820500082529

Danermark, B. & Kullberg, C. (1999). Samverkan: Välfärdsstatens nya arbetsform. Upplaga 1. Lund: Studentlitteratur.

Danermark, B. (2000). Samverkan – mellan himmel eller helvete? Upplaga 1. Växjö:

Förlagshuset Gothia AB.

Drolet, M., Paquin, M. & Soutyrine, M. (2006). Building collaboration between school and parents: issues for school social workers and parents whose young children exhibit violent behaviour at school, European Journal of Social Work, 9:2, S. 201–222, DOI:

10.1080/13691450600723153.

Forkby, T. (2020). Organisational exceptions as vehicles for change: collaborative strategies, trust, and counter strategies in local crime prevention partnerships in Sweden, European Journal of Social Work, 23:4, 580–593, DOI: 10.1080/13691457.2018.1512474.

Graan, J,V. (2016) Multi-sector cooperation in preventing crime: the case of a South African Neighbourhood Watch as an effective crime prevention model, Police Practice and Research, 17:2, S. 136–148, DOI: 10.1080/15614263.2015.1128159.

Horwath, J. & Morrison, T. (2007). Collaboration, integration and change in children´s services: Critical issues and key ingridients. Child abuse and neglect 31 S. 55–69

Huxham, C & Vangen, S. (2000). Ambiguity, complexity and dynamics in the membership of collaboration. Human Relations: Thousand Oaks. SAGE Publications 53(6), S. 771–806.

Jakobsson, I, L. & Lundgren, M. (2013). Samverkan kring barn och unga i behov av särskilt stöd. Upplaga 1. Stockholm: Natur & Kultur.

Josefsson, B. (2007). Strategi för samverkan: kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa. Artikelnr: 2007-123-31. Västerås: Myndigheten för skolutveckling,

Rikspolisstyrelsen & Socialstyrelsen.

http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/340/42.pdf.

Lipsky, M. (2010). Street-Level Bureaucracy: Dilemmas of the Individual in Public Service (30th anniversary). Russel Sage Foundation. DOI: 10.2307/1960475.

Lo, C., Breimo J, P. & Turba, H. (2021). Trust and distrust in interorganizational networks – the case of Norwegian child welfare and protection. Public Management Review, DOI:

10.1080/14719037.2021.1899273

Lundgren, C. (2009). Samarbete genom samtal: en samtalsanalytisk studie av

multiprofessionella teamkonferenser inom smärtrehabilitering. Linköping Studies in Arts and Science, No. 483. Linköping: Linköpings universitet.

Nationalencyklopedin, norm. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/norm (hämtad 2022-03-14).

Prince, J. & Austin, M.J. (2005). Inter-Agency Collaboration in Child Welfare and Child Mental Health Systems. Social Work in Mental Health, 4:1, S. 1–16, DOI:

10.1300/J200v04n01_01

Regeringens proposition 2012/12:10. Stärkt stöd och skydd för barn och unga.

Rumping S, Boendermaker L, de Ruyter DJ. (2017). Stimulating interdisciplinary

collaboration among youth social workers: A scoping review. Health Soc Care Community.

2019;27, S. 293–305. DOI: 10.1111/hsc.12589.

Sestoft, D., Hansen, S.M & Christensen A. B. (2017). The police, social services, and psychiatry (PSP) cooperation as a platform for dealing with concerns of radicalization, International Review of Psychiatry, 29:4, 350–354, DOI: 10.1080/09540261.2017.1343526.

SFS 2017:900. Förvaltningslag.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forvaltningslag-2017900_sfs-2017-900 SFS 1984:387. Polislag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/polislag-1984387_sfs-1984-387

SFS 2010:800. Skollag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800

SFS 2001:453. Socialtjänstlag.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453

Socialstyrelsen (2013). Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer. Artikelnr: 2013-8-1. Västerås: Socialstyrelsen.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2013-8-1.pdf.

Socialstyrelsen (2020). Barn och unga som begår brott – Handbok för socialtjänsten.

Artikelnr: 2020-2-6577. Stockholm: Socialstyrelsen.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2020-2-6577.pdf.

Socialstyrelsen (2020). Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende: Kunskapsstöd för socialtjänsten. Artikelnr: 2020-2-6597.

Socialstyrelsen (2021-09-13). SSPF (skola, socialtjänst, polis, fritid).

https://www.socialstyrelsen.se/kunskapsstod-och-regler/omraden/barn-och-unga/unga-som-begar-brott/exempel-brottsforebyggande-metoder/sspf-skola-socialtjanst-polis-fritid/

Stockholm: Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2020-2-6597.pdf.

Svensson, K., Johnsson, E. & Laanemets, L. (2021). Handlingsutrymme: utmaningar i socialt arbete. Upplaga 2. Stockholm: Natur & Kultur.

Söderberg, C. (2016). Individriktad brottsprevention – om SSPF och viljan att samverka. FiF-avhandling No. 116. Linköping Studies in Social Work and Welfare 2016:2. Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier. Norrköping: Linköpings universitet

Uhr, C. (2011). Samverkansbegreppet. I: Nilsson, N, O. (Red.). Samverkan – för säkerhets skull! Upplaga 2. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. S. 11–30.

Uppsala kommun (2021-11-02). SSPF – samverkansmodell mellan skola, socialtjänst, polis och fritid. https://www.uppsala.se/kommun-och-politik/sa-arbetar-vi-med-olika-amnen/sa- arbetar-vi-med-socialt-stod-till-unga/sspf--samverkansmodell-mellan-skola-socialtjanst-polis-och-fritid/.

Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Yin, R.K. (2018). Case study research and applications: Design and methods. Upplaga 6.

SAGE Publications Inc.

Bilagor

Bilaga 1 Intervjuguide

Inledande frågor om intervjupersonen

 Vilken utbildning du har?

 Vad har du för typ av tjänst?

 Hur länge har du arbetat inom din myndighet?

 Hur länge har du arbetat med SSPF?

Beskrivning av SSPF

 Hur skulle du beskriva vad SSPF är och vad det bidrar med? Skulle du säga att det är en metod, ett arbetssätt?

 Skulle du säga att du har en tydlig eller otydlig bild av vad SSPF är? Alltså dess syfte, mål, målgrupp, insatser eller vilka verktyg som används?

 Hur kommer du i ditt arbetet/din verksamhet samt SSPF i kontakt med ungdomar som begår brott? Vilka brottsproblem är i fokus för samverkan?

Upplevelser av arbetet med SSPF

 Vilka fördelar och möjligheter anser du det är att arbeta med SSPF? Vilka hinder eller motsättningar anser du finns med SSPF? Skulle du kunna ge några konkreta exempel på när samverkan har fungerat bra samt fungerat mindre bra?

 Vilka möjligheter och begränsningar upplever du ha i din yrkesroll i relation till SSPF samverkan?

 Hur är det tänkt att du ska arbeta i SSPF och samverka med de andra myndigheterna utifrån de anvisningar du har fått av din arbetsgivare (trots eventuella skillnader i arbetssätt)? Anvisningar kan exempelvis vara styrdokument, handlingsplaner etc.

 En kärna i SSPF är att inhämta samtycke från vårdnadshavaren i syfte att kunna samverka kring ungdomar. Hur fungerar det med samtycke och inhämtning av det?

Vad anser du att samtyckeskravet har för betydelse för vilka ni kan samverka kring, är det en fördel eller en nackdel för samverkansarbetet?

Ansvar

 Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan verksamheterna i ett ärende? Upplever du att ni har förståelse för varandras roll och uppdrag i samverkan?

 Vilken myndighet skulle du säga har det övergripande ansvaret för att strukturera upp samverka? Upplever du detta är tydligt eller kan det uppstå oklarheter kring vem som ser till att samverkan kommer till stånd?

 Hur hanterar ni eventuella oklarheter/hinder/motstånd som uppstår vid samverkan?

Till exempel brist i kommunikation, brist på tillit.

 Ni har ju väldigt olika lagar och regler som reglerar era olika myndigheter. Hur upplever du att det går att samverka, fungerar det bra ändå eller finns det inbyggda hinder och hur hanterar ni eventuella hinder?

Avslutning

 Hur kan samverkan och dessa hinder eventuellt göras bättre? Behövs exempelvis några ytterligare samverkanspartners i SSPF samverkan? Saknas det någon särskild kompetens?

 Vad tror du allmänt om SSPF och dess framtida utveckling?

 Är det något som jag har missat som ni skulle vilja ta upp?

Bilaga 2 Informationsbrev

In document Barn och unga i riskzon behöver någon som inte är bunden till ens myndighet hela tiden (Page 68-75)