Störning från driftsbuller och båttrafik

Fiskens ljuduppfattning skiljer sig på många sätt från människans och andra däggdjurs, och olika fiskarter uppfattar ljud på olika sätt (faktaruta 4). Även det sätt som fisken reagerar på ljudet varierar, dels beroende på art, dels bero- ende på individens hormonella och beteendemässiga status. Till exempel kan samma fisk reagera på ett sätt under sin lekperiod och på ett annat sätt under födosök, eller beroende på årstid, och så vidare. Det går inte heller att utesluta att en viss inlärning kan förekomma. Det är därför svårt att göra generalise- rande slutsatser av fiskars reaktion på buller. Även ljudets specifika karaktär påverkar reaktionen, till exempel ljudets frekvens, intensitet och hur länge det varar.

Ljudet från vindkraftverk i drift är inte så starkt att det kan orsaka direkta hörselskador hos fisk, inte ens när fisken uppehåller sig mycket nära fundamenten (Wahlberg och Westerberg 2005, Mueller-Blenkle m.fl. 2010, Andersson 2011). En del studier visar att vissa fiskarter, till exempel unga lax- fiskar (Sand m.fl. 2001) kan hålla sig borta från kraftiga lågfrekventa ljud av hög intensitet (Wahlberg och Westerberg 2005, Mueller-Blenkle m.fl. 2010, Andersson 2011). En sådan effekt är i så fall mest sannolik inom ett fåtal meter från ljudkällan.

Inom Vindval har några studier undersökt ljudpåverkan på fisk. Enligt Sigray m.fl. (2009) är den komponent av ljudet som karaktäriseras av partikel rörelser, ohörbar för de studerade fiskarterna bortom 10 meter från fundamentet. I ett laboratorieförsök påverkades vare sig mört, abborre eller öring av ljud av samma styrka som det som uppmätts på 80 meters avstånd från ett vindkraftverk (Båmstedt m.fl. 2009). De tre fiskarna representerar arter med olika hörselanatomi (faktaruta 4).

Det finns idag inga studier som med tillfredsställande kvalitet kan visa att fisk påverkas negativt av ljud från vindkraftverk i drift, även om det är svårt att visa att de aldrig skulle påverkas negativt. Den samlade bilden av dagens kunskapsläge indikerar dock endast små effekter på fisk av ljud från vind- kraftverk i drift, speciellt i relation till andra potentiella effekter, såsom rev- effekter och andra fysiska förändringar av livsmiljön. Detta beskrivs i en artikel av Ehrich m.fl. (2006) för tyska vattenområden i Nordsjön och Östersjön. Frågan om hur fisk påverkas av ljudmiljön omkring vindkraftverk är dock ofta återkommande vid planeringsärenden, speciellt om området överlappar med särskilt viktiga livsmiljöer för fisk. Till exempel i Kattegatt är de lokala torskpopulationerna starkt reducerade och på vissa platser helt försvunna (Fiskeriverket 2011). Torskar kommunicerar genom ljud, både för att lokalisera varandra och genom att använda specifika ljud under själva leken (Nordeide och Kjellsby 1999). Det är i dag inte känt huruvida ljud från

vindkraftverk kan påverka torskens lek negativt inne i parken. Frågan har en lägre relevans i Östersjön, eftersom torsken där leker på djupare vatten som inte är aktuella för etablering av vindkraft, och använder grundare områdena framför allt för födosök. Resultat från provfisken vid Lillgrunds vindkraftpark i Öresund visade att torsken inte undvek området under sitt födosök (Bergström m.fl. 2011). Efter en tvåårig övervakningsstudie av en Holländsk vindkraftpark, Egmond aan Zee, fastställdes att torskar till och med sökte skydd inom parken (Lindeboom 2011).

En vanlig art i Östersjön som eventuellt skulle kunna störas av ljud från en vindkraftpark i drift är sillen, som också har god hörselförmåga. Speciellt under sillens lekperiod när den ansamlas i stim är kommunikationen mellan fiskarna viktig. Dessutom leker sillen ofta på grunda bottnar som även kan vara av intresse för vindkraftsetablering. I dagsläget finns inga studier som visar om sillens lek skulle påverkas av närheten till en vindkraftpark. I sam- band med provfisken vid Utgrundens vindkraftpark i Kalmarsund fångades dock individer med rinnande rom och mjölke i vindkraftverkens närområde (T. Didrikas, personlig kommunikation).

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING:

Reaktionen på påverkan från driftsbuller och båttrafik varierar mellan olika fiskarter. Den samlade bilden idag indikerar att effekten på de flesta arter är låg. Effekter av långvarig stress på grund av en förhöjd ljudnivå och effekter av ljudstörning på fiskens lekbeteende har inte studerats.

SÄKERHET I BEDÖMNINGEN: 2

4.1.5 elektromagnetiska fält

De magnetiska fält som uppstår inom en vindkraftpark kan potentiellt påverka fisk om de stör fiskens orienteringsförmåga, medan de elektriska fälten teoretiskt sett skulle kunna påverka fiskens förmåga att lokalisera bytes- djur och/eller artfränder. Ålen anses vara den fiskart som är mest känslig för elektromagnetiska fält i svenska vatten. Eftersom den navigerar med hjälp av det jordmagnetiska fältet under sin vandring till lekområden i oceanen kan den sannolikt detektera elkablar under vattnet och reagera på dem. Studier tyder på att störningar från elkablar på det jordmagnetiska fältet faktiskt leder till viss felorientering hos vandringsål och ålyngel. Ål som passerade en likströmskabel (enkelledare med återledning genom vattnet) avvek från sin kurs med upp till några hundra meter (Westerberg och Begout-Anras 2000). Däremot märktes inga tydliga effekter vid en kabel med parallell metallisk återledare, vare sig på ålens vandring eller på simaktiviteten hos lax och öring (Westerberg m.fl. 2006). En fördröjande effekt på ålens vandring påvisades även i närheten av en växelströmskabel i Östersjön (Westerberg och Lagenfelt 2008). Studier av ålens vandringsbeteende har även utförts i närheten av Lillgrunds vindkraftpark i Öresund, och visat att ål kan ändra sitt vandring- beteende i närheten av vindkraftparken. Studierna fokuserade dock på effekter

av vindkraftparken som helhet, det vill säga att det inte var möjligt att separera till exempel effekten av elektromagnetiska fält, ljud och ändrad topografi från varandra, och den individuella variationen mellan ålar var stor (Westerberg och Lagenfelt 2008, Bergström m.fl. 2012b).

Bild 7. Vid studier av vandringsål i närheten av Lillgrunds vindkraftpark noterades att en del ålar undvek området. Det gick dock inte att urskilja vilken effekt av vindkraftparken som orsakade beteendet (foto: Inge Lennmark).

Broskfiskar kan potentiellt påverkas av inducerade elektriska fält från elkablar, eftersom de använder ett elektriskt sinne vid födosök och lokalisering av andra fiskar. Experimentella studier har visat att broskfiskar kan förväxla signaler från elektriska kablar med signaler från deras bytesdjur, vilket skulle kunna påverka fisken negativt om vindkraftparken etableras i ett viktigt födosöks- område. Enligt Gill m.fl. (2005) attraheras broskfiskarna till lägre fältstyrkor av inducerade elektriska fält, men undviker högre fältstyrkor. Läs mer om elektromagnetiska fält i avsnitt 3.2.

SAMMANFATTANDE BEDÖMNING:

Den förväntade effekten av elektromagnetiska fält på de flesta fiskarter är låg, men påverkan pågår under hela driftsfasen och kunskapsunderlaget är relativt svagt. På grund av den ökade användningen av elektriska kablar i havsmiljön bör risken för kumulativa effekter beaktas.