En persons upplevda självförmåga, self-efficacy, är den tilltro som en individ har till sin egen förmåga att lyckats med något denna åtagit sig. Den uppleva självförmågan stärks när en individ lyckas med något och försvagas av misslyckanden. Vidare är det den upplevda självförmågan som avgör om individen tror på sig själv i den grad att denne anstränger sig för att lyckas (Lent, Brown & Hackett 1994, 83).
Ungdomarna på yrkesintroduktion hade med sig en försvagad self-efficacy från grundskolan, där de misslyckats med skolämnena och behövt ta en omväg vidare till
35
gymnasiet. När ungdomarna på de olika yrkesintroduktionsinriktningarna fick möjlighet att i skolan läsa gymnasiala karaktärsämnen som intresserade dem och fick det stöd de behövde i kärnämnena vilket gjorde att de lyckades bättre, stärkte det dem och gav dem större tilltro till deras egen förmåga. De beskrev hur de kände sig duktiga när de exempelvis fick ta mer ansvar på sina praktikplatser. Detta stärkte inte bara deras förmåga att klara de praktiska ämnena utan också insatsen i de teoretiska skolämnena. Deras upplevda självförmåga att klara skolan stärktes och gjorde att de inte bara presterade bättre utan också ansträngde sig mer och skolkade mindre. Lärarna och handledarna höjde den upplevda självförmågan genom att ge bra stöd och bekräfta ungdomarna i deras framsteg. I och med deras stärkta self-efficacy, som för många av dem ledde till godkända reslutat i kärnämnena, vidgades elevernas handlingshorisont inför årets val vidare till nationellt program.
För Fanny, som under sina tre år på yrkesintroduktion inte klarat att nå godkända betyg för att bli behörig till nationellt program, hade den upplevda självförmågan försämrats och hon hade hoppat av praktikplatsen och kände ingen större tilltro till framtiden. På grund av att hon av olika anledningar inte hade förmågan att klara av nivån för godkänt så har det påverkat hennes self-efficacy på flera områden inom skolan. Hade barn- och fritidsinriktningen, precis som bygg- och anläggnings- inriktningen, gett möjligheten att sikta mot att komma ut i jobb istället för att klara behörighetskraven skulle Fanny möjligtvis ha fått chans att lyckas inom de praktiska ämnena, vilket hade stärkt hennes self-efficacy och i förlängningen möjliggjort en bredare handlingshorisont för henne.
Utbildningsfälten, i form av de specifika yrkesintroduktionsinriktningarna, har haft stor betydelse för ungdomarnas handlingshorisont. Aktören, utbildningsanordnaren, på- verkar vilka alternativ som ungdomarna ser som möjliga då anordnaren ansvarar för utbildningens utformning och informationen till eleverna. Bob var på grund av bygg- och anläggningsinriktningens alternativa fokus den enda av ungdomarna som av skolan gavs alternativet att fullfölja utbildningen med fokus på en yrkesutgång. Dock valde Bob bort detta alternativ till förmån för yrkesprogrammet då han utifrån sitt habitus, och med kunskap om arbetsmarknaden, såg en ljusare framtid med gymnasieexamen som skulle öppna för anställning på ett större byggföretag.
Även Vendela och Vincents handlingshorisont påverkades av utbildningens utform- ning. För dem vidgades handlingshorisonten redan från start då utbildningsanordnaren integrerat dem i det nationella programmet, vilket gör att de förväntas följa samma kurs-
36
plan, vilken inkluderar extrakurser för att möjliggöra behörighet till vidarestudier. Detta gör att eleverna också ser högskola/universitet som en faktisk möjlighet för dem. De elever som läste på de andra yrkesintroduktionsutbildningarna och hade vidarestudier som en framtidstanke var inte lika säkra på sitt val och vidarestudier låg för tillfället i periferin av deras handlingshorisont.
6.4 Sammanfattning
Valet av yrkesintroduktion är en effekt av en begränsad handlingshorisont som uppstått på grund av ungdomarnas avsaknad av gymnasiebehörighet samt deras intresse för yrkesstudier, vilket kan kopplas till föräldrarnas arbete och utbildningsnivå. Att ungdomarna inte nådde måluppfyllelse är något som flera av dem höll andra ansvariga för, främst de kulturellt kapitalstarka lärarna som flera ansåg ha misslyckats med sitt pedagogiska uppdrag. Att spelreglerna på utbildningsfältet inte var till gagn för dem då det krävts för avancerade förkunskaper ansågs också påverka, tillsammans med den egna förmågan eller ambitionen, alltså habitus. Till en början påverkades upplevelsen i stor utsträckning av vad de haft för förväntningar på utbildningen, men avgörande för vilken rutin eleverna gick in i efter brytpunkten var främst den bekräftelse som de fick i sitt yrkesval från nyckelaktörer på praktiken och i undervisningen, såsom handledare och lärare. Detta kunde sedan leda vidare till en högre upplevd självförmåga, self- efficacy, som gjorde att ungdomarna presterade bättre, vilket i förlängningen vidgade handlingshorisonten för nästkommande val.
37
7 Diskussion
Syftet med denna studie har varit att beskriva och analysera elevers upplevelser av introduktionsprogrammet yrkesintroduktion med avstamp i frågor om varför ungdomar väljer yrkesintroduktion, vad de haft för förväntningar på programmet, hur de på programmet upplever sin utbildning och studietid samt hur de ser på sin framtida karriär. I detta kapitel diskuteras resultatet av analysen, de teoretiska utgångspunkterna samt det kvalitativa metodvalet. Slutligen ges förslag på framtida forskning.
7.1 Resultatdiskussion
I studien har det framkommit att ungdomarna på grund av avsaknaden av vissa grund- skolebetyg inte varit behöriga att söka andra program, vilket begränsat deras handlings- horisont till introduktionsprogrammen (IM). Anledningarna som eleverna angav vara orsaken till obehörighet från grundskolan kan knytas an till det som Skolverket (2001) kom fram till i sin utredning gällande individ-, system- och processrelaterade faktorer. De individrelaterade som inbegriper utbildningsbakgrunden hos föräldrarna samt prioriterande av annan aktivitet kan vara svårt för skolan att påverka, men detta skulle kunna kompenseras för genom att angripa de processrelaterade faktorerna, nämligen hur skolan och dess personal exempelvis förmedlar information och lägger upp under- visningen. Genom att medvetandegöra habitus inverkan på skolprestationen skulle eleverna ges ett annat perspektiv på sina egna begränsningar, vilket skulle kunna öppna upp för motivationsinsatser och en mer riktad undervisning som förhoppningsvis skulle mynna ut i godkända betyg och en breddad handlingshorisont.
Egentligen följer det här samma tanke som arbetssättet med diagnoser, att skolan ska ta hänsyn genom att anpassa bedömning och undervisning, något som enligt Skolverket ses som en kombination av individ- och processrelaterade faktorer (2001, 25). Men går det att göra detta med elever som inte är diagnostiserade? Att ha ett visst habitus ger inget företräde för skollättnad. Finns det ens resurser till det? Att inte uppnå en viss pedagogisk nivå är väl vad betygen ska mäta och inte fungera som ett verktyg för att sålla ut vem eller vilka som behöver extra hjälp på grund av bakgrund, förutsättningar eller låg pedagogisk begåvning?
38
Denna avsaknad av betyg, tillsammans med ett intresse för yrkesinriktade studier, är dock anledningen till att dessa elever presenterats alternativet. Trots att programmet, i alla fall till en början, inte varit vad de förväntade sig så ställde sig de flesta av ungdomarna positivt till yrkesintroduktion och kände att det gett dem en andra chans att ta sig in på gymnasiet, vilket var allas mål med programmet.
Den kritik som riktas mot programmet, att det blir en förvaring av ungdomar som inte når målen (Nevøy m.fl. 2013) och sedan inte ger dem något erkänt värde för fram- tiden (Berglund & Henning Loeb 2013), är relevant i en av de intervjuades fall. För den elev som inte klarat behörighetskraven, i vår studie Fanny, har programmets fokus på att få godkända betyg i kärnämnena och ta sig in på gymnasiet inte gett mycket att använda i framtiden. Hon har till en början blivit presenterad för ett alternativ som ska bredda handlingshorisonten, men hamnat mellan stolarna då fokus legat på behörighet medan hon med sin kapacitet inte kunnat uppnå detta och skolan inte heller erbjudit yrkes- utgångsvägen. Här belyses en viktig skillnad gällande vad programmet utifrån Skol- verkets beskrivningar (SFS 2010:2039) ska kunna ge och vad utbildningsanordnarna sedan lyckats leverera. Om yrkesintroduktion väljs för just detta syfte, att kunna gå ut i jobb, och sedan inte leder till detta, var är det då för mening med att marknadsföra det som en alternativ väg ut i arbete?
De andra eleverna som likt Fanny hade ambitionen att gå över till nationellt program, hade inte hunnit ställas inför det här dilemmat på grund av att de läst kortare tid på programmet. Ändå var det vissa utav dessa elever som riskerade att inte nå behörighet, i alla fall under första året, vilket möjligen skulle motivera utbildningsanordnaren att erbjuda en alternativ väg ut i arbete. Om ungdomarna inte klarar grundskolans mål i kärnämnena när fokus enbart är på dessa, hur kan de då förväntas gå vidare och klara det nationella gymnasieprogrammets kursmål för att nå den yrkesexamen de efter- strävar?
För de ungdomar som nått behörighet fungerade yrkesintroduktionen, vilket Andersson menade att det forna individuella programmet (IV) också gjorde, som “en bro mellan högstadiet och gymnasieskolans nationella program” (2013, 120). På dessa program möts de av en annan skolmiljö och lärare som gör att de kan prestera bättre. Både Andersson (2013) och Skolverket (2015b) beskriver att lärarna har en viktig roll för att motivera eleverna till skolarbete och vår studie visar också att det är just lärarna och handledarna som eleverna beskriver som orsaken till att deras upplevda själv- förmåga höjts och som bidrar till att det går bättre nu än i högstadiet.
39
För de elever som har lite kvar innan de når behörighet till nationellt program, samt har motivation och kapacitet, skulle den variant där vård- och omsorgsinriktningen hade samma upplägg som programinriktat individuellt val (PRO) och var integrerad i det nationella programmet, både kunna gynna eleverna och göra deras upplevelse bättre. Detta därför att de direkt får komma in i programmet och bara behöver, förutsatt att de klarar sina kurser, läsa tre år på gymnasiet innan de kan ta studenten. Det var just det extra året som hade gjort eleverna mest besvikna över att behöva gå yrkesintroduktion.
För de elever som är svagare pedagogiskt kan ett upplägg som det på bygg- och anläggningsinriktningen fungera, där eleverna undervisas i de mest väsentliga ämnena och får praktik som ger dem en anställning efter yrkesintroduktion. För att detta ska lyckas menar man i rapporten från Skolverket (2015b) att det är av stor vikt att under- visningen individanpassas och att lärare är tydliga med varför vissa insatser görs och vad exempelvis yrkesinslagen tjänar för syfte. Detta upplägg fungerar dock inte på alla yrkesintroduktionsinriktningar då det, precis som Cederberg och Hartmar (2013) samt Olofsson m.fl. (2012) konstaterar, är olika förutsättningar inom olika yrkesbranscher att få anställning utan gymnasieexamen. Detta innebär att det, trots att man ges möjlighet att under gymnasiet praktisera och utbildas inom branschen på vald inriktning, krävs en examen för att få ett jobb, vilket i så fall skulle kunna vara anledningen till att vissa yrkesintroduktionsprogram inte fokuserar på ett treårigt program med en yrkesutgång, då det ändå inte leder till arbete.
7.1.1 Sammanfattande slutsatser
Huvudsyftet med det här arbetet har varit att undersöka elevernas upplevelse av ett program som visat sig ha både fördelar och brister. Främsta fördelen anser ungdomarna vara att få möjlighet att komma vidare medan bristerna som pekas ut främst gäller ut- formandet, där ansvaret tillskrivs utbildningssamordnare, men också de branscher som ungdomarna ser sin framtid i. Angående förväntningar så baseras de ofta på generell information från en studie- och yrkesvägledare och tas som sanningar av eleverna. På grund av att utbildningarna är så olika i sitt upplägg så kan inte generell information appliceras på dem alla och diskrepansen mellan förväntningarna och verkligheten på programmet uppdagas. Detta till trots har ungdomarna upplevt sin tid på utbildningen som utvecklande, både kunskapsmässigt och individstärkande, och är nöjda med den utbildning de fått och blickar framåt med vidgad handlingshorisont.
40
7.2 Metoddiskussion
I denna studie ville vi få en fördjupad kunskap om elevernas upplevelse av yrkes- introduktion och valde därför att använda en kvalitativ metod. Detta öppnade upp för en intervjusituation där vi utifrån vår intervjuguide kunde anpassa frågorna till respektive intervjuperson. Hade vi valt att använda en kvantitativ metod skulle resultatet kunnat generaliseras över en större population, men djupet hade då gått förlorat.
Ursprungligen var tanken att begränsa urvalet till att endast innefatta elever som läste sitt tredje och sista år för att se vad de hade fått med sig och vart de skulle ta vägen efter yrkesintroduktion. Men då vi i kontakt med skolorna insåg att dessa elever var ytterst få till antalet, då de flesta elever innan det tredje året hade gått över till nationellt program, utökades urvalet till att inkludera alla ungdomar som läst yrkesintroduktion från terminsstart hösten 2015. Detta öppnade för en bredare bild av elevernas upplevelse av yrkesintroduktion eftersom elever från alla årskurser då kunde ingå. Trots detta blev det slutgiltiga urvalet till största del förstaårselever, med undantag för en tredjeårselev.
Anledningen till detta är att det i det slutgiltiga urvalet användes självselektion där eleverna frivilligt fick delta. På grund av självselektionen blev det heller inte en jämn könsfördelning då övervägande del var kvinnor. Detta var något vi försökte motverka när vi selekterade ut de specifika inriktningarna, att vi valde inriktningar som var både stereotypt kvinnliga, vård och omsorg, stereotypt manliga, bygg- och anläggning, samt blandade, barn- och fritid samt naturbruk, för att få tillgång till en någorlunda jämn- fördelad urvalsgrupp. Självselektionen kan ha påverkat resultatet då vi möjligen kunde fått ta del av andra upplevelser från elever som inte var intresserade av att ingå i studien.
Då det är skillnad på programmens upplägg kan resultatet även ha påverkats av att sju utav studiens elva informanter var från barn- och fritidsinriktningen. Det blev en överrepresenterad bild av hur just dessa elever upplevde yrkesintroduktion, men efter- som deras upplevelser av programmet skiljde sig åt har urvalet ändå varit brett.
Då resultatet enbart är baserat på ungdomarnas upplevelser kan det finnas viktiga aspekter som undanhållits eller som ungdomarna själva inte är medvetna om som exempelvis påverkat deras måluppfyllelse och upplevelse. Till viss del hade detta kunnat undvikas genom att intervjua rektorer och lärare för att stämma av och få en mer fullkomlig bild, särskilt när det kommer till faktorer som påverkat upplevelsen, så som utformningen av programmet, men då det var elevernas upplevelse som skulle stå i centrum så gjordes inte detta.
41
7.3 Teoridiskussion
Då målgruppen för vårt arbete var elever som gjort en övergång från grundskola till gymnasium och snart skulle stå inför ännu en brytpunkt samt att det var upplevelsen däremellan vi ville undersöka, fastnade vi för karriärteorin Careership. Teorin med dess begrepp ger en samlad bild av vad som påverkar och samspelar (fält, aktörer, kapital samt habitus) i ett karriärval vilket kunde appliceras på och förklara ungdomarnas möjliga val (handlingshorisont) samt hur, när (brytpunkt) och varför de valt som de gjort och hur det blev (rutin).
Vidare stärker begreppet self-efficacy analysen av ungdomarnas upplevelse av programmet genom att förklara den positiva vändning i skolprestation som många av eleverna gjorde när de studerade på yrkesintroduktion. Anledningen till att begreppet fungerar i denna studie, trots att eleverna visat att de tidigare inte lyckats med skolgång- en, är att de ställts inför en strukturell brytpunkt och i stort sett tvingats in i en ny kontext. Där fick de möjligheten att inom nya ämnen och med andra pedagogiska förut- sättningar lyckas med skolan vilket resulterade i en ökad motivation och bättre resultat.
Om vi hade valt att använda oss av en annan teoretiskt utgångspunkt hade resultatet av studien kunnat se annorlunda ut, men vi anser att vi valt relevanta begrepp för det som studien ämnat undersöka.